I hate (almost) everything about you- del 31 [m/m] |
två förvirrade pojkar levererade - varsågod :)
______________________________________ ____________________
- kapitel 31
”Ska du med och hyra filmerna Liam? Jag tänkte åka till hemmakväll.”
Liam släckte skärmen på mobilen och lutade sig ut från sängen närmare dörren. ”Va?!” ropade han tillbaks.
”Du kan ju välja någon som du och Andy kanske gillar!”
Han tog sig snabbt upp ifrån sängen och gick ut i hallen på övervåningen. ”Vad snackar du om?”
Cathy blev synlig efter att han tagit några steg nedför trappen. ”Magda och Andy kommer ju hit ikväll vet du väl.” Hon hade bilnycklarna i handen och håret fortfarande uppsatt i den slarviga jobbknuten.
”Va varför det?” Han rynkade pannan och såg oförstående på sin mamma.
”Men det berättade jag ju för dig för flera dagar sen, att vi skulle ha en filmkväll på lördagen. Vi skulle vara där men dom har fått något krångel med teven så vi tar det här istället.”
”När berättade du det? När jag sov eller?” Han kunde inte hålla tillbaks den irriterade tonen. ”Jag kanske har andra planer.”
”Vadå för planer?” Frågan kom så oväntat att han inte ens kom på någon lögn. ”Precis. Du behöver väl inte låta så negativ, det blir jättemysigt. Skynda dig nu så åker vi, jag vill hinna göra mig iordning innan dom kommer.”
Med väldigt sammanbitna käkar och överdrivet irriterade rörelser tog han på sig skorna och slet åt sig jackan.
Varför skulle dom komma dit för? Och varför skulle han och Andy vara tvingade att vara med? Han hade redan nog med snurrande obegripliga tankar i huvudet och ingenting skulle bli bättre utav att emopojken kom dit. Det var fan hans fel att Liams huvud började kännas för trångt. Det var hans himla blåa ögon som fick honom att tänka tillbaks på sådant som var alldeles för lång bort, det var hans smala händer som påminde honom alldeles för mycket om hur dom hade känts när dom greppat tag om hans ansikte, det var hans läppar som fick Liam att undra över om han någonsin skulle få det där särskilda leen.. Han ville inte ha Andy där.
”Magda ska ta med ostar och frukter och jag har köpt kex och lite olika ölkorvar, är det något mer du vill ha?” frågade Cathy efter att ha kört ut ifrån deras område.
”Nej”, svarade han kort och såg ut genom fönstret.
Han tyckte sig höra en undantryckt suck. ”Hur är det med Jake då? Har han fortfarande ont i huvudet?”
”Lite.” Fortfarande lika korthugget.
Plötsligt bromsade Cathy in och fick en bil bakom att högt tuta. ”Nu räcker det Liam. Kan du tala om för mig vad som är så himla fel att du måste bete dig så här mot mig?”
”Men kör”, mumlade han och kastade en blick i sidobackspegeln. ”Det är bilar bakom.”
”Då får dom vänta”, avgjorde Cathy och såg fortfarande på honom. ”Är det så himla hemskt att Magda och Andy kommer hem till oss? Du har ju faktiskt inte bestämt någonting annat, eller hur? Så vad har du för anledning att hålla på så här?”
Liam svalde hårt och höll envist blicken riktad framåt. Hon skulle aldrig fatta. Han skulle inte ens kunna säga det. Vart skulle han börja? Att han och Andy inte hade varit kompisar sedan mellanstadiet, att han betett sig som ett as mot honom men att Cathy och Magda bara inte fattade? Att det nu hade börjat kännas alldeles för förvirrande för att han skulle kunna hänga med, eller för att han skulle vilja hänga med? Att han inte ville bry sig men att det sakta hade smugit sig fram ändå? Att det kändes asjobbigt med Andy i närheten för att han tänkte på hur mjuka hans läppar varit, för att han tänkte på hur han sett ut med genomskinlig tröja, för ja förresten; han tände på killar, det hade han visst också glömt att säga, att allting skrämde honom som fan och att det inte bara var hemma utan i skolan också? Skulle han berätta att han var livrädd för att hans kompisar skulle se det på honom?
