I hate (almost) everything about you- del 15 [m/m] |
Ännu ett kapitel som inte är jättehändelserikt, men det händer desto mer i nästa!
Vad tyckte ni var bra? Var det något särskilt ni gillade? Något som lät alldeles för svamligt för att förstå?
Sättet att skriva sms:en på ska JennnyJ har all cred för! (Tack att jag fick låna det:))
________________________________ ___
- Kapitel 15
Fredageftermiddag. Fest ikväll. Helgen kunde inte ha startat så mycket bättre.
Det gick ju aldrig att veta helt säkert hur många som skulle dyka upp, men med dom som han och Jake snackat med så skulle det säkert bli perfekt. Drickan var fixad genom en äldre kompis och det enda som saknades var väl egentligen att klockan skulle ticka på några varv så att det blev kväll. Han la ifrån sig gitarren som han haft i knäet och vred sedan ner den höga volymen på stereon innan han lämnade rummet för att gå ner.
”Liam, kom hit”
Han kastade en blick mot Cathy i köket som precis la ifrån sig den bärbara telefonen.
”Jaa men vänta jag ska bara hämta högtalarna ute i förrådet, är det upplåst eller?”
”Du behöver inga högtalare. Det blir ingen fest för dig.”
Han hejdade sig med ena foten ovanför skon när hon lät så bestämd. ”Va?”
”Din mentor ringde mig precis.” Han vände sig om mot henne och såg genast hur spänt hennes ansikte var. Precis så som hans eget brukade bli när han var påväg att tappa fattningen. Det här var ingenting bra.
”Vadå varför det?” frågade han och gick automatiskt in i försvarsläge innan han ens visste exakt vad det handlade om.
”Jaa det kanske du skulle kunna förklara för mig? Varför ljuger du för mig Liam?! Din mentor ringde precis och sa att du har ig-varning i flera ämnen, du har skolkat hur mycket som helst den senaste månaden, och han undrade om jag hade någon aning om allt det här!”
Han svalde hårt och flyttade över tyngden på andra benet. ”Men alltså..”
”Nej Liam, det räcker nu! Varför säger du att det går bättre?! Tar du ingenting seriöst?”
Han backade bak ett steg och drog häftigt händerna genom håret. ”Men sluta skrik för i helvete! Det är inte mitt fel att jag inte är något jävla underbarn!”
”Det begär jag inte heller! Men jag begär att min egen son inte ska stå och ljuga mig rakt upp i ansiktet! Och hur ska du kunna försöka om du inte ens är på lektionerna? Kan du förklara det?!”
Cathy såg ut att vara på gränsen mellan att fortsätta skrika och att brista i gråt och han visste inte vilket som skulle vara värst. Han ville bara försvinna därifrån. Han hade ingen förklaring. Ingen annan än att han inte orkade med att få tillbaks fler dåliga provresultat och att det kändes bättre att bara skippa lektionerna än att sitta inne i klassrummet och plågas när han ändå inte fattade. Men hon skulle inte vilja höra den förklaringen.
”Nej det kan jag inte! Okej?!” skrek han tillbaks och drog hetsigt ena handen genom håret igen, visste inte vart han skulle göra av dom.
”Tycker du att det är roligt? Att det är tufft att skolka? Eller skiter du bara i det helt och hållet ändå?” frågade Cathy snabbt, fortfarande med hög röst. ”Det är din framtid, du kan inte bara slarva bort den! Mathias sa att han erbjudit dig en plats i en mattegrupp men att du inte ens hade gått dit och testa..”
”Dom som går där är helt störda! Det är för dom som är helt efterblivna och jag är inte det! Jag tänker int..”
”Lägg av! Lägg bara ner det där du håller på med”, fräste Cathy till. ”Du måste ha slutbetyg för att gå ur skolan och om du inte kan klara det på egen hand så tar du emot den hjälper du får, svårare än så är det inte.”
”Du fattar inte..” Liams egen röst hade gått från skrikande till betydligt lägre. Han hatade det här. Han hade velat undvika att tänka på det, låtsas att problemen inte fanns, att dom skulle lösa sig. Det sista han ville var att hans mamma skulle få veta.
