The Forbidden Kiss -40- True Vampire |
En ganska lång del. Tack för alla era kommentarer, de får mig alltid att le ^^
Funderingar? Förvirringar? Har jag missat något? Glöm inte att ge "önskemål" då det ännu är skiss och ni är läsarna, ni som sedan kanske kommer ha boken i handen.
~ Del 40 A True Vampire~
Den sanna naturen av en vampyr, begäran av blod och förstärkt luktsinne. Men inte bara det, lite mer styrka som skulle bli väldigt användbart. Men det var varken eller varför jag gjorde detta, utan för att få en annan typ av kontroll samtidigt som det ger en mer okontrollerbar utgång. Det var inte lätt att förklara. Jag hade förändrats som person något jag ännu inte hade förstått helt än. Men jag fick ett annat sätt att tänka. Det var tydligare nu när jag ”slappnad av” och lät vampyren i mig vakna på en hel annan nivå. Hade också lite att göra med Ritualen. Uppvaknandet av den sanna vampyrismen genom blodet blev man sammanlänkad med sin egen själ, sin natur man bär. Möjligheten av att använda sina mer oförklarliga egenskaper. Alla vampyrer hade något, men genom denna Ritual hade jag fått en total kontroll av vampyrismen. Vilket kunde göra mig blint galen av helt enkelt maktkänsla över andra individer, men jag som hatade blodet och inte ville ha makt hade fått lite tur i min otur. Timglastjejen, Lynn, hade berättat lite om det. Jetro hade med stor glädje förklarat för mig mest för att reta upp Spike skulle jag tro. Även om han vet att Spike antagligen kommer göra så Jetro får sota för sitt misstag att underskatta honom. Men det var deras problem. Jag hade den kunskap jag behövde och hade lärt mig en del på egen hand. Men nu till möjligheten att förändra mina ögon från blågröna till rubinröda.
Vampyren bakom mig som försökte nå fram till mig, som underskattade mig på ett farligt sätt. Allt gick på sekunder. Raija som bara såg färgförändringen på mina ögon, hon var för uttorkad för att förstå vad som faktisk hände då. Kyle som förstod men oförmögen att prata. Spike som såg men som förblev ståendes med sitt stenansikte. Jetro som backade lite chockatd av min plötsliga förändring. Jag snurrade runt, två steg innan vampyren kom fram till mig. Jag satte båda händerna mot hans mage och han försvann ur siktet genom byggplatsen. Mitt sällskap och de som var runt omkring oss delade en oförstående tystnad av det de just bevittnat. Jag ställde mig rakt och pekade på mannen som hade slängt in flickan i rummet.
”Att sätta ett barn framför vampyrer är inte acceptabelt. För att sedan tro att man är övermäktig med ett antal medhjälpare! Och sedan tror att jag plötsligt skulle bryta ihop och låta mig bli inlämnad av en anlednings som inte ens är trovärdig. Du ser bara det du vill tro, det som skulle bli den lätta vägen. Förväntar dig inget blodraseri av en vampyr som avskyr blodet!” Han backade. ”Att bloda ner händerna, räcker det inte att vi dricker skiten!” fräste jag. Jo jag kände hur kroppen absorberade mannens blod ju mer jag behövde använda. ”Slakta din egen släkt, lura mänskligheten med mardrömmar och sedan …” Jag tog ett andetag. ”Underskatta aldrig den svaga i gruppen”, började jag och rätade på mig. ”För den starka blir den svaga och de svaga blir starkare, även om det bara är för ett tillfälle. Bara för att jag är dum nog att utmana den Högsta Kretsen betyder det inte att jag är den starkaste bland oss. Men kanske, just nu, den smartaste. Titta dig omkring, du är en vampyr, så du borde känna omgivningen bättre än en nyblodad vampyr novis som mig.” Han svalde tydligt, jag kände att rädslan växte okontrollerat. Jag höjde handen långsamt. ”Inget blod kommer spillas och inga tårar kommer att bränna. Med detta ber jag er att …” Jag pekade på mannen och den starka delen av cirkeln av arga vampyrer. ”Jag ber er att ta kontroll över situationen!” Lynn skrattade och satte armarna i kors.
”Japp du är verkligen en idiot.” Jag vände mig mot henne och pekade på henne.
”Glöm inte att det var jag som lät dig vara kvar i gruppen, Timglastjej. Jag hindrade dem från att slita huvudet av dina axlar, bokstavligt talat.” Hon backade och höjde huvudet, men förblev tyst. Jag himlade med ögonen och vände mig mot de slagsmål som nu utkämpades. Hela kretsen, alla vampyrer som tillhörde denna krets och från Raija kontakt sida hade kommit. Så många vampyrer var ofattbart att se. Jag slappnade av helt och hållet så jag hamnade på marken. Jag suckade och blundade. Så utmattad på bara några minuter.
”Jag sade att du skulle ta det lugnt med tekniken”, påminde Jetro. Jag bara gav honom en trött blick.
Raija som satt en bit bort fick hjälp av sin bror för att komma upp på fötterna. Även om hon var uttorkad så fick hon en märklig energi. Jag fick sen när hon petade till Spike på inte ett positivt sätt.
”Varför är hennes ögon blågröna nu? Jag såg när de var blodröda, Spike!” Han satte en hand på hennes axel.
”Lugna dig lite.” Hon slog undan hans hand och knuffade till honom.
”Vad har du gjort?!” Han blundade och pekade på mig.
”Tror du verkligen jag ville göra en ritual”, började han. Hon skakade på huvudet. ”Det var det enda jag kunde göra, jag frågade henne så hon blev inte påtvingad att genomföra den.” Hon vägra svara antagligen för hon inte skulle kunna hindra sig själv från att slå till honom. Jag reste mig långsamt och tittade på händelserna runt omkring oss. De började komma för nära. Jag snurrade runt och tittade på flickan med sin pappa. Stackas barn att få se en sådan här scen. Jag suckade och petade till Magikern. Hon satte händerna på höfterna.
”Om jag ger dig tiden, kan du föra dessa till säkerhet.”
”Han klara sig.”
”Jag menar inte jägaren, han tog flaskan jag gav honom. Det är flickan jag tänker på …” hon nickade.
”Okej, men kan du verkligen ge mig den tiden?” frågade hon nyfiket.
”Joanna, jag gör annars tiden själv”, sade jag och blinkade. Hon skakade på huvudet och jag vände ryggen till.
Magikern skyddade jägaren och flickan med sin kupol, Spike var den som gjorde mest skada och jag hade hamnat på marken. Bland mina vänner som försökte hålla undan alla som ville komma åt mig. Jag bet ihop och tvingade ögonen att titta. Spike gav Jetro en mörkblick.
”Just därför”, började han och fick slå iväg sin kanske femtonde moståndare för att kunna fortsätta prata. ”Har du inte lyckats med träningen.”
”Seriöst?” utbrast jag. ”Bråkar ni nu?” Jag reste mig mödosamt upp. Magikern kunde inte göra något då vampyrer var de få som kunde ta sig igenom en magikers skyddsbarriär, även om det är som frätande syra att röra vid. Jag suckade och jag bestämde mig. Blundade och koncentrerade mig.
”Du är galen!” ropade Joanna, alltså magikern. Ett andetag och jag kände den lätt ökade vinden runt omkring oss. Någon drog efter andan och jag kunde gissa på Raija. Jag öppnade ögonen och låste mannen med blicken som stod självsäkert bakom sin vägg av muskelberg till vampyrer. Jag såg min reflektion i hans ögon även om vi var långt ifrån varandra. Mina röda ögon brände sig fast på hans näthinna innan jag försvann rakt upp i luften. Jag gjorden en kontraktion (kontraktion = en övning som töjer och korta musklerna, magen som exempel) och jag kände inte bara utan såg den kraft som utstrålade sig från mig då fokusen var framåt och ner mot marken. En kraft som fick alla på den södra sidan att försvinna in på arbetsplatsen med en rejäl knuff. När jag hamnade på marken igen var de återstående vampyrerna förlamad av chock. Vinden avtog sakta men den var kvar efter explosionen av vind, lätt förklarat. Magikern fick sin lucka och släppte sin kupol så hon kunde göra sitt försvinnande med flickan och fadern. Jag föll ihop på marken på alla fyra och hostade till. De återstående vampyrerna hade mage nog att skratta. Jag reste mig på en sekund, for fram och skickade iväg dem också, inte lika långt men tillräckligt för att de skulle fatta poängen. Tystnad lade sig igen och mina blågröna ögon möttes av Raijas svagt förvirrade röda ögon. De återstående vampyrerna lämnade marken, kontakterna väntade och Lorentz kom fram. Jag pekade på honom.
”Du tar över resten, skicka hem dem eller något”, sade jag och överlätt Lorentz att agera ledare. Jag suckade och drog fram halsbandet. Timglaset.
”Hur?” andades Raija. ”Du har tagit … men … Lynn?” Ingen svarade på hennes fråga. Jag vände ansiktet upp mot himlen. Jag hade fått tillbaka mina vänner, jag hade skapat mig rykten men jag kunde inte längre stanna hos dem. Det skulle aldrig fungera att leva med mina vänner som förut, inte efter allt detta. Men det återkommande problemet kommer alltid förbli … Spike. Jag suckade och log mot mina vänner.
~Varje sol har en skugga … Vad gömde sig i deras skuggor? En myt är baserad på en sanning.
Varje mynt har två sidor, varje skugga bar på en hemlighet. Blodet avslöjar sanningen.~
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fribergska - 8 mar 14 - 19:20- Betyg:  | Funderingar:
Varför blir Cass så mkt starkare än de andra?
Vad exakt gick den där ritualen ut på. Hur är Cass länkad till Spike?
Den lilla flickan, varför sprang hon mot Cass och varför skrattade hon när pappan åkte ut genom väggen?
Varför blir Raija så ledsen när hon har förstått vad Spike gjort?
Varför påstår Spike att han inte tvingade Cass att genomföra ritualen? Han får det nästan att låta som om han inte ville,
mest jag uppfattade det som om han verkligen ville genomföra ritualen. Så till den grad att han "vägrade trycka ner blod i halsen på henne",
om hon inte gick med på ritualen.
Vad är Cass specialla gåva med de true blod? Vad är det eg som händer när ögonen blir rubinröda, mer än att hon får kontakt med kraften,
och kan andra blodade vampyrer med få rubinröda ögon?
I så fall, hur kunde de ta Spike?
Ah... Ge mig ett tag så kommer jag säkert på tusen frågor till som jag bara måste få veta!? :) | | Fribergska - 8 mar 14 - 19:02- Betyg: | Argh. Varför kan hon inte leva med sina vänner?!
Åsså vill jag typ akut ha tillbaka Spike...
Superb. Bra jobbat! |
|
|
|
