Jag älskade dig i varje andetag |
När du ler, ler jag med. Visste du det?
Visste du att jag skrattar varje gång jag hör ditt namn nämnas? Att jag inte klarar av att tänka på dig utan att ett leende sprider sig i hela ansiktet på mig.
Jag kan inte sova utan att tänka på dig, bara dig och ditt söta lila ansikte. Dina knallblåa ögon och andedräkten som sakta, sakta låter så mjukt i mitt öra. Jag hör din röst vart jag än går, vart jag än står eller sitter. Jag kan inte sluta, jag kan inte förmå mig att ens sluta tänka på dig.
Jag vill bara skriva ditt namn med rosa bläck hela tiden och rama in det i rosaglittrigt nagellack. Sådär precis som min vän gjord. Jag vill sniffa tipex och skratta med dig hela natten. Bli yr och bara se glädjen som finns i livet och det flummiga som bara du, ja du står för.
Tänk dg när vi satt i den trånga skrubben, allihop, vi satt praktiskt taget på varandra och vi skrattade varenda sekund. Munkarna vi delade och t tills vi nästan sprack av socker.
JAg vill bara minnas det, jag vill bara minnas de lyckliga stunderna tillsammans Jag vill minnas min outtalade kärlek till dig, den jag aldrig vågade säga inte ens antyda.
Jag minns fortfarande den sommaren, den där varma outhärdliga när vi satt där all fem runt bordet i Stinas kök och återigen åt upp våra noggrant uppdelade mariekex.
"Jag läste på planket igår....det måste ha varit om Niclas, hans syster hade skickat in en dikt till honom. Det verkar som att han har...har...leukumi" JAg minns hur mitt hjärta frös till is i min kropp och jag ville inte tro det. JAg orkade inte ta till mig sanningen, jag älskade ju dig. Jag älskade ditt namn, dina andetag, hela din gestalt. Jag ville inte tro att det var sanningen. Jag ville inte tro på att du var döende, v var knappt 14 år. 14 år, det är ingen ålder, Det är ingen ålder för någon att bli sjuk.
Jag minns vårt sista samtal den sommaren, precis om om du visste vad som väntade, precis som om du Niclas visste att du skulle bli sjuk. Du frågade ut mig om allt som hade hänt mig när jag var sjuk, om hur jag hade fått min sjukdom, hur jag hade överlevt den och hur det var att leva ett lv på sjukhus.
Jag ville ge dig svar, men jag mindes ju inget jag var så liten då, jag minns bara fragment av... av dropp, vagnar, tårar, lekterapin...jag minns inte sanningen. Jag minns bara det jag vll minnas Men min kropp minns allt.
Mitt hjärta frös till is den dagen, den dagen då mina nya klassföreståndare pratade om pojke i vår paralellklass, han som var sjuk. Han som hade en infart inopererad i kroppen och hur försiktiga vi var tvungna att vara med honom. De sa aldrig ditt namn, en jag visste, jag visste att det var du, du som jag hade känt ända sedan jag var sex år vi som hade kysst varandra på scenen, dig jag var kär i.
Jag har aldrig mist någon som står mig nära, eller jo en gång, Helena hon var lika gammal som du. När hennes kropp gav upp kampen mot sjukdomen. Men jag kunde aldrig drömma om att det skulle hända igen och framför allt inte dig, inte någon som betydde så mycket för mig.
Jag ville bara skrika rakt ut i luften och springa ut ur klassrummet och in i ditt fr att försäkra mg om att det var en lögn. Ett skämt som inte var sanningen, men jag kunde inte. Jag kunde inte resa mig, jag kunde inte röra mig.
Men vet du?
Jag älskade dig i varje andetag. Jag älskade jorden du gick på och orden du aldrig sa.
Ja Niclas, jag älskade dig.
|
| Kommentarer | | nattblick - 11 maj 14 - 20:24 | | Du beskriver känslor på ett så otroligt fint och skickligt sätt | | Sockerina - 24 mar 14 - 23:14 | | tack så mycket :) | | JTjossan - 22 mar 14 - 16:33 | Jättefint skrivet med stark känsla. Att skriva så poetiskt
om en händelse är riktigt skickligt gjort!! | | Sockerina - 17 mar 14 - 21:36 | | tack så mycket Niravan_Ophelia :) |
|
|
|
