Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Spegel spegel på väggen där

”Ska du följa med ut och festa ikväll med grabbarna?” Den tre timmar långa föreläsningen hade precis slutat och Lukas sprang upp bredvid honom. Det var fredag, strålande sommarväder och som vanligt var vårterminen fylld till dess bredd med viktiga prov och föreläsningar.
”Nä, inte idag” Han lade ner kursböckerna i den alldeles för stora väskan och började ta sig förbi eleverna, han ville ut från den illaluktande salen så fort han bara kunde. Lukas följde honom hack i häl.
”Sluta vara så jävla tråkig. Kom igen nu Mathias”
”Jag kan inte”.
”Vadå kan inte?”
”Jag har lovat mamma att passa Emma. Hon ska på dejt med någon snubbe hon träffade förra helgen” De steg ut från skolbyggnaden.
”Menar du allvar? Säger du nej till alkohol och snygga tjejer för att passa en trotsig åttaåring?” Mathias log
”Precis”
”Får du ens betalt?”
”Jag sa att det inte behövdes” Lukas stannade tvärt och ett par yngre tjejer snubblade in i honom. Med sura blickar, besvarade med ett snett leende från Lukas, skyndade de sig därifrån.
”Menar du att du inte vill ha pengar för skiten? Du är för fan helt otrolig” fortsatte han och kom ifatt honom. Mathias log. Att spendera kvällen med pizza, disneyfilmer och en trotsig åttaåring verkade mycket mer tilltalande än en kväll med spya och snefyllor, vilket han visste skulle ske. Efter intensiva skolveckor följde intensiva fester. Dessutom skulle han få tid att plugga. Trots den tre timmars långa föreläsningen var han inte ett dugg klokare och han ville verkligen klara kursen. Det var bara några månader kvar innan han skulle gå ut skolan och han ville vara så felfri, och framförallt fläckfri, som möjligt. Han gav Lukas en vänskaplig klapp på axeln och sneddade över parkeringen.
”Du kommer aldrig få ligga, jag säger bara det” ropade Lukas efter honom och han svarade med att flinandes visa långfinget.


”Mathias! Gud vad bra att du är här!” Hans mor rusade fram genom hallen, som luktade stark av billig parfym, när han klev in genom dörren. Hennes ansikte var fårat, men vackert. Det hårda sminket fick henne att se yngre ut än vad hon var.
”Här är pengar till mat och om någonting skulle hända så ringer du bara, okej?” Han log och tog emot dem.
”Du vet att jag varit med om det här förut” Hon stannade upp och hennes blick blev varm. Hon höjde handen för att smeka hans kind.
”Jag vet” De långa naglarna var målade i en stark, röd färg och hon spärrade förskräckt upp ögonen när hon tog bort handen.
”Helvete!”
”Vad är det?” Hon inspekterade naglarna och suckade.
”Jag glömde bort att de var nymålade” Något som liknade ett morrande kom ur henne medan hon rusade in i sovrummet. Mathias skakade på huvudet och lät väskan falla ner från hans axel mot golvet. Han tyckte synd om henne. Det hade satt djupa spår i familjen när hans far valde att säga ifrån sig allt ansvar och sticka iväg med en yngre kvinna, men den som drabbats mest var hon. Han kunde förstå hennes desperata behov av närhet och hade inga bittra tankar alls om alla helger han varit tvungen att passat Emma. Han förstod.
Han klev in i köket och tog ut mjölkpaketet ur kylskåpet.
”Mathias, vad har jag sagt om att dricka direkt ur paketet?” Han ryckte till. Med ett flin torkade han sig om munnen och gav henne en retsam blick. Hans mamma var överallt, såg allting. Meningen ”ögon i nacken” var något hon verkligen levde upp till och som liten pojke hade han alltid kollat extra noga där i nacken om det skulle finnas några ögon. Visserligen hittade han aldrig de där ögonen, men han slutade aldrig att förvånas över hennes förmåga att lägga märke till allt. Han kom aldrig undan med någonting.
”Hur gick det med naglarna?” frågade han, mest för att leda bort henne från uppläxningen om hur respektlöst och fult det var att dricka direkt ur förpackningen i stället för att ta fram ett glas. Hon gav honom en trött blick.
”Jag fick måla om dem. Det blev skitfult”
”Sluta, inga killar kollar på detaljer. Kanske brösten eller röven men inte saker som färg på naglar eller halsbandet du har på dig” Hon gav honom ett lätt slag på armen och stirrade på honom, för att sedan börja skratta. Efter ett tag tystnade hon och något allvarligt kom över henne.
”Så...” hon höll ut händerna och blickade ner på sig själv ”duger jag?”
Hon bar en svart åtsittande klänning som slutade alldeles ovanför knäna, det bruna håret hängde fritt nerför hennes axlar och på hennes fötter vilade onaturligt långa klackskor. Hennes yttre var strålande, men han visste att det inre var något helt annat.
”Du ser ut som om du ska på middag på nobelpriset, inte på den lokala puben” Hon gjorde en grimas, men han stoppade henne innan hon började tala.
”Men du ser fantastisk ut, snubben kommer bli galen”. Hon log.
”Tack älskling, du är alltid så snäll.”
”Gå nu, han väntar säkert” Hon nickade, drog med händerna längs med klänningen och andades in ett djupt andetag. Sedan vände hon sig om och gick. Precis innan ytterdörren slog igen hejdade hon den och stack in huvudet
”Gå och lägg er i tid nu!”
”Jadå, gå nu” Hon gav honom en slängkyss och lät dörren slå igen.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 3)
Afrodite - 19 okt 14 - 21:45- Betyg:
låter intressant!, skulle vilja läsa mer.

Skriven av
Lellusen
8 okt 14 - 12:16
(Har blivit läst 296 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord