The Forbidden Kiss -59- En stark känsla |
Jag funderar vad jag ska göra för twist/speciellt/liknande som del 60.
Trevlig läsning :)
--
59 En stark känsla
--
Han kunde inte vara seriös på den frågan, trodde han verkligen att det var hans fel att jag inte drack blod. Jag skakade på huvudet förgäves för han var helt inne i tankarna kring detta. Jag satte mig upp och satte en hand på hans axel för att han skulle vakna ur sina tankar.
”Verkligen inte”, svarade jag. ”Hur skulle det kunna vara ditt fel? Det är jag som ser märkliga saker”, lade jag till. Han tog ett andetag men var inte övertygad.
”Fast det är jag som tvingat i dig blodet”, sade han.
”Och du lever”, sade jag och han rynkade oförstående på pannan. ”Jag har vetat att det är för min skull och inte gett dig mina triumf kort som du kallar det för, så den tanken är ute och cyklar”, sade jag. Han log och han tittade länge på mig.
”Du har en poäng där och det förvånar mig att du nämner det. Varför kommer det sig att du aldrig använder manipulationsförmågan och blir av med mig?” Jag ryckte på axlarna.
”Om jag inte kan besegra min mentor utan att fuska hur ska jag då klara av andra”, svarade jag med. Han log det där speciella sällsynta leende som fick mig vilja krama honom och kanske även kyssa honom, men bara kanske.
”Så du accepterar mig som mentor? Vad hände med dig egentligen, slog du i huvudet?” Jag skrattade sarkastiskt.
”Väldigt roligt”, svarade jag. ”Men om jag inte har någon som står ut med mig, så skulle jag nog behöva gräva min egen grav”, sade jag. Han skakade på huvudet.
”Säg inte så, det låter så …”
”Men det är sant, du såg själv blodvattnet”, mumlade jag. Han slog lätt sitt pekfinger på min näsa och jag stirrade förbluffat på honom.
”Se inte så ledsen ut, det passar inte dig”, sade han och log nöjt med min reaktion. Men jag såg och kände förändringen i luften.
”Okej, så dags att komma till verkstad och fixa detta blodsproblem. Så har du fundera kring det, några frågor innan?” Jag svalde och skakade på huvudet.
”Att jag fortfarande inte vill”, sade jag och kunde inte förstå varför han tog hela bloddrickandet så lätt och så på. Han hade rest sig upp och tittade på mig.
”Det är inte så stor skillnad mellan att bita och dricka, egentligen”, sade han. Jag ville dra ut på tiden så att jag kunde komma på min flyktväg.
”Okej, men vart?”
”Överallt, så länge man aktar benen vid axelpartiet.” Jag stirrade på honom.
”Så hårt biter man väl inte så ben kan brytas?!” Han skrattade och närmade sig sängkanten, visade med sina fingrar mot de ytliga benen vid halsen och axeln.
”Nej, men det gör fortfarande ont att rispa dem”, svarade han. Jag skakade på huvudet.
”Kan man backa ur?” Han log lockande och rörde lätt vid min kind.
”Inte om du vill lösa problemen.” Jag suckade.
”Som du vill men jag är emot det.”
”Jag kommer få dig vilja det, då det blir som när man blir biten. Men först måste du låta mig bita dig”, sade han och väntade på svar. Jag tittade på händerna, veta först? Innan vaddå? Jag lovade att ge det en chans och det skulle jag, jag skulle inte backa undan. Jag skulle avsluta detta blodsproblem en gång för alla.
”Okej, du får bita mig och det är bara för att jag låtsas att det är det enda du ska göra”, sade jag och han satte sig bredvid. Men satt stilla.
”Nu till den jobbiga frågan, innan jag ska bita dig måste jag inte bara övertala dig mentalt utan även kroppsligt. Jag tror det blir naturligaste. Så du låter mig bita dig?” Jag nickade då han tittade på mig. ”Okej. Låter du mig förföra dig?”
