Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

The Forbidden Kiss- 39-Blågröna ögon på en sekund

- Del 39- Blågröna ögon för bara en sekund-


~Jag hade letat upp den unga mannen som jag hade tagit blodet ifrån, följt efter honom undertiden Jetro satte sin fot på den andra sidan av myntet. Han kände igen mig men jag hade inte gjort motstånd då han hade gjort sitt utfall mot mig. Visade genom detta, på det jag hade fått tillbakablickar ifrån. Blodet hade fortsatt att påverka mig, flera bilder hade dykt upp och jag förstod rädslan han hade emot oss. Det var inte hat utan ren rädsla. Jag förstod varför. Men han hade stannat upp då jag inte gjorde antydning till att attackera honom igen. Han bad mig fara åt helvete, skrek på mig att ursäkter inte var något han skulle lyssna på. Men när jag sade att jag förstod, att jag kunde hjälpa honom. Han hade försökt jaga ut mig men ett ord fick tyst på honom. Zoey. Hans dotter, en flicka som bara var sju år gammal, som hade hamnat i fel händer. Vampyrer. Jag hade frågat Jetro om saken när barn blir inblandade. Mat eller slav. Alltså bli uppväxt som en slav till vampyrerna. Jag förklarade för honom att jag kunde hjälpa honom. Han hade accepterat efter ett tag och jag gav honom en flaska, en lite spröd flaska med en lätt lila vätska i. Måste tas inom 13 timmar för att det ska fungera, hade jag sagt. Uppgav plats och tid. Lämnade sedan honom utan att vänta på svar~

Flickan skrattade lågt när hon fick se sin pappa bli utknuffad genom den trasiga betongväggen. Jag blinkade och hon skrattade igen.
”Cazi!” ropade hon och sprang fram till mig. Magikern tittade förbryllat på mig och följde efter mig med blicken. Jag tittade på mina vänner.
”Antar att ni kan ta er ut själva”, sade jag. Jag tog hjälp av timglastjejen för att få flickan säkert ner på marken hos sin pappa. Mina vänner kom efter tag och stod bredvid oss, fundersamma och misstänksamma mot Magikern. Spike var lika uppmärksam som alltid.
”Du Lynn vart är halsbandet?” frågade han. Hon slog bort blicken. För rädd för att fälla en kaxig kommentar men för stolt för att erkänna sitt eget misslyckande. Han rynkade pannan och vände sig mot mig, men pekade på Jetro. ”Vad har du gjort?” frågade han med skärpa. Jetro slog ut med händerna.
”Ska du säga Tamdjur, jag är i alla fall inte så dum att jag gör en ritual …” Raija hörde och ställde sig mellan oss.
”Vad sade du?!” utbrast hon. Han log.
”Men pärlan, har han inte berättat”, sade Jetro mycket medveten om att Spike inte planerade att berätta.
”Vilken ritual Spike!?” Han suckade. Hon föll till marken.
”Vad har du gjort …” mumlade hon om och om igen. Jag skakade på huvudet och gav Jetro en mörkblick, han ryckte roat på axlarna.
”Men”, började han. ”Oavsett hennes fördel är hon född till …” Jag suckade och tog två steg mot honom.
”Knip käft!” Han höjde chockat händerna. ”Jag struntar i ert problem, helt och hållet. Så ni får göra upp om det senare utan att blanda in mig. Glöm inte att det var jag som kom till dig och inte tvärtom!” varnade jag. Han log lite lätt.
”Det må vara sant”, erkände han. Jag satte armarna i ett varnande kors. ”Men det var jag som lyckades med …” Jag pekade på honom.
”Om inte du vill ta expressen tillbaka till lägenheten så är det bäst att du sluta prata, förstått?” Han öppnade munnen för att kontra. Jag satte ihop fingrarna.
”Sipit!” Han tittade chockat på mig. ”Vi har större problem än ditt ego.” Jag lämnade honom och ställde mig någon meter framför mina vänner. Tog ett andetag och blundade.

