I hate (almost) everything about you- del 90 [m/m] |
sååå jag har gjort om det här kapitlet (och dom typ två följande) efter lite kommentars-inspiration och japp jag har definitivt Liams humör och (brist på) tålamod när det inte går som jag vill haha. Men jag hoppas ni ska tycka att det flyter på någorlunda ändå D:
och om det känns avhugget är det för att jag fått dela upp själva balen i några delar för att det inte skulle bli alltför långt
______________________________________ ___________________
- kapitel 90
Det kändes nästan som att dom var några slags kungligheter. Eller kändisar. Dom satt i baksätet på en häftig bil, uppklädda, körandes mot den stora hallen där en röd matta var utrullad, och även på långt håll kunde han se genom framrutan hur massvis med folk stod långt där framme längs vägkanten, trappen, var dom än fick plats, och väntade på dom. Okej dom kanske inte väntade på enbart Liam, Nataly och Kajsa men det var inga svårigheter med att låtsas det.
”Åh det är inte jättelångt kvar nu”, log Nataly stort och lutade sig ut genom det öppna fönstret.
”Men med tanke på hastigheten..”, sa Liam roat innan han drog till flugan för säkert tionde gången.
När dom tagit sig igenom den lilla svängen befann dom sig mitt emot stadshuset och om man kollade ut genom Kajsas fönster kunde man se bilarna som stannade vid mattan och paren som klev ut på ganska så nära håll. Det var en rätt cool syn med den långa, långa bilkaravanen. Många åkte i samma sorts bil som dom, en amerikanare tydligen, men det fanns dom som hyrt limousine, dom som åkte i gammaldags cabrioleter med taket nedfällt och en bit bakom dom var det till och med ett par som åkte bak på motorcyklar.
”Oj kolla dom!” utbrast Kajsa och lutade sig något bakåt i sätet för att dom andra skulle kunna se. ”Värsta rockarparet.” Tjejen hade svart tuperat hår, en kort blodröd klänning och killen hade i sin tur skippat den traditionella balklädseln och körde istället på tighta jeans, en kavaj som mer liknade My Chemical Romance´s orkesterjackor och en svart käpp. Det var häftigt, det var han tvungen att medge.
”Var det inte förra året so..” Han tystnade när han såg gestalten som klev ur nästa bil, en ljusblå sådan, och lutade sig genast närmare fönstret. Det svarta håret var precis som vanligt tuperat baktill, den svarta kavajen var figursydd och passade honom perfekt och kostymbyxorna som Liam själv inte kände sig hundra procent bekväm i såg hur snygga som helst ut på killen där framme. Han såg nästan lång ut. Och så vacker. Så fruktansvärt vacker. Och det var på avstånd. Hur snygg måste han inte vara på nära hå..
Hjärtat gjorde en obehaglig volt i bröstet på honom. Den som kom ut efter honom ur bilen var inte en tjej, det var inte pandavännen, det var inte.. Han blinkade snabbt till. Jens. Han hade varit så totalt säker på att det var Lisette. Han hade inte tänkt tanken på att Andy skulle kunna gå med någon annan, det hade ju varit en sådan självklarhet. Han och Lisette liksom. Inte..
”Stanna..!” Han visste inte ens vad han skulle göra men.. ”Stanna! Jag måste ut.”
”Va?” frågade Kajsa förvånat.
Han såg Andy och Jens försvinna längre och längre bort på den röda mattan och det bara snurrade i hans huvud. Jens?! Hur kunde han gå med..
”Jag måste..” Han drog stressat handen genom håret och kände både Kajsas och Natalys chockade blickar på sig.
”Är det något som är fel?” undrade Natalys morbror och vände sig om från förarsätet.
Vad skulle han göra? Vad hade han tänkt göra när han hoppat ur bilen? Nästa bil hade redan stannat och ett nytt par var på väg fram längs mattan. Liam bet hårt tag i piercingen och försökte samla sig. Och framförallt komma på en vettig ursäkt till varför han betett sig som en galning för tio sekunder sedan. Han som alltid visade sig så självsäker hade nu istället fullständigt tappat kontrollen – två gånger på samma dag. Dom måste tro att han gick igenom någon slags kris. Han, Liam, som ingen trodde hade några slags problem – mer än att högljutt bråka med någon i centralkapprummet då och då men som ändå ansågs mer okej för att andra fortfarande såg att han hade kontroll över sig själv – då valde han vad han skulle göra med den. Han betedde sig inte såhär; tappade fattningen och helt plötsligt kastade ur sig att dom måste stanna bilen, att han måste ut, förmodligen med en stirrig blick och inte alls särskilt kontrollerad röst.
