Random novell. |
Del 1.
Jag satt med mina frusna händer i busshållsplatsen. Tittade åt högra hållet efter bussen. Den skulle kommit för några minuter sedan, men det verkade som den var försenad. Jag drog en lätt suck. Bussen hade varit lite försenad varje dag nu. Min arbetsgivare på praktiken började bli tröttsam på mina förseningar. Jag kände, ”snart säger hon upp mig från den.” Jag pillade på mina gråa vantar, tittade till höger igen och där var den. Bussen. Femton minuter försenad. Jag reste mig uppåt. Jag tänkte precis gå emot kanten där bussen skulle stå, men den åkte förbi. Jag slängde upp med handen och vinkade. Jag försökte få fram något ur min röst, men ingenting hände. Det blev tyst. Bussen hade redan åkt iväg och jag kände en tung känsla i bröstet. Jag ville komma fort fram till praktiken. På min praktik brukade jag stå i kassan eller plocka upp varor bakom butiken i lagret. Personalen bestod av sex personer, med mig.
Astrid Grönvall.
Chefen hette Astrid Grönvall. Hon var en ganska gammal tant i sextio årsåldern och om två år skulle hon gå i pension. Astrid brukade alltid bära en lila sjal, som hon hade fått av sin mor när hon var liten. Hon hade berättat några gånger om den och vad den betydde för henne. Astrids hår var färgat rött, vilket äldre tanter brukade ha. Hennes kläder var alltid en lång kjol med en blus. Det spelade ingen roll om det var sommar eller vinter. Hon hade alltid kjol på sig. Antingen vit, mörkbrun eller blå. Tröjorna dessutom ändrade på sig varje dag. Astrid hade aldrig samma. Råkade hon ha det någon dag, förklarade hon alltid att hon hade glömt tvätta. Astrid var annars en vanlig äldre dam.
Daniel Hansson.
Den andra personen som arbetade, hette Daniel Hansson. Han var en ungdom, ungefär i tjuofem årsåldern. Daniels hår var kort och blont. Han hade tjatat ett tag om att färga håret svart. Det hade inte hänt än för han var lat. Vad det finns mer och säga om honom, vet jag ej ännu. För jag har inte lärt känna honom.
Anika Persson.
Den tredje, Anika Persson. Var en praktikant och det jag visste mest om henne var att hon gillade och måla sina naglar, handla kläder eller sno dom. Hon säger sig aldrig ha snott någon annans kläder. Men annat har visat sig. Speciellt här i butiken. Vi hänger upp kläder och säljer då och då. Det jag har sett, vilket Anika förnekar, är att hon stulit något klädesplagg som hängt upp bland galgarna. Jag sade till och med åt henne när jag såg vad hon gjorde. Det enda hon gjorde var och hänga upp klädesplagget igen och gått sin väg. Det enda jag kan säga om den här kvinnan är, man kan inte lita på henne.
Markus.
Den fjärde är Markus. Han har inte talat om sitt efternamn till mig, förutom till Astrid. Han har alltid varit en knepig man. Markus gillade godis och cigaretter. De enda cigaretterna som dög åt honom var L&M Menthol. När han tänder cigaretten utanför butiken, drar han in djupt och blåser ut röken med ett litet leende i sitt ansikte. Hans tankesätt kunde man också ifrågasätta. Han hade alltid velat ha en ledare. Som en kejsare. En annan gång gick han runt och skrek i butiken hur han ville landet skulle styras. Sprang nästan runt och skrek så högt att kunderna kunde höra honom. Han viftade med en amerikansk flagga och skröt om hur bra deras land var. Alla visste egentligen hur dåligt U.S.A började få det. Med alla deras skulder som de drog in per minut.
Ulf Andersson.
Denna mannen, den femte. Var över sjuttio år och har jobbat i butiken sen sextio-talet. Någonstans där i alla fall. Hans farfar ägde först butiken och hans mamma tog över den. Ulf skulle blivit Chef, men hans mamma var inte direkt förtjust i sin egna son, så hon överlät Astrid och göra det. Jag tror Ulf inte tycker om Astrid heller efter hon övertog butiken som chef. Det enda jag inte förstod var varför Ulf fortfarande jobbade här. Han kunde gått i pension för många år sedan. Han säger själv till mig ”Detta är det enda stället jag kan gå till. Känna mig säker på. Trygg. Jag skulle kunna dö här om jag fick.” Hans svar är lika tungt och höra varje gång. Det är så han känner och det kan jag också förstå. Han har inga barn eller barnbarn eller någon annan. Förutom sin gamla fågel hemma. Susan.
(Fortsättning senare.)
|
|
|
|
