I hate (almost) everything about you- del 38 [m/m] |
Ett lite kortare kapitel igen
______________________________________ ______________
- kapitel 38
”Tja!” Liam puttade igen dörren med foten efter att ha gått in i Johans rum och fick se att Chrille redan hunnit dit.
”Tjena.. vad var det där..?” frågade han och Liam antog att han måste ha hört klirret ifrån väskan. Med ett busigt leende drog han upp tequila-flaskan.
”En tisdag..?” Johan tryckte på några knappar innan han la ner spelkontrollen i knäet.
”Sedan när spelade det någon roll? Men visst du kan låta bli”, sa han med en axelryckning innan han sjönk ner i fåtöljen bredvid sängen. Cathy skulle ha blivit galen om hon sett honom när han så försiktigt han kunde öppnat barskåpet. Men just idag hade han inte dåligt samvete över det, han behövde bara.. lugna ner sig lite. Han visste inte riktigt vart han skulle göra av det där som rörde sig i magen och eftersom han inte känt att han kunde dra över till Andy bara sådär och när han fegat ur ännu mer när det kom till alternativet att säga något till Jake så hade tequila helt enkelt verkat som det bästa för stunden, tillsammans med lite x-box och kompisar. Han skulle aldrig bli så sorglig eller desperat att han drack själv.
”Jag fixar glas”, flinade Johan och kom upp på fötter.
Liam sträckte sig efter den tredje dosan innan han vände sig mot Chrille. ”Det är jävligt varmt här inne va?”
Den andre skakade på huvudet. ”Inte särskilt, fan du verkar helt uppe i varv. Vad händer? Redan druckit av det där eller?”
Liam skrattade till lite för gällt innan han drog luggen ur ögonen. ”Kanske.”
Det hade kanske inte varit så himla smart det här ändå.
Johan kom tillbaks med shotglas och slängde sig sedan ner i sängen som knarrade till på ett ytterst oroväckande sätt. ”Du är inte sjuk eller något? Du ser skum ut..”, anmärkte även hans rödhåriga kompis men Liam flinade bara tillbaks och skakade på huvudet.
Det kändes lite som att han gick i en dimma när han långsamt gick genom centralkapprummet och sedan svängde in mot den första korridoren. Han hade somnat innan tio men sedan vaknat varannan kvart genom hela natten ungefär.
”Men seriöst?!”
Jakes röst fick Andy att kliva ur dimman på en sekund och blicken sökte sig nervöst längs alla skåp och dörrar tills att han fick syn på den brunhårige killen nästan längst bort. Ingen Liam. Han släppte långsamt ut luften han hållit i sina lungor och strök undan luggen ur ögonen. Vad var han så hispig över egentligen? Han behövde inte oroa sig. Men han ville se honom. Helst på en gång. Hur overkligt allt än var. Just på grund av det.
Snart tvingades hans tankar ändå åt andra håll när Simon dök upp och det krävdes viss uppmärksamhet från honom för att inte verka totalt bortkopplad från den övriga världen. Eller bara helt dum i huvudet.
”Vad håller ni på med..?” Liam såg förvirrat på Jake och Pontus som verkade inspektera den förstnämndes skåp väldigt ingående.
”Någon jävel har satt en snus i mitt lås, hur vidrigt är inte det?” utbrast Jake och smällde till skåpet med handen så att det ekade.
Liam kunde inte hålla tillbaks det hesa skrattet. ”Vad äckligt.”
”Skitkul”, Jake gav honom en mörk blick innan han suckade. ”Ingen kan kräva att jag ska ha böcker med mig idag.”
Liams blick letade sig vidare i korridoren men kunde snabbt konstatera att det inte stod någon vid det skåpet. Han hade sett honom varenda dag i.. han visste inte ens hur länge, och ändå fick han för sig att han glömt hur han såg ut och plötsligt behövde påminnelsen i livs levande form. På en gång.
”Aja jag ska köpa kaffe så jag kommer senare..” sa Pontus och avlägsnade sig. Egentligen borde det ha varit han som fått sitt lås vandaliserat, om man skulle gå efter vem som betedde sig svinigast och därmed hade flest fiender. Jake var kanske inte omtyckt av alla men folk hade verkligen inte lika stora problem med honom som med den andre. Kanske inte som med Liam heller. Jake var helt enkelt mindre komplicerad bara. Och vänligare inställd till gruppen av ´icke populära´ kanske.
”Skit i det där nu”, sa Liam efter att ha plockat ut sina egna böcker. ”Vi tar reda på vem det var sen och tvingar honom att äta upp snuset.”
Jake suckade igen men nickade. ”Fine. Vad är det med dig förresten? Du är helt jäkla röd i ögonen.”
Det kunde möjligtvis kanske bero på något för lite sömn i en väldigt oskön fotända, något för mycket dricka och alldeles för mycket tankar.
”Jag var hos Johan.. jag ska egentligen inte dricka tequila.. och jag funderade på att ta på mig solbrillor först men det kändes lite för stekigt”
Jakes leende blev bredare. ”Plötsligt blev den här dagen mycket bättre. Hur bakis är du egentligen?”
”Inte tillräckligt för att du ska behöva se sådär nöjd ut.”
Dom hade inte hunnit upp för mer än halva trappen när det började tjuta från alla håll. Det som i vanliga fall orsakade lindrig huvudvärk fick Liams redan onda huvud att sprängas som i småbitar och han tryckte stönande händerna mot öronen.
”Innan lektionen börjat till och med! Fan vad värdelöst!” hörde han ändå Jake klaga medans dom tog sig ner för trappen igen och vidare ut till uppsamlingsplatsen.
