The forbidden kiss -38- Engage |
Cazz perspektiv
--
~ Jag hade hittade var de befann sig, en byggplats för ögat. Men väl inne fanns ett mindre betonghus innanför väggarna på det stora bygget. Vi hade bestämt hur vi skulle göra. Det var klart. Vi hade lyckats komma runt deras vakter och befann oss framför betonghusets metalldörr. De runt omkring oss, kontakterna, väntade på nästa steg.~
Jag såg en oroväckande mängd med vampyrer, alla uttorkade och flickans fladdraden hjärta gjorde det inte lätt för dem. Jag tittade upp och låste flickan med blicken, satte händerna stadigt lite framför mig. Lät vampyren i mig sköta resten. Jag tog fart och for fram mot flickan. Raija skrek till blandat med den skräckslagna flickan. Flickan som bara var sju år, som ville träffa sin pappa igen. Hennes tårar gömde hon när hon satte sig i fosterställning.
”Cassandra!” skrek Raija och jag hörde hur hon hamnade på tungt på golvet. Men Jetro skrattade lite. Jag hamnade framför flickan, tog hjälp med en hand och knuffade undan den närmaste vampyren. Morrade lågt och resten av sällskapet stannade upp. ”Cassandra?” frågade nu förvirrade Raija. Jag ställde mig rak och vände mig mot flickan. Hon tittade upp och jag log stort.
”Allt väl vännen?” frågade jag milt. Hon nickade och torkade tårarna för att sedan ställa sig upp. Hon ställde sig nära och tog tag i min tröja med blicken skrämt på vampyrsamlingen. Jag hukade mig ner till henne. ”Du ser dem där borta”, började jag och pekade på mina vänner. ”Gå bort till dem är du snäll så ska jag ska bara fixa en sak.” Jag reste mig upp och vände uppmärksamheten mot den nu ilskna vampyrsamlingen. ”Bete er inte som djur, ni må vara vampyrer men ni är fortfarande mänskliga. Ni är inte övermäktiga, ni överlever inte allt. Ni har det extra med vampyregenskaperna för att ni fick en andra chans i livet. Överskattade inte er egen vampyrism men underskatta inte heller någon annans vampyrism”, sade jag. Någon skulle självklart skratta åt mig.
”Vad ska du göra i högklackade skor och tajta kläder bruden?”
”Mer än vad ni tydligen kan hantera och vill du kan du ju alltid försöka motbevisa mig, men svara då först på en fråga är du snäll.” Den talande höjde fräckt på ögonbrynen. ”Tror du verkligen jag är här själv?” Det ryckte till i hans mungipa och han backade tyst undan. Jetro började skratta.
”Det är bevisat, du har spenderat för mycket tid med Tamdjuret.” Men han slutade skrattade ganska så fort när Spike hade låste blicken på honom och satt armarna i kors. Kyle stöttade Raija så hon kunde närma sig. Jetro höjde händerna och pekade på honom men tittade på mig.
”Det är precis det jag menar, oavsett vad jag gör så …” Jag höjde handen.
”Kan ni ta det sen.”
”Nej.” Jag tittade chockat på Spike men han flyttade inte blicken från Jetro. ”Förklara dig.” Men de kom aldrig så långt. Jag snurrade runt och hukade mig lite grann. Jetro svor tyst.
”Precis det jag syftade på”, sade Spike. ”Magiker.”
Jetro hade under deras korta bråk hamnat på vår sida av rummet, men nu stod vi och beskådade vår återvändsgränd. Eller ja, vad de trodde i alla fall. Kyle drog efter andan.
”Du är ju kontraktörskan”, sade han. ”Från en av de mest omtalade grupperna, Alpha. Den första …” Han var så chockad att han tystnad. Flickan log lite och gick med långsamma steg närmare.
”Så du bestämde dig för att komma ändå”, påpekade jag. Hon ryckte på axlarna.
”En deal är en deal.” Jag nickade och hon ställde sig bredvid.
”Avvakta, jag har en sista sak som jag måste genomföra innan det blir din tur”, sade jag och började gå mot metalldörren. Dörren öppnades igen och en Jägare kom in. Vampyrvakten gav honom utrustning för att döda en vampyr och förrövarna lämnade rummet. Jag ställde mig på sidan och pekade på flickan. Han lämnade sakerna till mig och gick mot sin natur, bland vampyrer och kramade om sitt barn. Jag pekade på Magikern. ”Nu.” Hon blundade och gjorde en rörelse med händerna. Betongväggen bakom oss sprack för att ljudligt falla i bitar. Stora som små betongklumpar krasade ner på golvet. Jägaren hade reste sig upp och släppte sitt barn.
”Trodde aldrig jag skulle bli tacksam mot en vampyr”, sade han. Jag log och närmade mig honom, själklart backade undan.
”Nej det kommer du inte”, sade jag. Han rynkade pannan och jag satte hela handen mot honom och knuffade ut honom genom hållet i väggen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fribergska - 3 mar 14 - 22:51- Betyg:  | Oj oj. Jetro hade inte övergett dem! Och jägaren... kan det vara killen hon drack?
Eller bara en slump? Tycker lite synd om Jetro, men det är jättekul att Spike och Raija är med i bilden igen.
Grym del! | | mizzkitty - 3 mar 14 - 16:20- Betyg: | Ohh, riktigt bra del. Äntligen får man läsa ur Cass perspektiv
.Hennes tankar och funderingar är riktigt bra faktiskt
gillar hur hon tänker och agerar när det gäller vissa
situationer. Hoppas fortsättningen dyker upp snart :). |
|
|
|
