The Forbidden Kiss -42- The Heat |
Minns att ni ville ha något från Spikes tankar, tänkte kolla vad för sorts tankar? Ämne?
Kanske inte kan ge er en hel del från hans håll, men hans tankar kommer bli sedda under en kort period sen. Say no more ;P Så något mer ? ^^
~Del 42 ~Feel some true Heat~
Vi hade förbrett Jetros lilla lägenhet till en massa sovplatser. Köket skulle Kyle ta tydligen. Jetro erbjöd sitt rum till Raija och sade att han skulle ta hallen. Men hans blick avslöjade att han inte alls tänkte sova i hallen. Vi diskuterade ganska länge vilka platser som skulle funka som sovplatser. Men när det kom till mig skrattade Jetro bara.
”Du och Tamdjuret får plats i soffan.” Jag stannade chockat upp. ”Ni stinker som varandra, ni har lite oavslutade saker att diskutera skulle jag tro. Eller hur Cazz, då du inte ville att han skulle lämnade dig ensam”, sade han och blinkade menande. Han började på sin hämnd med att jag kallade dem bröder. Jag drog efter andan överdrivet.
”Jag träffade tydligen en väldigt jobbig punkt.” Han gav mig en mörkblick och följde efter Raija sen. Jag himlade synligt med ögonen men grimaserade mentalt. Jag hade ju sagt det högt och jag visste att Spike skulle ta upp flera saker med mig redan. Jag funderar på om det var så smart att faktisk stanna när jag hade chansen att försvinna. Men jag fortsatte att bädda upp soffan och jag började redan få problem med tankarna då jag fick se att den inte var så bred. Jag blundade och gav mig en mental spark. Jag fick skärpa till mig nu. När vi hade slagits om badrummet och tystnade lade sig i lägenheten var det vara det oundvikliga kvar. Spike.
Jag tittade bistert på soffan då han kom upp bredvid mig. Han växlade blicken mellan mig och soffan. Innan han granskade mina mörka jeans och svarta tröja. Jag pekade på honom.
”Jag har inget ombyte med mig precis så sluta med granskningen.” Han himlade roat med ögonen. Jag gick bort för att släcka den sista lampan. När jag vände mig om låg han redan ner i soffan. Jag kunde omöjligt hindra nervositet från att stiga. Jag skakade på huvudet för att skärpa till mig, fortsatte mot soffan men blev mindre målmedveten ju närmare jag kom. Han lyfte på filten för att bjuda mig under till värmen.
”Tänker du stå där hela natten eller? Jag bits inte”, sade han men log roat. Jag gav honom bara en varnande blick innan jag faktiskt lade mig bredvid honom. Det var trångt. Jag försökte lägga mig så jag slapp hålla balansen så mycket. Men Spike suckade och lade filten över oss båda, drog mig bak mot sig och längre bort från kanten. ”Jag skämtade Cazz, jag ska inte bita dig.” Jag svarade inte utan försökte slappna av lite vilket var jobbigt med att ligga som packade sillar. Det var inte så att jag ogillade det, det vara bara det att ligga som packade sillar var lite - inte fysiskt obekvämt utan mentalt - obekvämt. Jag vågade inte blunda, rädd för min egen fantasi. Men det var tyst och mörkt. Visst jag såg ju ändå, ganska så bra. Hans arm låg avslappnat över min midja, jag kände hans lugna andetag men jag visste bättre än att släppa garden nu. Mina misstankar började bli till verklighet. Han sov inte. Han började flytta på sig lite och jag kände hur han flyttade på mitt hår, så det hamnade bakom örat. Han fortsatte att leka med det en stund innan jag kände hans leende mot min kind.
”Förlåt för att jag lämnade dig”, sade han lågt och svagt hest. Mina nerver skulle inte överleva denna natt. Den saken var tydlig i alla fall. ”Jag lovar att stanna hos dig.” Denna natt skulle bli väldigt lång som grädde på mousse. Han flyttade nu håret från halsen och snuddade lätt med sina läppar just där pulsen var som tydligaste. Jo, han log definitivt. Men om han tänkte hålla mig vaken hela natten, för det hade varit så han, som ett sorts straff. Så tänker inte jag vara så snäll.
”Vad, orolig att Jetro blir en rival?” frågade jag väldigt vågligt. Jag borde verkligen veta bättre vid det här laget. Det gick inte gå miste om att han kysste min hals nu, de lätta beröringarna var borta. Hans hand hamnade stadig på min höft. Jag suckade mentalt. Jag gjorde mitt misstag i alla fall. Han log. Jag både kände och hörde leendet.