”Det är du som inte fattar! Jag trodde att jag hade uppfostrat dig någorlunda men det verkar som att jag misslyckats totalt. Jag förstår inte hur du tänker, eller om du tänker överhuvudtaget.”
”Det var väl jävligt synd att du skulle få mig då!” Han körde ner fötterna i skorna, slet upp dörren och smällde sedan igen den så hårt han kunde efter sig.
Andetagen var så häftiga att dom nästan överröstade musiken han pluggat in i öronen och vägen framför var knappt synlig då det gång på gång dansade svarta fläckar framför ögonen. Det hade aldrig varit meningen att det skulle bli såhär. Han hade inte haft någon plan, allt hade bara blivit och han hade trott.. han trodde att allt skulle funka, att allt skulle lösa sig. Sådant som var jobbigt var det bäst att skjuta ifrån sig, då skulle det försvinna. Sådant man inte kunde göra någonting åt var onödigt att lägga tid på. Alla gjorde misstag. Alla kunde inte vara perfekta.
And the fault is my own, and the fault is my own
I wanna heal, I wanna feel
What I thought was never real
I wanna let go of the pain I’ve felt so long
Erease all the pain till it’s gone
I wanna heal, I wanna feel
Like I’m close to something real
I wanna find something I’ve wanted all along
Somewhere I belong
Han fortsatte gå med snabba steg utan att veta vart han skulle. Det spelade ingen roll.
Vad trodde hon egentligen? Att han bestämt sig ifrån början att han skulle försöka få så dåliga betyg som det bara var möjligt? Att han tyckte det här var roligt på något sätt? Det var fan hon som inte fattade! Han skulle ha gett mycket för att få vara som Jake som klarade sig med medelmåttiga betyg igenom allting, som klarade allting med lite blod, svett och tårar utan att behöva gå under för det. Han skulle ha gett mycket för att höra till den gruppen som bara fattade på en gång. Som förstod det logiska och inte behövde ifrågasätta någonting. Dom som inte behövde försvara sig, sin egen stolthet. Han hade velat slippa kraven i kompisgänget åtminstone, att han hela tiden var tvungen att agera på ett visst sätt för att det var vad som väntades av honom. Det var han själv som byggt upp allt det, en del äkta men också en hel del fasad, han visste mycket väl det. Men det gjorde det inte enklare för det.
Ändå var dom hans enda trygghet och han kunde inte bara förlora det för att det ibland kändes jobbigt.
Det var knappast bara han som hade brister, hans mamma hade också det. Men det spelade tydligen ingen roll? Han var inte någon jävla Andy som säkert älskade att suga åt sig vartenda ord lärarna sa. Som älskade all onödig kunskap som man aldrig någonsin skulle få nytta av. Han kunde inte se det viktiga och känna att det var värt att gå under totalt för att uppnå något som en lärare hade satt upp som mål. Det gick inte. Inte ens när han ville. Vilket i och för sig inte inträffade särskilt ofta heller.
”Emo!”
Han vände hastigt på huvudet för att se dom två grannungarna på sparkcyklar. Dom kanske hade haft tur sist för att han varit väldigt morgontrött. Men den här gången hade dom inte lika mycket tur.
”Vad sa ni?” frågade han sammanbitet.
”Emo, emo!”
Tålamodet var slut. Humöret var i bottnen. Och dom där ungarna hade jävlats med honom i flera år nu. Utan någon som helst förvarning satte han fart efter dom. ”.. Nu jävlar!”
Först tjöt dom till i något slags mellanting av skratt och skrik, men sedan fick dom plötsligt väldigt bråttom på sina sparkcyklar.
I don’t want to be the one
the battles always choose
‘Cause inside I realize
that I’m the one confused
I don’t know what’s worth fighting for
or why I have to scream!
I don’t know why I instigate
and say what I don’t mean
I don’t know how I got this way
I know it’s not alright
En timme senare var det en något lugnare Liam som gick in på gården. Oron över vilket humör Cathy skulle vara på var dock väldigt närvarande.
Han öppnade tyst dörren och gick in i hallen, väntade sig att hon ändå skulle dyka upp. När hon inte gjorde det kikade han in i köket och fick se henne sitta vid bordet med en kaffekopp framför sig.
”Jag ska skärpa mig, okej?”
