[M/M] De sju dödssynderna. [Del 25] |
här får ni en ny del, bara för att jag tycker om er så mycket (och för att få igång historien lite så att jag kan komma till det roliga) jag hoppas att ni njuter av våren.
Från släkte till släkte sparade vi vår dårskaps hopp.
Som ett nyss avlat barn ligger gömt och knappt är till,
så låg du gömd i vårt inre, du stora dårskap.
- Inledning, De sju dödssynderna, Karin Boye
När Alexander vaknade kände han sig plötsligt så väldigt instängd. Han kunde inte röra sig, någonting hade lindat sig runt honom och mittemellan dröm och verklighet fick han nästan panik. Andningen blev ytligare, hjärtat slog hårdare och musklerna spändes. Det var inte förrän han tvingade upp de tunga ögonlocken, blinkade, och såg den halvöppna munnen och de slutna ögonen under en mörk lugg som han kunde slappna av. Oscar hade under nattens gång lyckats linda både armar och ben runt Alexander och huvudet vilade i en konstig vinkel på hans bröst. Försiktigt strök han undan de mörka lockarna, strök fingertopparna längsmed hans orakade kind och medan han vaknade till lyssnade han till Oscars lugna andetag.
Alarmet gick igång ungefär en halvtimme senare och den öppna munnen stängdes, tungan letade sig ut för att fukta läpparna och ena armen som kramat om Alexander försvann så att handen istället kunde söka efter klockan på nattduksbordet.
”God morgon”, viskade han med ett litet leende och drog Oscar närmre, över sig, trots att ryggen protesterade. Det trötta leendet som spred sig över Oscars läppar gjorde det omöjligt att inte kyssa honom och svaret förlorades någonstans på vägen, med fingrar som sömnigt strök över magar, bröst och skuldror och munnar som försökte väcka varandra utan egentliga ord.
När alarmet gick igång för andra gången log Oscar brett och kammade fingrarna genom Alexanders ljusa hår.
”Jag kan vänja mig vid det här”, mumlade han och Alex lät blicken leta sig över Oscars kropp när han sträckte sig över sängen, utan att flytta sig från Alexanders mage, och stängde av alarmklockan. När han satt gränsle över Alex på det viset och såg ner på honom med ostyriga lockar och skinande ögon lät Alexander händerna leta sig över Oscars överkropp, stryka neråt höfterna. Han log brett och höjde på ögonbrynen, såg hur Oscar rodnade och hur leendet blev lite osäkrare.
”Oscar? Frukosten står framme, är du vaken än?” Ropet fick dem bägge att hoppa till och Oscars vikt försvann genast från Alexanders mage och Alex vände sig så att han låg på sida med huvudet vilandes i handen. Oscar satt på sängkanten och drog åt sig sina kläder och han kom på sig själv med att sträcka ut handen och följa ryggraden med pekfingret.
”Jag kan klättra ut genom fönstret, om du vill?” Frågade han och log när Oscar skrattade, han satte sig upp när Oscar drog en mörkröd t-shirt över huvudet och följde honom med blicken när han gick bort till byrån för att hitta ett par rena kalsonger.
”Det är lugnt, hon måste ha sett dina ytterkläder”, sade han och Alexander fångade tröjan han slängt på golvet, såg på den en stund innan han drog den över huvudet. Han plattade till håret. ”Om du-”
”Alexander, dricker du kaffe? Annars har vi juice?” Ropet fick de båda killarna att se på varandra och Alex visste inte vem av dem som började skratta. Efter en liten stund, dock, lugnade Alexander ner sig tillräckligt för att svara så att Oscars mamma inte skulle få för sig att gå in i rummet när han fortfarande inte hade mer än en tröja på sig.
