(m/m, f/m) Med hjärtat i själen kap 9 |
Kapitel 9
Oliver Stone
Oliver stod nu inför två val, köpa en ny gitarr eller köpa en ny hals. Det spelade egentligen ingen roll vilket av dem. Han skulle komma undan billigare med en hals, men hur fan skulle han få på den? Så mindes han Max förslag, Jacob skulle behöva köpa en ny baskagge, så han behövde också pengar. Om han lyckades övertala de andra. Okej att han inte ville spendera en vecka med brådmogna ungdomar som försökte uttrycka sig på alla möjliga sätt. Men och andra sidan, så var han ju vad vid ungdomar och deras påhitt. Förresten om han var där tillsammans med bandet… och Max skulle ju dit, tillsammans med sin snedvridna kompis Brandon och Poppy, sa inte Poppy att hon ville med? Då kanske det inte skulle bli så dumt ändå? Han kanske skulle be Max om fler detaljer, jo det skulle han göra, med en gång, om det inte redan var försent.
Max Lowsley
Den dagen hade Brandon följt med Max till Rough trade, han satt och snurrade på en stol medan Max som vanligt skötte sitt jobb exemplariskt (inte). Mitt på dagen fanns det aldrig särskilt mycket att göra, alla jobbade vanligtvis. Han bara gick där och packade upp lite lådor och bläddrade i böckerna som stod på hyllan där alla snuskiga böcker stod.
Av någon anledning gillade han de där bilderna, de var så komiska på något sätt, fantasifulla och kreativa. Han slog ihop boken och ställde sig bakom Brandon för att ge honom en spontan axelmassage. Brandon blev som en trasdocka så fort Max började klämma, lealös och nöjd.
”Kolla” Brandon pekade på en seriestripp i en tidning och skrattade. Max tittade och log, Brandon hade ett fint skratt, inte så där uttjatat som alla andra skratt var, kanske för att han inte hörde det så ofta. Så gick Poppy in tillsammans med Oliver.
Max gillade Poppy lite mer för varje gång de träffades, Oliver gjorde honom bara frustrerad. Först hade Oliver aldrig satt sin fot där inne och helt plötsligt var han där jämt, kändes det som, eller så var det Max som la extra märke till honom.
Brandon, till Max förvåning reste sig upp och gick fram till dem.
”Hej” Kunde han höra Brandon säga, han sa väl aldrig ”Hej” till någon han inte kände, eller gjorde han det? Nej det gjorde han väl ändå inte? Sedan mindes han vad Brandon berättat, att han skulle försöka. Därför bestämde sig Max för att inte lyssna på deras samtal, men det var svårt. Brandon gav till och med Poppy en komplimang, eller Max trodde i alla fall att det var en. Efter en stunds pratande gick Brandon därifrån, han hade väl gjort det han lovat i minsta möjliga utsträckning. Därför kunde Max fortsätta med att tjuvlyssna på vad Poppy och Oliver pratade om.
”Han är ganska söt”
”Men fan Poppy du blir ju seriöst kär i alla som ger dig minsta uppmärksamhet”
”Blir jag ju inte”
”Vad hände med han som jobbar på Tesco? Eller du vet, han…?”
”Äh, jag sa bara att han är söt”
”Han andra då… ?”
Max låtsades att han var extremt upptagen när Oliver tittade upp på honom. Han ville gärna inte bli påkommen med att tjuvlyssna.
”Du” Oliver petade till Max som nu stod och tittade åt ett helt annat håll.
”Jag” Sa han och tittade ner på pappret som Oliver pekade på. Det var det där pappret han hade visat honom som han inte var så sugen på.
”Har du ändrat dig?”
”… Jacob hade sönder mig gitarr och min förstärkare…så… jag slog honom… så slog han tillbaka”
”Jaså” Max hade knappt lagt märke till blåtiran som Oliver hade. Så intresserad var han om omvärlden.
”Mm” Oliver såg nästan ledsen ut, eller inte nästan, han såg ledsen ut, på riktigt, sådär upprört ledsen, som att det var jobbigt att prata om. Max förstod det inte riktig, det var bara en sak som gått sönder, inte en person. Människor tog sina prylar på alldeles för stort allvar nuförtiden. Det var ju såklart väldigt taskigt av Jacob och synd, för det var ju en fin gitarr, men en sak gick att ersätta.