”Fan kommer du ihåg i vintr..” Liam tystnade mitt i meningen när han hörde rösten alldeles bakom och vände sig diskret om en aning. Trots att han borde låtit bli.
”Vadå..” sa Jake förvirrat men Liams blick hade redan landat på det svarta rufset. Den kittlande känslan kändes både förbjuden och pinsamt välkommen. I samma sekund som Andy såg ut att vara på väg att vända sig om vred Liam tillbaks blicken mot Jake. Ta dig samman för i helvete.
”Öh.. jo i vintras när det var brandlarm och det tog så sjukt lång tid innan vi fick gå in, det var ju när det var nästan 30 minus.”
Jake nickade men rynkade pannan något. ”Vad kollade du efter?”
”Inget”, sa han snabbt men flinade sedan till för att släta över det något. ”Jag letar misstänkta till brottet såklart.”
Matthias samlade ihop klassen för upprop och det svarta rufset var redan borttappat bland alla andra.
Tills att dom fick gå in igen.
Det var en snabb blick. Knappt så att det blåa och gröna hann mötas, men ändå tillräckligt. Så pass att det nästan hann spraka till.
Den snabba blicken som egentligen inte sagt någonting alls men samtidigt mer än vad som skrivits i Andys böcker sammanlagt under dom fyra första lektionerna hade fått lättnaden att skölja genom kroppen. Innan det där pirrandet hade forsat fram istället. Han visste att det var farligt att hoppas, att det kanske var väldigt dumt att längta, vänta och undra. Men han kunde inte låta bli. Allt var så tvärtom på ett så bra sätt. Även om det bara handlat om en enda blick.
”Vi borde dra iväg på något eget”, sa Johan och kastade den tomma colaburken mot papperskorgen men missade. ”Vi kan ju inte ta studenten utan att åka på en riktig studentresa?”
”Det spelar ju egentligen ingen roll vart heller, så länge det är varmt och det finns sprit?” flinade Liam. ”Och brudar då.”
”Aiya napa verkar ju helt galet så det röstar jag på”, flikade Jake in.
Det var Pontus som dragit upp det hela; hur värdelöst det var att dom inte planerat någon studentresa tillsammans i klassen och att alla ändå hade så olika idèer att det omöjligt skulle bli så att alla åkte till samma ställe.
”Hur försöker den där egentligen ta livet av sig? Han har ju fan inga cuts på armarna?” Liam följde Pontus blick och det var ändå inte helt oväntat vem det var han såg på. Andy stod vid hörnet av korridoren och pratade med någon kille han inte hade en aning om vad han hette.
”Han kanske inte vågar”, flinade Liam och försökte ignorera känslan av att känna sig skyldig. Andy hörde knappast. Och dessutom; han menade det inte. ”Vad sorgligt att inte ens kunna lyckas fullt ut med att vara emo.” Han hör inte. Han hör inte.
Pontus skrattade och nickade. ”Det är det fan.. Hey! Andy!”
Jake suckade och sparkade till colaburken som långsamt rullat tillbaks till bänkarna.
Reflexen att vända sig om vid sitt namn var alldeles för snabb fastän han registrerat vems rösten var och han såg irriterat mot Pontus och.. Liam som verkade försöka skrapa bort något från jeanslåret.
”Har du rakbladen till prydnad bara eller?” ropade Pontus tillbaks och den där rödhåriga tönten, Johan?, såg ut att skratta. ”Behöver du en manual? Jag har hört att emo punkt nu ska vara bra.”
Med en suck såg han tillbaks på Kevin. ”Varför kan inte ett hål bara öppna sig i golvet under den där jävla bänken?”
”Jaa det är ju ingen av dom där man skulle sakna i alla fall”, svarade Kevin och kastade även han en snabb blick mot gänget vid bänkarna. ”Där är Nicholas förresten, kommer du?”
Sneglande såg han mot Liam igen som nu hade höjt upp blicken och hade det där sneda leendet över läpparna. Klumpen i halsen började göra sig påmind igen men hade motstånd av det fladdrande i magen som vägrade ge med sig. Tycker om dig. Han hade ju sagt att dom bara skulle.. försöka ignorera varandra. Att han satt där bredvid Pontus som var det största svinet som någonsin funnits på skolan och att han själv hade det där sneda leendet betydde ingenting. Det var bara som vanligt. Och ändå inte. Det var bara spel. Annars skulle han aldrig ha sagt det där andra. Andy skulle bara låtsas som att det inte hände. Eller att det var en teater. Precis som det alltid varit inför deras mammor fast med ett trevligt beteende.
när det var så kort har ni kanske 2 minuter över att berätta för mig vad ni tyckte? :) Det hjälper jättemycket, och är dessutom väldigt, väldigt kul, att få höra Vad det är ni tycker om eller Inte tycker om.
|
| Kommentarer | | JennnyJ - 6 mar 14 - 12:28 | | Alltså. Tycker om dig - biten här på slutet. Jag kunde inte låta bli att läsa det som om det där sneda leendet som Andy såg var ett tyst "Tycker om dig" som liksom passerade mellan dem där och då, när de absolut inte borde. Alltså. Åh. Du har lyckats så otroligt bra med den här vändningen, det känns så självklart alltihop och man känner sig lite nykär själv, faktiskt, och det är ju alltid trevligt ;) Det är skönt att se att Liam fortfarande är Liam (dricka på en tisdag, liksom) så att han inte har ändrats som person bara för att han insett att han gillar Andy - det gör att historien känns än mer verklighetstrogen och jag tycker om att fundera över dessa två pojkar under dagarna när jag egentligen borde plugga. Underbart bra och det ska bli så väldigt, väldigt roligt att fortsätta läsa om detta! Du är bra, vet du det? |
|
|
|