”Nej sorry. Jag trodde att jag såg.. någon som jag verkligen måste snacka med, men det var inte ha-jag menar hon.” Han såg sedan på Kajsa och lyckades få fram ett mer roat leende. ”Tänkte bara göra det hela lite mer dramatiskt, ni verkar redan så spända”, sa han och petade till henne med armbågen.
Till hans lättnad flinade hon tillbaks. ”Kanske för att vi kommer gå upp där i lång klänning och klackar medans du bara kan glida runt i dina platta skor och brallor.”
”Jag kanske gör en moonwalk till och med, då dras uppmärksamheten i alla fall ifrån er och det gör ingenting om någon utav er skulle göra en faceplant.”
”Du är så omtänksam Liam”, sa Nataly innan hon roat skakade på huvudet.
Det var enormt där inne. Från det höga taket hängde ljuskronor tillsammans med svarta breda tyggirlanger som fästs för att slutligen rama in hela salen som sidendraperier i grått, silver, svart och stålblått. Baren, scenen längst in i hallen, och det kubformade dj-båset pryddes alla med neonslingor som lyste skinande vitt och discobollarna kastade reflektioner likt kristaller på det stora och skinande golvet. Det var så mycket dekorationer, utan att för den delen bli för mycket, så fint och stort och mysigt och så häpnadsväckande att han först inte riktigt hade vetat vart han skulle kolla. Till och med musiken lät bra fastän det var mil ifrån hans egen musiksmak. Vägen in hade varit nervös; kameror hade blixtrat och det hade varit leende ansikten åt vilket håll man än kollat. Jens mamma hade stått alldeles vid trappen och efter att dom gått några steg på mattan hade dom hört Magdas ivriga ´Andy! Hitåt! Jens!´ och sedan fått stå still där en liten stund så att hon kunde ta kort på dom. Det hade varit nervöst men det hade också varit väldigt kul. Det hade känts bra att gå bredvid Jens just då.
Salen fylldes hela tiden på med fler personer men med tanke på hur många bilar det varit efter deras var långt ifrån alla inne än, det var förmodligen också därför som ingen riktigt hade vågat sig ut på dansgolvet för att testa på dom där valsstegen dom fått lära sig än.
”Vi kan gå och hämta lite bål?” föreslog Jens och Andy nickade leende.
Det var mörkt där inne men han tyckte sig ändå kunna urskilja några ur sin klass längre bort på vägen mot dom uppdukade vita borden. Det var ovanligt att se alla så himla uppklädda och.. vuxna på något sätt.
Dom hade förmodligen varit där inne i tjugo, trettio minuter när Jens gick iväg till toaletterna, Andy stod lutad mot väggen och Liam helt plötsligt dök upp framför honom.
”Går du med honom?” väste han fram, fastän orden nästan tycktes snubbla ur munnen på honom för att han uttalade dom så snabbt.
Orden ekade i hans huvud och samtidigt försökte han desperat få fram någonting till svar. Vad skulle han säga..?
”Ja”, kom det till sist fram mellan hans läppar. Det kanske lät väldigt enkelt men han såg förmodligen betydligt mer sammanbiten ut. Vad hade han trott skulle hända egentligen? Att Liam inte skulle reagera? ”Det var ju inte som att du frågade mig. Och vi vet båda två att du hade sagt nej om jag frågat”, sa han och såg menande på honom. Ja han var äckligt medveten om att han försökte skjuta det här ifrån sig.
