I hate (almost) everything about you- del 16 [m/m] |
här kommer kapitlet som jag längtade till att få skriva i hela 15 kapitel haha.
Hoppas att en viss Liam inte ska verka för överdriven.
Berätta vad ni tycker/gillar/inte gillar/eller något annat random om ni känner för det.
__________________________________________
- kapitel 16
Liam drog händerna genom det blonda håret medans vattnet rann ned över hans kropp. Han var inte typen som trodde på att man kunde rena själen på något sätt, men han hoppades ändå på att det varma vattnet skulle skölja bort dom sista jobbiga känslorna han hade i bröstet, så att partyhumöret kunde infinna sig istället. Han ville inte tänka på det som var dåligt något mer idag. Det kunde vänta till senare.
Han svepte undan duschdraperiet och drog en handduk om höfterna innan han begav sig till sovrummet, med efterlämnande blöta fotavtryck i storlek 43.
Efter en stunds slitande i garderoben, han sköt alltid upp den där välbehövliga rensningen, fick han ut en komplett outfit och slängde kläderna på sängen innan han tog tag i håret. Det var verkligen orättvist att vissa hade rakt hår naturligt, men ännu mer orättvist att hans hår inte ens blev tillräckligt platt och rakt genom att blåsa det. Thank god för plattången.
Med hjälp utav nämnda plattång, ett moln av hårspray och en kam hade han en fullt godkänd frisyr 30 minuter senare. Kajalen var på plats runt ögonen, benen iklädda ett par svarta stuprör och överkroppen i en vit tröja med svartvitt tryck. Om han fick säga det själv så tyckte åtminstone han att han såg bra ut. Och självklart fick han säga det.
”Kom in!” ropade han då han hörde det plinga ifrån nedervåningen. Han slet åt sig nitskärpet som låg kvar på sängen och drog det om höfterna på vägen ner för trappen.
”Tjena”, log Jake och stängde dörren efter sig. ”Har du blivit vampyr eller något? Det är kolsvart här inne ju.”
Nu när han sa det så. Han hade varit på övervåningen sedan Cathy åkte och det mulna vädret hade trängt bort allt solsken som annars skulle ha tagit sig in genom fönstren. Några lampor hade han alltså inte tänkt på att tända.
”Kanske borde fundera på det, dom är väl fortfarande eftertraktade av tjejerna”, skämtade han och körde ner fötterna i conversen. ”Vi måste ta in högtalarna från förrådet bara.”
”Visst, påminn mig att ställa in det här i kylen sen.” Jake ställde ner två systemkassar på golvet och öppnade sedan dörren igen.
”Titta inte på mig sådär. Jag vägrar”, sa Jake och la armarna i kors.
Liam gav honom sitt bästa försök till hundvalpsblick och såg upp mot den översta hyllan i förrådet igen.
”Lägg av, du är längre än mig. Du får klättra!”
Hundvalpsblicken var borta på en sekund och han suckade tungt. Varför, och åter varför hade han och Cathy baxat upp dom tunga högtalarna på det absolut värsta stället när dom städat förrådet i våras? Och varför hade hans mamma lånat ut deras stege till grannen mitt emot så sent som i förrgår?
Det blev alltså Liam som fick försöka klättra så gott det gick på dom skrangliga hyllorna i förrådet som dessutom bara hade en svag naken glödlampa till belysning.
”Det här går ju jättebra”, hörde han Jake roat säga samtidigt som han tog tag om hans högra ben. ”Ser smidigt ut och allting.”
”Håll käften.” Han flinade till för sig själv och tryckte sedan ifrån med högra foten för att komma ännu högre upp.
Det kändes som en seger när han äntligen kunde ta tag i den ena högtalaren. ”Okej nu når jag den! Jag ska bara..” Innan han hunnit vare sig säga något mer eller lyfta någon högtalare kröp en, i hans ögon, enorm spindel fram med blixtsnabb fart och skriket som lämnade Liams läppar blev bara ännu högre när han ryggade tillbaka, tappade balansen och till sist ramlade ner på Jake.
”Vad gör du?!” flämtade hans kompis till och försökte resa sig upp. ”Tar livet av oss?!”
Liam andades fortfarande häftigt. ”Det var ju en jävla spindel! Den attackerade fan!”
Jake såg på honom med stora ögon innan ett skratt spred sig mellan dom fyra väggarna. ”Seriöst Liam? Seriöst?”
”Tyst och klättra.”
”Skål!”