Flertal vampyrer kom fram ur byggplatsens alla gömställen och stoppade hela vår utgång, vi var lätt förklarat omringade. Jag öppnade ögonen och fick se mannen som hade kastat in flickan i rummet.
”Vad ska du nu göra flicka?” Han slog ut med händerna. ”Ni är omringad utan någon möjlighet att komma helskinnade här ifrån, nu ska se hur vi ska göra en deal?” Han funderade länge och jag skrattade.
”Så du tror att jag är själv?”
”Hur många är ni, två som har tagit blod och tre som varit utan i flera dagar. Samt två människor med pulserande varmt blod.” Flickan tog tag i min tröja. Jag skakade på huvudet. ”Och en simpel Magiker, mot femtiotal vampyrer, hmm?” Jag suckade och hukade mig ner till flickan.
”Vännen, kan du ta med dig din pappa bort till honom där?” sade jag och pekade på Spike. Litade mer på honom än Jetro. Flickan nickade och drog med sin motvilliga pappa till gänget, ställde sig bredvid Spike. Mannen skrattade och jag hörde att flickan tog tag i Spikes tröja. Hans förvånade andning och pappans protest stöttade min teori. Jag log och höjd huvudet.
”Så du tror på allvar att jag tänker hjälpa mina vänner”, sade jag och pekade bak mot dem. ”Utan att planera längre än så här, ja du då vet jag inte hur du tänker. För jag har allt planerat, enda tills jag och mina vänner sitter i soffan.” Mannen skrattade och jag slog ut med händerna. ”Varför tar du inte och testa mig?” utmanade jag honom. Jetro kom fram till mig.
”Du bör nog inte utmana han och … dem”, sade han. Jag log och vände mig mot honom. Jag hötte med fingret.
”Underskatta inte mig och överskatta inte den du möter”, sade jag och ryckte på axlarna. Han muttrade något och backade några steg.
”Du har umgåtts för mycket med Tamdjuret”, klagade han men väntade. Jag himlade med ögonen och väntade. Mycket riktigt for en av alla vampyrer mot mig och jag suckade uppgivet.
”Så förutsägbart”, sade jag och vände ryggen till. Flickan tittade först blygt mot mig men log sedan stort med hela ansiktet, släppte Spike och lämnade sin pappa chockat själv hos mina vänner. Raija stirrade stort på mig, sorgsen och rädd. Spike bet sig i läppen men förblev orörd. Jetro rynkade pannan. Kyle stirrade bara stumt på mig. Från röda ögon till blågröna. Jag väntade på att vampyren skulle närma sig. Innan det stack till i ögonen. Mina ögon gick från blågröna till svagt glödande rubinröda.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
mizzkitty - 7 mar 14 - 11:20- Betyg:
Jag undrar varför Raija är så rädd. Och frågan är ju varför
Spike förstod vad Cass menade med Sipit när ingen annan
gjorde det. Hmm, undrar hur den lilla flickan känner sig
när allt det där hände. Vill veta mer hur Spike tycker och
tänker om vissa saker så han borde få ha en liten del i det
hela också. Hör av dig när nästa del ligger ute :).
Fribergska - 6 mar 14 - 23:10- Betyg:
Raija är rädd- varför då? Spännande.
Spike då? Skriv mer om honom å vad han tänker!!!
Undrar just om Spike förstod vad Cass menade med Sipit..

Kanondel. När jag tänker på det så vill jag veta vad ALLA tänker.
Inte minst den lilla flickan.
Fribergska - 6 mar 14 - 21:45- Betyg:
Du är så bra på cliffhangers.
Superbra del. Jag längtar till nästa.
Måste bara läsa om denna först :))

Skriven av
MyBlackBird
5 mar 14 - 23:27
(Har blivit läst 227 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord