Jag vill bo under ditt täcke |
Det var några nätter sedan vi delade andetag
Du i min panna och jag mot din hals
Och jag undrar om dina väggar kändes tunna
Om du kände att vi var is som smälte
För det var precis så jag kände med dig
Intensiva blickar och lekfulla leenden
Vi var så mycket den kvällen
Men vad är vi nu?
Klockan är snart kvart i 3 på natten. Det är omöjligt att sova. Det är skola imorgon men jag vill bara tillbringa hela min tid med dig. Försöker få bort mina tankar på dig men de har bränt fast i mitt huvud, du sitter som klister och du är omöjlig att radera.
Så många gånger har jag sprungit iväg när mina känslor blivit för stora, jag drabbas av panik och jag spricker. Men du höll mig hårt. Accepterade min rädsla. Accepterade mig. Jag minns oss under täcket, våra blickar kunde skära sönder is vid den stunden.
Det hela började en kväll i december när jag, Elina och Josefine förfestade hos mig. Jag kände att denna kvällen skulle bli något alldeles extra. Vi spelade ”jag har aldrig” som vi brukade och vi drack vodka och Redbull. Vi skrattade och tiden gick, sedan gick vi mot bussen.
När vi klev av bussen hördes skrik och skratt från flera hundra meters håll och luften blev tjockare ju närmare vi kom festen. Inne i huset luktade det rök och någon hade spillt ut en hel vodka över köksgolvet. Alla dansade och levde som om det var deras sista dag. Någon låg på toan och spydde, och en tjej grät medans hon pratade i telefonen med sin pojkvän.
Jag var så trött på detta, jag satt i soffan och kollade på alla som for in och ut ur huset. Än så länge hade jag haft en helt okej kväll, men det var alltid samma sak. Festen slutade men vi kände oss ändå inte färdiga, det var krut i oss och benen var inte redo för att sova. Kvällen var inte längre ung, men den var fortfarande full av överraskningar.
Det var några killar som mötte oss. En blond lång kille, han hade jag träffat förut. Sedan var det två brunetter, båda var rätt så långa. Vi kom rätt så bra överens och hade hunnit skrattat oss hesa innan vi var framme vid Robins hus. I huset var väggarna svart och vitt randiga. Väldigt trendigt och enkelt, det måste ha varit ett nytt hus för så fort vi kom in trängde sig en seg trälukt in igenom alla sinnen.
Jag och Josefine satte oss på den svarta två-sits soffan, den blonda satte sig vid datorn och brunetterna Robin och Martin satte sig i sängen. Vi pratade och skrattade mycket denna decembernatt och spänningen fanns i luften. Jag visste inte vad det var, det var omöjligt att beskriva. Timmarna gick, alkoholen började ta slut och vi hade dansat lite trots det trånga utrymmet i Robins rum. Jag var rätt så slut, satt i sängen och funderade på om det var dags att sova, men något i mig ville inte ge upp denna kväll än. Något inom mig bad mig vara vaken.
Martin satte sig bredvid mig i sängen och började prata med mig. Jag hade inte lagt märke till honom särskilt mycket under kvällen. Men han var trevlig, och ganska söt också. Hans ögon var en blandning av blått, grönt och brunt. Och efter 20 minuter var han inte längre ganska söt. Han var vacker. Jag hörde inte längre vad han sa, det enda jag kunde göra var att stirra på hans läppar. Jag ville kyssa honom.
Jag böjde mig över honom och mina läppar började sakta röra sig mot hans. Jag lade mig över honom och kysste honom. Det var något i luften denna december natt, något förtrollande.
Alla ljud runt omkring oss försvann, och jag lade inte längre märke till att vi inte var ensamma.
Han drog mig intill sig under täcket och lät mig vila i hans famn. Vi flätade våra händer och jag skrattade åt allt han sa. Jag drog handen i hans hår, jag kunde inte få nog av hans bruna kalufs. Jag kände mig så hemma den stunden. Jag ville inte vara någon annanstans. Aldrig.
Varje gång han var på väg att somna kysste jag hans panna så att han skulle vakna. Varje gång drog han täcket över oss och han kysste mig. ”Jag sover inte” sa han och flinade lekfullt och kittlade mig lite. Vi låg och stirrade på varandra. Våra blickar kunde skära sönder is de stunderna.
Det är egentligen alldeles för tidigt för att älska. Men jag gör det ändå. Kan inte låta bli att avundas dig. Det går inte. Hur kunde jag inte sett dig tidigare under kvällen? Du borde ju ha lyst upp hela rummet. Det brinner i luften och mitt hjärta bultar hårdare mot mina hjärtväggar än vad dem någonsin gjort. Är det såhär det känns? Är det såhär det känns att äntligen hitta rätt?
Det känns som att mitt huvud är gjort för att forma dina kuddar och ditt täcke gjort för att omsluta mig. Aldrig har jag sovit så tryggt som jag gjorde i din famn. Jag insåg inte denna stund att jag skulle sakna dig varje sekund du inte såg på mig.
Väckarklockan ringer. Jag måste gå upp till skolan varje dag utan att se dig när jag vaknar. Kanske var det några dagar sedan, men det känns som en evighet. Du känns som en dröm. Var du ens på riktigt? För min display på telefonen är fortfarande tom.
Det var några nätter sedan vi delade andetag
Du i min panna och jag mot din hals
Och jag undrar om dina väggar kändes tunna
Om du kände att vi var is som smälte
För det var precis så jag kände med dig
Intensiva blickar och lekfulla leenden
Vi var så mycket den kvällen
Men vad är vi nu?
|
|
|
|
