Sista första kyssen - del 9. |
Dom hade nu samlats hemma hos Jacob för att fixa med långbordet och frukosten. När allt var klart satte sig alla ner. Jacob höll ett litet tal och satte sig ner.
- SKÅL, hördes det över hela gården. Alla glas klirrade och lät sådär som bara glas låter. Ester satt mitt emot Thilda, och bredvid Amelia och Jonna. Thilda satt bredvid Anna och Linnéa.
- Och skål till alla flator, skrek Harry ut och började skratta. Simon följde snabbt med i skrattet. Alla andra var tysta. Ester reste sig upp och sa:
- Skål till oss flator! Instämde hon, och alla applåderade förutom Harry och Simon.
Efter frukosten gick tjejerna in medans killarna satt kvar. Alla skulle göra sig iordning och sminka sig innan det bar iväg mot stan för att åka traktorsläp. Det är en tradition här. Thilda hade på sig en vit klänning som slutade strax under rumpan, håret var lockat i stora runda lockar, och sotade ögon. Skitvacker med andra ord. Ester hade på sig svarta kostymbyxor, vit skjorta och en regnbågsslips, och en kavaj över. Thilda hade matchat, hon hade ett regnbågsskärp i midjan. Alla var nu klara och begav sig först mot skolan för ceremonin med att ta emot betyg, springa ut mot sina familjer för att sedan köras iväg mot samlingsplatsen. Ester kände efter om hon hade med sig sin mammas förlovningsring och den låg i fickan. Esters mamma avled när Ester var 11 år. Esters pappa körde full med Esters mamma i bilen. Ester hade varit hemma och hämtat den i förrgår när hon vattnade blommorna åt sin pappa.
Ester drog Thilda åt sidan och tog upp den ur fickan.
- Jag vet inte riktigt hur man gör det här, men jag vill att du ska veta att jag älskar dig mer än vad jag kan förklara. Du är min enda kärlek, mitt liv och det jag lever för. Ester visade nu ringen för Thilda som försökte hålla tårarna borta för att inte förstöra sminket. Hon sträckte fram sin hand och Ester trädde på ringen som passade perfekt.
- Det är min mammas ring, det enda jag har kvar av henne. Jag hoppas du tycker om den, sa Ester.
- Jag älskar den! Och DIG! Sa Thilda och kastade sig runt Esters hals.
Tjejerna hörde att det var något på G, så dom kollade ut genom dörrhålet mot Ester och Thilda och såg hela förloppet. När Ester kysste Thilda utbrast tjejerna i ett skrik, en massa hopp och ett ljud som var oförståeligt.
Efter att ha åkt traktor begav sig alla studenter ner mot stranden där dom flesta studenter samlades för att festa tills det var dags för krogen. Thilda och Ester satt på bryggan och drack några cider, doppade fötterna i vattnet och kollade ut över alla forna klasskamrater. Det började bli mindre och mindre folk kvar. Dom flesta begav sig mot krogen för att fortsätta festen där. Thilda och Ester satt kvar. Plötsligt får Ester en hård dunk i ryggen och ramlade i vattnet. Strax därefter får Thilda ett likadant slag och ramlar i. Det var så pass djupt att dom inte nådde botten. Dom kollar upp och där stor Harry och hela ”misshandlargänget”.
- Thilda, försvinn härifrån, skrek Ester.
Mer hann hon inte säga innan Erik hoppade i rakt på Ester så Ester hamnade under ytan. Thilda skrek och slog Erik som bara kollade på Thilda, och slog till henne. Sen släppte han Ester från sitt bengrepp. Ester tog ett djupt andetag när hon kom upp till ytan. Hon och Thilda simmade till land, men där väntade Harry och resten av gänget. Ester och Thilda försökte springa ut igen för att simma någon annanstans, men dom hann inte. Harry slet tag i Thilda.
- Nu är du inte så kaxig längre, va? Sa ju att du skulle ångra dig, sa han hånfullt.
Emanuels bror Herman slet tag i Ester och drog upp henne. Nu började paniken komma.
|
|
|
|