Att dom skulle inse att Liam lika väl hade kunnat dra in en kille i sin hytt istället för en tjej på kryssningen? Att dom skulle fatta vad han börjat tänka om Andy?
”Jag vet inte”, mumlade han till sist.
Bilen bakom tutade igen innan den gjorde en snäv omkörning och kastade en förbannad blick in genom deras fönster.
”Vet du vad? Då finns det ingen anledning alls till det. Okej?” Hon pratade mjukare nu, hade förmodligen ångrat sig att hon tagit i på det sättet, eller så berodde det på att Liam äntligen sagt mer än ett ord och utan det monotona tonfallet. ”Eller är det något du vill berätta?”
Han svalde igen och skakade på huvudet. ”Nej, det är lugnt.”
”Tja.”
Han stod vid actionhyllan när han plötsligt hörde Pontus röst bakom sig och han snurrade själv runt. ”Tjena, har du sett den här?” Han höll upp filmen men Pontus skakade på huvudet. ”Nej men jag har hört att den ska vara skitdålig. Hänger du med in till stan ikväll eller? Elias ska dra hem lite folk..”
”Njae jag kan inte ikväll, sorry”, sa han och såg sedan lite undrande på honom. ”Trodde inte du hängde med dom längre? Hamnade inte dom i skit med polisen och grejer?”
Pontus ryckte på axlarna. ”Jo men det är löst nu. Vad sk..”
”Liam, tror du att du och An..”
”Skitbra!” sa han och kände paniken som rusat upp i bröstet. Hade han reagerat en sekund senare..
”Okej.. vad bra då”, log Cathy förvirrat innan hon gick vidare längs gången med filmen hon nyss hållit upp mot honom.
”Du och An..? Vänta.. ” Liam gillade inte alls blicken som Pontus fått och han skakade lätt på huvudet.
”Anna. Alltså, det är en av mina kusiner. Hon kommer hem till oss ikväll. Filmkväll”, sa han och himlade med ögonen.
Det hade ju inte varit någon hemlighet att Liam tvingats umgås med Andy, det hade han ju klagat på sedan första terminen. Men det kändes inte som att Pontus den här gången skulle ha reagerat med en medlidsam suck. Inte efter att Liam flugit på honom. Inte efter Pontus kommentar om att han började tro att det var lika stora fel på Liam som på Andy. Inte efter den senaste tiden då det i och för sig varit ungefär som vanligt men ändå.. någonting annorlunda. Pontus med sin misstänksamma blick fick absolut inte veta. Paniken hade stigit från bröstet enda upp i halsen men den kraftigare av dom två nickade åtminstone.
”Okej fan vad tråkigt. Men vi..” Han såg en stund på Liam igen men fortsatte sedan. ”.. vi hörs.”
”Yes, festa lite åt mig också.” Han tvingade fram ett snett leende och insåg först när Pontus försvunnit att han hållit så hårt om filmen att knogarna vitnat.
”Är du klar eller?” frågade han Cathy som stod vid drama-hyllan med två filmer i händerna.
”Du kan väl läsa på dom här och se vilken du tycker verkar bäst”, sa hon och räckte honom dom. ”Varför sa du det där till din kompis?” tillade hon sedan och fick Liam att vända upp blicken mot henne igen. Utom hörhåll hade hon tydligen inte varit.
”Vadå?”
”Men Liam, du har ingen kusin som heter Anna och även om du hade så skulle hon inte komma hem till oss ikväll?”
”Jaha det.” Han låtsades läsa väldigt ingående på baksidan av fodralet. ”Äh men det är för att Pontus.. han hade tjatat om att jag skulle med och festa annars, eftersom jag kan träffa Andy när som helst..”
”Jaha..”
Han tryckte filmerna i händerna på henne. ”Ja men var nöjd över det istället då! Nu är jag ju med på eran jävla filmkväll.” Han tog två snabba steg därifrån innan han såg sig om över axeln. ”Jag väntar i bilen.”