”Nej det är inte okej Liam..”, suckade hon och såg upp. ”Hur ska jag kunna tro på dig när du säger så när det bara varit skitsnack tidigare?”
”Men jag ska.”
Även om hans mamma inte brukade vara den långsinta personen så var det tydligt att hon inte hade släppt det här än. Vilket egentligen inte förvånade honom. Det var länge sedan han sett henne så förbannad.
Hon reste sig upp och ställde bort koppen och såg sedan på sin son igen. ”Jag åker om ett tag, jag ska träffa Frida på stan, så jag kommer inte hem innan jobbet. Men du hörde vad jag sa tidigare, du har ingen fest här hemma.”
Planen att försöka ta det lugnare, be om ursäkt och faktiskt bete sig någorlunda moget började redan fallera. ”Jag är 18 år, du kan inte ens bestämma över mig.”
”Så länge du bor här hemma bestämmer jag över dig, det behöver vi inte ens diskutera. Och innan du klarar av skolan kommer det inte bli något festande överhuvudtaget kan jag informera dig om.”
Han fnös till och skakade på huvudet. ”Jag fattar inte varför du ska vara så himla elak.. mina betyg kommer ju inte höjas för att jag inte har en fest här ikväll?”
”Sluta nu. Och du behöver inte ens försöka för jag kommer få reda på om du drar hit folk.”
Hon rättade till handduken som hängde på skåpsluckan under diskbänken och gick sedan förbi honom ut från köket.
Han bet hårt ihop och tog sedan ett djupt andetag.
[16:10 sänt meddelande] Blir ingen fest. Morsan är assur. Kan du höra av dig till dom du snackat med..?
[16:13 nytt meddelande- Jake] Va seriöst? Vad har hänt? D:
[16:14 sänt meddelande] Skolan. Mathias ringde tydligen hem och klagade på hur dålig jag är. En fredag!
[16:16 nytt meddelande- Jake] Men fan -.- du kan ju alltid komma hit och hänga om du vill..
[16:16 sänt meddelande] Skynda dig att önska dig något..
[16:17 sänt meddelande] Känner ärligt inte för att dra någonstans nu
Inget emot Jakes sällskap, men det kändes inte vidare kul när det var en fest dom hade planerat. Han hade först inte sett något problem med att ha festen ändå, Cathy skulle ändå jobba så hon skulle vara ovetande. Men så hade han påmints av hennes ’Och du behöver inte ens försöka för jag kommer få reda på om du drar hit folk’ och insett vem dom faktiskt bodde granne med. Magda skulle med hundra procents säkerhet se om det började ramla in folk och dessutom höra musiken. Det var helt kört.
Med en minst sagt olycklig suck föll han tillbaks ner på sängen och stirrade upp i taket. Vad skulle han spendera fredagkvällen med nu då? Räkna lite matte kanske? Hah.
Han fick fram mobilen och hörlurarna och lät än en gång musiken svepa med honom någon helt annanstans.
Ett avlägset pling fick honom att komma tillbaks till verkligheten och han drog lite förvirrat ur ena hörsnäckan. Det hördes röster ifrån nedervåningen och i nästa sekund kopplade han vem det var som måste ha plingat på dörren.
”.. vet inte vad jag ska göra med honom. Känns nästan skönt att åka och jobba..”
”Jag kan försöka prata med Andy igen om matten, Liam var ju hem en gång i alla fall och jag tror att det gick bra? Men jag förstår dig, man känner sig så maktlö..”
Men gud, var dom tvungna att ha något himla psykologsamtal om honom? Skulle Magda gå hem nu och förklara för Andy att det ’faktiskt var väldigt synd om Liam för att han var så otroligt värdelös i skolan’? Han skulle inte kunna stå ut med den förnedringen. Det var redan tillräckligt att han hade sjunkit till nivån att gått över till Andy den där eftermiddagen.
”.. jag blir borta till lördagkväll så det..”
Han spetsade genast öronen igen när något mycket mer intressant kom där nerifrån. Hade Magda sagt att hon skulle komma hem på lördagkväll?
”Gud vad roligt! Men vill du ha skjuts till tåget då? Jag ska ju åka alldeles snart jag med.”