”Brandy-Bran!” När Max ropade på Brandon kom han som en väluppfostrad hund.
”Han har ångrat sig” Max pekade på Oliver, helt ovetande om att han nästan petade ut ögat på stackaren och det var inte direkt väluppfostrat att rikta ett pekfinger mot någon.
”Vad bra, pappa börjar bli desperat” Sa han bara förstrött och lovade att ringa.
”Brandy-Bran?” Oliver flinade lite, inget retsamt flin eller så, bara ett enda stort flin. Max sa inget, han började gräva i en burk med pins istället. Egentligen fanns det massa saker han kunde säga om han kände för det, men han orkade inte.
”Vilket datum är det?”
Max satte fingret på pappret och fortsatte inspektera de pins som fanns i burken. De var vita med svart text, alla såg exakt likadana ut.
”Men…” Hörde han Oliver säga.
”Det är ju under May day bank holiday”
”Ja?” Fanns det någon som brydde sig om det längre? Mer än gamla människor förstås.
”Det är ju snart”
”Ja…”
”Men… vad ska vi göra då?”
Max ryckte bara på axlarna, han hade varit där förut, han visste precis vad han skulle göra. Det han alltid gjorde, predika om vikten av att läsa och skriva, forma små ovetande författare och göra sina föräldrar stolta.
”Det du är bra på”
”Knulla?”
”Om du hittar någon att knulla med”
”Åååhh… jag hittar nog någon” Oliver blinkade lite och Max kände att han blev lite nervös och svettig, tätt följt av en röd färg i ansiktet. Han hade väl inte menat det bokstavligt?
Brandon Frost
Brandon drog sig lite för detta, han gillade inte riktigt att vara där. Det kändes som att han blev strandsatt varje år. Dessutom var han tvungen att lämna Manfred hemma. Han litade inte grannen, som lovat att ta hand om honom. Vad skulle han göra där egentligen? Han hängde bara där, utan någon som helst anledning, utom den lilla detaljen som han alltid glömde. Både hans pappa och hans syster var där, men ingen Erin, det var därför. Han kunde spendera fem dagar tillsammans med sin pappa. Sedan följde ju Max med såklart och Poppy.
Brandon hade bara träffat henne några gånger och aldrig utan Max, men hon verkade trevlig och Brandon hade följt Charlottes råd om att försöka hitta nya personer att umgås med. Han antog att Max skulle ha annat för sig. Det enda han gjorde nuförtiden var att slänga blickar med kåtsug så fort han såg Oliver. Det hade han gjort sedan första gången han såg en spelning och han hade inte slutat. Sedan han träffade Oliver första gången, på nära håll, hade han bara blivit värre, men det erkände han inte. Han kunde fan aldrig erkänna någonting. Det fanns ingen i världen som skulle bry sig.
Brandon slängde ner lite saker i en väska och tittade på den nya telefonen han varit tvungen att skaffa. Han hade lyckats spåra sin andra telefon med hjälp av internet. Den befann sig någonstans i Skottland och där kunde den stanna. Klockan var inte så mycket, han skulle inte jobba än på några timmar, och egentligen behövde han inte packa. Det var två dagar kvar innan de skulle åka.
Han synade sig själv i spegeln och kom fram till att den dagen var en bra dag. Det såg ut som han minskat lite i storlek, för de annars tighta jeansen kändes lite större än vanligt. De kanske hade töjt sig, han kanske skulle tvätta dem.
Tröjan satt ju som den brukade i alla fall, lite stor, men inte för stor, lagom. Han hade fått nya glasögon också, precis samma som innan. Lika tråkig, lika Brandon som alltid, konstigt nog kändes det okej ändå.
Presenten som han köpt till Max låg på sängen, oinslagen. Han funderade på om han skulle slå in den, men det var ju inte förrän i morgon Max fyllde år. Synd att han skulle spendera hela kvällen med att jobba. Han hade mycket hellre stannat hemma. Max planerade ingenting på sina födelsedagar, han sket fullständigt i att låtsas om dem ens. Därför hade Brandon råkat, men bara råkat nämna det för Poppy som gått i taket. Hon hade inte alls förstått hur någon kunde fylla år och inte låtsas om det. Enligt henne var födelsedagen den bästa dagen på hela året, ens egen speciella dag.
