The Forbidden Kiss -37- Vilja &Tal |
Den längre delen då jag antagligen inte kommer ha internet i helgen.
Något som fattas? (Har tre delar klara redan men hinner inte lägga upp alla nu)
-
Vilja &T Tal
-
Vi befann oss ute på en parkeringsplats, det var bara vi tre. Ingen vågade komma dit inte ens hennes följeslagare. Fast Lorentz och kvinnan som alltid var med henne var ju Raijas kontakter, inte timglastjejens tydligen. Men de kunde inget göra då timglastjejen hade en större makt än Raija, så mycket förstod jag. Hon skrattade självsäkert.
”Tror du en lite renovering hjälper dig?” skrattade hon. Jag tog ett andetag och drog av mig mina skor, sköt dem försiktigt åt sidan. Jag höll blicken stilla på henne och letade upp ett tomrum framför mig. Vinden lekte lite med mitt hår innan jag for fram mot timglastjejen. Jag ville inte ha makt, jag ville inte slåss men jag ville ha tillbaka mina vänner. Så om detta var vad som krävdes för att hitta henne så låt det bli så! Jag vred mig då hon försökte fälla mig precis som Jetro hade visat mig dagen innan. Hon lärde sig snabbt att hålla mig på avstånd.
”Jag vill inte ha makt!” sade jag och försökte komma närmare henne men hamnade bara fyra meter ifrån hela tiden. ”Men ni ger mig inget val!” Jag for fram med en sådan kraft att även jag blev förvånad när jag sköt iväg henne flertal meter. Men jag hade lärt mig att inte fastna i tankarna så jag gjorde tekningen som Jetro hade lärt mig och for upp i luften, fick upprepa fast den gången för att slippa springa de sista metrarna och hamnade över henne. Hon försökte sparka bort mig men jag drog upp henne. Snurrade runt och slungade iväg henne över ryggen på mig. Men följde efter hennes resa genom luften. När hon landade med en duns tittade hon hämndlyster på mig. Jetro hade berättat för att ta över en krets måste jag markera hennes nederlag genom att slå ut henne. Jag gjorde antydning till att slå hennes medvetande ur henne men jag stannade handen precis framför hennes ansikte, lyfte enkelt av halsbandet.
”Du underskattade mig, du lät ditt ego kontrollera ditt sätt att tänka. Hade du behandlat mig som om du skulle möt exempelvis Jetro, så hade du vunnit. Du är rutinerad, men du har ett för stor ego”, sade jag och vände ryggen till. Jetro gjorde ett utfall mot mig och jag kände hur luften ändrades bakom mig.
”Din lilla …!” Jag hann med en lite marginal undvika henne nävar. Jag var chockad och hade själv tappat fokus, missade att hon tänkte slå mitt medvetande ur mig. Men Jetro var snabbare, tog tag i hennes handled. Två saker hände väldigt fort. Kniven hamnade på marken med ett märkligt ljud, timglastjejen for genom luften med Jetro efter och hans blick avslöjade hans mål. Men det som förvånade de båda var när jag ställde mig i vägen för Jetro och knuffade undan honom. Hans egen tyngd och fart gjorde honom ur balans och han hamnade tre meter bort. Timglastjejen låg på marken bakom allt för stum för att kunna säga något. Jetro var lika förvånad han så han reste sig långsamt och höll blicken frågande på mig. Timglastjejen vaknade till och försökte resa sig upp.
”Men vad sysslar du med din …” Jag snurrade runt.
”Vad är det för mening med att blod ska spillas om jag tänker rädda några andra? Vad gör det då för nytta?! Man behöver inte döda någon för att de andra ska acceptera ett nederlag.” Jag undvek hennes näve genom att slå undan den utan att blinka, utan att flytta på mig. Hon tittade överraskat på min beslutsamhet. ”Jag vill inte ha makt, det har jag aldrig velat ha! Jag hatar att vara den jag är nu, men jag kan inte göra något åt det!” fräste jag. ”Jag skiter i era idiotiska regler!”
Folk hade tydligen mod nog att se hur resultatet blev. Så lokalens massor började fylla parkeringen. ”Det enda jag vill ha är mina vänner vid livet!”
”Kom igen gör slut på henne, avsluta det du påbörjat”, ropade någon. Jag pekade mot talaren.
