The Forbidden Kiss -31- A Move |
Han satt där ganska så bekvämt men jag kände att han fortfarande var ganska så på dåligt humör.
”Så hur tror du det skulle fungera, bara att gå in dit och be om hjälp?” frågade han då humorn hade kallnat.
”Jag hade min plan”, mumlade jag. Han skakade på huvudet och suckade lugnande igen. ”Men vill du att jag ska förklara saker så ska du förklara lite för mig”, sade jag och satte mig rakt i soffan. Han vände sig mot mig och rynkade pannan.
”Verkligen?” frågade han och lade armarna i kors. ”Ska jag förklara saker. Som vadå?”
”Vad innebär; bunden av blodet länken till själen? Vad menar ni med att verkligen bli en Riktig vampyr?” Jag pekade på honom. ”Jag har rätt att veta!”
”Så du använder ord du inte vet innebörden av?” Jag ställde mig upp med händerna på höfterna.
”Vad jag vet, utan din hjälp. Okej. Först, den där bruden ha en högre makt som tydligen hindra Raijas kontaker för att ingripa. Den andra, att få tyst på henne måste jag slå ner henne och ta halsbandet. Nummer tre, Halsbandet av en symbol som den förbaskade Ritualen. Fyra, ett timglas som binder dig med mer än bara blodet som blir en länk till själen. Fem, själen hur det är att verkligen vara en vampyr. Vi får inte glömma sjätte saken, Du är inte den du säger dig bara. Sju, bruden är livrädd för dig. Nummer åtta också, att ta över en annan krets ger dig ett rykte som kan rädda Raija!” Jag pekade på honom. ”Vill du att jag fortsätter?”
”Gärna det”, sade han lugnt men fundersamt och satte sig med armbågarna på knäna. Jag höjde huvudet.
”Nio, du säger att du vill få fram ett blodsraseri men det händer inget. Tio, Ritualen betyder något annat än det du berättade. Nummer elva, Vad då lärling? Och så har vi numer tolv, du tar ingeting seriöst om det inte handlar om dig!” Jag kunde verkligen inte hindra orden från att sippra ut, jag var förbannad. Jag höll på att bli någon annan, någon som inte var jag och jag letade bråk med Spike som jag antog var ett dumt drag med tanken på timglastjejens reaktion på hans namn inte verkade positiv.
Han var tyst och hade blicken stilla på mig innan han suckade så hans blick föll till golvet innan han reste sig upp.
”Jag är förvånad att du har fått reda på så mycket på så kort tid”, började han. ”Men det hjälper dig inte just nu ändå. Du är fast här, så det gör ingen nytta med information.” Det var så frustrerande med honom. Jag knuffade till honom men den gången var han mera beredd så han stod i princip kvar där hans stod. Jag ströp honom på avstånd innan jag gick därifrån. Jag siktade in mig på ytterdörren men när jag öppnade den så satte han två fingrar mot dörrens yta.
”Jag vill bara ha luft för att lugna nerverna”, sade jag irriterat. Men han svarade med att enkelt stänga dörren och sätta hela handen mot den. Han gick inte att rubba. Jag snurrade runt för att slå till honom men något fångade min uppmärksamhet. Så med näven i luften och blicken ut mot köket. Spike pratade men jag uppfattade aldrig hans ord. När han satte sin hand på min axel vände jag en mörkblick mot honom.
”Jaså, så ni bråkar redan?” Spike rynkade pannan och vände blicken mot köket, för att se Jetro sitta på köksbordet. ”Ha hon märkte av mig först, du kanske är bättre mentor än vad jag är trotsallt”, sade han retsamt innan han hoppade ner från bordet. ”Så varför bråkar ni två då?” Jag gav Jetro en sur blick och försökte knuffa undan Spike för att gå därifrån. Men han satte handen mot min mage, tvingade mig tillbaka till dörren. Jag var chockad, men hans blick var på Jetro. Den där blicken var inte skonsam. Han var riktigt förbannad nu, inte ens han kunde hålla ilskan under kontroll. Men Jetro skrattade.
”Kanske få nafsa på muskeln istället”, skrattade han. Jag rynkade pannan och sneglade på Spikes reaktion. Men han bara tittade på Jetro som tyckte det var barnsligt roligt. ”Sätta henne på sin plats, påminna henne vem som bestämer.” Han skrattade så mycket och jag öppnade och stängde handen i irritation. ”Make some Love!” skrattade han. Spike slog ner blicken på mig fundersam och sedan upp på Jetro.
”Jag är nyfiken, vad hon kommer göra med ditt ansikte om jag släpper henne”, sade han och Jetro tystnad.
”Vad snackar du om tamdjur?” Det var en pik! Inte för att han var lugn utan som om han vore motsatsen. Alltså den farliga av dem alla tre. Raija kanske var den som planerade och visst hon var en stark person, men kanske var det Spike som gjorde allt det ”blodiga” och Jetro som aldrig var tyst. Jag trodde ju han var den som inte var så försiktigt av sig. Jag började skratta. Både Spike och Jetro tittade fundersamt på mig. Jag pekade mot Jetro.
”Jag kom precis på en sak, det är lite komiskt måste jag säga. Du säger att han är ett Tamdjur, eller hur? Men det är faktiskt tvärtom egentligen.” Jetro rynkade roat pannan och pekade på mig.
”Exakt vad har du lärt henne?” Jag gav honom en mörkblick.
”Du gör allt som är lättast och det som är enklast. Men Spike, gör motsatsen. Enligt honom”, sade jag och pekade på Spike. ” … det som krävs”, lade jag till. Spike släppte mig och lade armarna fundersamt i kors innan han pekade på mig.
”Hon lär sig märkliga saker genom att observera, det är intressant att se”, sade han.
”Men du är långsam ser jag”, kontrade Jetro. ”Uppenbart att hon är på en helt annan nivå än vad du är.”
”Vad ska det betyda?” Jetro skrattade och ryckte på axlarna.
”Varför inte får det överstökat redan, jag menar hon verka ju på.” Jag vände blicken till Jetro och låste den. Det stack till i ögonen på det där märkliga sättet. På bara några sekunder hade jag gjort mig fri från Spike och gjort mitt utfall mot Jetro som backade förskräckt åt min reaktion. Spike verkade skratta men fick tag på min arm innan avståndet hade hindrat honom från att lyckas fånga mig.
”Så hon skrämmer den stora vampyren”, sade Spike. ”Du litar helt på att jag var förbannad nog för att inte släppa henne”, fortsatte han. Jetro var stum. ”Det är inte mig du har underskattat”, sade Spike efter ett tag. ”Utan det är Cassandra.”
”Men släpp mig!” fräste jag och snurrade runt för att slå till honom. Han dukade och log roat.
”Inte den här gången”, sade han och drog mig till sig. ”Nej du, lugna dig lite”, sade han och hindrade mitt andra försök att slå in näsan på Jetro. Han lade armen runt min mage och tvingade min rygg mot honom. Jetro skrattade lite tafatt innan han flydde fältet.
”Gå och lägg din Cazz”, sade Spike och släppte mig. Jag snurrade runt.
”Nej du, byt inte ämne nu!” Han himlade med ögonen innan han tog tag i min haka.
”Du är inte den enda som behöver lugna nerverna”, sade han. Hans blick föll ner från mina ögon och det ilade svagt i magen. Han tittade bort lite uppgivet mot köket precis som om han ångrade något eller inte var bekväm med något …? Han strök med sin tumme innan han vände blicken till mig igen. ”Lyd mitt råd och sov”, sade han. Oförberett och utan någon förvarning rörde han lätt med sina läppar mot min kind. Jag backade men han följde efter, satte sin hand i väggen bakom oss. Men höll sitt huvud bredvid mitt. ”Backa aldrig, inte ens för mig”, sade han och släppte mig. Han gav mig en sista blick innan han pekade mot en dörr en bit bort. ”Det är förberett där inne åt dig”, sade han med ryggen mot mig och försvann.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mizzkitty - 19 feb 14 - 23:55- Betyg:  | Åh, en sån underbart bra del. Perfekt helt enkelt.
”Backa aldrig, inte ens för mig”, det citatet passar in
perfekt i just den delen. Du får precis allting att flyta på
så oerhört bra. Du är en gud på att skriva, fortsätt så.
Spike borde sluta tala i gåtor :). | | Aprikos - 19 feb 14 - 13:58- Betyg: | | åå älskar´t! < 3 super bra skrivet, haft mycket upp för mig men har hunnit läsa igenom en hel del delar nu igen. :) | | Fribergska - 19 feb 14 - 01:03- Betyg: | | Förresten," backa aldrig, inte ens för mig" -den var snygg oxå. :-) | | Fribergska - 19 feb 14 - 00:53- Betyg: | Klockren. Älskade när Cass radade upp alla sina observationer. Åh den där dumma Spike, när ska han sluta tala i gåtor!!!
Jättebra! |
|
|
|