”Ja det skulle ju i och för sig vara skönt att slippa bussen den här tiden..”
Verkligen? Kunde han ha sådan tur? Av deras fortsättning att döma så lät det onekligen så.
[17:48 sänt meddelande] Ändring! Vi kör på fest ändå :D
[17:58 sänt meddelande] Jaaaaake
Även om Cathy tyckte motsatsen så skulle en fest kanske till och med vara bra. Han skulle bli på bättre humör och då kanske det faktiskt skulle gå bättre i skolan på måndag än om han var på asdåligt humör för att helgen sugit. Och han skulle skärpa sig, det hade inte varit lögn.
[18:00 nytt meddelande- Jake] Gör vi? :D Hur lyckades du med det? Ändrade hon sig bara sådär?
[18:02 sänt meddelande] Nja vi kan kalla det en hemlig fest (a)
[18:03 nytt meddelande- Jake] omg -.- jag som gillar din morsa, men okej jag är lättövertalad :D När ska jag komma över?
”Andy? Jag åker nu!”
Han öppnade dörren och gick ut i hallen där hans mamma stod med en kabinväska och verkade leta efter något i ett utav facken. ”Där är du”, log hon och vände sig om. ”Cathy skulle ändå iväg till stan så hon skjutsar mig. Det finns ju kyckling i frysen i alla fall som du kan äta ikväll”
”Jag vet. Ha det så kul då”, log han svagt och kastade sedan en blick på mobilen i handen som blinkade till av ett nyinkommet sms.
”Tack, det blir det helt säkert. Vi ses imorgonkväll, ring om det är något.” Hon gav honom en hård kram och han kunde inte låta bli att himla med ögonen. Han var 18. Och det handlade om knappt ett dygn. Han skulle garanterat överleva ensam hemma.
”Det kommer inte behövas. Hejdå”, flinade han och började gå tillbaks mot sitt rum.
Magda jobbade som nagelterapeut och skulle iväg på en nagelmässa i Göteborg som skulle starta tidigt på lördagsmorgonen. Därför passade det tydligen bättre att åka ner redan dagen innan. Inget Andy hade något emot; det skulle bli skönt att få vara hemma helt själv. Några särskilda fredagsplaner hade han inte men det var väldigt troligt att den skulle tillbringas i soffan med tanke på träningsvärken i vaderna. Lätt värt det med tanke på vinsten igår dock.
En timme senare hade han förflyttat sig till spisen för att slänga ihop någon slags middag. Han var helt okej på att laga mat, och hade man bara någon bra musik på samtidigt så kunde man med lätthet låtsas att man var någon superkock ala Gordon Ramsay. Då blev det genast mycket roligare.
Töntigt också givetvis, men han tvivlade på att han var ensam om det. Han kastade en blick ut genom fönstret för att se över till Liams kök men det var rätt så nedsläckt. Han hade förmodligen dragit iväg på någon fest med tanke på att det var fredag.
___________________________________
Tex traderna kommer ifrån Linkin parks låtar ’Somewhere I belong’ och ’Breaking the habit’.
|
| Kommentarer | | JennnyJ - 2 feb 14 - 01:25 | | edit: jag är inte redo. långt ifrån redo. | | JennnyJ - 2 feb 14 - 01:24 | | En väldigt spännande del, trots allt! Det lägger grunden för nästa del på ett väldigt bra sätt och man riktigt känner mammans besvikelse när läraren ringer, bra gjort där! Det kändes även som en väldigt naturlig reaktion från Liams sida - trots allt blir det ett tydligt /neej!/ när han bestämmer sig för att ha festen ändå, för man känner på sig att det är andy som kommer lida av det! kan de inte skita i festen så kommer liam över till andy istället, äter mat och skrattar åt hur han leker Gordon Ramsay (brilliant! så jäkla smart - älskade den biten) och så myser de framför tvn, ja? låter mycket bättre och hälsosammare, helt klart. nej men skämt (och önsketankar) åt sido, det ska bli spännande att se hur den här festen urartar sig och hur andy ska bli meddragen i det hela! det är bara så jobbigt, att veta att någonting hemskt troligen kommer hända och någon kommer att bli sårad och ugh. jag vet inte om jag är redo. |
|
|
|