Min andning slutade, mina ögon blev stora och jag blev nervös. Detta var inte riktigt som jag tänkte mig, inte riktigt som jag trodde det skulle gå till. Väldigt många myror sprang över min kropp och jag kunde inte öppna munnen för att svara. Han kysste min axel och vandrade mycket retsamt och långsamt mot min käke. Jag ville ge efter, men jag var chockad. Men jag skulle aldrig komma undan så enkelt, jag kände honom tillräckligt för att veta det.
”Du har inte svara än”, sade han lågt och fortsatte med den där retsamheten. Jag fick tvinga mig själv att inte blunda. Jag svalde och började andas igen.
”Ja”, sade jag svagt. Han kom tillbaka till käken.
”Ja vad då?” Självklart skulle han …! Han kysste min hals långsamt. ”Säg det”, fortsatte han lågt och tvingade mig att blotta halsen ytterligare. Han hade all tid i världen och skulle ta vara på den tills jag svarade så jag gjorde det enda som fick mig att bli alldeles röd i ansiktet.
”Ja, du får förföra mig”, sade jag i en utandning knappt hörbart, men han hörde det tydligt. Han log mot min hud och drog min haka till sig för att kyssa mig på ett sätt jag aldrig upplevt innan. Han tänkte göra klart för mig att aldrig glömma den, vilket fick mig att överfyllas av en stark värme som fick myrorna att springa snabbare. Han förflyttade sig till min hals och jag lovar att jämfört med hans retsamma var detta en helt annan nivå och jag förstod. Han tänkte verkligen förföra mig. Och säga till att jag aldrig glömmer mina ord. Jag ville backa för det blev för varm, men han följde efter och jag hamnade på ryggen. Han var inte skonsam med värmen han lämnade och blyg var han definitivt inte. Jag kunde inte hindra mig själv längre utan blundade och tog tag i hans arm. Han log och jag hörde det korta ljudet av tänderna, jag slappnade faktiskt av och skulle acceptera det men han kysste bara min hals retsamt långsamt och mycket medveten om min kapitulation.
”Be mig”, sade han och jag öppnade ögonen. Jag hade redan problem med hjärtslagen och andningen, hur förväntade han sig att jag skulle kunna prata? Jag kände tänderna och jag samlade den lilla självsäkerheten jag hade.
”Bit mig …” Han log mot min hals.
”Fel svar.” Jag visste inte vart jag skulle ta vägen och han visste precis vad han sysslade med. Jag hade gåshud över hela kroppen, jag hade slappnat av och omfamnat värmen som spred sig som en skogsbrand. Detta var en farlig gräns att leka på och jag kände ju mer han kysste mig ju mer ville jag ha. Jag hade svårt att hålla händerna bort från hans nacke och bröstkorg. Det var omöjligt. Jag ville så mycket som jag aldrig skulle erkänna. Hans händer hade börjat följa min kroppslinje innanför tröjan vilket gjorde att jag inte längre kunde fokusera på vad huvudmålet var med all denna värme. Tillslut gav jag efter av min egen vilja och mina muskler slappnade av helt. ”Drick mitt blod”, sade jag tydligt. Han log och jag kände tänderna gå igenom huden vid halspulsådern. Men det var när tänderna försvann och lämnade hålen i huden som känslan blev underbar. Han kände definitivt min puls. Jag visste inte vad han gjorde mer än att han hade punkterat min viktigaste åder på halsen. Och jag älskade det.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mizzkitty - 8 maj 14 - 00:29- Betyg:  | Riktigt bra del, dock så hade jag velat att den skulle
fortsätta lite till. Hur sjutton ska hon kunna överleva om
hon inte ens fått i sig blod på ett bra tag?. Det är en gåta
för mig. Förhoppningsvis så kommer det väll ordna upp sig.
Tur att Spike har koll. Undra om det faktiskt var det Spike
ville ha svar på. Hoppas fortsättningen kommer ut snart. | | Fribergska - 7 maj 14 - 03:11- Betyg: | Najs del. Enda problemet är att den tog slut för fort ;)...
Förresten, jag begriper inte begriper hur hon ska "överleva" när hon nu inte har fått i sig några större mängder blod på så länge...
men men, det kommer nog att ordna sig :) Spike verkar ju ha koll.
Var det "drick mitt blod" som Spike ville ha som svar? |
|
|
|