”Hallå vänta! Vänta jag ska också skåla!” Liam gjorde någon slags sprint in till vardagsrummet och lyckades nästan tackla Sarah och Sophie när han kom fram.
”Vart fan kom du ifrån?!” skrattade Sarah och tog stöd mot bokhyllan med handen.
Han ryckte på axlarna med ett stort flin på läpparna. ”Vem vet. Skål nu då!” Uppenbarligen var minnet kort då han sekunden efter förde ölflaskan till läpparna utan att ha klirrat den mot vare sig Sarahs glas eller Sophies burk. ”Kom nu ska vi dansa!”
Liam tog tag i Sophies hand för att dra med henne till vardagsrumsgolvet där det både befann sig bekanta och mer eller mindre okända ansikten. Men det spelade ingen roll; det var fest, och en jävligt bra sådan!
Han fick en slank arm om nacken medans han själv la ena armen om hennes midja för att dra henne närmare sig då dom började röra sig till musiken som ökat i volym för varje kvart ungefär. Någon försökte ta sig förbi bakom honom vilket resulterade i att han tog ett snubblande steg mot Sophie och ett skratt slapp ut mellan läpparna. ”Oops.” Han drack upp det sista ur flaskan och böjde sig sedan ner mot hennes öra för att höras över musiken.
”Du är fan asbra! Alltså den bästa jag dansat med! Någonsin!”
Hon skrattade och tryckte läpparna mot hans kind. ”Du är inte så dålig själv.”
”Tack!!” Det breda leendet spred sig än en gång över hans läppar men blev om möjligt ännu större när han fick syn på Jake över Sophies huvud. Utan vidare eftertanke släppte han henne och tog istället upp jakten på sin bästa kompis. ”Jake!”
”Liam!” utbrast han med stor entusiasm och skrattade sedan när han fick sin kompis armar om sig. ”Är någon lite full här?”
”Pft, jag?” Han skakade flinande på huvudet som att det skulle vara det knäppaste han hört. ”Jag har väl sagt att du är min bästa kompis va? Jag menar.. bästaste!”
Jake skrattade igen och nickade. ”Jodå. Du är min bästa kompis också Liam. Lovar.” Han klappade honom på armen och tog sedan en klunk ur glaset han höll i handen.
”Den här tog seriöst slut jättefort”, konstaterade Liam och höjde sin flaska för att kolla i botten på den. Konstigt det där. Måste vara något trick på något sätt; flaskan såg normalstor ut men så var den jätteliten inuti. Eller något sådant. Han skulle lätt lista ut det någon gång.
”.. ut?”
Han blinkade till och såg tillbaks på Jake. ”Va? Vad sa du?”
”Hänger du med ut och tar luft?” frågade han roat.
”Men det är ju kaaallt ute.” Han drog luggen ur ögonen och började sedan flina igen innan han la till sin sexigaste röst. ”Eller?”
”Fan vad dryg du är, kom nu.”
Liam lät sig dras med ut i hallen och fick sedan kämpa en stund för att få på sig skona på rätt fot. Väl ute på trappen tyckte han trots allt att Jakes idèe varit väldigt bra. Det fanns ju luft där ute liksom.
”Och du ska alltså få Cathy att tro att du inte festat?” han höjde på ena ögonbrynet och drog på munnen.
”Mm”, log han nöjt. Eller vadå? Skulle han? Efter att ha rynkat pannan och bitit sig i läppen började han sakta minnas att det nog faktiskt var så. Och att det inte alls var något positivt. ”Fan.”
Jake brast ut i skratt och lutade sig bakåt mot räcket. ”Det gick ju snabbt.”
Liam började skratta han också samtidigt som han kände efter i fickan. ”Har du cigg?”
”Kanske.. här.” Jake räckte honom en cigarett och tändaren. ”Shiet vad var det där?!”
Liams reaktionsförmåga var som sagt inte den snabbaste så när han väl vände huvudet åt samma håll som Jake såg han ingenting. ”Vadå?”
”Det sprang något över gräsmattan, seriöst! Alltså det var stort, och det var inte en katt.”
”En hund?”
”Neej..” Jake tog några steg ner för trappen och kikade ut i mörkret. ”Fan vad skumt.”
Liam tog ett bloss och blåste långsamt ut röken. ”En.. varulv.” Han började skratta åt sitt eget skämt och fick därefter en grästuva kastad på sig.
”Får jag ett bloss.” Jake kom upp igen och tog emot ciggen.
”Tänk, här har jag och Andy tältat”, flinade han och pekade. ”Precis där!”
”Jasså, du ska inte ta och gå över och bjuda in honom till festen då? Du lovade faktiskt.”