Brandon var helt värdelös på presenter, så det var tur att det var lätt att göra Max nöjd. Han hade inte behövt gå längre än till Spitalfield Market och köpa två tryckta bilder. En Fleetwood Mac och en Blondie, problemet var alltid att hitta något i musikväg, som Max inte redan hade.
Efter ett par minuters övervägande slog han in dem ändå och satte sig på sängen och öppnade en bok som han redan läst flera gånger, Stephen Kings Desperation. Han kunde inte förklara varför han gillade den typen av böcker, han bara gjorde det, hade alltid gjort det.
Poppy
”Jag måste jobba i morgon” Poppy slängde sig soffan och tog upp så mycket plats som möjligt.
”Ja du brukar väl jobba?”
”Jobbar du i morgon kväll?”
”Nej” Oliver satt i en fåtölj med benen hängandes över armstödet och bläddrade ointresserat i en tidning han hittat.
”Då får du göra nått med Max i morgon!”
”Varför?” Poppy förstod inte vad det var för fel på folk. Max kunde inte spendera sin egen dag, som bara kom en gång om året, i en lägenhet, ensam.
”Han fyller år!”
”Verkligen?”
Poppy suckade, hon hade sagt det tre gånger, men han lyssnade aldrig, det var som att prata med en vägg. En hög och jävligt lång cementvägg.
”Ja… förresten han gillar dig, så du kan fan offra dig”
”Det gör han väl inte”
”Jo, det märks”
”Gör det ju inte”
”Är du blind eller?”
”Mycket möjligt, jag kanske inte gillar honom”
”Säger den som gillar alla med tre ben”
”Säger den som gillar alla som ger henne minsta lilla uppmärksamhet”
Poppy sa ingenting på en lång stund, hon visste att Oliver hade rätt, vilket gjorde det svårt för henne att säga emot.
”Kan du inte göra det för att vara snäll då? Ät mat eller nått?”
”Mat?”
”Jaa… han gillar mat, du gillar mat…”
”Ja okej, jag frågar väl honom då”
Poppy nickade nöjt och kastade en kudde på Oliver för att få lite uppmärksamhet. Om han nu ändå var där, kunde han väl visa lite entusiasm och roa henne ända in själen, säga något fyndigt, sjunga en sång, spela lite munspel, vad som helst? Inte läsa en tjejtidning som tydligt beskrev rätt sätt att sminka sig. Oliver skulle ändå aldrig sminka sig på det sättet, inte som en röda mattan-kändis.
”Sjung nått”
” I”ve been with you such a long time ,you”re my sunshine and I want you to know, that my feelings are true I really love you Oh you”re my best friend”
Oliver hade en tendens att alltid sjunga rätt sånger och få Poppy helnöjd. Det var sådana saker hon kunde leva på i flera timmar. Hon kunde inte riktigt låta bli att stämma in i låten, när det var en hon för en gångs skull kunde. Det kändes som att Queen var något alla kunde.
”Okej nu är det din tur att sjunga något” Oliver, han som så väl viste hur värdelös hon var på att sjunga. Men för hans skull kunde hon väl offra sig.
” Lend me your ears and I”ll sing you a song, and I”ll try not to sing out of key. Oh I get by with a little help from my friends, Mmm,I get high with a little help from my friends,Mmm, I”m gonna try with a little help from my friends”
”Denna då” Oliver slängde ifrån sig tidningen och harklade sig viktigt, precis som om han precis startat en tävling.
”You got troubles and i got ”em too, there isn”t anything i wouldn”t to for you. We stick together, we can see through ”cause you”ve got a friend in me, you”ve got a friend in me”
”Toy Story?” Poppy kände hur hon förlorade, det spelade ingen roll vilken låt hon sjöng nu, det gick inte att toppa Toy Story.
Låtlista
You”re my best friend-Queen
With a little help from my friends – The Beatles
You”ve got a friend in me-Randy Newman
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mizzkitty - 21 feb 14 - 18:26- Betyg:  | Åh, super bra del. Verkligen helt fantastisk, citaten
ifrån dem olika låtarna passar så perfekt in i texten. Riktigt
bra jobbat :). Fortsätt så |
|
|
|
