I den dunklaste av skogar [Prolog] |
Hejsan allihopa!
Jag har inte varit inne här på evigheter, och har inte skrivit ett ord på evigheter heller så känner mig lite ringrostig. Därför tänkte jag höra efter med er. Är den här prologen för kort? för jag vet inte om man kan kalla en paragraf för en prolog :P och kan det vara något som ni är intresserade av att följa?
Jag hoppas allt är underbart med er alla där ute!
Tack på förhand!
------------------------------------- -------
Kan du tänka dig..? Två riken som säger sig vara släkt med solen och månen. Jag har aldrig hört något så löjligt tidigare. Och inte nog med det. Det tror sig vara skyddade av den torra, tråkiga och dunkla skogen som de alltid tjatar om. Som om en skog någonsin skulle bry sig om vad som händer med världen. Som om den någonsin skulle kunna resa sig upp och skydda den som behöver det. De behöver alla lära sig en läxa, och jag tror mig bestämt vara den som är menad att göra det. Haha.., De kommer inte ens inse vad som händer förrän det är över. Blinda, förkrympta människor. Ni gör det så enkelt för mig. Om ändå någon kunde ställa sig upp och utmana mig på en riktig duell. Det vore magnifikt det. Men det finns inget mod här längre… bara dårskap. Det enda man ser är grupper av enfaldiga varelser som tror sig leva tillsammans, men som bara får uppleva fred för att ingen har insett det dumdristiga i deras syn på världen. Haha… Någon måste visa dem vägen. Den enda riktiga vägen. Den enda som verkligen kan leda någonstans. Prisat vare det eviga mörkret. Må du alltid falla över dem som inte inser din storhet. De som enfaldigt trotsar dig och tror sig vara din överman. Jag lovar dig. Jag kommer aldrig låta dem glömma den dag då de insåg sanningen. Ingen slipper någonsin undan…
|
| Kommentarer | | martobicat - 10 mar 14 - 20:04 | | Ja du har god fantasi!!!! |
|
|
|
