Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

En start på en novell..fortsätt gärna!

När livet tar en ny vändning



Hon ligger och tänker på honom. Hon undrar om de kommer att
ses igen efter allt som har hänt. Båda har kanske anledning
att vara arga på varandra, men att det skulle bli ett så
här långt uppehåll - med total tystnad, det hade hon inte
räknat med. Hon var inte van vid att känna sig så bortvald
och ensam. Vissa meningar hade etsat sig fast. Att han
kallat henne naiv och anklagat henne för att vara
känslokall till
exempel. Hon trodde inte att hans ord skulle såra henne så
djupt, men tydligen påverkade de henne enormt eftersom hon
knappt kunde sova på nätterna längre.

Det gjorde inte saken lättare att hon ofta fick höra på
omvägar var han höll hus eller vilka människor han hade
träffat. Varje gång hennes vänner nämnde olika tjejer hade
hon lust att skrika och eller slita någonting i stycken.
Att en kille skulle få förstöra henne på det här sättet
ville hon bara inte gå med på, men nu var hon fast, kände
sig så svag och ynklig, nästan som en femåring istället
för de 26 år hon faktiskt var. Det var ju inte bara hennes
fel. Hur kunde han inte se att hon älskade honom? Han hade
ju inte sagt att han tyckte det var jobbigt. Kunde han
inte bara ha berättat istället för att dra slutsatser som
inte stämde. Bara för att hon haft så mycket med sitt
jobb den senaste tiden eller bara för att hon valde bort
att följa med på hans systers bröllop, för att hon inte
kunde få ledigt från jobbet så betydde inte det att hon
inte ville längre.Kunde han inte fatta att han var hennes
drömman? Att hon inte ville något hellre än att dela
livet med honom. Det värsta var att hon visste hur jobbig
och onåbar hon hade varit. Han hade haft rätt i så mycket.
Hon lät ju faktiskt honom få ta en massa skit för saker
som egentligen var hennes egna problem. Hon ångrade sig
djupt.

Tårar letade sig ner för hennes kinder medan hon
hällde upp en kopp kaffe ur deras nyinhandlade
kaffebryggare. Det hade blivit en grön till sist,
eftersom hon vägrat någonting annat. Till och med detta
fick henne att påminnas vilken person hade utvecklats till
på kort tid. Hon hatade att de hade flyttat ihop så
tidigt. Att hon hade övertalat honom men att de nu, bara
fyra månader senare, kanske skulle bli tvungna att sälja
lägenheten igen. Hon satte sig i den stora soffan och bara
ljudet av skeden som rörde runt i den svarta drycken hördes
i rummet. En suck och en titt på klockan, kunde inte tiden
gå lite fortare. Hon tänkte på sitt liv sedan han försvann.
Ofta hade det blivit ändlösa timmar framför serier efter
jobbet, om hon inte hade varit ute på stan med någon
väninna eller helt enkelt bara tränat alldeles för mycket.

Att plötsligt ha en massa tid över var hon inte van vid.
Hon kände sig inte heller bekväm med att vara ensam i
lägenheten, så att så ofta hon bara kunde lät hon kompisar
sova över eller höll sig hemifrån. Den där tystnaden
skrämde henne samtidigt som hon var väl medveten om att
det inte gick att fly från problemen hur länge som helst.
Hon intalade sig själv att hon klarade sig bra utan honom
och att hela situationen var självvald, men ju fler dagarna
blev och ju längre tiden gick utan några sms, samtal eller
ens ett litet inlägg på facebook, började hon inse att den
här pausen nog var mer av ett slut trots allt.

Tårarna fortsatte att rinna nerför kinderna och hon kurade
ihop sig under en filt. Om han bara kunde vara här nu,
tänkte hon. Om allt bara inte hade blivit så fel den där
kvällen hade han kunnat vara där hos henne nu och hållit
om henne hårt. Tårarna övergick till snyftningar och det
gjorde ont i hela magen. Känslan av att höra sig själv
gråta högt skrämde henne. Fy fan vad kass hon kände sig.
Att hon kunde sätta sig själv i den här skiten, var hon
inte smidigare än så? Hur fan kunde hon svika Johan sådär.
Helvete vad hon hatade sig själv just nu. Efter en stund
somnade hon där i soffan. Inte förrän sent på natten
vaknade hon av att telefonen ringde. Och vems namn stod
på displayen om inte Johans.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
JTjossan - 23 mar 14 - 23:58
Okej:) känner du dig inte manad?
MyBlackBird - 23 mar 14 - 16:04
Nejdå, bara nyfiken ^^
JTjossan - 23 mar 14 - 02:42
Ja det var min tanke..eller har du något annat förslag?
MyBlackBird - 23 mar 14 - 01:22
Ska andra medlemmar skriva fortsättningen?
JTjossan - 22 mar 14 - 16:22
Kom igen nu och skriv en spännande fortsättning:)

Skriven av
JTjossan
22 mar 14 - 16:17
(Har blivit läst 257 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord