I hate (almost) everything about you- del 29 [m/m] |
Åh jag blir så glad för era kommentarer :´) Dom betyder otroligt mycket! Tack, tack!
Jag hoppas bara att jag ska leva upp till förväntningarna haha. Det här är inte ett lika elektriskt kapitel men jag antar att det behövs något lugnare emellanåt också.
_____________________________________________ ________
- kapitel 29
”Det börjar bli en tradition det här.”
Andy stannade till med fingret som löpt över bokryggarna och vände sig om när han hörde rösten bakom ryggen.
”Verkligen”, flinade han mot Jens som stod vid motsatta hyllan. Klädd i en grå stickad tröja med svart mönster upptill och en mörkblå fluga som stack fram. ”Hur är läget?”
”Det är bara bra, förutom att jag börjar få huvudvärk av dom här hyllorna”, sa han och tog upp en tuggummipåse ur fickan som han frågande höll fram mot Andy efter att ha tagit ett själv. ”Vi ska läsa en bok på svenskan som vi sen ska göra en sån där detaljerad recension på, ni har säkert också gjort det? Men jag vill gärna hitta en bok som låter någorlunda intressant i alla fall..”
”Det problemet brukar jag också ha, fast ännu värre när man var tvungen att läsa en klassiker i ettan. Du har hört det där med att det ligger krossade sömntabletter där i va? Att det är på grund av att man andas in pulvret som man somnar?”
Jens började skratta och Andy flinade tillbaks. ”Så vad letar du efter nu?”
”Nja alltså.. vi fördriver mest tid från lektionen just nu”, erkände han. ”Jag och Simon, den vitfluffiga vid datorn där borta. Vi ´letar´ information som vi redan har”, log han oskyldigt innan han drog till det svartvitrutiga nitskärpet som halkat ner lite för långt på dom smala höfterna.
Jens skrattade lågt. ”I see. Men du vad gör du efter skolan?”
Andy såg lite förvånat på honom. ”Nej ingenting särskilt.”
”Har du lust att följa med till stan? Det kanske låter skumt eftersom vi inte känner varandra jättebra så du får absolut säga nej men, jag tänkte bara kolla lite kläder och sådär..”
”Jo men absolut, det låter kul”, log han och insåg att han faktiskt menande det. Han borde ta sådana här chanser när dom kom och inte vara så blyg med nya människor. ”Jag slutar vid halv tre.”
”Jag slutar tjugo över två så det blir ju perfekt. Ska vi ses utanför cafeterian?”
”Vem var det där?” frågade Simon nyfiket när dom senare gick tillbaks mot lektionen.
”Jens heter han, vi träffades i biblioteket för någon vecka sen och har snackat lite. Han går natur.”
”Hade inte sett honom tidigare”, sa han med ett leende. ”Är han gay?”
Andy kunde inte hålla tillbaks ett skratt åt den rättframma frågan. ”Jag vet inte, men det spelar verkligen ingen roll för jag.. jag tycker inte om han på det sättet.”
”Det var ju typiskt. Finns det ingen kille på skolan du skulle vara nyfiken på? Alltså om du får välja helt fritt, det spelar ingen roll ifall du vet om personen är gay eller inte.”
Som så många gånger tidigare kände han sig så tacksam över vilka kompisar han hade. Det fanns säkerligen dom på skolan, eller vart som helst, som inte ens vågade berätta för sina kompisar att dom var gay, ännu mindre som skulle kunna diskutera killar med dom. Med Lisette var det självklart inga problem, och hon var fortfarande den som han kunde prata om i princip allting med, men det hade kunnat vara annat med killkompisar.
”Njae jag vet inte. Det finns en jättesnygg kille på Media men jag vet inte vad han heter. Han har en septum-piercing. Svart hår. Gänglig.”
Dom gick uppför andra trappan och hann precis passera en av klassrumsdörrarna i korridoren innan den for upp och elever vällde ut.
”Hmm ingen jag känner igen sådär men du får väl visa honom nästa gång du ser honom. Men okej jag har ju inte den där radarn, jag ser inte om killar är snygga. Eller du ser ju bra ut såklart men, finns det någon snygg i.. Sam A?”
Det sög till i magen av den enkla frågan och han drog till luggen som av ren reflex. ”Jaa.. alltså Jake ser väl bra ut”, sa han med en axelryckning innan han som i förbigående nämnde nästa person. ”Liam.” Han suckade dock efter att han hade sagt det. ”Så är det alltid, dom populära är snygga oavsett hur dom beter sig.”
”Jo men det ser ju till och med jag”, sa Simon och suckade han också. ”Ibland skulle man bara vilja.. alltså tänk om någon skulle attackera Liam med en sax och klippa håret helt fult och om han bara haft sned näsa eller något.”
Ett skratt lämnade Andys läppar och han nickade roat. Klart att Liam var fåfäng, det hade börjat märkas extremt tydligt redan på högstadiet. Men killen var ju för sjutton snygg totalt ofixad också. Som den gången Liam blivit tvungen att sitta bredvid Andy på mattelektionen och det blonda rufset inte ens hade blivit sprayat.
Hade han alltid varit så uppmärksam på Liam..?
Nästan precis halv 3 lämnade Andy och Jens skolan för att gå in mot stan. Det var mulet, inte åskmoln kunde han avgöra efter noga inspektion, men utan att vara särskilt kallt så dom bestämde sig för att strunta i att vänta på bussen och ta en promenad istället.
”Aj!” Andy la snabbt handen mot sidan av halsen då något stack honom. ”Någonting stack mig jäkligt hårt. Syns det något?” sa han förvånat och tog bort handen innan han vred på huvudet så att Jens skulle kunna se.
Liam stod lutad med ryggen mot ett av fönstren i centralkapprummet medans han snurrade en cigarett mellan fingrarna. Jake hade varit kvar i klassrummet i snart tio minuter nu. Kanske hade han äntligen fått till den där snabbisen med Linda som han drömt om sedan ettan. Han flinade roat till för sig själv innan han istället vände blicken ut genom fönstret. Han fick syn på ett bekant svart rufs en bit bort på skolgården och rynkade sedan pannan när han såg vem han gick bredvid. Det var den där nörden han sett honom med i cafeterian förut. Seriöst; kunde han ens gå på skolan? Såg ju ut som att han borde ha gått ut för minst tio år sedan. Till och med väskan han hade slängd över axeln såg ruskigt omodern ut, och då var Liam ändå inte typen som brydde sig om märken och grejer. Han skulle precis till att vända sig om igen då han såg Nörden luta sig ner över Andys nacke. Vad i helvete.. stod han och kysste honom?! Han blinkade till och lutade sig lite närmare fönstret. Nej det kunde han väl inte göra? Skulle Andy plötsligt ha skaffat sig en pojkvän som han stod och lät kyssa honom på skolgården? En kille som var precis motsatsen till honom själv? Nörden rätade på sig igen och såg ut att säga någonting till Andy innan dom fortsatte gå.
Det hade kanske inte varit en kyss. Isåfall hade han sjukt dålig smak. Killen kanske bara hade velat ha ett utlåtande av sin nya parfym eller något. Säkert.
”Vad ser du så förbannad ut för?”
Jake hade dykt upp från andra hållet och drog på sig sin jacka medans han flinade mot Liam.
”Va det gör jag väl inte.”
”Inte? Då var det bara som jag tyckte det såg ut från flera meters håll då”, sa han med en axelryckning och började gå mot dörren.
”Äh”, flinade han och försökte skaka av sig det han bevittnat tidigare. Han hade inte trott att det synts på honom. Och varför skulle det ens få honom att bli upprörd? Det var ju helt absurt. Han hade bara blivit förvånad; det var allt.
”Är du verkligen säker på att du ska med? Det kommer fortfarande vara nålar och om du har riktig otur kommer det en hel droppe blod”, retades Jake medans dom gick ut från skolgården.
Jake skulle tillbaks till tatueringsstudion för att fylla i färgen en andra gång och Liam hade erbjudit sig att följa med. Trots obehaget för nålar och fobin för blod. Och inte allra minst; trots att det varit han som varit nära att få lägga sig ner på en brits förra gången. Lät kanske inte så jättesmart.
”Jag var nybörjare sist, det kommer inte hända samma sak den här gången.”
Jake skrattade till. ”Ursäkta, du var nybörjare? Som kom ut utan en droppe bläck? Men okej jag tror på dig”, nickade han flinande. ”Men jag har inte tid förrän 4 så vi kan väl dra in till stan så länge eller något?”
Dom var inte långt ifrån stan när Jake plötsligt stannade.
”Hallå kan vi inte gunga?” Han nickade mot lekparken framför dungen och Liam höjde roat på ögonbrynen.
”Nej. Kom nu”, han fortsatte gå längs cykelvägen och antog att Jake bara fånat sig och skulle följa efter.
”Jo men seriöst! Det är knappast någon som ser, sluta vara tråkig.”
Liam skakade på huvudet igen och skrattade, tog istället upp ciggen som han inte tänt tidigare. ”Nej men kom igen det är skittöntigt, det spelar ingen roll att ingen ser, det är inte ens kul.”
”Stå där då, det var tusen år sen jag gungade så jag tänker göra det”, svarade hans kompis med ett skratt och försvann iväg mot den slitna lekplatsen. Liam himlade med ögonen och tog ett bloss på ciggen men det tog inte särskilt lång tid innan han började gå efter.
”När är det dina föräldrar kommer hem förresten?” frågade Liam efter att ha sparkat på lite fart.
”Fredageftermiddag, jag ska hämta dom på arlanda.”
”Åh vad typiskt, du har ju inte ens haft någon fest. Slöseri.”
Jake som stod upp vred på sig så att han kunde luta ryggen mot kedjan. ”Jag vet, men efter hur det blev att se ut hos dig sist så var jag inte särskilt pepp, om du minns så var det jag som fick städa den där vidriga toan”, flinade han. ”Nej men tänk alla studentskivor sen, det kommer bli bra som fan.”
Det var fortfarande med blandade känslor Liam tänkte på studenten. Det kändes väl en aning bättre efter det senaste matteprovet men han kunde inte helt och hållet slappna av. Det skulle bli skumt att lämna klassen också, han hade ändå tillbringat tre år av sin tid med dom.
”Eller hur, jag tycker vi ska ha maskeradtema på någon, jag har inte varit på en sedan..” Han bet sig fundersamt i läppen och började undra om han ens varit på någon.
Hans och Andys elvaårskalas. Han log något motvilligt åt minnet ändå. Dom hade fått för sig att dom skulle vara superhjältar och åkt runt i varenda leksaksaffär för att hitta dom perfekta kostymerna. Andy hade hittat en spindelmannendräkt medans Liam varit envis om att han skulle vara Batman. Problemet hade varit att den dräkten varit slut överallt och hans mamma hade försökt med allt; ´Men kan du inte också vara spindelmannen då Liam? Då blir ni lika.´ ´Fantomen är väl häftig? Eller stålmannen?´
Övertalningsförsöken hade bara resulterat i en ännu mer hysterisk Liam och det hela hade slutat med att Cathy kvällen innan hade fått göra en egengjord kostym åt honom; en svart pyjamas hade sytts om, ett av Cathys egna skärp hade fått målats om med guldfärg och masken hade tillverkats av svart kartong och en mössa. Han hade sett jättetöntig ut men den elvaåriga Liam hade tyckt att han var coolast på hela kalaset.
”.. när jag hade kalas på mellanstadiet. I 3an”
”Den maskeraden måste ha varit förbannat bra om du fortfarande minns den, jag kommer knappt ihåg hur jag firade när jag var 15 ”, flinade Jake innan han hoppade av gungan. ”Ska vi fortsätta mot stan eller?”
Liam slätade ut spåret han hade gjort med skon i sanden och reste sig upp även han. Jo den hade varit förbannat bra.
Medans han tog ett sista bloss på cigaretten klev Jake upp i den låga rutschkanan och började sedan glida ner för den silvriga banan på fötterna.
”Fick du inte gå på dagis som liten eller?” flinade Liam och var på väg att ta upp mobilen ur fickan då han hörde en oroväckande duns. När han vände sig om låg Jake med halva kroppen i sandlådan och den andra halvan i rutschkanan.
”Jävlar vilken vurpa det blev”, skrattade Jake till men det lät inte lika äkta som tidigare och Liam såg att han tog sig för bakhuvudet.
”Hur klantig kan man vara.” Han himlade med ögonen och räckte Jake handen för att dra upp honom. ”Hur gick det?”
”Livsfarlig grej. Känns som att det kommer bli en rätt snygg bula.. aj” Han lyfte på fingrarna och Liam stelnade till när han såg hur dom hade färgats röda.
”Jake.. jag tror.. vänta stå still.” Han tog ett steg närmare honom och drog undan lite rufsigt hår bara för att känna hur illamåendet slog till. ”Åh gud..”
”Vad är det?” frågade Jake snabbt och verkade sedan få syn på sina fingrar. ”Fan hur ser det ut? Jag.. tror jag slog i hörnet av den där kanten, det blöder väl inte mycket va?”
Liam svalde hårt och drog åt sig handen. ”Jo.. vi måste ringa ambulans, du måste åka in med det där.” Med något darrig hand fick han fram mobilen men hann inte slå numret innan Jake drog tag i hans arm.
”Du kan inte ringa ambulans fattar du väl! Jag behöver plåster bara..” Han kände med handen vid bakhuvudet igen innan han grimaserade. ”Eller det kanske är bra om någon kollar på det..”
”Jag fattar inte varför du ska vara så envis”, suckade Liam när dom gick in genom entrèn till sjukhuset.
”Det ska ju komma från den rätta. Har jag förblödit eller?”
Jake hade vägrat ringa ambulans eftersom sjukhuset ändå låg så nära. Och det gjorde det väl i och för sig men Liam hade gång på gång sett framför sig hur Jake ramlade ihop.
Förhoppningsvis hade dom lyckats stoppa blödningen något med Jakes kofta som han hållit tryckt mot såret hela vägen.
”Är du säker på att din morsa inte jobbar?”
Liam nickade. ”Hon jobbar inatt.”
”Skit också, annars hade man ju i alla fall kunnat få en het sjuksyr..”
”Sluta”, stönade han till. ”Du lovade att inte säga sådär något mer.”
”Det har jag verkligen inte lovat. Din morsa är het Liam, det är bara att ins..”
”Tyst, jag lovar att du får klara dig själv annars. Jag är seriös Jake, jag lämnar dig här med hål i huvudet alldeles själv.”
Det hade behövts betydligt mer än plåster som Jake först sagt. Redan när kompressen färgats alldeles röd hade Liam blivit tvungen att vända blicken åt ett annat håll och när sjuksköterskan senare tvättat rent såret och Liam fått en skymt av glipan i Jakes bakhuvud hade han fått flytta till en stol längre bort där händernas stenhårda grepp om armstöden varit det enda som hindrat honom från att svimma av.
När dörren glidit igen efter sjuksystern reste sig Liam långsamt upp och gick fram till britsen.
”Är det klart?” frågade han försiktigt. ”Hur mår du?”
”Hörde du inte vad hon sa?” Jake var sällan den som blev nervös men som han såg ut nu skulle det inte förvåna Liam om det istället blev han som spydde först. Spypåsen Liam fått låg fortfarande kvar bredvid stolen. Det var fan pinsamt hur känslig han var. Inget vidare stöd till sin kompis.
”Hon måste sy.. eller hon skulle hämta en annan sköterska.. dom ska sticka en jävla nål i huvudet på mig!”
”Det kommer gå bra”, skyndade han sig att säga. ”Det går säkert fort och helt plötsligt är det över.” Han log så övertygande han kunde.
”Nej.. alltså jag tror att jag kommer spy Liam, på riktigt.. och jag har inte ens sett hur det ser ut!” Jake var på väg att sätta sig upp men Liam skyndade sig att lägga en hand på hans axel för att få honom att ligga kvar. ”Ta det lugnt, det ser inte lika illa ut nu när blodet är bor..”