Hur fan måste det inte se ut? Det spelade egentligen ingen roll vad Liam sagt imorse (han hade ju dessutom delvis haft rätt i vad han sagt..), det spelade ingen roll att han inte vågade gå med honom på balen och att han inte kunde strunta i vad andra tyckte. Det var inte Liam som gick med en extjej på balen just nu. Det fanns inte ens någon extjej som Andy hade tvingats se Liam med tidigare, men Liam hade sett honom och Jens i skolkorridorerna. Han hade sett dom hålla varandra i handen och kyssa varandra. Och det var han som nyss hade upptäckt att hans pojkvän hade valt den killen som partner till balen. Hur hade han kunnat göra det här..?
Liams gröna ögon såg in i hans innan han hastigt såg sig över axeln. Sedan var blicken tillbaks på honom igen, orden kom ut lika hetsigt den här gången. ”Du kunde inte ha förvarnat mig i alla fall? Jag menar.. Jens?”
Andy drog snabbt handen genom håret och insåg först efteråt att det var någonting Liam brukade göra i stressade situationer.
Liam kunde ha frågat. Han hade kunnat visa att han brydde sig åtminstone lite grann i balen. Han hade kunnat gå tillsammans med Andy.
Liams ilskna och upprörda blick fick honom både att vilja kasta sig om hans hals för att kvida fram ett förlåt och att klappa till honom för att han stod där och var arg på Andy när det var hans fel att dom hamnat i den här situationen överhuvudtaget.
Men Liam tvingade dig inte till att bjuda Jens av alla tänkbara killar och tjejer.
”Vi går som kompisar”, sa han bestämt. ”Sluta nu.”
Liam skakade snabbt på huvudet, om det var åt vad Andy sa eller om han bara försökte få sina tankar att klarna visste han inte. ”Jag fattar bara inte varför.. Lisette då?!” Rösten blev alldeles gäll och än en gång for huvudet över axeln innan den intensiva blicken var tillbaks på honom.
Det tog någon sekund för honom att koppla; Liam hade varit säker på att han skulle gå med Lisette, så säker att han inte ens frågat..
”Hon går med Tony. Du kunde ha frågat mig om du ville veta.” Han visste att det var fel av honom att svara på det sättet. Han borde för i helvete förklara sig.. Men han var inte redo att göra det nu. Det gick inte. Han skämdes så fruktansvärt mycket.
Och det hade kunnat vara dom två som gått tillsammans. Fattar du inte det?! Det hade kunnat vara vi Liam. Det var du som valde bort det alternativet..
”Jag ville inte tänka på den jävla balen, men jag hade inte väntat mig att få se.. Jag fattar inte vad i helvete du håller på med, tror du att..”
Han såg hur Jens var på väg tillbaks mot honom och uppenbarligen måste Liam också ha sett det för han tystnade, såg hastigt på Andy igen innan han vände sig om och nästan genast slukades upp av folkmassan.
”Okej, vi lär göra det här va?”
”Jag antar det.”
Dom skålade med plastglasen och svepte sedan innehållet lika snabbt båda två.
”Fan vi skulle ha smygtränat lite hos dig.”
”Nej Jake, det skulle vi inte”, flinade han och ställde ifrån sig glaset. ”Kör det där knepet att låta henne ha sina fötter uppe på dina, då kan du inte råka trampa henne på tårna”, skämtade han och gav sin kompis en klapp på axeln.
Jake och Sarah hade kommit in i balsalen någon kvart senare än Liam men han hade kunnat avgöra på mindre än två sekunder att hans kompis redan sett det så kallade paret. Liam hade dock inte velat ha några medlidsamma blickar eller ´prata om det´. Om Andy ville svina sig på det sättet så fine. Han tänkte inte direkt storma ut från balsalen för att sedan sjunka ner mot väggen där utanför och deppa ihop. Även om det kanske var precis vad han ville göra.
”Kan vara det bästa tipset på länge från dig..”, log Jake snett men fick sedan den där oroliga glimten i rådjursögonen igen. ”Är du säker att.. vi kan dra härifrån Lia..”
”Lägg av.” Han kunde inte låta det komma närmare. Han var tvungen att hålla det på avstånd så att han inte skulle.. ”Sarah väntar på att du ska bjuda upp henne.” Han pressade fram ett leende innan han gick iväg för att själv ta med Nataly till dansgolvet. Det jobbigaste var att han skulle behöva dansa en gång till med Kajsa sen.
