The Forbidden Kiss - 28- Min Hemlighet |
Vi befann oss i lägenheten även om den var helt förstörd. Spike tog långtid på sig för att bestämma sig om han skulle göra sitt ärende eller inte. Men tillslut så hade han bestämt sig.
”Okej, jag kommer vara borta några timmar. Snälla stanna här, det lär ju inte komma någon. Och om det gör det så antingen sticker du och ringer mig eller så spelar du bara med. Jag lämnar lite blod här även om du antagligen inte kommer ta det, men man vet aldrig.” Han knappade in sitt nummer i min mobil, suckade en gång innan han begav sig mot vad det nu var vad han skulle göra. Jag räknade minuterna och lyssnade intensivt på hans fotsteg. Men tillslut så kunde jag inte höra honom. Detta var antagligen min enda chans att göra något. Jag skakade av adrenalinet av mitt val. Jag tittade på burken en gång innan jag gick ut. Det var ljust ute och jag blundade, försökte minnas vägen vi hade gått från den där festen. Jag svalade och lät mitt minne leda mig på gatorna. Jag tittade mig över axeln ett flertal gånger och bad att Spike inte skulle komma på mig. För glad skulle han inte bli. Jag kände nervositeten ju närmare jag kom byggnaden med musiken. Men denna gången var det annorlunda, jag var själv vampyr.
I samma stund som jag passerade dörren och dess vakt sträckte jag på mig, drog ner axlarna och höll ryggen rak. Jodå det var fullt med folk, även om klockan inte hade blivit så mycket än. Jag analyserade omgivningen. Lokaliserade alla områden. Dansgolvet, inte dansgolvet och väggarna. En trappa och en dörr i den bortre delen av lokalen. Människor och vampyrer. Om jag fick gissa så är detta ett populärt ställe att skaffa en ”hjälpreda” med tanken på hur människorna klängde på vampyrerna. Det sjukaste var att alla visste att de var vampyrer, det var hela grejen med festen. Hitta en vampyr. Lät som en dålig dejtingservice. Men jag fokuserade på dörren, den var vaktad av en diskret välbyggd man. Sedan hade vi de diskreta inbjudningarna till det som befann sig bakom dörren. Jag dansade för att smälta in, höll koll på dörren och försökte komma på hur jag skulle ta mig in. Jag kände en lätt beröring på min arm och stannade upp. Först tänkte jag; Fan Spike hade kommit på mig. Men när jag vände mig om så var det en främmande kille runt min ålder. Leendet visade tydligt att han var vampyr. Jag log rart och lade armarna i kors.
”Ska vi …?” frågade han och räckte över sin hand.
”Du grabben, om jag hade varit intresserad så hade jag bett om det eller hur?” sade jag och gjorde en rörelse för att visa rummet. Han rynkade panna. Nu log jag så jag visade tänderna. ”Ah du tror jag är en människa, gulligt men nej”, sade jag och slutade att le.
”Verkligen?” frågade han kaxigt. Jag suckade.
”Slöseri med min tid”, sade jag och vände ryggen till. Men han närmade sig och lade ena armen runt min mage.
”Jag kanske inte var tydlig i min fråga”, viskade han och luktade på min hals. Jag tappade bara humöret. Men han ryckte sedan till och släppte mig som om han hade bränt sig. Jag vände min lite frågande om.
”Så du är klar nu eller?” Han kisade mot mig och letade med blicken efter någon innan han skrattade osäkert.
”Du … luktar som en gammal vän till mig.” Men det lät inte som ordet vän hade en positiv klang och han verkade till om med lite rädd … Jag lade armarna i kors och resten av huset fortsatte med festen, ointresserade av oss två som diskuterade. ”Hur nära kontakt har du med Spike?” Jag rynkade pannan.
”Så han är så populär i kretsarna, förvånansvärt”, sade jag och granskade hans reaktion. Som jag väntade mig blev hans rädsla tydligare i ögonen. Men han rättade till det och skrattade.
”Jag har lärt mig av att leka med hans kontakter”, sade han och fick det att låta snuskigt.
”Du bör tänka på vad du säger grabben, vem vet Spike kanske är i närheten och övervakar dig. Han nämnde något om ett test”, sade jag och grabben backade två meter. Jag hade hittat en punkt så jag fortsatte att spela på den. ”Fast jag mindes inte om det var han själv eller den äldre Okada som skulle övervaka”, fundera jag högt och höll tummarna på att jag inte avslöjade mitt ovetande. Grabben försökte le kaxigt innan han skrattade.
”Hölls syskonen från mig”, sade han och försvann snabbare än när blixten slår ner. Jag skrattade mentalt innan jag fortsatte med min övervakning av dörren.
När den första timme passerade blev jag orolig över om Spike hade återvänt så jag började närma mig dörren. Försökte fundera på ett sätt att komma in. Jag beslöt mig för ett öppet försök och gick raka vägen fram till vakten. Jag pekade på dörren. Han skrattade roat och lade armarna i kors.
”Det tror du verkligen.” Han skattade igen. ”Iväg med dig människa.” Jag lade armarna i kors.
”Skyll inte på mig om Raija slå ihjäl dig.” Han tystnade och väntade.
”Så du försöker använda dig av hennes namn för att …”
”Hennes skyddare, alltså Okada syskonens skyddare, har skickat mig för att ta upp ett viktigt ärende”, sade jag och spände blicken i honom. Han kisade mot mig och försökte avgöra om det var sant.
”Tvinga mig inte störa honom”, sade jag och väntade.
”Varför skickar han en människa?” Jag fräste och av ren reflex så visade jag tänderna, jag hade tydligen tvingat fram mina … mina huggtänder. Jag var chockad av min starka reaktion. Hade detta med vad Spike berättade, om att verkligen bli en Riktig vampyr. Men chocken var en tanke och inget som kunde läsas av. Mannen backade och bugade lågt.
”Jag ber om ursäkt”, sade han.
”Ska du kalla en lärling för en människa, vilken osmak!” fräste jag och bet ihop käkarna i ilskan som välde fram. Hans ögon blev stora.
”Du är hans lärling …?” frågade han stum och väldigt förvånat. Han svalade tydligt och flyttade sig från dörren. Jag hade fått en äldre, mycket större vampyr ge vik samtidigt som jag kom in genom dörren. Jag var mer än bara i chock. Men återigen var det en tanke, en känsla som jag hade visat om jag var människa. Men som jag inte ens suckade över nu. Jag var minst sagt förvirrad.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5) | Fribergska - 12 feb 14 - 13:12- Betyg:  | Wow!!!! Du får ju inte sluta nu... Jag är sååå nyfiken på vem Spike egentligen är.
Shit... Bra del! | mizzkitty - 9 feb 14 - 14:36- Betyg:  | Åh, riktigt bra. Lätt att hänga med i texten, bra att
det finns en röd tråd igenom hela delen. Och Spike som
ville att hon skulle stanna kvar. Det gick ju inge vidare
direkt. |
|
|
|