”Snälla prata om något annat, vad som helst.” Jake var alldeles svettig i pannan och det kändes hemskt att inte kunna göra någonting mot vare sig smärtan eller rädslan. Det enda han kunde göra var att tänka sig in i hur han själv skulle ha reagerat. Det skulle definitivt varit en av situationerna då han inte skulle ha varit särskilt självsäker.
”Eh..” Varför var det plötsligt tomt i huvudet? Varför fanns det absolut ingenting att snacka om?
”Säg något bara, jag kommer få gå häri..”
”Jag kysste Andy.”
Plötsligt var den tickande sekundvisaren på väggklockan det enda som hördes i rummet.
”Va..?”
Det hade dykt upp i huvudet? Just precis nu? Det som det hade känts alldeles för sent för att ta upp och som han inte ville tänka på för att han då tänkte på Andys läppar som han redan hade tänkt på alldeles för många gånger. Det som han mått illa över när han stirrande in i spegeln hade insett vad han gjort, det som han senare nästan lyckats glömma bort men som på sistone hade fått honom att tänka alldeles för djupa tankar om vad Andy kanske möjligtvis kunde ta åt sig av, vad han tänkte på, åsikter om vilka han umgicks med, hur hans leende såg ut. Det var sjukt. Och det skrämde honom som fan.
”Jaa men..” Det kanske ändå skulle vara skönt att bara berätta det. Det var ju inte som att han hade gjort det medvetet. ”På festen du vet, jag gick ju in till Andy, jag tror att det var efter att du och jag varit ute? Jag kommer inte ihåg allt. Men jag gick in dit för att säga åt honom att vara tyst om festen och.. jag liksom, jag kysste honom. Helt jävla sjukt men du vet själv hur full jag var.” Han såg upp under luggen och mötte Jakes stora bruna ögon.
”Varför har du inte sagt något?!” utbrast han. ”Vad gjor.. vänta.. var du svartsjuk på riktigt, när jag typ hade pussat honom och du var så jävla upprörd? Var du svartsjuk på riktigt?”
Frågan kändes som ett slag i magen.
”Nej! Sluta säg det där, det fattar du väl att jag inte var. Jag ångrade mig ju såklart. Vet du vilken ångest jag haft eller?”
Ändå kunde han inte riktigt förklara varför han blivit så upprörd över att Jake smakat på Andys läppar. Det hade varit fullt förståeligt om det varit som Jake sagt; ´Det är inte så att jag allierat mig med fiender och du behöver känna dig hotad.´ Men det var ju inte alls vad som hade dykt upp i hans huvud. Han hade bara känt sig.. störd utav att Jake plötsligt varit så nära Andy. Men det kunde inte vara svartsjuka? Det skulle ju isåfall betyda att Liam själv velat.. och det ville han inte. Han ville inte testa dom för röda läpparna igen. Aldrig. Varför skulle han vilja det?!
”Okej jag fattar”, nickade Jake men verkade ångra rörelsen då han flyttade bak handen till huvudet igen. ”Men ändå! Även om du var full så la du äntligen in den där stöten jag skämtat om!” flinade han. ”Eller skämt och skämt, jag tror att den hetaste kemin uppstår när man fått för sig att man hatar varandra och sen hånglar loss istället.”
Liam såg något sammanbitet på honom. ”Det var inte så att det var ett medvetet val..”
”Men ni hånglade i alla fall? Var Andy med på det?” Det sneda leendet och den nyfikna blicken hade redan fått Liam att ångra att han sagt någonting alls. Det här var ju ännu värre än hans egna tankar.
”Inte fan vet jag, det var väl.. jag räknade inte direkt antalet ky..” Han kunde inte säga det. Inte när bilden utav Andy som satt på hans säng så sent som igåreftermiddag dök upp i huvudet.
”Jag tror aldrig att jag har sett dig plågas så här mycket..” Jake såg ännu mer road ut men leendet försvann snabbt när en knackning på dörren hördes och den sekunden senare gled upp.