”Känns som att du är Askungen va?” frågade han retsamt medans han styrde runt dom på dansgolvet och försökte undvika att krocka in i någon annan. Han hade rätt bra koll på fötterna men för övrigt kändes det hela väldigt stelt och han var allt annat än bekväm, därav var det bra att ta till lite skämt.
”Definitivt”, flinade Nataly tillbaks. ”Men du är duktig, på riktigt”, tillade hon sedan mer seriöst och log mot honom. ”Jag sa ju att vi skulle vara ett bra balpar.”
”Ännu bättre när vi kan dansa på mitt sätt, håll i dig nu.” Med ena handen vilandes mot hennes midja och den andra i hennes hand lät han dom hastigt snurra runt ett halvt varv och var i samma stund centimeter ifrån att krocka rakt in i Simon och hans partner. I nästa sekund fastnade blicken på ett svarthårigt bakhuvud längre bort och det högg till i bröstpartiet på honom. Jens hade tydligen tagit på sig den manliga rollen då han hade handen vid Andys midja och det var vid den handen som Liams blick fastnade alldeles för länge. Dom rörde sig inte alls lika stelt som Liam och Nataly och när Jens gjorde en snurr såg Liam långsamt upp mot Andys ansikte. Han såg glad ut, lugn på något sätt. Han ville fan inte att han skulle vara glad. Det var kanske själviskt men med tanke på vem det var som betett sig mest idiotiskt den här kvällen så gav han sig själv rättigheten att faktiskt tycka så.
Han hade velat vara den som höll i Andys hand och vilade handflatan mot hans smala midja. Han ville vara den som såg in i hans ögon och kunna stänga ute hela världen runt om så att det bara var dom två.
Han tyckte sig höra Nataly säga någonting i bakgrunden men orden suddades ut i samma stund som Andys blick mötte hans. Trots rörelser och danssteg, massvis med annat folk och olika riktningar så följde deras blickar varandra - Liams över Natalys huvud och Andys över Jens axel.
”Du har mig att kolla på, du behöver inte spana in andra tjejer.” Natalys skämtsamma ton drog honom motvilligt tillbaks och när hennes hand letade sig upp till hans nacke skickade det ut rysningar av helt fel anledning.
Han undvek att leta upp Andy med blicken igen.
”Jag har hunnit dansa med Nataly, jag har hunnit dansa med Kajsa, jag har hunnit hämta ett till glas av den här alldeles för svaga bålen och dom dansar fortfarande?” Han bet ihop innan han drog lite i den tighta flugan. ”Den där tönten har väl tagit danslektioner i tre år eller något inför det här”, fortsatte han muttra. Det var förstås inte Jens han var mest förbannad på men för tillfället kändes det lättare att ta ut det på honom. Och ilska var lättare än ledsamhet.
”Här.”
Han vände blicken mot Jake. ”Vadå?”
Den brunhårige log busigt innan han diskret drog upp en Jack Daniels-flaska, i storlek ´mindre´, ur kavajfickan. ”Den var i nödfall och det låter som att det här är ett sådant.”
”Vad fan..” flinade Liam förvånat men tog tacksamt emot den och drack några klunkar innan han hällde i en skvätt i det tomma glaset. ”Få hit ditt glas också.”
Jake hade en nästan identisk kostym som honom själv med tillhörande svart fluga och det karaktäriska surfarhåret var lika rufsigt som vanligt. Han var skitsnygg.
”Vad gör ni killar?”
Sarah slöt upp bredvid dom, iklädd en sockervaddsrosa balklänning och det blonda håret i en hög uppsättning med ett par lockade tester som hängde ner och ramade in ansiktet. Hon var hur vacker som helst och han kunde inte minnas att han någonsin sett Jake le så fånigt som han kommit på honom med att göra flera gånger hittills under den här kvällen. Men dom var fortfarande inte tillsammans.. Säkert.
”Vi planerade hur Jake ska fria till dig på bästa sätt, men nu störde du så..” Han såg beklagande på henne och ryckte på ena axeln.
”Kul Liam”, flinade hon innan hon innan hon letade upp Jakes hand med sin – tydligen tänkte hon inte ens försöka dölja det den här gången. ”Vart har du dina dejter då casanovan?”
