I månens sken |
Kapitel 1
Aliya drog försiktigt undan en bit av den röda gardinen från tågfönstret. Utanför susade skogen förbi och över trädtopparna kunde hon se den stjärnklara natten tillsammans med den lysande månen. Elias lutade sig fram och drog gardinen ur hennes grepp innan han lät den falla på plats igen.
"Låt bli" sade han förebrådande och lutade sig tillbaka i sättet mitt emot hennes.
"Men det är natt, jag vill bara se på månen" svarade hon med ynklig stämma.
Elias skakade på huvudet, "Det är månen som drar dig till sig. Du vet att du inte får titta på den"
Aliya suckade. Hon älskade ljuset från månen och stjärnorna, det var avslappnande och berusande på samma gång. "När är vi framme?" frågade hon efter en kort stund.
Elias suckade och drog upp den svarta ärmen på sin tröja för att se klockan, en guldfärgad Rolex kopia. "Några timmar kvar" svarade han innan han lutade ögonen bakåt och slöt ögonen. "Försök sova en stund"
Aliya tittade på gardinen men motstod frestelsen att dra undan den igen. Hon plockade upp boken från sitt knä och fortsatte i stället läsa. Några timmar senare när tåget stannade var det fortfarande mörkt ute. Elias drog luvan längre ner över Aliyas ansikte när hon omedelbart vände upp blicken utanför tåget. "Du måste låta bli" morrade han dovt.
"Men det är så vackert! Det kan inte göra något" sade hon och drog upp väskan över axeln.
Elias blängde på henne under kanten av sin egen luva och hon suckade lågt till svar innan de började gå längs perrongen.
"Thor!" sade Aliya glatt när hon fick syn på den äldre mannen vid bilen som väntade på dom. Hon kramade genast om honom när de kommit fram innan de alla klev in i bilen och körde iväg.
"Har du hunnit ordna allt?" frågade Elias.
"Annars skulle jag inte skickat efter er" svarade Thor med en mörk stämma. "Huset ligger i utkanten av samhället, vi har staket med trädgård så insynen är det inga problem med. Skolan ska vara bra med, ni får se den imorgon" förklarade Thor medan han körde. De körde genom en mindre stad och förbi det som Aliya trodde kunde vara skolan innan husen började glesa ut och de kunde se skogen. Precis innan skogen fanns huset med höga träd i trädgården. Thor körde upp på uppfarten och stannade innan de alla klev ut.
Aliya andades in den friska luften och blicken sökte sig genast upp mot himlen.
"Sluta" sade Thor direkt utan att egentligen tänka efter om vad han sade eller ens titta på Aliya. Båda han och Elias kände henne för väl vid det här laget och Aliya sänkte genast blicken. "Det är farligt att titta på månen, du måste förstå det" sade Thor samtidigt som han gick mot huset. Aliya och Elias följde efter, båda med sänkta blickar.
Huset avtecknade sig som en siluett mot den stjärnklara himlen och träden som omgav. Huset var en gammal, men renoverad, vit herrgård med svart tak. Det lyste i några fönstren. Thor öppnade de svarta dubbeldörrarna och visade Aliya och Elias in i en enorm hall. Från hallen fanns två valv samt två trappor upp till en balkong som lystes upp av en kristallkrona. Hurvida alla rum var inredda eller inte var ointressant för de två ungdomarna, ibland valde Thor att bara inreda några eftersom de ändå inte brukade använda alla. Gäster var sällan, och hade man gäster såg man till att visa dom de finare rummen. Thor visade ungdomarna upp för trapporna, Aliyas rum låg närmast den högra trappan. Elias rum låg tre dörrar bort i korridoren. Under resterande delen av natten beskrev Thor byn någorlunda så att Aliya och Elias inte skulle vara helt vilse.
Detta är bara en början, jag skulle gärna vilka få synpunkter och åsikter om den verkar intressant.
|
| Kommentarer | | martobicat - 13 maj 14 - 00:28 | | Egentligen läser jag inte noveller alls, men jag tycker att du ska fortsätta att skriva! |
|
|
|
