The Forbidden Kiss - 64- Normal |
Händer inte så mycket, men det kommer. Måste ge dem en liten paus från allt kaos xD
--
del 64 - En helt normal dag eller så normal den kan bli
--
Att vakna bredvid honom var en trevlig förändring och jag reste mig ur sängen utan att väcka Spike. Jag gick ut till köket och tittade ut genom fönstret innan jag plockade upp min mobil.
”Hej det är Raija.” Jag log innan jag drog på en mer allvarlig ton.
”Hej, ni måste komma hit. Allihop”, sade jag utan någon förklaring. Jag hörde hur orolig hon blev.
”Jag ringer de andra”, sade hon innan vi lade på. Jag små skrattade lite innan jag lade ifrån mig telefonen.
”Det var inte snällt”, sade en sömnig Spike. Jag vände mig om.
”Kanske, men annars hade jag inte fått hit alla”, svarade jag. Han ryckte på axlarna innan han försvann igen. Jag skakade på huvudet och sneglade en sista gång ut genom fönstret. En normal dag.
De samlades inne i vardagsrummet. Raija och Ryze i soffan, Jetro stod lutade mot ryggstödet och Spike stod vid sidan av med armarna i kors. Jag stod framför dem och sprack upp i ett leende.
”Okej, detta är reglerna”, började jag och Jetro rynkade på pannan. ”Ett, inget bloddrickande på hela dagen. Två, inga manipulationer eller annan hokus pokus. Tre, inga röda ögon. Förstått?” Jetro ryckte uttråkat på axlarna.
”Kan inte lova något”, sade han ointresserat. Jag pekade på honom.
”Bryt en av dessa regler så bryter jag dig på mitten”, varnade jag och han ställde sig förvånat rakt. Ryze skrattade åt honom innan han pekade fundersamt på mig.
”Varför detta?” frågade han.
”Jag har bestämt utan ert samtycke att vi ska ha en dag utan något övernaturligt. Alltså vi ska gå ut och vara normala ungdomar för en dag.” Ryze rynkade misstänksamt på näsan.
”Inte min stil”, klagade Jetro. Jag pekade på dem.
”Det kallas att ta en paus och ni ska delta”, sade jag. ”Detta är något inte bara jag behöver utan alla. En dag utan att vara jagad, en dag utan blod, en dag att bara vara”, fortsatte jag. ”Tro vad ni vill, men det finns mer bakom blodet och hokus pokus, och det mina vänner kallas att ha kul”, sade jag. Jag lade armarna i ett bestämt kors. Det blev tyst en stund och Ryze sneglade på Jetro, nickade kort och kisade.
”Du hade rätt”, sade han till Jetro som ryckte på axlarna.
”Jag sade ju det.” Jag pekade på dem.
”Sluta!” Jetro himlade med ögonen och lutade sig tungt mot soffryggstödet.
”Ta det lugnt prinsessan, vi diskuterar bara”, sade han.
”Diskuterar, vad?” Ryze reste sig upp.
”Du har en ledande roll”, sade han. ”Nu förstår jag mer varför de kallar dig för Överprästinna”, förklarade han. Jag pekade på honom.
”Ajabaja, inget prat om detta idag. Bara släpp det, det försvinner ingenstans och det väntar på oss imorgon ändå. Så nu, nu ska vi ut!” Raija log och reste sig upp.
”Detta kommer bli kul.”
Vi hade fönstershoppat ganska mycket på torget då jag och Raija gick arm i arm, irriterade Jetro med vårt tjejiga beteende. Men han höll reglerna och var normal. Eller ja så normal som han nu kunde vara.
”Kom vi drar till köpcentret!” utbrast Raija och drog med sig mig. Det kändes skönt att vara som ingeting hade hänt, även om det bara var för en dag. Vi skrattade ganska mycket så som vi gjorde förr. ”Du Cazz”, började Raija och sneglade på något. ”Vad säger du, ska vi dra ut och festa så som vi brukade göra?” Jag kollade fundersamt på henne och kände igen min gamla kompis. Jag log.
