Sista första kyssen - del 4. |
Det hade nu gått 2 veckor sen kyssen hände och allt var som förut. Förutom att Thilda hade kommit närmare Harry den sista tiden. Han hade bett om ursäkt för vad han sa om Ester, och Thilda godtog den. Ester hade börjat känna sig utbytt då Thilda allt mer umgicks med bara Harry. Ester sneglade över skolbänkarna och såg att Harry höll i Thildas hand medans dom småpratade tyst. Vad ont det gjorde i hennes själ. Varenda liten cell smärtade. Ester vände blicken ut istället och såg gamla människor gå förbi skolan med sina rullatorer. Hon såg även fåglarna som flög förbi. Svarta, möjligtvis kajor.
- .. Lebben, det är ju rätt äckligt.. var allt Ester hörde från bänken vid Emanuel och Casper. Båda kollade åt Esters håll. Thilda hade hört det och kollade åt Esters håll hon med, innan hon snabbt gick tillbaka med blicken mot Harry. Ester fortsatte lyssna på läraren igen..
Thilda hade numer Harry under namnet” <3” i mobilen. Hon försökte nämligen få fram något som inte fanns – känslor. Det var ett försök till att få bort det hon kände när hon såg Ester. Thilda ville inte vara en ”äcklig lebb”, hon ville vara vad samhället ansåg vara normalt. Hon hade en längtan till att vara ”normal”. Hon gjorde allt i sin makt och Harry svalde det med hull och hår. Den 30 november inledde dom ett förhållande, efter att ha hållit på i ungefär 3 veckor. Thilda träffade knappt Ester längre. Hon grät väldigt ofta på kvällarna för det. Dom hade varit så nära, så tighta. Så hade hon förstört allt. Thilda hade så dåligt samvete.
– Hjärtat, varför är du ledsen? Sa Harry.
– Inget speciellt.. Sa Thilda med tårarna rinnandes.
– Du kan säga allt till mig, det vet du.
– Jag saknar Ester bara.
– Jaha.. Ja, men du har ju mig och dina andra vänner, vi duger väl? Sa Harry rätt surt.
– Ja.. Jo.. Men det är inte Ester, ingen har samma sätt att se på sakerna som henne, ingen har samma sätt att trösta mig, att få mig att må lika bra som henne. Hon är min allra bästa vän. Eller var, kanske är rätt ord..
– Äsch, det är ingen större förlust. Kom och lägg dig nu.
Thilda fnös till, men gick och la sig. Harry började tafsa och kyssa Thilda på halsen.
– Nej, inte nu, sa Thilda snyftandes.
– Jo men jag vill.
– Harry, jag vill inte.
– Thilda, jag vill, snälla..
– Nej.
Harry fortsatte. Thilda gav efter. Hon grät under hela samlaget och fattade inget.
Smskonversation mellan Thilda och Ester:
T: Kom.
E: Kan inte, pappa är på sjukan.
T: Vad har hänt? När?
E: Han var så full att han ramlade och slog i huvudet i hyllan. Stort jack. Gjorde även en datortomografi för att utesluta inre blödningar i hjärnan. Dom hittade en enorm tumör.
T: Vart är du?
E: Sitter i entrén, vill inte gå dit.
Inget svar efter detta.
|
|
|
|
