The forbidden kiss -34- Jetro |
Tillbaka till Cassandras perspektiv, en lite längre del. Tänker dessutom avslöja vad det är som ni läser. En planerad bok, detta är skissen för min framtida eventuella bok mot tryckning. Jag har en illustratör som arbetar med framsidan.
Även om detta är en skiss, får ni gärna säga om det är något jag har missat att förklara eller något ni tycker fattas. Kom bara ihåg att detta inte är det slutliga manuset ^^
Tyvärr kanske det inte blir så många fler delar, beror på vad karaktärerna hittar på ^^
Del 34
Jag väljer Jetro
--
Min bästa plan var att söka upp Raijas kontakter igen så återigen befann jag mig i den folktäta lokalen. Vampyr festen. Jag suckade då jag drog mer uppmärksamhet till mig än vad jag ville. Mina kläder passade inte alls in i ett område som detta. Jag behövde hjälp och hade turen att vakten in befann sig på sin post. Utan utkämpade ett slagsmål. Jag steg in i rummet och pratet där inne lade sig så alla kunde kolla vem som oinbjudet hade öppnat dörren. Mannen vid namn Lorentz ställde sig upp och rynkade pannan men hann aldrig säga något innan timglastjejen steg fram. Skrattade hånande.
”Så du envisas med att komma hit”, sade hon men inte som en fråga. Jag såg antagligen förjävlig ut med de opassande kläderna och den trötta uppsynen.
”Hjälp mig att få tillbaka mina vänner”, bad jag. Hon skrattade bara igen.
”Lorentz ring Spike är du snäll. Han har glömt en sak”, sade hon.
”Han kommer inte att svara då han inte …” Hon snurrade runt och pekade på dörren.
”Lämna rummet flicka. Du har inget här att göra. Lorentz!” Han vände blicken till oss. ”Kasta ut henne.” Jag gav henne en mörkblick då dörren stängdes framför mig. Jag visste inte vad jag skulle ta vägen. Jag var nära på att sjunka ner på knäna.
”Vart är tamdjuret?” Jag snurrade förskräckt runt men suckade lättat då det bara var Jetro. Jag skakade på huvudet tyst. Han rynkade pannan och granskade omgivningen. ”Är du här själv?” frågade han förvånat. Jag nickade.
”Jag vet inte ens om de är vid livet”, sade jag. Innan han uppfattade vad jag menade blev hans blick överraskad.
”Vänta, du menar att du är ensam?” Jag nickade. ”Vad gjorde du där inne?” frågade han och nickade mot dörren bakom mig.
”Hjälp jag aldrig kommer få genom att be”, började jag och sträckte på mig. ”Men som jag kommer att ta.” Han höjde händerna.
”Säg inte sådan saker här, Cassandra. Du tänker inte klart”, sade han och verkade stressad. Han tog tag i min arm men jag gjorde motstånd.
”Släpp!” Han suckade uppgivet.
”Cassandra, du kan inte åstadkomma något mer här nu ändå. Vänta tills imorgon då du kan tänka klart”, sade han och satte punkt för saken. Drog med sig mig ut ur lokalen men fortsatte allt längre bort in mot centrum igen.
”Vad ska du göra?” ville han veta då han blockerade dörren ut ur hans lägenhet. Blodgivaren hade gått med en enkel vinkning bort.
”Jag tänker inte vänta på att få deras huvuden. Jag måste göra något!” Han skakade på huvudet.
”Inte nu, du väntar här.”
”Vänta! På vadå Jetro?!” fräste jag. ”På ett jävla blodbad? På att de ska hitta mig? På ett mirakel?” Han höjde händerna och skakade svagt på huvudet.
”Du tänker inte klart …” Jag knuffade till honom med en sådan kraft så chockade på honom och mig. Chocken var en tanke som speglade sig hos Jetro. En tanke, bara en tanke. Inte en känsla som jag visade. Men han uppfattade något och tog tag i min handled, drog den till sig och luktade.
”Men släpp din förvuxna …!” Han släppte mig och letade efter något för att sedan peka på mig.
”Vad har han ställt till med?” frågade han fundersamt.
”Vad snackar du om?!” Men något gick upp för honom.