”Visst, varför inte.” Hon pekade på en butik.
”Då behöver vi lite kläder”, sade hon och vi steg in i den välfyllda lokalen. Grabbarna suckade tröttsamt men följde lydigt efter. Jo det var precis som förr, vi som letade kläder inför fester, så som vi skrattade då utan några bekymmer. En normal dag … trodde jag. Men det började redan åt fel håll. Undertiden jag och Raija tittade på festklänningar så hade killarna ställt sig mot väggen. Den första tjejen som gick förbi fick syn på dem. Visste de såg väldigt bra ut alla tre, men vampyrismen gjorde det inte enkelt att smälta in. En dragningskraft som gjorde att tjejer drogs till killarna, mer uppmärksamhet än vad de ville ha. Och som pricken över i:et var det en ur vår gamla klass. Hon klängde först på en uttråkad Spike, Jetro försökte knuffa undan henne vilket inte gav rätt effekt och Ryze valde att backa av. Raijas ansiktsuttryck förändrades och hon blev sådär sorgens igen. Jag suckade och släppte klänningarna. Jag log stort mot sällskapet vi hade fått. Flertal tjejer från klassen.
”Hejsan!” utbrast jag och gick fram till dem. De kollade misstänksamt på mig.
”Titta hörni, det är avhopparen”, ropade den malligaste. Elenor.
”Men har man sett Elenor! Du har verkligen inte förändrats det minsta”, sade jag lika artigt. Hennes pojkvän höll ögonen på både mig och Raija.
”Cassandra och gangster vännerna”, skrattade hon elakt. Elin och Laura skrattade med henne. Tre namn ni kommer glömma snart, ta det lugnt. Inga personer som ingår i min omkrets. ”Trodde inte de släppte in råttor på det här stället”, fortsatte hon. Spike fick ställa sig snett framför mig för att jag inte skulle flyga på henne.
”Ta det lugnt”, viskade han.
”Titta en barnvakt!” Jag tog ett irriterat andetag. Spike satte sin hand på min mage.
”Släpp det. Det är inte värt tiden”, fortsatte han. Men jag hade redan låst henne med blicken. Raija hade backat av tack vare Jetro, Ryze skakade på huvudet och beskådade händelseförändringen. Spike rörde vid min kind och jag suckade.
”Jag ska inte”, sade jag och mötte hans blick. Han nickade och släppte mig, nickade mot våra vänner. Men Elenor fortsatte med sitt skrattaden och Spike gick fram ganska så fort.
”Jag tror inte vi har hälsat”, sade han rätt på och tittade länge på henne vilket fick henne att svälja nervöst. ”En vän till er vän. Daniel”, fortsatte han och räckte fram handen. Hon tog den svagt.
”Elenor.”
”Trevligt.” Jetro skrattade skadeglatt och gjorde samma sak. Jag rynkade förvirrat på pannan när tjejerna flydde fältet. Grabbarna skrattade. Jag kollade frågande på dem.
”En vampyr funkar, aldrig två”, sade Jetro. ”För mycket dragningskraft.”
”Tror mer de var rädda för dig”, svarade jag och fick Ryze att skratta roat av mitt påhopp.
”Väldigt roligt Cazz”, skrattade han sarkastiskt. Jag ryckte oskyldigt på axlarna.
”Du började, ego.” Ryze slog armen om Jetros axlar.
”Hon har redan vunnit Jet”, sade han och skakade roat på huvudet åt oss.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fribergska - 22 jun 14 - 11:25- Betyg:  | Hela gänget tillbaka å hänger. Fast varför såg Raija sorgsen ut?
Det får en att fundera... Tycker hon tjejerna var jobbiga? Minns hon hur det var "att inte vara vampyr"?
Eller gillar hon helt enkelt inte att de hänger på Jetro?
Bra del! | | mizzkitty - 20 jun 14 - 15:45- Betyg: | Vilken reaktion hennes klasskompisar fick haha. Obetalbar,
jätte bra del för övrigt. Lätt att hänga med i både läsningen
och vad det handlar om. Fortsätt så =). |
|
|
|