Han hade trott att tortyren bestående av nål och tråd skulle ha fått Jake på andra tankar, men när dom en halvtimme senare lämnat sjukhuset var det Andy som togs upp som samtalsämne igen.
”Och vadå ni har inte snackat om det? Andy måste ju ha varit lagomt chockad när du drog därifrån?”
”Skiter väl jag i”, sa han automatiskt men suckade sedan tungt. ”Jag hade tänkt strunta i det för att han borde ha fattat att det var ett misstag, men han freakade ju ut på orienteringen och.. jag fattar inte varför han skulle bli så upprörd flera dagar senare, ville han ha en ursäkt eller vadå? Hur bortskämd kan man vara..” Irriterat berättade han hur han hade fått gå över till Andy och gjort det väldigt klart att det bara varit ett misstag. Att Andy inte ens hade kunnat säga något. Att han bara hade stått där.
Väldigt nära eftersom han hade smällt upp händerna på varsin sida om honom..
”Vet du vad jag tror?” frågade Jake och Liam skakade på huvudet.
”Nej? Att det var töntigt av Andy att bli upprörd och töntigt av mig att få ångest eftersom det bara var en fyllegrej?”
”Att du bryr dig”, sa han med en axelryckning och stannade när dom kommit fram till hållplatsen.
”Va? Ja det är klart, det hände på grund av att jag var jäkligt full men det hände ju fortfarande, du skulle också ha brytt dig.”
”Jag menar inte så. Du bryr dig i Andy, du sa ju själv att du inte tyckte att det behövdes någon förklaring eller ursäkt, utan att det var Andy som verkade vilja ha det. Och därför gick du hem till honom och gav honom förklaringen. Inte för din skull utan för hans.”
Liam kände kylan sprida sig i kroppen trots att det inte alls var särskilt kallt ute. Hur kunde han ens påstå något sådant? Fast samtidigt så kunde han ju inte förneka det han faktiskt gjort och att det berott på Andy. Han ville bara inte sätta ihop det till att ´han brydde sig om Andy´
”Ska du bli psykolog eller något eller?” sa han till sist och drog reflexmässigt upp en ny cigg ur jeansfickan. Det fanns ingen chans i världen att han kunde nämna något om att han reagerat på Andy i den genomskinliga tröjan, att han under flyktiga stunder, både en och två gånger, hade tänkt på den gamla Andy och både sett och undrat över likheter med den han var nu, att det någonstans hade gjort ont att se emopojken alldeles sönderslagen; på ett annat sätt än det gjort när han sett Johan nästan lika tilltygad förut. För att det inte alls lät som sådant man skulle tänka om någon som man snackat skit om i tre år, som man varit taskig mot sedan mellanstadiet, som man irriterade sig på.
Och som man ändå lånade ut en tröja till för att det såg kallt ut att stå i en alldeles blöt.
blir som sagt jätteglad om ni berättar Vad ni gillade eller Vad som kunde ha gjorts bättre, men känner ni inte för det så blir jag glad om ni så bara skulle skriva ett kort ´bra´ också ;)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | JennnyJ - 22 feb 14 - 01:39 | | ÅH ALLTSÅ JENS! (och herre min skapare Liams reaktion på när han ser dem!) Riktigt, riktigt bra del - kan inte vänta tills det att Andy och Jens blir något och avundsjukan blir allt tydligare! Också jättebra skrivet när Jake slår i huvudet - så galet obehagligt och att det bara blöder och blöder och AAAH när Liam försökte förleda tankarna från såret och berättar om kyssen. Alltså shit, människa, hur bra var inte det? Älskar hur du behandlar Liams tankar, att man får ta del av dem, och det är så galet spännande att följa dessa gossar! (och nu har jag visst ytterligare en del att njuta av så det är lite svårt att koncentrera sig på kommenterandet. det här är galet) | Samme15 - 19 feb 14 - 22:29- Betyg:  | | Du räddade min kväll! Var så ledsen förut och fick se en ny del så nu är jag mycket gladare :) superbra skrivet som vanligt! :) |
|
|
|
