The Forbidden Kiss - 27- Ett spår |
Ny del kamrater! Tackar alla som läser och kommentera, ni är guldvärt!
Del 27 - Ett spår och en hemlighet
Han hade utan svårigheter fällt mig till marken igen och lade armarna i kors.
”Du måste bli bättre på det där”, sade han och hjälpte mig upp. ”Jag trodde ändå att blodet skulle hjälpa dig lite, men jag hade visst fel.” Enligt honom så skulle blodet stärkt mitt sätt att tänka mer systematiskt och mer logiskt. Men samtidigt längre än handlingen skulle leda. Jag suckade och ryckte på axlarna. Han hummade. ”Eller så är du inte motiverad”, funderade han högt. Jag rynkade pannan.
”Inte motiverad? Klart jag är, jag vill ha min kompis tillbaka!” Han höjde händerna.
”Det var inte riktigt så jag menade Cazz. Utan mer kanske nuläget, mot mig.” Han skakade fundersamt på huvudet och mumlade något som lät i något med stil; kanske var ett dumt val. Men då han hade ryggen mot mig och mumlade lågt kunde jag inte avgöra om det var fallet. ”Jag kanske få ta en annan taktik”, sade han sedan och vände sig mot mig igen. Jag kisade misstänksamt mot honom vilket fick honom att skratta. ”Jag kanske fokusera på fel detaljer”, sade han till min lättnad. Vilket fick honom att le roat. ”Kom, vi börja i min lägenhet. Dags att hitta syskonen Okada”, sade han och drog med sig mig i förbifarten. Undertiden vi gick bort mot centrum så förklarade han något som kallades för Vampyrens viskning. Detta hade mer än en innebörd. Under vissa omständigheter, då en vampyr berör en människa kan det ge en effekt av att vilja ta en nära kontakt. Vilket fick mig att fundera på då Spike skulle klappa mig på axeln då deras blodgivare var på plats, fast då hade Raija varnat honom från att göra det. Vilket tydligen hade med Vampyrens viskning att göra. Men det var inte allt. Redan från början dras personer motvilligt till vampyrer, speciellt det motsatta könet. Genom denna beröring förstärks denna dragningskraft. Men det fanns två utgångar genom denna mening. Det första var för att tillfredsställa sig vilket också var det jobbiga med dragning för det var attraktionen som drog personer närmare, med eller utan vampyrens samtycke. Samtidigt som detta kunde leda till ett andra resultat och det hade med den där viskningsgrejen att göra. Det vill säga en hjälpreda som Spike hade kallat det för. Han berättade att det fanns finare ord som mindre fina orden. Men han sade hjälpreda. En vampyr kan då alltså kalla på denna hjälpareda, det som kallas en vampyrs viskning.
”Men”, började jag. ”Om hjälpreda inte är det rätta ordet, vad heter det då?” Han log svagt.
”Det finns många ord allt från blodsslav till betjänt”, förklarade han.
”Hur menar du?” Han stannade upp.
”Denna person, en människa som blir bunden till en vampyr är väldigt likt en betjänt. Alltså en hjälpreda. Någon man kan beordra till saker, precis som om personen vore en betjänt. Men människan är inte bara till för att sköta sysslor utan även för att förse vampyren med blod. Oavsett var denna person befinner sig kan vampyren kalla på denna person.” Jag nickade och satte ena handen mot huvudet. Så att vara en vampyr var mer komplicerat än vad det lät.
”Måste man ha en bunden blodgivare?” Han skrattade åt mitt ordval.
”Nej, men det underlätta.”
”Men blodsgivarna då?”
”Det är bara personer med ett kontrakt under en viss tid, de är inte bundna till en vampyr utan bara bundna av att ge blod.” Jag skakade på huvudet.
”Så komplicerat.” Vi gick den sista biten till den avspärrade lägenheten i tystnad för att sedan enkelt bryta oss in. Det luktade unket, gammalt och det var dammigt. Träspetsarna satt kvar i väggen, resterna av möblerna var orörda. Blodfläckarna var väldigt torkade och mörka. Vi letade efter allt som inte passade in i bilden. Alla fel som inte matchade händelsen som möjligtvis hade ägt rum. Det såg ut som en skräckfilm eller möjligtvis en brottsplats. Vilket det också var i och för sig.
Vi rotade igenom allt från de trasiga möblerna till blodet. Men inget kunde avslöja något vi inte visste. Men när Spike förblev stilla vände jag uppmärksamheten till honom. Han tittade på något. Jag gick fram för att huka mig bredvid. Han pekade på ett armband. Ett armband med en nyckel på. En nyckel! Precis som den där kvinnan hade som påbörjade min förändring.
”Men hon är ju död …?” Han nickade.
”Ja, men någon har visst tagit efter henne eller så hade hon en följeslager, en efterträdare. Gruppen med dessa personer har länge velat bli av med syskonen, men vi trodde aldrig gruppen var så här avancerad”, sade han och plockade upp armbandet. ”Detta betyder makt och av den högsta graden. Personen i fråga känner väldigt många”, förklarade han. Jag nickade och suckade tröttsamt.
”Med andra ord finns det inget vi kan göra”, sade jag.
”Precis.” Men det han inte visste, mina tankar jag hade när jag följde efter honom. Vi hade en möjlighet, en sak som vi … en som Jag kunde göra. Ta kontakt med dessa personer som Raija hade bakom sig. Viktiga människor. Få reda på mer och söka egna kontakte. Om jag ska kunna hjälpa mina vänner så måste jag släppa resten bakom mig. Att vara en vampyr har mer än bara med blod att göra. Det är ett evigt maktspel och antagligen finns det flera detaljer som ingen har avslöjat för mig. Att vara en vampyr är en sak, men att förbli en är en annan sak. Det är ett komplicerat liv.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fribergska - 12 feb 14 - 12:44- Betyg:  | | Tummen upp! Kul med återblickarna å hur hon analyserar vad som hände när hon var människa. :-) | | mizzkitty - 9 feb 14 - 14:57- Betyg: | Riktigt bra del. Det märks att hon börjar lära sig mer och
mer om hur det är att vara en vampyr. |
|
|
|