Andy kastade slarvigt överkastet över sängen och sörjde samtidigt lite över att han inte skulle få ligga i den och kolla på film ikväll istället. Eller följa med på festen som Nicholas och Kevin skulle till. Han hade till och med kunna åkt hem till Simon fastän det inneburit att han isåfall skulle fått vara barnvakt tillsammans med honom. Det kändes bara som att det skulle bli ännu mer fejk än vanligt att gå hem till Cathy och Liam för att ha någon slags filmkväll. Bara grejen var ju otroligt töntig. Den tanken visste han åtminstone att han delade med Liam. Samtidigt kändes det nästan nervöst när han tänkte tillbaks på när han senast varit där. Vilket inte alls var länge sedan. Då när det gått förvånansvärt bra med några få undantag. Och tills att han skulle gå hem och dom hade krockat utanför badrummet. Han rös till när han tänkte på Liams blick och ändå var det inte utav obehag.
Det var det som kändes jobbigast med att dom skulle gå dit, att han var så himla orolig över att Liam skulle se på honom hur skyldig han kände sig.
Andy var nära att tappa andan när han och Magda gick ut genom dörren. Det hade börjat blåsa ungefär en timme tidigare och sedan dess hade det bara ökat. Himlen täcktes av moln som alla var i gråskala men inget utav dom verkade hota med åska. Dom ville bara påminna om att sommaren inte tänkte komma än. Att det hade varit dumt att hoppas dom dagar då solstrålarna nått ner, att dom nu hade ångrat sig och gömt sig långt in bland alla gråa dammtussar.
”Känns ju nästan som att det ska bli storm!” Magdas röst dränktes i nästa kraftiga vindpust och Andy skyndade efter henne samtidigt som han frustrerat försökte hålla sitt hår tillrätta med händerna.
”Hej, åh skynda er in”, sa Cathy när dörren flög upp mot trappräcket. ”Filmväder är det då absolut i alla fall”, fortsatte hon sedan och Magda skrattade medans hon drog hårslingor ur ögonen.
”Jaa verkligen. Vill du ta det här?” Samtidigt som hon räckte kartongerna till Cathy hörde Andy steg i trappen och fick syn på Liam som kom nedför den med händerna nerkörda i fickorna till ett par ljust färgade tighta jeans med slitningar på låren. Överdelen bestod av en mörkgrå t-shirt med svart tryck. Som att det någon gång skulle inträffa att han inte var snyggt klädd. Han läste säkert modetidningar. Men i smyg såklart; för det skulle ju inte anses coolt.
”Tja.”
”Hej”, svarade Andy och började nästan flina när han tänkte på vilken teater dom alltid spelade när deras mammor var i närheten.
”Killar, ni kan väl duka i vardagsrummet medans vi plockar fram?” frågade Cathy ifrån köket.
Andy höll frågande fram ett glas mot Cathy. ”Blir dom här bra?”
”Dom där är så tråkiga, du kan ta..” Hon såg ner på sina händer som var alldeles klibbiga av ananasskärandet. ”Överst i vänstra skåpet, glasen med blå fot.”
”Okej”, log han men insåg efter att ha öppnat skåpet och ställt sig på tå att det inte skulle bli så lätt. Hade hans mamma inte kunna gett honom några tillväxtvitaminer eller så när han var liten? Det här var ju löjligt. Han sträckte sig ännu mer upp och kunde till sist snudda vid översta hyllan med fingertopparna.
”Du har en pall alldeles bredvid dig, den får jag alltid använda. Eller Liam, hjälp honom.”
Hur nöjd var Liam på en skala 1 till 10 nu då? ´du har en pall..´ Han skulle precis till att vända sig om för att hjälpa till med något annat istället då den blonde helt utan förvarning dök upp alldeles bakom honom och sträckte upp en arm för att enkelt ta ner glasen. Med Andy intryckt mellan honom och köksbänken. Max två centimeter från att hans kropp skulle ha tryckts mot Liams. Andy hade redan slutat andas.
”Inte lätt att vara kort..” sa han med ett tonfall som inte skulle få Cathy eller Magda att reagera men som blev desto mer ´Liam´ med den retsamma blicken han sänkte ner mot Andy.
Han måste märka hur jag reagerar. Det är därför han gör det. Igen. Kommer alldeles, alldeles för nära.