”Ja. Speciellt om vi beter oss som bröder”, skrattade han lågt. Han flyttade på sig och tog hjälp av sin hand på min höft för att komma över mig. Det var kört. Mitt hjärnkontor skulle få kortslutning om han brände upp mina nerver. Han skulle ha kunnat vänta i timmar om han så var tvungen för att fånga min blick, så jag gav upp direkt på det planet och mötte hans väldigt jobbiga blick. Han drog ett finger ut med min käke och skiftade blicken från min mun till mina ögon. Han bara måste vara medveten om min farligt höga puls. Han kom väldigt för snabbt och så väldigt som fan för nära mitt ansikte! Jag svalde. ”Dessutom”, sade han på ett lekfullt sätt. ”Har jag en överraskning kan man säga.” Jag kisade och suckade tröttsamt när han tog fram blod på burk. Värmen försvann lite, men bara lite, från mitt eget blod som redan vara allt för nära kokpunkten. ”Men den här gången kommer jag berätta hur jag gör, innan jag gör det. Och du”, sade han och pekade ner mot mig. ”Ska göra det.” Jag rynkade pannan. ”Du kommer inte undan då jag vet att du redan tagit blod från en källa. Men först ska du få välja, källa eller burk?” frågade han och viftade med burken. Jag skakade på huvudet.
”Jag tänker inte bita någon.” Han log och ryckte på axlarna. ”Glöm inte bort att du valde det.” Jag vågade knappt rynka på pannan utan väntade oroligt på min dom. Burken med blod var stängd när han plötsligt närmade sig min hals, kysste den långsamt. ”Först, ska du bli varm”, mumlade han mellan min hud och hans läppar. Han tog hjälp av ett finger och tvingade upp min haka så han kunde fortsätta. Jag var så chockad av hur han betedde sig, samtidigt så tog jag tag i lakanet som jag hade bäddat. Han log men fortsatte. Lirkade upp min hand vilket fick mig att vakna till. Hur kunde jag bara …?! Jag vred på huvudet och drog åt mig handen innan han fick tag på den. Fick händerna mellan oss och försökte häva honom ifrån mig.
”Okej, slut på det roliga. Nej men lägg av!” Han flyttade på sig då jag höjde rösten. Han hyschade.
”Inte nödvändigt”, sade han. Han öppnade burken men stannade upp. ”Jag kommer att kyssa dig tills du sväljer. Men låt mig förklara sen efter innan du försöker bryta nacken på mig, okej.” Men det var ingen fråga. Jag var varm, han var tung och jag ville få bort honom. Han tömde innehållet i burken och släppte ner den på golvet. Han svalde aldrig. Jag skakade på huvudet men hade inte en chans att rubba honom. Han skulle alltid vara starkare än mig. Han kysste mig och jag visste bättre än att inte svälja. Men det tog några sekunder innan jag få mig själv till att svälja blodet. Men som han hade sagt så slutade han när jag svalde skiten. Och han visste bättre än att släppa mig nu. ”Låt mig prata innan du sätter dig i en värre position.” Men min blick förblev mörk. Han suckade men log. ”Jag ångra det inte och jag skulle göra det igen, om du inte hade velat bryta nacken på mig.”
”Kom till saken!” Han log svagt.
”Om du inte slår mig, så släpper jag.” Han mötte stadigt min blick och väntade, tillslut så vek jag av med blicken och han släppte mig. Han lade sig tillrätta bakom mig med armen avslappnat över min mage. Jag sneglade på honom. ”Jag har sagt det innan. Att du aldrig ska backa, inte ens för mig. Ha i tanken att aldrig påbörja något du inte kan avsluta och bli aldrig för självgod. Inte för att du är det nu, men risken finns att med makt tro att man klara mer än vad man kanske gör. Lite som Jetro, vilket gör att du lätt kommer hamna i underläge. Visst jag kanske överdrev lite, men principen är densamma.” Jag suckade och vände ryggen till.
”Sluta prata i gåtor!” Han hyschade igen men skrattade lågt.
”Den dag du erkänner”, viskade han och lade sig tillrätta så tystnade lade sig runt oss. Hans metoder var inte skonsamma.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fribergska - 9 mar 14 - 22:35- Betyg:  | Jag gillar nog att gissa vad Spike tänker...
"Den dag du erkänner" - ett mycket snyggt avslut!!!
Och ordleken med jag bits inte var kul.
Gillar verkligen hur du får fram Spikes humor..
Måste vara därför jag saknat honom :)
Förstår inte riktigt vad Spike menar med att hon inte ska backa...
Han säger att han släpper om hon inte slår honom, sen när hon viker undan blicken och inte slår honom blir han besviken.
För att han ville ha stryk? ;) Eller för att hon inte borde ha gått upp i strid om hon inte tänkte fullfölja?
Eller ngt helt annat?
Sen är det bara sååå gulligt när Spike säger förlåt :) |
|
|
|