”Snälla säg att han inte gjorde den förbaskade ritualen …” Jag rynkade pannan. Han suckade. ”Vilken idiot”, mumlade han. Han suckade på nytt. ”Stanna här ett tag, lugna ner dig så får du förklara vad det är som händer.”
Vi satt i ett ganska litet kök, enkel och stilren inredning. Han satt mitt emot mig och hade händerna på bordet. Jag förklarade att han bara skulle vara ute för att göra sitt ”intag” men aldrig kom tillbaka. Han svarade inte i telefon och jag vågade inte stanna kvar då de tydligen försökte få tag på hela gänget. Berättade kort att han hade genomfört ritualen The Forbidden Kiss då vi – men det var ett tillägg som jag tog med – trodde att det skulle ge oss en fördel. Hur jag sedan bestämde mig för att leta efter hjälp och ett gömställe. Jag berättade att jag tänkte ta över kretsen som timglastjejen tydligen var den ledande personen.
”Jag vill inte ha makt men de tänker inte hjälpa mig så jag måste ta över den om jag vill se mina vänner vid livet”, sade jag. Han nickade.
”Jag förstår hur du tänker, men kan du ens göra det?”
”Det har inget med om jag kan eller inte, jag måste och jag ska göra det”, sade jag bestämt. Han nickade igen och satte sig tillbakalutad i stolen.
”Okej, hur ska du gå till vägas?”
”Faktisk så tänker jag be dig om hjälp, lär mig att på ett snabbt sätt besegra min motståndare och berätta vad det innebär att vara en så kallad riktig vampyr.” Han rynkade fundersamt på pannan.
”Att vara en riktig vampyr innebär att kunna hantera sina sinnen fullt ut, genom den där ritualen idioten genomförde tog bort de gränser som ditt mänskliga sinne fortfarande besitter”, förklarade han. Jag nickade för att visa att jag fortfarande hängde med.
”Jo han berättade lite om det. Men vad är det som är; Bunden av blodet blir länken till själen, att vara en riktig vampyr?” Han blev tyst under en lång stund innan han lade armarna på bordet.
”Jag kommer hamna i problem, men okej. Ritualen gav er en annan nivå på manipulationen”, berättade han.
”Manipulationen för vad?” Han suckade och svalde långsamt.
”Manipulation av elementen”, började han långsamt. ”Ritualen öppnar en helt annan möjlighet vilket kan göra dig mentalt galen och tappa förståndet. Men också något som gör dig väldigt kraftfull.” Jag sjönk ihop i stolen.
”Hur ska jag kunna åstadkomma något sådant …” Jag blundade och bestämde mig. ”Kommer du hjälpa mig?”
”Om de överlever ligger jag riktigt illa till men dör du och de vet om att jag kunde göra något så gör jag dig sällskap under jorden.” Jag skakade på huvudet.
”Vi är alla redan döda personer, den vi en gång var existerar bara i ett minne. Jag märker det hela tiden, jag spelar rollen som jag hade då jag var människa men det är någon jag inte är idag. Att jag blev vampyr, visste jag ville först förbli död, men nu inser jag att jag fått en andra chans i livet. Jag måste göra något åt detta!” Han log.
”Om vi ändå ska dö tänker jag göra det med stil”, skrattade Jetro och nickade. ”Cassandra, jag ska hjälpa dig.”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mizzkitty - 28 feb 14 - 15:16- Betyg:  | Sjukt bra del. Så klart du ska satsa på en bok, den kommer
att bli grym iså fall :). Och varför ligger Jetro illa till?.
Han har väll inte gjort någonting?. Han borde ju vara den
som tillhör det snälla "gänget" och inte det "elaka" gänget.
Har för mig att han är rätt så kärleksfull mot Raija. | | Fribergska - 28 feb 14 - 01:55- Betyg: | Gymt. Tycker helt klart du ska satsa på en bok.
Det där med elementen förvirrar mig. Har alla vampyrer gjort the forbidden kiss eller bara några?
Och varför ligger Jetro illa till? Jag har lixom fått för mig att han eg är snäll o har ngn hat-kärleks relation till Raija.
Som du märker måste du ju skriva många fler delar!!!!! :-) |
|
|
|
