The Forbidden Kiss -57- Insikt |
Jag har kvällspraktik och har sällan internet nu under fyra veckor. Så delen blev lite extra lång. Ska försöka lägga ut under söndag/måndag (är ledig då) men kan inte lova mer än en del. Men det löser sig ^^
Är evigt tacksam för att ni läser, kommenterar och finns. Jag tar vara på alla kommentarer och tänker på alla tips & Råd jag får av er.
Här har ni del 57 Insikt
Har ni fortfarande några oklarheter eller funderinga PM eller kommentera :)
-
-
Han luktade gott, en blandning mellan flera olika dofter som satte sig kvar. Lite som när du passera någon och känner en god doft stannar kvar. Jag ville dra fingrarna genom hans hår och det slutade med att jag gjorde det också. Han märkte skillnaden direkt och log varmt.
”Så du kan slappna av ibland”, skrattade han och drog sin hand utmed min arm och bort för att lirka upp min vänstra hand. Han tog den till sig för att låta läpparna vila mot min handrygg. Jag erkände, jag hade låst in mig för jag var rädd för vad vampyrblodet i mina ådror skulle göra om jag släppte garden. Det kanske var just det jag var tvungen att göra för att bli mig själv igen, för att bli mig igen. Kunde det vara så enkelt? Att lita på sig själv, på sin omgivning och sparka rädslan åt helvete? Kanske var det så att Spike var den som faktiskt kunde få bort min rädsla, min svaghet? Var det hans plan från hela början? Han märkte av mina inre diskussioner och hade backat av lite. Men han log milt. Kanske hade jag låtit rädslan styra mina handlingar? Jag ville behålla Spike … nej jag ville äga honom, jag ville att han skulle vara bara min. Bara min som jag kan krama, kyssa och bara titta på. Jag suckade och himlade med ögonen åt mig själv.
”Okej, jag fattar. Jag har varit blind”, erkände jag. Hans leende blev större långsamt men han väntade. ”Ditt tjat om omgivningen hade inget med den konkreta omgivningen utan den mentala”, fortsatte jag men pekade snabbt på honom innan han hann säga något. ”Om du inte hade pratat i gåtor så hade denna röra varit mindre rörig”, påpekade jag. Men han skakade på huvudet.
”Funkar inte så kära du”, sade han. ”Hade jag sagt det direkt och rakt av, hade du bara slagit ner spiken i träskivan. Låst dig ännu mer och backat längre bort”, sade han och tittade menande på mig. Jag rynkade pannan.
”Aha …” sade jag långdraget. ”Backa aldrig, det hade visst mer än en betydelse”, mumlade jag och snurrade fingret framför honom. ”Så går det när du prata i gåtor som ingen förstår!” Han skrattade lågt.
”Så ger du vampyrismen en ny chans?” frågade han och kom närmare med sitt ansikte. Jag såg på hans ögon att han var lite road av det hela, men jag nickade.
”Jo, om vi löser några olösta frågor”, krävde jag. Han nickade.
”Rättvist. Så vilka frågor har du?”
”Ritualen, kan vi lösa meningen med den en gång för alla?” bad jag. ”Det är lite tröttsamt för det känns som om jag inte vet allt.” Han nickade.
”Okej. Från början var Ritualen förbjuden att genomför för vampyrer då vi hade en mörk period med många vampyrer som tappade förståndet. Den ökade manipulationen gjorde allt fler makttörstiga och det blev kaotiskt i vårt samhälle. Detta var strax efter jag själv blev en vampyr, så det är inte allt så långt tillbaka. I samband med mitt ryckte ökad och jag blev skyddare åt syskonen Okada. Deras far bad mig att hålla hans barn säkra då han visste att han skulle bli dödad. Så jag gjorde ett löfte”, sade han och drog ner tröjan vid sin högra axel och jag fick se en lite tatuering men kunde inte se vad det skulle föreställa innan den försvann under tröjan. ”Ritualen Forbidden Kiss fick sitt namn för den var förbjuden men nu är hatad och det enda sättet att blanda varandra blod är helt enkelt genom kyssen. Innbörden av att göra ritualen har tydliga som dolda meningar. Först är det en större manipulations förmåga, vilket är ditt triumfkort är en typ av urladdning som skickar dina motståndare all världens väg. Men också möjligheten att lära sig mer än ett så kallat element. Du har vinden som element, men det är inte alltid element man får. Element manipulation är ganska ovanligt ändå, men det är den stora manipulationen i allmänhet. Lynn kan föra värmen genom händerna, smälta saker med händerna och så vidare. Men tack vare Ritualen kan du göra dina stordåd”, förklarade han och satt nu upp mot väggen. Jag satte i skräddare och lyssnade noggrant. ”Från början kunde jag bara förflytta mig korta distanser men nu kan jag även de längre, men jag kan även neutralisera andras manipulationer och det fick jag reda på i stridens hetta för något år sedan”, fortsatte han. Jag tog vara på all information jag kunde få reda på. ”Men Ritualens verkliga mening är att ta emot lärlingar under dessa Skyddarlöften, det innebär att det är krigarna som gjorde dessa ritualen med antingen sina fruar för koppla framtida barn till ritualen eller för att helt enkelt lära de kvinnliga vampyrerna att slåss. I vampyrvärlden så är det inte så stor skillnad på kvinnor och män. Det är bara ritualer som kan skilja. Män gör löften och kvinnor gör ritualer. Fråga inte varför, det bara är så”, avslutade han. Jag nickade för att visa att jag förstod vad han hade berättat.