Liam skakade snabbt på huvudet. ”Nej! Vi hatar ju varandra vet du ju.” Han såg med stora ögon på sin kompis.
”Du är hopplös.” Jake skakade leende på huvudet och petade honom i bröstkorgen.
Det var vid halv 10 som Andy hade börjat höra musik och efter att ha kastat en blick ut genom fönstret var det tydligt att det inte bara var Liam som spelade hög musik inne på sitt rum. Antingen så hade Cathy sagt att det var okej att han hade fest eller så var hon lyckligt ovetande om hur mycket folk det verkade befinna sig där inne. När någon öppnade altandörren så kunde han till och med höra vad det var för låt som spelades och inte bara basen.
När han nu kollade på mobilen insåg han att den redan hunnit bli halv två men eftersom han inte var det minsta trött såg han ingen anledning att gå och lägga sig bara för sakens skull. Eftertexterna till Sagan om ringen rullade på teveskärmen och han tog upp fjärrkontrollen för att zappa över till någonting annat istället.
”Åh bra, där är ni!” utbrast Carolin glatt när Liam och Jake kommit in igen. ”Vi ska köra snurra flaskan, fatta vad länge sen!”
Liam bet tag i sin piercing och kom sedan på något väldigt viktigt. Självklart var han tvungen att säga till! Så att inte morsan skulle få veta någonting. Varför hade han inte tänkt på det? Han vände sig snabbt om och tryckte ner dörrhandtaget igen.
”Liam? Vart ska du?” undrade Carolin förvånat. ”Du måste vara med ju!”
”Jag ska bara till Andy.”
Jake såg med stora ögon på honom men hann inte säga någonting förrän dörren smällde igen.
Kanske hade han somnat till lite där i soffan, men han tyckte sig precis ha hört någonting vid dörren, som att handtaget trycktes ner flera gånger; deras dörr hade alltid varit lite krånglig att öppna. I nästa sekund stelnade han istället till; det kanske var inbrottstjuvar. Shiet, vad skulle han göra nu då? Han bet sig hårt i läppen och såg sig omkring efter något lämpligt vapen. Eller mobilen kanske? Skulle han ringa polisen? Nej det kunde han ju inte göra! Han kanske hade hört fel till och me..
”Men dumma.. tröskel.”
Rösten var otäckt bekant och det kanske i själva verket var så att han fortfarande sov. Han hade kanske en mardröm. Liam kunde inte..
”Andy!” Plötsligt stod han där mitt i dörröppningen till vardagsrummet. Med det blonda spretiga håret, ett par smala jeans som fick hans ben att se äckligt snygga ut och ännu en gång med en t-shirt som framhävde dom seniga armarna. Hade han sett förbannad ut hade han kanske inte blivit lika förvånad i alla fall. Men nu stod han där med ett snett leende på läpparna.
”Vad..” Han blev tvungen att harkla sig för att få fram en fortsättning. ”Vad gör du här?”
Ett litet skratt slapp ut mellan läpparna innan han oroväckande började gå emot soffan. Han tyckte inte alls om det här. Hade han med sig någon mer där ute i hallen och planerade att göra något dumt nu..?
”Jag har fest. Men det är hemligt. Jättehemligt”, sa han och nickade åt det han själv sagt innan han stannade till alldeles framför soffan där Andy kommit upp i mer sittande ställning. Den gröna vanligtvis intensiva blicken var om möjligt ännu mer genomträngande, samtidigt som den hade någonting busigt i sig. Den gamla Liamblicken. Den som han hade trott var borta för alltid.
”Okej..” Han såg osäkert på honom och väntade sig fortfarande att någon mer skulle dyka upp bakom honom. Pontus kanske. Eller Jo..
”Så du får inte säga något.. Inte. Minsta. Pyttelilla.” Han andades ut i ett kort skratt, misstänkt likt ett fniss, och satte fingret framför sina läppar.
När han tog nästa steg var han framme vid soffan, så nära att hans högra ben trycktes mot den och Andy svalde hårt. Den berusade Liam som han hade gått hem med från festen var ingenting jämfört med den här versionen. Hade han inte blivit så överrumplad av allting hade det nog till och med varit underhållande. Hans huvud blev plötsligt väldigt tomt på tankar då Liam helt utan förvarning placerade sina armar på varsin sida om Andy med händerna tryckta mot väggen alldeles ovanför soffans ryggstöd. Det var ett under att inte ett skrik, eller flämt, lämnade hans lätt särade läppar.
