I månens sken - del 4 |
Kapitel 2
Thor hade en kärlek till tidningar. Riktiga av papper. Att läsa tidningen på nätet tyckte han däremot inte alls om. Av denna anledning såg han till att de alltid prenumererade på någon dagstidning. Han hämtade in dagens när han vecklade ut den och läste första sidan. Han gick bestämt in till Elias som låg i ena soffan och slötittade på tv.
”Du kan garantera att du inte drack för mycket igår och att folk såg dig hela kvällen hoppas jag” sade Thor och smällde tidningen i bordet.
Elias såg undrade på honom, satte sig upp och läste på framsidan. ”Kvinna hittad död, tömd på blod” läste han lågt och såg upp på Thor. ”Tror du jag skulle gjort något sånt?! Det var inte jag!”
”Varför skulle jag inte misstänka dig?! Varför tror du jag valde att vi skulle flytta hit? Det är ett lugnt ställe, knappt några brott alls. Speciellt inga mord!”
Elias for upp ”Tydligen sker det mord här! Och det var inte jag!” hans blick såg mörk ut.
”Jag hoppas inte det, för vår skull...” Thor suckade och skakade på huvudet. ”Du måste förstå, efter förra gången, att jag inte blint kan tro på att du inte gjort det”
”När ska du glömma det? Det var flera år sedan nu... dessutom har det bara skett en gång” Elias gick mot dörren samtidigt som han pratade och öppnade den.
”Vart ska du?” röt Thor.
”Ut!” svarade Elias ilsket och smällde igen dörren efter sig.
Thor gick ut i hallen och såg uppgivet på dörren som om den skulle kunna ge honom svar. När han vände sig om fick han se Aliya högst upp i den ena trappan.
”Vännen” mumlade han lågt. Hon gick ner för trappan mot honom.
”Vad har hänt?” frågade hon med svag röst. Hon verkade fortfarande känna av månens kraft från igår natt.
”Ett mord, igår natt. Elias säger att det inte är han så vi får bara hoppas att vi inte måste flytta igen” svarade Thor.
Hon nickade sakta och gav honom en kram när hon kommit ner för trappan.
”Jag börjar bli för gammal för sånt här” mumlade han lågt med trött röst.
”Kom ihåg att du alltid kommer ha tonåringar, Thor” svarade Aliya och log mot honom innan hon gick in i vardagsrummet. Han log för sig själv. Jo det var väl mer eller mindre sant. Nog borde både Elias och Aliya växa lite mentalt men tonåringar skulle de väl förbli. Thor såg fundersamt på henne när han märkte att han bara verkade hämta sin skolväska.
”Ska du någonstans?” frågade han.
Aliya nickade ”Jag har en inlämningsuppgift och tänkte gå till biblioteket... kan du köra mig?” sade hon.
”Jo... det kan jag väl... vill du inte använda burken som Elias brukar sitta vid?”
Hon skakade på huvudet, ”Nä, jag föredrar böckerna”
Thor nickade. Aliya var inte speciellt gammal om man räknade till hennes riktiga ålder men hon föredrog de äldre sätten vilket gladde honom. Själv ville han inte släppa allt som funnits när han var... yngre. Många saker från hans tid var egentligen borta nu.
Aliya vandrade bland hyllorna med böcker, hon gillade doften dom gav ifrån sig. Speciellt de äldre böckerna. Hon försökte sluta ute ljudet av pulserande hjärtan och doften av blod i rörelse som tycktes finnas överallt. Hon gick in mellan två av hyllorna och lät blicken vandra över bokryggarna med titlar. Hon sträckte sig efter en av böckerna som stod precis lite för högt för att hon skulle nå den. Fingerspetsarna snuddade vid bokryggen men inte mer än så. Rätt som det var såg hon en hand över sin egen och någon tog ner boken. Aliya tog ner sin egen hand och tittade förvånat in i ett par gröna ögon tillhörande en kille med kort blont hår som stod precis framför henne och räckte henne boken.
”Det är en bra bok” sade killen med ett flyktigt leende och höll upp boken han höll i andra handen ”fortsättningen” tillade han.
Aliya tog boken han tagit ner till henne fortfarande utan att ord innan hon vände sig om och började gå. Hon hörde tydligt hans steg när han skyndade efter henne.
”Jag menade inte att vara oförskämd eller skrämma dig... Jag heter Jonas, vi går i samma klass” förklarade han.
Hon stannade och vände sig om. Han var något längre än henne, ungefär i samma längd som Elias tänkte hon. Elias var lång, 190 centimeter ungefär trodde hon, ungefär 20 centimeter längre än henne. ”Jag känner inte igen dig” sade hon efter en kort stund.
