En kanariefågelsdröm |
Vi skulle gå längs stranden, du skulle skratta. I Puerto de Mogan skulle du vilja att jag poserade naken mitt i staden, bland de vita stenväggarna, girlanger med blommor, marknadsmännens rop, mitt i allt skulle du bli tyst och allvarlig bakom kameran. Den där blicken som visade hur mycket du ville ha mig skulle försvinna, tyna bort. Du skulle svära åt dig själv dagen då det snöa, att du missade tillfället, hade gärna tvingat ut mig barbent i en hagelstorm för en bra bild. Du skulle beställa flaska på flaska med vin även om jag var nöjd med den första, allt för att hitta den bästa. Dagarna skulle passera, den ena mer stillsam än den andra och du skulle sakna henne. Du skulle åka och jag hitta ditt namn tusen gånger om i menyer, korsord, romaner och varje gång skulle jag sakna dig och påminna mig själv att det var mitt fel, att jag skulle ha stängt in dig, kvävt dig, älskat dig till döds med visshet om att hon fortfarande fanns i ditt hjärta. Du kunde ha varit min kanariefågel i Puerto Rico. bland palmerna skulle vi ha bildat en oas, du bakom din kamera och jag dansandes framför den. Till tonerna av en salsa skulle jag förtrolla dig medan du försökte få i dig en alldeles för varm kopp kaffe vilket du glömde bort och återigen brände dig. Under parasoller skulle jag servera dig och du mig med kyssar, lovord, löften, smekningar och vi skulle bråka, skrika och sen brista ut i skratt.
I Las Palmas vandrade vi runt i gamla stan, en timme blev till en evighet, hand i hand gick allt så lätt inga problem. Du skulle tjata på mig när jag rökte och jag skulle lova att sluta, gång på gång skulle vi lova varandra saker utan att se ögon, bakom solglasögon gömde vi oss för falska löften. Solen skulle gå upp och ner, gång på gång utan väntan dagarna skulle försvinna och nätterna ännu fortare tyna bort i solljuset.
Katter, jag skulle släpa hem massor med katter men den första skulle alltid vara min favorit med blåa ögon, så vacker var hon men hon tyckte inte om fåglar. Jag önskar att jag var som hon och inte försökt behålla min kanariefågel utan hatat den.
Du skulle ha fiskat och jag skulle ha planterat en köksträdgård med tomater mango citroner papayon medan vi drack vår lemonad skulle tiden rinna ur våra händer, försvinna glömmas bort, göra sig påmind
och du skulle fortfarande sakna henne.
Så vad var idén att tvinga dig, låsa in dig? Skulle jag piska dig lydig? Nej. Du skulle ha åkt förr eller senare det är därför det förblir en dröm, för vår framtid är osäker, skakig. Redan skakad. Så jag dricker lite för mycket, skrattar för högt, ler för brett, kanske märker du det inte då, kanske älskar du mig mer om jag verkar stark, att det blir lättare att lämna mig lottlös. För kvinnor är starka och älskarinnor starkare. Du får aldrig se mig gråta över dig. ALDRIG, hör du det?! och du ska veta att tårarna har varit många och nätterna så väldigt långa, utan dig alltid ensam, men jag är stark. Att vara stark innebär det att man gråter ensam tyst i mörkret, i regnet från duschstrålen då det inte syns, inte märks? Utan dig gråter jag och utan dig borde jag vara.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | JennnyJ - 2 feb 14 - 21:27- Betyg:  | | Verkligen underbart skriven! Jag älskar hur du leker med språket, hur du bygger upp texten och undan för undan låter läsaren ta del av historien bakom detta. Det är inte ofta folk skriver sådana noveller, ur en älskarinnas perspektiv, men du gjorde det galant! Man riktigt kände smärtan hos kvinnan, smärtan och kärleken till mannen. Galet vackert. |
|
|
|
