Sista första kyssen - del 5. |
Ester satt i entrén till sjukhuset. Klockan var runt 22. Thilda skickade iväg cykeln rakt ner i diket och sprang in till Ester och där kramades dom i vad som kändes vara en evighet. Båda grät. Ester la sin hand i Thildas hår och tryckte ansiktet mot Thildas hals. Världens bästa känsla. För båda. Thilda släppte efter lite på kramen, tog Esters hand sen gick dom mot avdelningen där Esters pappa låg. Där satt dom hela natten och höll varandra i handen. Ingen av dom kunde sova.
– Är du hungrig? Frågade Ester.
– Lite, är du?
– Skoja inte..
– Kom, vi går och äter, sa Ester och släppte Thildas hand. Thilda ställde sig upp och tog tag i Esters hand igen och dom gick mot cafeterian. När dom gick i korridoren var det tomt. Någon sköterska gick förbi ibland, men inte ofta. Ester kollade in i ett rum. Tomt. Hon drog in Thilda i rummet, tryckte henne mot väggen och kysste henne. Kyssen besvarades genast och Thilda la sina händer om Esters hals. En hand drogs mot Esters korta hår och den andra hamnade på Esters midja. Ester kollade på Thilda och log.
– Jag gillar dig, Thilda.
– Jag.. Jag kan inte, jag har Harry.. Sa Thilda och tänkte på alla kommentarer och om hur normal hon ville vara.
Esters glädje byttes snabbt mot en enorm suck, och båda händerna bakom huvudet.
– Du besvarade kyssen, Thilda, det kan du inte förneka.
– Nej, det kan jag inte men jag kan inte göra såhär mot Harry. Jag .. är kär i honom, sa Thilda motvilligt.
– Kolla mig i ögonen och säg att du inte känner något för mig.
Thilda kollade ner i golvet.
– Titta på mig, Thilda.
– Jag är kär i Harry, jag känner inget mer än vänskap för dig, svarade Thilda.
Ester gick därifrån.
– Du kan ljuga för dig själv, men jag känner dig bättre än så, sa Ester när hon gick.
Thilda lutade sig mot väggen, med ansiktet i händerna och grät.
Det hade nu gått 2 månader sen dom senast pratade. Dom tittade knappt på varandra.
– Jävla lebb, sa Emanuel när Ester gick förbi. Alla som satt i båset instämde. Thilda ignorerade det och kollade ner i golvet.
– Thilda, ni är väl inte vänner längre? Sa Casper
– Nä, vi är inte det..
– Vad tycker du om henne nu? Sa Emanuel snabbt.
Thilda tänkte efter.. Innan hon hann tänka öppnade hon munnen och sa:
– Sjukt äcklig brud, hon har försökt kyssa mig 2-3 gånger.. Det är därför vi inte är vänner längre.
Thilda tänkte efter, varför sa hon ens så? Hur kunde allt bli så fel? Resten av klungan uttryckte sig med äcklande ljud, så som fejk-spya, äcklat skratt och förståelse i det Thilda nyss hade sagt.
|
|
|
|
