The Forbidden Kiss -46- Och så har vi Spike |
Jag hade tagit med mig två till ur Kretsen som skulle agera vakter åt mig, eller ja det var vad man skulle tro i alla fall. Men vi kom ganska fort till hangern och Lynn mötte upp oss. Jag pekade på henne och nickade tacksamt innan vi återvände till vårt nuvarande problem. Barnen hade förflyttats så vi hade ingen uppsikt över dem längre, jag pekade på Lynn att ingripa och gav tecken till vakterna att vänta på signal. Jag breddade ut mitt sinne och letade efter problemskaparna. Men jag fick allt ett oväntat resultat och lyssnade noga på vad som sades. Någon skrattade vilket fick det att eka i utrymmet.
”Så er bästa vän övergav er. Er bästa vän som nu har kontroll över den största makten i vår värld. Intressant”, skrattade mannen. Han var inte själv utan det var en kvinna där också.
”Det kallar jag att vända ryggen till”, lade hon till och de fortsatte att skratta. Raija morrade.
”Hon har inte övergett oss!” Skratten som kom var isande och jag fick lite dåligt samvete. Jag tog mitt andetag och släppte samtalet. Gick långsamt med ljudliga steg som spred sig inne i hangern. Deras skratt blev lite avslagna då de försökte lista ut vart ljudet kom ifrån. Jag befann mig på en av balkarna, suckade långsamt och lät ljudet av en explosion eka då vinden slog mot balken och väggen. Det var obehagligt att fara genom luften ett par meter ovanför marken, att se ner på mina vänner och de två andra vampyrerna. Men de varade inte där länge. Med min kontraktion slog jag iväg både mannen och kvinnan, men det var mannen som lyckades med möda hålla sig i närheten av oss undertiden kvinna försvann. Jag pekade på mannen.
”Okej, hur tror du det går ihop då?” Han tittade förskräckt på mig och jag pekade bak på mina vänner. ”Tror du seriöst att jag ska dumpa dem efter att jag fått dem tillbaka vid livet, för att sedan låta någon annan fortsätta?” Han reste sig mödosamt upp. Jag knäppte med fingrarna och de som agerat som vakter tog en varsin arm på mannen. ”Så här går det till”, började jag och gick närmare honom. ”Du min vän berättar var barnen är och så får du gå, om inte knäpper mina vänner din nacke”, sade jag och pekade på mina vakter. Han svalde tydligt.
”Om du tror att detta …” Jag hötte med fingret.
”Har du dödslängtan?” Men han förblev tyst. Jag suckade uppgivet och vände mig om.
”Bara bli av med honom.” Nu när jag hade ansiktet mot mina vänner såg jag ju också deras uppfattning. Raija som både var överlycklig av att se mig och samtidigt skrämd av mitt agerande. Hennes bror var inte där. Och så hade vi Spike. Jodå, han hade låst mig med blicken. Men jag kunde inte säga om han var arg eller glad. Som vanligt hade han sitt pokeransikte på plats. Jag höjde handen då mannen skrek till.
”Nytt försök. Vart är barnen och när du ändå pratar kan du berätta vart din överman är?” Mannen nickade febrigt och nickade mot söder.
”Barnen och chefen är i den södra byggnaden, en mindre hanger. Dit tog han barnen.” Jag nickade och hukade mig ner till honom.
”Så svårt var det. Nu kommer det bara ett nytt problem då din flickvän försökte smyga sig på oss”, sade jag och nickade mot Lynn och kvinnan. Han började skaka på huvudet. ”Ni båda kommer sova en stund och när ni vaknar bör ni lämna byggnaden, om inte kan jag tyvärr inte hindra herrarna där från att separera era huvuden från resten av kroppen.” Han nickade desperat att han förstod. Jag pekade på båda vakterna och Lynn, de släppte respektive vampyr och gick fram till mig. De låg stilla på betonggolvet och när de tittade upp vidgades deras ögon avsevärt. Joanna slog ut medvetandet och tittade sedan upp. Jag fick ett bakslag och kasade ner på marken. Blodbristen tog sitt pris. Lynn kom fram och hukade sig oroligt till min nivå.
”Är du säker på att du borde fortsätta?” Jag log men hann aldrig svara.
”Det var mig en ovanlig syn”, sade Spike som för första gången sen jag kom dit tog till tal. Men jag hade inte tid med det utan reste mig upp, nickade till Lynn och vi förflyttade oss till den mindre byggnaden söder om oss.
”Jag tror inte jag skulle få se dig”, sade Raija som prata glatt. Jag svarade inte den gången heller. Jag pekade på Lynn.
”Dra upp på balkarna norr i byggnaden, Mike du tar öster och så tar din bror väster.” Vakterna, bröderna, och Lynn lämnade mig själv med mina vänner. Men jag planerade inte att prata med dem, inte alls.
”Cazz?” försökte Raija. Jag stannade upp och Lorentz sammanstrålade med mig.
”Över …” Jag höjde handen och skakade på huvudet.
”Inte nu.” Han nickade.
”Ledsen. Vi har utsatta poster som väntar på vidare instruktioner” sade han. Jag nickade.
”Dags att stoppa blodbadet”, sade jag och log åt ironin.
”Vänta Cazz, vad för blodbad?” Jag stannade chockat upp.
”Du vet inte?” Hon skakade på huvudet.
”Barnen?” Hon skakade ytterligare på huvudet.
”Jag vet inte Cazz, vilka barn och vilket blodbad?”
”Helvete”, muttrade jag och vi steg in i lokalen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fribergska - 28 mar 14 - 21:00- Betyg:  | Argh. Inte kan du sluta nu!
Rädd för att de har gått i en fälla allihop.
Vad gör Raija o Spike där? Gillade det bättre när cass bodde m dem,
Så det är kul att de är tillbaka igen. :-) |
|
|
|