”Hur hjälper det mig att ha blod på mina händer, vad gör det er för nytta att göra era händer blodiga? Ni sväljer det redan. Räcker inte det?! Om ni inte kan inse varför jag gör som jag gör eller acceptera att jag lyckades genom ren vilja, då skulle ni hjälpt mig med en gång. Jag ville förbli död, jag accepterade faktum att jag skulle stanna död. Men dessa regler och annan skit gjorde mig till vampyr, era maktspel blandade in mig i ett blodbad. Jag ville vara människa och dö som en också! Men jag fick en andra chans, jag fick ett alternativ och jag accepterade att jag skulle förbli vampyr!” Jag snurrade runt och granskade alla ansikten. Bara vampyrer. ”Det enda jag ville ha var mina vänner och ingen orkade lyfta ett finger för jag var inte Mäktig nog. Idioti kommer bli er död! Jag tänker inte ta ett annat liv för att få rädda tre andra.” Jag suckade. ”Men jag gjorde det som krävdes för att få hjälpen jag behöver. Så hur är er respekt nu då?”
Tystnade lade sig och mina händer skakade inte ens lite. Jag var trött på denna bullshit, det enda jag vill se är mina vänner vid livet. Jetro ställde sig fundersamt bredvid mig med armarna i kors.
”Det är lite intressant att se”, sade han oförstående.
”Jetro, börja inte prata i gåtor du också”, klagade jag. Han log faktiskt rart vilket inte passade in i min bild av honom riktigt. Visst han kunde väl vara snäll, men han brukar alltid söka bråk med både Raija och Spike. Försöka reta upp dem eller något, men det var deras problem att lösa sen.
”Vissa människor är född till ledare men tar aldrig på sig positionen då de vet om den makt de skulle kunna få, andra blir ledare men skulle aldrig kunna träna upp en ny.” Jag slog ut med händerna och gav honom en mörkblick.
”Inga gåtor sade jag!” Han höjde händerna.
”Andas, det jag menar är att jag har en typ av ledaroll i mina trakter och skulle jag ta en lärling så skulle ju inte jag träna så att min egen lärling skulle kunna passera mig. Men ni som är födda som ledare, både du och Spike, skulle lära er lärling att passera er. Där av var tydligen Spike ett bättre val av ”mentor” då ni är samma typ av person. Ni är båda född som ledare, även om jag planera att besegra honom”, skrattade han och blinkade på sitt vanliga irriterande sätt.
”Jag är inte en ledare …”
”Gilla läget pärlan, du är född som en även om du inte planerade att ta en position av den grad. Du kommer alltid vara en ledarperson”, sade han och försökte ta mig hand. Jag hötte med fingret.
”Låt bli.” Han ryckte på axlarna och granskade folkmassan runt oss. ”Men nu, hur ska du göra? Du har en av de högre positionerna nu, så de väntar”, sade han och visade med handen. Timglastjejen tittade förläget ner i marken. Men folkmassan visade hat mot henne och började närma sig. Jag suckade tydligt och pekade på de som var närmast.
”Var jag otydlig när jag stoppade Jetro eller?”
”Någon måste återställa det du inte klara”, skrattade den som var närmast. Jag vände blicken till Jetro och han skrattade roat av händelseförloppet.
”Lägg ner!” Han försökte knuffade undan mig.
”Du hade bara turen …” Jag undvek honom och pekade på honom.
”Om du ta låter blodlysten styra dina handlingar har du redan förlorat din värdighet av att leva. Vampyrer må vara en död varelse. Men du andas, du står och du kan prata. Eller hur? Du har ett hjärta som slår och du blöder när du blir skadad. Vi har dött en gång men väljer att överleva döden genom en andra chans!” Han försökte knuffade undan mig men jag satte båda händer i magen på honom. Min frustation om min vetskap om tekniken Jetro lärde mig for han bakåt utan ansträngning. Jetro skrattade lite.
”Född till ledare.” Jag gav honom en irriterad blick.
”Håll käft.” Han skrattade.
”Vad är din plan?” Vi båda ryckte till och såg Lorentz ta sig genom folkmassan.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mizzkitty - 1 mar 14 - 22:14- Betyg:  | Sjukt bra del. Cass lyckas alltid att få till det på något
underligtvis. Tur att hon läxade upp den där timglastjejen
en gång för alla :). Förhoppningsvis så slipper hon fler
problem i framtiden. | | Fribergska - 28 feb 14 - 22:52- Betyg: | Wow Wow Wow :-)
Kul del. Hoppas hon lyckas uppgradera timglastjejen så hon kan få ha kvar lite av sin status.
Gillar att Cass är lite motvillig till alltihopa.
Undrar hur de ska stoppa den arga folkmassan... Å när de räddar Spike (och Raija o hennes bror- naturligtvis!)
Ha en trevlig helg. Man klarar sig utan dator.... Tror jag. |
|
|
|