Han fnös till och tog en klunk från sitt glas. ”Ingen aning och jag hoppas att det förblir så ett tag. Jag fattar inte varför man väntat på det här.. Det suger?”
”Ganska mycket, ja.. Aj !” Jake såg ner på Sarah med sänkta ögonbryn efter att hon daskat till honom i bakhuvudet med handen. Hon såg bara upp på honom med ett väldigt menande leende och han suckade tungt innan han öppnade munnen. ”Förutom min baldejt då, hon suger inte.. Fast jag kanske skulle vilja att hon gjorde det senare ikväll..”, tillade han sedan och höjde på ögonbrynen två gånger. Liam skrattade högt till och drog fingrarna genom håret. ”Toaletterna var helt okej, rätt fräscha faktiskt.”
”Ni kanske borde gå dit tillsammans då, ni som är så väldigt lustiga”, sa Sarah och gav dom en av hennes välkända bitchblickar, vilket bara fick Liam att skratta ännu mer.
Den typiska balmusiken hade inte pågått jättelänge utan hade senare övergått till mer modern sådan och det hade blivit en helt annan stämning på dansgolvet. Festkänsla. Folk visste hur dom skulle röra sina kroppar, det var inte längre lika formellt och det var som att det var först då alla hade kunnat slappna av på riktigt, det lilla provet – valsen- var över och nu hade dom party natten lång framför sig. Han ville inget hellre än att den skulle ta slut.
”Jag går och hämtar lite vatten bara”, sa Andy och drog den lite svettiga luggen ur pannan. ”Vill du ha någonting?”
”Nej tack det är bra, jag går och hälsar på Linda och Madde där borta vid trappen bara, kommer du dit?”
Andy nickade leende innan han började gå mot baren i andra änden av lokalen. Han hade smakat på bålen men efter det fick det räcka med alkohol; han mådde fortfarande dåligt när han tänkte tillbaks på den senaste baksmällan. Och allt han hade tankarna på var Liam.
Jens var ovetandes om att Liam ens sett dom och han hade inte velat säga någonting utan bara fortsatt fejkat leenden. Vad skulle det tjäna till att få Jens att må dåligt också?
som jag tror ni förstår vill jag jättegärna höra vad ni tycker! Och som jag också nämnt; det spelar ingen roll om det är svamligt då jag kan vara rätt svamlig själv ;)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | JennnyJ - 26 okt 14 - 18:46 | | Jag vet inte riktigt hur jag ska sätta ord på den här delen, om jag ska vara ärlig. Till skillnad från tidigare kommentarer har jag inte skrivit kommentaren under tiden jag läser – för att jag inte kunde, helt enkelt. För att jag fastnade. Det var ett underbart bra flyt genom hela texten och det gör så ont så många gånger. Med Liam som får panik i bilen när han ser Andy och Jens. Med Liam som smyger upp på Andy och kräver en förklaring, smärtan i hans röst och rörelser. Andys försvar. Tomheten i hans ord. Alltså. Allt det här gör ont. Det är så fint skrivet och känslorna är så fin inlindade i det man läser så man kan inte annat än att läsa vidare och känna hur du bryter ner en bit för bit. Jag vet inte vad jag ska säga. Vad jag kan säga. Det var bra, så väldigt bra och man förstår hur de mår, varför de gör som de gör – det är så genomtänkt alltihop! | mizzkitty - 4 okt 14 - 01:03- Betyg:  | Super perfekt, så grymt bra att du får med både Liams
tankar som är rätt normala, men samtidigt Andys som
desperat bortförklarar sig. Och dessutom så har Andy rätt
i det han säger till Liam, han valde bort honom och nu får
han helt enkelt stå sitt kast.
Hoppas en till del ligger ute, låt dramat börja :P. | | Likeyoudcare - 2 okt 14 - 14:47 | | Ååååååh hur bra som helst! Älskar hur du får fram både Liams tankar men också hur Andy desperat försöker bortförklara sig (och ja, han har ju rätt till viss del). Perfekt! Väntar på nästa del, känns som att det är som upplagt för drama, drama och mer drama :D |
|
|
|