”Men varför gjorde du ritualen med mig? Varför gjorde du mig till vampyr?” Han skakade på huvudet.
”I samma stund som du svald bägarens innehåll, alltså vampyr blod, så började din kropp förändras. Har du vampyrblodet i ditt system tar blodet över och läker skadan, stor skada som är dödlig gör dig till vampyr lika så döden. Vi är ju de levande döda. Men varken jag eller Raija ville se dig bli galen och dö en plågsam död, därför tvingade jag i dig människoblodet. Du var redan vampyr innan du fick i dig människoblodet”, svarade han. ”Ritualen var just då för min egen del”, sade han lite skamset. Jag drog bak mitt ena ben så jag satt på knäna i stället. ”Jag visste inte då din manipulationsförmåga, jag behövde bättre telepoteringsdistans och starkare neutraliseringsförmåga. För att frigöra Raija. Löftet är evigt och jag var inlåst på det, glömde bort vilka jag kunde lita på. En nonchalant visning för min del. Men hela frigörnings grejen gick i baklås då de var förbereda och hade Raija som sköld. Jag kunde inget göra”, sade han. Jag skakade på huvudet.
”Men varför blev Raija så rädd?” frågade jag förvirrat.
”Du var själv med en nygjord ritual som ha gjort flera vampyrer galna än bloddrickandet har, du var så emot hela vampyrismen. Hon trodde att du hade gett efter för blodet då du spelade gruppen Nyckeln ett spratt. Men hon är lugnare nu. Hon gillade väl inte när jag berätta varför jag gjorde den, för min egen del. Men nu ser vi alla att det var ett bra val även om allt inte varit lätt”, sade han.
”Okej, men då är det bara detaljen med min egenskap att se obehagliga minnen när jag intar blod”, sade jag och lade armarna i kors. Jag skulle ge det en chans, men jag var fortfarande emot hela bloddrickandet. Han log roat och jag blev glad att den seriösa och allvarliga Spike hade lämnat rummet.
”Ja, det finns ett sätt men jag tänkte att Myten själv skulle få berätta mer om det”, sade han och ställde sig på golvet. Jag rynkade pannan.
”Myten själv? Du menar … Han som skriver vampyrmyterna … vad hette han nu? Det var en han eller var det en hon?” Jag hade blicken i golvet och Spike brast i ett riktigt skratt. Jag tittade chockat upp. Jag hade aldrig sett honom skratta så innan, men han var ärligt road av något och skakade på huvudet. Han log stort.
”Nu låter du som den Cassandra jag träffade”, sade han och vinkade med mig ut ur rummet.
Skinnjacka, mörka jeans och ett boxarlinne. Mörk rubinröda ögon, lurigt leende och chokladbrunt kortklippt hår. Raija knuffade till den långa grabben som log retsamt och sneglade bak på en … avundsjuk Jetro? Grabben fick syn på Spike och hälsade.
”Ha du har inte förändrats kamrat”, sade han glatt och jag hörde engelskmannen bakom rösten.
”Inte du heller. Detta är min …” Han tvekade lite och sneglade på mig. ” … vän Cassandra”, avslutade han med. Grabben lade en arm runt mina axlar och blinkade till mig.
”Våga han inte kalla dig flickvän?” frågade han och fick Spike att himla med ögonen. Jag skrattade lite.
”Kanske du ska låta oss bestämma oss först”, sade jag och fick grabben att skratta roat. Han slog till Spike i ryggen.
”Där har du något att jobba med”, sade han och knuffade undan Spike.
”Kul att se dig med Ryze.”
”Ah just det”, började Ryze och nickade mot Spike. ”Glömde att din pojkvän inte är så bra på att presentera vänner”, fortsatte han och tog min hand. ”Jag är Razael, men kalla mig Myten eller Ryze”, hälsade han med.
”Kanske för att du aldrig låter mig göra det”, påpekade Spike.
”Asch, men din pojkvän har redan förvarnat mig att du har frågor”, sade han och ignorerade Spike. ”Det var om bloddrickandet”, fortsatte han och blinkade menande. ”Hört att du är en så kallad bloodreader, eller som ni skulle säga; Blodanalytiker”, sade han och skrattade åt sitt eget skämt.
”Kan man verkligen kontrollera det man ser?” frågade jag och avbröt hans skrattanfall. Raija drog med oss in mot köket.
”Javisst, du kan läsa blodet som en bok. Leta upp personer, sjukdomar, öden, svagheter, bakgrund, minnen … Hela rubbet i princip”, svarade han. Han knackade på sin tinning. ”Det handlar om vad man fokusera på och sin mentala kontroll.
”Så hur gör jag för att kontrollera det jag ser och varför ser jag bara hemska minnen?” Han nickade och satte sig på köksstolen.
”Vad är din värsta mardröm?” frågade han som svar. Jag slog ner blicken i bordet och rynkade pannan.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fribergska - 29 apr 14 - 22:39- Betyg:  | Kul med en längre del. Å i vanlig ordning löser du en del gåtor o ger en nya!
Bra! :-) Gillade det med att Spike fick em tatuering av Raijas far. Så då är ju frågan vilket löfte Spike gav Cass?
Ta henne till lärljunge?
Bra med en brytning mitt i med så Myten kan visa henne vad Spike menar. Ska bli kul att se vad som händer. :-) |
|
|
|