Liam blev plötsligt väldigt medveten om dom blåa ögonen som såg tillbaks på honom och efter att ha greppat det fjärde glaset backade han snabbt undan två steg. Handen sökte sig till håret innan han skärpte till sig.
”Når du till hörnskåpet eller? Det finns en godiskål du kan ta fram där.”
”Vilket..?” Andy såg sig omkring och följde sedan efter med blicken åt det hållet Liam pekade. När han såg tillbaks på Liam hade ett flin spridit sig över hans läppar. Skåpet som var placerat intill diskmaskinen – på golvet. Jättekul.
Magda och Cathy verkade tycka att filmen var otroligt rolig. Själv hade han inte så stor koll på vad den handlade om. Det han var medveten om var kroppen bredvid hans. Låret som ibland snuddade vid hans när den andre sträckte sig efter godis eller sitt glas. Doften som hade omgivit honom i samma stund som Liam något motvilligt sjunkit ner bredvid honom i soffan. Hårsprayen, citrusen och vaniljen ifrån parfymen och det där som var Liam. Handen som ibland höjdes för att röra vid håret fastän det redan låg bra.
”Alltså det här var den tråkigaste filmen någonsin..”, suckade den blonde och fick nästan Andy att rycka till eftersom det varit tyst så länge.
”Tycker du? Den är ju hur rolig som helst”, protesterade Magda leende och Liam suckade igen. ”För att du har lika dålig smak som morsan. Du kanske också tycker om den Andy..?”
Han vände blicken mot den svarthårige som satt bredvid honom och höjde på ena ögonbrynet för att väga upp att han inte fått använda precis så retsam ton som han helst hade velat.
”Mm superbra”, fick han ironiskt till svar innan ett leende klistrades på.
Filten låg slarvigt slängd över deras ben och det hade stört honom sedan filmen började. (Men Andy hade ju tvunget behövt frysa och filten hade kastats åt deras håll och.. det hade helt enkelt bara blivit så.)
Det kändes för intimt. Dom två under samma filt. Bara tanken fick honom att rysa så han undvek att se ner på den. Ändå valde han att inte ta bort den och det fick honom besvärat att undra om rysningen inte var helt ovälkommen. Precis som att han kommit på sig själv med att gilla hur Andys blick hade glidit nedför hans blöta kropp. Vad var det för fel på honom? Det var just på grund av det här som han hade velat undvika filmkväll eller vad som helst som innebar att han skulle behöva tillbringa tid med Andy. Han började tänka för mycket. Tankarna drogs åt för många håll på samma gång och oftast åt sådana håll som han inte alls ville följa med till.
Han sträckte sig efter sitt glas som han fyllt på med vin ute i köket och som Cathy förmodligen inte skulle se någon skillnad på från cola i mörkret. En snabb klunk sköljdes ner i hans strupe men ett enda glas vin skulle knappast få honom att slappna av. Blåsten utanför fick det än en gång att låta som att huset skulle ryckas upp från grunden och i samma stund flimrade teven till. Inte för att den sekunden av filmen hade varit särskilt viktig. Man skulle lätt ha kunnat hitta tre tusen ointressanta sekunder av den att ta bort.
”Ska vi pausa?” frågade Magda när Andy gjorde en ansats att resa sig upp.
”Nej jag ska bara på toa, ni kan låta den gå.” Han satte ner handen mot soffan för att trycka ifrån när han reste sig upp men kände genast kylan sprida sig i magen när han insåg att det inte var soffan han tryckte sin hand mot.
Liam ryckte till som att det skulle ha varit ett hundratal strömkablar fästa i hans kropp som någon satt igång strömmen på samtidigt.
”Vad fan gör du?!” Det kom ut som ett hest väsande men hade inte Cathy och Magda precis skrattat högt åt något på filmen så hade dom utan tvekan hört honom ändå.
Andy vågade inte ens se på honom då han blixtsnabbt drog åt sig handen från Liams lår och sedan skyndade sig ut från vardagsrummet.