Han log och drog en hand genom sitt hår ”Jag brukar inte hänga med typerna som du och din bror umgås med... Elias heter han va?”
Aliya nickade innan hon vände sig om och fortsatte gå, han följde efter. När hon satte sig ner vid ett bord stannade han bredvid. Han vägde från höger till vänster fot och verkade inte kunna bestämma sig.
”Du får sätta dig” sade Aliya som redan slagit upp boken framför sig. Jonas gjorde genast som hon sagt och satte sig mitt emot henne. ”Du sade min brors namn men inte mitt... Vet du ens vad jag heter?” frågade hon och tittade upp för en kort stund under håret. Hon kunde höra hans hjärta slå, varför det tycktes slå så hårt kunde hon inte förstå.
Han såg plötsligt väldigt påkommen ut och försökte le ”Jo... det gör jag väl men...” han bet sig i underläppen, osäker på hur han skulle formulera sig. Han hade sett henne redan när hon kommit in i klassrummet för första gången. Han hade tyckt att hon verkade lite blyg men så otroligt vacker, den där skönheten han bara läst om i böcker. Hennes bror verkade vara mer den typiska storebrorstypen... även om Elias alltid hade ett leende på läpparna så hade Jonas känt på sig att han inte skulle våga närma sig henne om brodern var med.
”Du vet inte hur det ska uttalas?” sade Aliya utan att ta blicken från boken och bröt hans tankar.
”Nej... faktiskt inte” svarade han lågt.
Hon såg upp på honom och mötte hans blick, ”A-liy-a” sade hon så tydligt hon kunde förmå sig.
”Ahliya” försökte Jonas.
Hon nickade ”Det duger” sade hon och vände blicken mot boken igen.
”Myter och mytologi eller hur? Jag fick samma uppgift av Christine”
Aliya nickade och packade upp penna och anteckningsbok ur väskan.
”Jag menade inte att vara oförskämd förut... jag borde ha presenterat mig innan jag tog ner boken” sade Jonas.
Aliya såg upp på honom och log, han skulle nog kunnat dö där och då bara av hennes leende, ”Det är okej” sade hon kort och vände ner blicken igen. Jonas kände att hans kinder nog var röda. Det var sällan han ens vågade prata med en tjej men han hade inte kunnat låta bli när chansen väl kom och hennes bror inte verkade vara nära. Han öppnade sin bok som han lagt framför sig och började bläddra genom. Plötsligt var det svårt att koncentrera sig, han hade redan antecknat från tidigare när han läst den som Aliya nu läste men denna verkade inte lika lättläst... Eller så var det för att blicken ständigt for upp för att se på flickan framför honom. Hon tycktes känna hans blick för hon såg upp och strök undan håret från sitt ansikte.
”Är det något mer du vill?” frågade hon.
Han skakade hastigt på huvudet, lite för fort.
”Nähä... varför har du inte hälsat i skolan?”
”Du brukar ha folk runt dig hela tiden...” sade han, plötsligt genant. Aliya funderade på hur mycket mod han egentligen hade behövt använda för att hälsa på henne.
”Det är väl inga problem att hälsa ändå? Vilka brukar du umgås med?”
”Nä... egentligen inte... Jag brukar väl inte umgås med så många egentligen. Du brukar alltid ha din bror med dig och han verkar ganska...” han verkade inte riktigt hitta ordet han sökte.
”Hård? Elak? Tuff?” försökte Aliya hjälpa till.
”Beskyddande” sade Jonas.
”Jo, det är han väl” sade Aliya med ett leende ”Men han är snäll för det mesta. Är man snäll så är han det tillbaks. Vad brukar du göra på rasterna och så om du inte umgås med så många?”
”Alltså... några umgås jag väl med men det är mer spel och sånt då. Annars läser jag rätt mycket”
”Att läsa gillar jag med. För att vara ärlig skulle jag gärna göra det på rasterna, att umgås med folk är mer Elias sak... Jag brukar mer bara hänga med”
”Jag skulle kunna hålla dig sällskap” sade Jonas kanske aningen för angeläget.
Aliya log mot honom ”Kanske det... Om Elias kan tänka sig att inte ha koll hela tiden”
”Är han en sån där, kontrollerande?”
”Nej egentligen inte men han är lite beskyddande så jag tror han är rädd att jag ska hamna bland fel personer om inte han är med”
Jonas nickade, jo det lät väl rätt vettigt ändå. De återgick sedan till skolarbetet, Jonas bytte snart plats till den bredvid Aliya för att lättare kunna peka och kommentera bokens innehåll och hon gjorde det samma i den han hade.
|
|
|
|