”Jag tar gärna kaffe, tack”, ropade han tillbaka och Oscar gick genom rummet, tillbaka till sängen och drog i Alex tröja för att få honom att flytta närmre – fångade Alex läppar och han kom på sig själv med att stänga ögonlocken och leta efter Oscars tunga. Med bultande hjärta och ett alldeles för fånigt leende lät han Oscar dra sig undan, lät honom fortsätta klä på sig trots att det hela tiden blev ett klädesplagg för mycket. Det var inte förrän Oscar påminde honom om klockan som han lämnade sängen och drog på sig resten av kläderna från igår. Samma kläder två dagar i rad. Det var ett tag sedan.
Det var med en lätt rodnad som Alexander satte sig ner vid bordet i Oscars kök. Diskbänken och alla andra ytor var belamrade med disk och reklam och böcker av diverse slag och Oscars mamma, som redan bytt om till arbetskläder, sprang fram och tillbaka medan hon frågade Alexander vad han hade för planer inför sommaren.
”Jag och några kompisar har pratat om att åka till Frankrike ett par veckor”, sade han och flyttade runt på det rostade brödet som lagts på hans tallrik. Oscar satt mittemot med ett litet leende och han kunde känna hur den andres fot strök mot hans ben. ”Tim, en kille i laget, har släktingar i Paris.”
”Vi var i Paris för ett par år sedan, var vi inte Oscar?” Frågade hans mamma och Oscar, som hade munnen full av macka, nickade instämmande. ”Min dåvarande kille tyckte om att resa, Oscar – var det inte då du hade feber och mådde så dåligt efter en av vingårdarna?”
”Det var inte för att jag druckit för mycket, jag lovar”, sade Oscar så fort han svalt mackan och Alexander skrattade med ögon som inte kunde sluta betrakta den mörkhåriga killen. Han gav hans fot en liten knuff och såg hur Oscar log ner i tekoppen.
”Jag måste gå nu, men ni plockar undan frukosten efter er, eller hur killar?” Oscars mamma kysste Oscars panna och till Alexanders stora förvåning, och hemliga förtjusning, gjorde hon detsamma med honom innan hon drog till sig sin väska och försvann ut genom ytterdörren. Tystnaden som fyllde köket var inte av den jobbiga sorten, det var bekvämt och kändes tryggt. Kanske för att det inte riktigt var tyst, tvättmaskinen som stod i rummet intill surrade och Oscar hade börjat trumma med fingrarna mot bordsskivan, lätt, lätt till någon melodi han hade i huvudet.
”Vad lyssnar du på för musik, egentligen?” Frågade Alexander efter en stund, med händerna slutna kring kaffekoppen, och Oscar vände tillbaka blicken – slutade trummandet.
”Det är olika”, sade han med en lätt axelryckning. ”Beror på vad jag vill få ut av det. Ibland lyssnar jag bara för att slappna av, ibland för att öva danssteg. Men det som alltid fungerar är väl John Fogerty, pappa lyssnade jämt på honom.” Alexander såg ner på händerna och gnuggade sig i ögonen, han visste inte riktigt vad han skulle säga och kände hur Oscars fot än en gång hittade hans ben, försökte lugna honom. Säga att det var okej, att det inte behövde kommenteras.
”Vad lyssnar du själv på?” Frågan utvecklades så att de spenderade resten av frukosten med att lyssna på olika hiphoplåtar som Alexander spelade från sin mobil och när de var tvungna att gå till skolan kändes det omöjligt att sätta sig i olika delar av bussen. Trots det valde Alexander en plats långt fram med musik i öronen och till och med där kunde han känna oändligheten mellan honom och Oscar, som valde en plats alldeles vid mittendörren, och han hatade det.
[07:46 sänt meddelande] Du borde sitta här framme.
[07:46 nytt meddelande: Oscar x] Du borde sitta här bak.
[07:47 sänt meddelande] Min tröja luktar du.
[07:48 nytt meddelande: Oscar x] Alex, du ser störd ut när du luktar på tröjan sådär.
[07:48 nytt meddelande: Oscar x] Kvinnan bakom dig stirrar.