Liam såg rakt in i Andys ögon med ett flin. ”Lovar du att vara.. jättetyst?” Han lutade sig ännu närmare.
”Mm”, var allt han fick som svar ifrån den svarthårige pojken och han bet roat tag i silverringen i läppen. ”Varför ser du så.. rädd ut? Är jag läskig..?”
”Nej jag.. Liam.. vad håller du på med..” Andy vred en aning på sig, som att han försökte komma längre bak i soffan.
Han drog lite fundersamt på munnen. ”Jag..” Han fick sedan tillbaks flinet på läpparna. ”Jag ville hälsa på..”
”Visst..”
”Vet du.. du ser faktiskt riktigt.. vad heter det, bra ut. Typ.. snygg.” Han lutade sig ytterligare mot Andy och lät långsamt blicken ta in allt ifrån det svarta rufset med dom röda slingorna, dom isande blå ögonen som såg större ut än vanligt, ner till dom lätt röda läpparna som såg.. väldigt mjuka ut, den slanka halsen och slutligen till den vinröda tröjan som var precis så slapp i halslinningen att han kunde skymta början till en alldeles slät bröstkorg.
Det var som att Liams blick gav honom stötar överallt där den svepte förbi. Han förstod inte ens varför han satt kvar, helt orörlig och alldeles tyst. Hjärtat slog så hårt i bröstkorgen att dunkningarna kändes enda upp i öronen. När blicken slutligen verkade vila på hans överkopp spred sig en rysning längs ryggraden och han kunde nästan känna nackhåren resa sig. Varför.. reagerade han såhär? Hans egna blåa blick flyttade sig flyktigt upp till Liams ansikte. Den där silvriga ringen i den fylliga underläppen. Läpparna som drogs till ett snett leende. Upp till dom gröna ögonen. Inramade med sotig svart kajal. Dom som nästan kisade mot honom nu. Det sög till i magen och han tryckte sig reflexmässigt bakåt i soffan.
Liam bet långsamt tag i underläppen, log fortfarande snett då Andy tryckte sig bakåt, än en gång med det där skrämda i blicken. Vad var han rädd för..?
”Liam du borde.. vad.. jag..” Han lyssnade inte så noga på dom osammanhängande orden men ägnade desto mer uppmärksamhet åt att titta på läpparna som uttalade dom. Kanske att han bara borde.. Utan en enda till sekunds övervägande tryckte han hårt sina läppar emot Andys och särade dom lika snabbt. Han tyckte sig höra ett flämtande ifrån den andre och någonstans i sitt luddiga huvud tyckte han att det var otroligt sexigt. Han kupade ena handen om hans nacke och när det kändes som att någon faktiskt besvarade hans kyss lät han den bli desto hetsigare.
Liams läppar var krävande och utan att han egentligen hann reagera befann sig deras tungor plötsligt i någon slags dans. Fingrar smekte över hans nacke innan dom försvann upp i håret och den andres bröstkorg hade kommit allt närmare hans egen. Det var helt omöjligt att försöka tänka klart eller agera förnuftigt när någon kysste en så intensivt, så han lät sig helt enkelt dras med. Med något darrande händer greppade han Liams ansikte och drog honom ännu närmare, besvarade hans häftiga kyssar och försökte samtidigt stänga ute dom pulserande hjärtslagen i öronen. Andy kände fingrar trassla in sig djupare i hans hår innan dom grep tag om det på ett inte särskilt försiktigt sätt men ändå kändes det så himla bra. Han tvivlade på att han skulle klaga ens om Liam började slita i det.
Det gick inte att beskriva allt som rörde sig i hans kropp och huvud samtidigt. Allt snurrade, dunkade, pirrade. Han visste inte ens om det var hans egna eller Liams andetag han hörde.
Precis när han var på väg att nafsa tag i Andys underläpp som såg oförskämt aptitlig ut hörde han väldigt avlägset hur en dörr drogs upp och sekunden senare sitt namn.
”Liam?!”
Det var som att en blixt slog rakt ner i hans huvud och på samma sätt som en sådan kunde klyva ett träd mitt uti slet han sig ifrån Andy och stirrade chockat på honom. Vad fan hade han gjort?!
”Liam är du här eller?” Johan dök upp i vardagsrummet och plötsligt kändes allt så himla verkligt. Han vände sig hastigt om mot Andy, tillbaks till Johan igen och drog sedan handen genom håret.
”Men tja emoAndy, ska du med och festa eller?!” flinade hans rödhåriga kompis och skrattade sedan. ”Vad gör du här med den där Liam? Kom nu. Jake trodde att du blivit kidnappad så jag skulle rädda dig.”
