The Forbidden Kiss -44- Försvinna |
Dåliga nyheter samt lite godare nyheter. Denna del är en skiss på det eventuella slutet på novellen/framtida boken. Och så kommer det ett men - jag kommer fortsätta då jag har några ideer kvar till denna text, antingen om det blir en del 2 i boken eller om jag bara utökar den. Så novellen är inte slut än, men nu kanske inte delarna hänger ihop lika bra som innan.
Men jag skriver de ideer jag har kvar och ser vad ni kommenterar. Önska scener och händelser, det är ju läsarna som ska gilla läsningen. Så får vi se vart karaktärerna hamnar ;)
Funderingar jag borde tänka på under formning av boken, oklarheter som kanske borde förtydligas.
Allt, gott som på ont. Jag har redan börjat med formningen xD
- Del 44 - Dags att försvinna -
Jetro gav sig på Spike igen och klängde över honom.
”Så italienare, är ditt folkslag romantiska?” Spike skakade förundrat på huvudet.
”Det sägs vara fransmännen”, svarade han. Jag började skratta.
”Vad har du tappat intresset av ett brödraskap Jetro?” frågade jag. Raija brast i skratt och Spike hostade till av chock. Jetro släppte hans axlar snabbt och pekade på mig.
”Det där var inte roligt.” Jag ryckte på axlarna.
”Säg då inte sådan dumma saker”, svarade jag.
”Du din …” Spike skrattade och knuffade vänligt till Jetro.
”Hon vinner ordfältet Jet, så det är inte lönt”, sade han och satte sig tillrätta. Han muttrade och lämnade vardagsrummet. Jag ryckte bara på axlarna och satte benen i kors. Spike fångade min uppmärksamhet och viftade med två fingrar åt mig att komma närmare. Jag skakade på huvudet.
”Kommer inte att hända”, sade jag och lade armarna i kors. Raija tittade storögt på mig och Spike försökte klura ut vad det handlade om.
”Kom …” sade han och försökte igen. Jag skakade på huvudet.
”Nej.” Raija tittade oroligt på mig.
”Cazz?” Jag suckade och reste mig upp.
”Jag sade nej.” Jag gick därifrån.
De hade bråkat ganska länge innan gänget lämnade mig och Spike själva i hans lägenhet.
”Varför kan inte de också vara här?” frågade jag försiktigt. Han tittade bak på mig och log lättsamt.
”Det är bättre för dem att befinna sig hos Jetro, dessutom verka du skapa distans gentemot mig”, sade han och vände sig sedan om. Han satte sig mittemot mig och lät disken stå för att droppa av. Men när jag inte sade något suckade han. ”Cassandra, vad försöker du göra? Undvika mig?” Jag hade bara blicken stilla på honom utan att svara. ”Har jag gjort något?” Han slog ut med händerna. ”Cassandra”, uppmanade han. Jag suckade ljudligt.
”Varken eller.” Han lutade bak huvudet tröttsamt.
”Såhär är det”, började han och satte sig rakt. ”Du ska befinna dig här, det är dags att ta tag i innebörden av Ritualen. Du är min lärling Cassandra. Det var inget tillfälligt vi gjorde, det är permanent. Som jag sade, det går inte göra ogjort”, förklarade han. Jag ryckte bara ointresserat på axlarna. ”Vad har hänt med dig?” frågade han. ”Du beter dig konstigt, mer än vanligt.” Det var sant, jag betedde mig konstigare än vanligt. Men det var för jag hade kommit på ett sätt att sticka från Spike, ett sätt att komma undan från honom. Jag hade tagit kontakt med Magikern undertiden de andra bråkade på vägen till Spikes lägenhet, hon skulle vänta på min signal och jag kände av hennes närvaro. Jag hoppades bara att Spike hade sitt fokus på mig och inte på omgivningen på samma sätt. Det var ju hans fel att jag hade använt omgivningen till min fördel, det var ju han som tjatade om omgivningen.
Han försvann in på sitt rum och jag kände nervositeten inför mitt val jag kommer att ta. Och lite på utförandet också. Men det ville jag inte erkänna. Utan när jag hörde honom lägga sig på sängen så tog jag mitt andetag. Jag hade väntat i vardagsrummet med öronen mot hans rum. Nu reste jag mig upp och tänkte först knacka på dörren, men bestämde mig för att bara öppna den. Han låg kvar på sängen och blundade. Han hörde mig och log lite.
”Vad är det?” frågade han milt utan att titta upp på mig. Jag låste in alla känslor och hoppades att de skulle stanna där. Utan att tänka mycket längre klev jag upp på sängen och satte mig gränsle över honom. Han öppnade chockat ögonen och kisade fundersamt mot mig men misstänksamt.
”Vad gör du?” Jag log svagt.
”Det är ditt fel. Ditt fel att jag aldrig förstår vad som händer då du talar för mycket i gåtor. Enligt många har jag tydligen tagit efter dig. Jag vet inte, kanske har jag det.” En kort paus innan jag pekade ner på honom. ”Jag fick tillbaka mina vänner, både tack vare dig och tack vare Jetro. Men det kommer aldrig att fungera så som du vill. Så jag har redan bestämt mig. Jag kommer inte att försvinna på så vis, utan jag kommer gör det som detta kräver”, sade jag och tog fram halsbandet. ”Jag lär mig med tiden. Varken du eller de andra ska behöva ta ansvar för mig och min inlärning, jag lär mig med tiden.”
”Kliv av mig”, sade han misstänksamt. Jag närmade mig hans ansikte.
”Jag ber om ursäkt, men jag kommer att sticka den här gången. Jag vore tacksam om ni kunde glömma bort mig eller i alla fall förlåta mig för allt problem jag skapat för er. Jag är tacksam mot er men ber er att inte leta upp mig. Förlåt.” Jag gjorde det mest oväntade och kysste honom för omväxlingens skull. Det förvånade honom avsevärt men han hann aldrig fundera på den saken eller ta övertaget utan somnade istället tack vare Joanna, Magikern. Jag suckade och klev ner från sängen. Hon kikade in genom dörröppningen.
”Han kommer inte sova så länge, då vampyrer kan lättare bryta sig fri från magin än människor. Men han kommer vara utslagen tills vi har flyttat på oss.” Hon lämnade mig själv. Jag hade gjort det men det var inget jag hade velat göra, bara något jag måste göra. Jag lät mina fingrar snudda vid hans kind. Jag skärpte till mig och lämnade lägenheten.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mizzkitty - 13 mar 14 - 23:40- Betyg:  | Men hallå, det ska ju vara Spike och Cass ju. Annars blir
det inte samma sak, dem måste hitta tillbaka till varandra
bums :). Dem passar väldigt bra ihop. Det är inte okej att
Cass bara kommer lämna honom, jag hoppas verkligen att hon
kommer tillbaka till honom och att dem kan starta om på
nytt. *Önsketänkande*. | | Fribergska - 12 mar 14 - 22:57- Betyg: | Men åh. Inte så ju!
Spike å Cass ska ju hitta tillbaka till varandra... typ!
;) |
|
|
|