[07:49 sänt meddelande] Om du kom hit så kunde jag lukta på dig istället. Inte lika stört.
[07:50 nytt meddelande: Oscar x] Du är konstig.
[07:51 sänt meddelande] Du tycker om min konstighet.
[07:51 nytt meddelande: Oscar x] Tyvärr. Ses vi efter skolan? Jag har ingen träning.
[07:52 sänt meddelande] Kan vi inte ses tidigare?
[07:52 nytt meddelande: Oscar x] Du vet att vi inte kan. Puss.
[07:53 sänt meddelande] Det där var din sämsta puss någonsin. Ge mig en riktig?
[07:54 nytt meddelande: Oscar x] Att ta på min rumpa när du går förbi är inte så oskyldigt som du tror.
[07:55 sänt meddelande] Bättre än inget. Lycka till med provet idag.
[07:56 nytt meddelande: Oscar x] Jag tycker om dig.
[07:57 sänt meddelande] Jag vet.
lämna en kommentar. lämna två kommentarer. lämna fler än så, om ni vill. bara låt mig veta att ni är där. att ni läser, tycker, tänker. dela med er, låt mig vara med.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Chillaah - 17 mar 14 - 14:01- Betyg:  | | jag är här! för tillfället med ett stort flin i hela ansiktet, för så mycket tycker jag om den här delen! vet inte riktigt vad jag ska säga som jag inte redan sagt ... allting är så otroligt! hoppas med hela mitt hjärta att dessa fina pojkar får ett fint avslut <3 nu sitter min hund bredvid sängen och piper så det får bli en kort kommentar då jag inte vill att hans behov ska falla på min matta. Ses i nästa del! | | ilenna - 15 mar 14 - 20:16 | Åh så fin del. Vill bara ge dig en stor kram för att du skrivit ännu en sån här sockersöt del :´D (och en kram för alla andra delarna som är minst lika perfekta såklart hih :D) Älskar att dom får vakna upp tillsammans och tyckte att beskrivningarna var väldigt fina i den här delen, när Alex ligger och tittar på Oscar, rör vid hans kind och så vidare. Väldigt, väldigt fint. Och när Alexander höjer på ögonbrynen och Oscar rodnar där han sitter gränsle över honom XD <3
Tycker ännu mer om Oscars mamma nu, när hon så självklart frågar vad Alexander vill ha till frukost, pussen i pannan(!! och att Alex tycker om det och säkert inte är särskilt van med sådant hemifrån)och att hon tar det hela så bra. Det känns väldigt skönt att dom kommer kunna ha som någon slags fristad hemma hos Oscar, där dom bara kan vara och allt är enkelt och bra. Kan bara tänka mig hur hemskt det skulle bli om Alex trots allt skulle smuggla in Oscar hos sig och hans föräldrar skulle upptäcka det.
Gillade delen vid frukostbordet när dom blivit ensamma och det blir tydligt att dom trots allt kommer som från två olika världar, att Alex blir lite osäker, att Oscar försöker lugna, hur dom sedan fortsätter prata och allt verkar flyta på bättre igen - jättejättebra och en viktig del att visa tycker jag. Sms:en fick mig att le fånigt genom hela konversationen XD Alex söta kommentar om att tröjan luktar Oscar och hur han kontrar med att han ser störd ut haha, precis som att jag tidigare sagt att jag skulle kunna läsa en hel del där dom bara ligger i sängen bredvid varandra och tittar i taket så skulle jag med lätthet kunna läsa en hel del med bara massa random sms <3 (här är det för övrigt vinter igen - vaknade upp till flera decimeter snö -.-) | | mizzkitty - 15 mar 14 - 14:12- Betyg: | Åh, vilken bra del. Supergullig :). Och det verkar som
att Oscars mamma har accepterat att Alex och han är tillsammans
vilket måste vara oerhört skönt för dem båda.
Fortsätt skriva :). |
|
|
|