Liam fick fram ett flin och skakade roat på huvudet. ”Vi har bara.. Andy har lovat att inte berätta om hemliga festen..” Han såg tillbaks på honom och kände samtidigt hur det snurrade oroväckande mycket i huvudet. Och i magen.
Med något snubblande steg, mest ifrån Liam, och högljudda röster, ifrån Johan, tog dom sig över till Liams trädgård igen och dom hade knappt hunnit uppför trappen innan Liams snubblande resulterade i en vurpa.
”Aah.. aj” Han tog sig för hakan och knep ihop ögonen innan ett plågat stön lämnade hans läppar..
”Fan Liam, vad gör du?!”
”Vadå vad hände?”
”Johan?.. Nej här ute.”
Rösterna började blanda ihop sig till ett enda kaos och han reste sig långsamt upp, fortfarande med fingrarna tryckta mot den ömmande hakan. Jävla stentrappa.
”Flytta er..”, mumlade han och trängde sig förbi någon, Carolin kanske?, för att komma in i hallen. Musiken var alldeles för hög. Och varför låg det så jävla mycket skor precis innanför dörren? Och hade han verkligen nyss varit hos Andy..?
”Hej kompis, vart tog du vägen? Och vad fan har du gjort med hak..?” Jake hann inte avsluta meningen förrän Liam spytt rakt över hans fötter.
Andy visste inte hur länge han hade tittat framför sig utan att blinka. Tillräckligt länge för att ögonen skulle ha blivit helt torra i alla fall. Han la två darrande fingertoppar mot underläppen som för att känna att den verkligen var kvar och kom först då på sig själv med att han nog inte hade andats på väldigt länge heller. Vad hade hänt? Var det på riktigt? Och varför? Varför, varför, varför?
Han reste sig snabbt upp ifrån soffan och om han tidigare hade hållit andan så tog han uppenbarligen igen det nu då andetagen var så snabba att han knappt hann med själv. Liam hade varit full. Jättejättefull.
Men han själv då? Han hade druckit en öl till maten men det var allt. Han kunde inte ens låtsats att han skulle ha blivit påverkad av den.
Och ändå hade han inte dragit sig ifrån. Hade han till och med.. besvarat ky.. Nej. Han kunde inte ens uttala ordet i tankarna. Han kanske inte hade varit full men han hade varit trött. Han hade somnat till alldeles innan och han blev helt överrumplad över att Liam plötsligt dök upp. Och ännu mer chockad när han.. Åh gud.
Med försiktiga steg tassade han fram till köksfönstret och tittade ut. Det rörde sig fortfarande massa människor där inne i Liams hus. Kanske hade det inte alls hänt. Kanske hade han faktiskt bara drömt?
När en blond kalufs blev synlig i köket tryckte han sig blixtsnabbt emot väggen bredvid fönsterrutan och slutade än en gång andas.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Likeyoudcare - 2 feb 14 - 18:24 | | Jättebra! Vill gärna att du mailar när en ny del läggs upp :) | JennnyJ - 2 feb 14 - 13:13- Betyg:  | | Jag förstår att du längtade efter den här biten, för GISSA om jag har längtat! Och det är galet, vad bra du lyckades med den! Karaktärerna kändes som om de agerade precis så som förväntades av dem i rådande omständigheter (att de skulle kyssas var väl oväntat i sig, men ÅH). Språket var underbart, jag älskar hur luddigt intrycket av festen var, som om man själv druckit och bara tog in det som Liam tog in - väldigt bra gjort där! Återigen, dynamiken mellan kompisarna är otrolig, det känns verkligen så rätt och självklart att de hänger med varandra - deras personligheter är underbara. Jag älskar vad du väljer att lägga fokus på i kyssen och hur du bygger upp inför den, med Liam som kommer allt närmre och närmre och är sådär busigt flummig på grund av drickan. Hela biten runt kyssen är så otroligt vackert skriven, så det känns bara dumt att klippa in hela stycket här för att markera saker jag älskade med det - hela den biten var perfektion och jag är så galet nervös för hur det kommer gå för stackarna, hur de kommer gå vidare från det här. mest av allt vill man ju att de ska rycka på axlarna, inse att jo men det här är någonting jag tycker om och bara fortsätta från det, men alltså.. jag vet ju att det inte kommer vara riktigt så enkelt och det krossar mitt hjärta. jag vill bara att de ska vara lyckliga, okej? |
|
|
|