Rysningarna och stötarna försvann inte med en gång efter att Andy tagit bort handen eller ens när han försvunnit ut från rummet. Det kändes som att det fortfarande brände på just det området. Nästan så pass att han ville titta ner för att se om det gått hål i jeanstyget. Det hade varit ett misstag. Det fattade han såklart men.. man höll väl koll på sina händer.
När Andy kom in i vardagsrummet igen hade Liam lagt över filten helt på hans säte. Vem visste om Andy skulle råka tappa kontrollen på sina händer igen? Han tänkte åtminstone inte riskera något genom att sitta under samma filt som killen. Andy drog något i sina ärmar till den svartvita baseballtröjan och dom smala benen, klädda i svarta stuprör, tog ett extra stort kliv över Liams egna ben. Det var i alla fall tydligt att Andy också var lika angelägen om att undvika ännu ett missöde. Deras lår var inte i närheten av att snudda vid varandra när han väl hade satt sig och Liam kunde se hur han bet tag i sin underläpp. Läppar.
Han riktade snabbt blicken mot teven och försökte ignorera alla tankarna som ivrigt slogs i hans huvud om att få vara den som tog sig fram först, som hade högst röst.
”Jaha det var ingen favorit hos er alltså?” flinade Cathy när eftertexterna börjat rulla till den gladpopiga låten. Han hade hört något om det där; att värdelösa filmer alltid avslutades med en glad låt så att tittarna skulle bli lurade och tro att dom faktiskt hade sett en jättehärlig film. ”Men den andra valde i alla fall Liam. Ska vi kanske ta och spela något spel innan den?”
”Jaa men det kan vi väl göra, eller hur?” instämde Magda lika positivt.
Han visste inte om Andy svarade någonting. Han hörde inte heller vad Magda och Cathy sa till varandra. Han var bara så fokuserad på att inte tänka. Han tyckte sig se sin mamma försvinna ut ifrån vardagsrummet och kanske att Magda sa någonting till Andy. Varför skulle han plötsligt vilja komma närmare igen.. det var alldeles för länge sedan.. han kanske blandade ihop nuet med någon slags saknad..
”Vilken färg ska vi vara Liam?”
Han rycktes definitivt tillbaks till nuet när Andy såg på honom med höjda ögonbryn. Spel hade plockats fram och tydligen var det honom dom väntade på.
Han kunde inte göra det här. Med en snabb rörelse hade han kommit upp ifrån soffan.
”Jag kan inte vara med.. jag har fått.. jätteont i huvudet”, han rörde med handen vid tinningen som att det visst smärtade där inne. ”Jag går upp..”
”Men Liam”, sa Cathy förvånat efter honom men han brydde sig inte i att svara utan gick bara vidare ut i hallen och uppför trappen.
Vad var det för fel på honom? Seriöst?
Vad tycker ni? (ni vet att jag blir jätteglad av att få höra -vad- ni tyckte om/inte tyckte om.) Det spelar ingen roll hur svamligt det är (jag är nämligen själv expert på att skriva onödigt svamliga och dåliga kommentarer. Så ingen press alltså! ;))
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mizzkitty - 23 feb 14 - 21:49- Betyg:  | Riktigt bra del, allt flyter på som det ska. Och alla dem
smådetaljerna som dyker upp i berättelsen är helt perfekta.
Så jag har ingenting att säga om vad som kan förbättras
eller ändras på. Bara fortsätt skriva som du gör och så
får du gärna höra av dig när nästa del ligger ute :). | | JennnyJ - 22 feb 14 - 22:09 | | Riktigt, riktigt bra! Alltså, jag måste spara THE thing till senare, jättebra bit när Liam och hans mamma pratar i bilen, hur de stannar upp och traffiken runtom blir irriterade - det är så fina små detaljer som berikar historien. Och hela Pontus och Liam biten, när han räddar sig med "Anna". Alltså shit! Där var man ju livrädd. Och THE thing! Alltså. Handen på låret. Jag dog, på riktigt!! Så galet fint och skiftningen i stämningen, perfekt! Riktigt bra, längtar SÅ till framtida delar! | | Likeyoudcare - 22 feb 14 - 21:18 | | Åh så himla bra! Vill bara läsa nästa del redan nu! :D |
|
|
|
