magister lindén del 4 |
“Så… Vad tror du att vi behöver köpa? Läsk, godis, chips?”, undrade Marco. Elle ryckte på axlarna, “min familj föredrar Coca Cola, choklad eller chips”, sade hon. De gick i tystnad mellan de packade hyllorna som bestod av färglada förpackningar och burkar. Elle hade inte lagt märke till hur många olika godis-sorter det funnits förrän nu. Vanligtvis brukar hon enbart gå in, hämta sina favoriter och sedan betala. Marco vek av från gången och gick till raden med chips så hon blev ensam ståendes vid drickorna och funderade på om hon skulle ta en vanlig Cola eller sluta upp med det konservativa livet och prova något nytt.
“Nej men hej, Eleonora! Vad gör du här?”, hörde hon en bekant röst säga bakom ryggen samtidigt som han avbröt hennes tankar. Hon vände sig långsamt om, anades om vem det kunde vara. När hon mötte hans blick blev hon inte förvånad.
“Hej magister Lindén. Hur står det till? Jag är här med Marco och handlar snacks”, hon gestikulerade åt Marco som stod och valde chips. Lindén höjde på ögonbrynen när han kollade på hennes systers riktiga snygga pojkvän och hade något i blicken som kunde tas för ett ogillande. Han nickade, “jaså, står fredagsmys med pojkvännen på schemat ikväll? Jo tack det är bra men jag hoppas innerligt att du får mer sömn denna helg så du är pigg på mina lektioner nästa vecka”, sade han och betonade ordet pojkvän samtidigt som han snörpte lite på munnen.
Elle skrattade, “Marco är inte min pojkvän, det är däremot min systers. De ville ha ut oss ur huset för att kunna laga mat i lugn och ro”. Lindén log tillbaka men hon kunde som vanligt inte tyda hans ansiktsuttryck utan det förblev hemlighetsfullt. Det var lite patestiskt, kanske, att hon letade efter tecken på avundsjuka så fort hon såg honom, men det kanske blir så när man är kär.
“Vad ska du hitta på för roligt ikväll då?”, frågade Elle. “Ska du umgås med din flickvän? Eller Fru Lindén?”, sade hon skämtsamt.
Han kollade ner i golvet en sekund, sedan sade han allvarligt, “jag har ingen flickvän”. Det uppstod en tystnad mellan dem och deras blickar möttes länge. Hennes hjärta började bultade oregelbundet av hans kommentar och när Lindén fortfarande höll fast hennes blick blev hon generad och tittade ner i golvet. Han skrattade till och hon såg honom dra på munnen. Magistern flinade på ett sätt som bara gjorde henne mer nervös. Tomrummet som blev till efter att de slutat prata blev allt större och Elle ville säga något men visste inte vad. Det stod stilla i huvudet, nästan som att hon fått en blackout. Eleonora tittade upp igen och märkte att Lindén fortfarande begrundade henne. Han såg det och blinkade åt henne. Ifall det inte vore hennes lärare skulle hon direkt antagit att han flörtade, men i situationen de befann sig i var hon inte hundra procent säker på om det var så.
“Har du lust att…?”, började magistern men blev avbruten av Marco som plötsligt kom tillbaks med famnen full av diverse godsaker. Han kände snabbt av den intensiva spänningen i luften och höjde på ögonbrynen, “ehm… Förlåt, avbröt jag något?”. Elle kollade förläget bort och magistern drog fingrarna genom sitt lockiga hår. De båda skakade frenetiskt på sina huvud.
“Det här är min matematik lärare magister Lindén”, förklarade hon när hon till slut vågade yttra sig och bryta tystnaden. Däremot vägrade Elle möta någon av männens blickar. De skakade hand och sedan ursäktade sig Lindén för att gå, antagligen för att slippa den pinsamma situation han nu befann sig i.
“Vad var det där om? Är det lagligt att ha ihop det med sina lärare nu för tiden?”, frågade Marco spydigt. Hon stirrade surt på honom, tog sakerna ur hans armar och började snabbt gå mot kassan. Sedan saktade hon ner och vände på sig, “vi är inte ihop okej?”. Elles ögon som annars var otroligt fulla av liv såg enbart dystra ut för tillfället. Han förstod att hon måste ha fattat tycke om honom och ångrade sin kommentar.
“Men Elle, något är på gång mellan er för så där beter man sig inte med varken sin lärare eller elev. Hans sätt att se på dig är… nästan förtrollande. Som du vore den enda tjejen i världen. Du skulle ha sett det själv. Gillar du honom mycket?”, hon nickade till svars och han fortsatte, “då är jag nästan säker på att han vet om det”.
De körde hem under tystnad, Elle skämdes så över att ha blivit ertappad med sin kärlek för Lindén av någon utomstående samtidigt som hon satt och funderade på vad han skulle frågat henne. Vad var det möjligtvis hon kunde ha lust med?
“Du berättar inte för någon va? Snälla, lova! Jag vill inte dra in mamma i detta, hon skulle bli helt till sig om hon fick reda på att jag är kär i min lärare och jag orkar ärligt talat inte med det. Han nickade, “Jag lovar, men då får du försäkra mig att du håller en låg profil om det här. Även fast ni inte har gjort något kan det fortfarande skada hans arbete om det kom ut. Men om du verkligen älskar honom tycker jag att du ska låta han få veta det”.
“Men du sa ju att du redan trodde han förstått?”, sade Elle förvirrat. Hon fiskade upp sitt långa, blonda hår och började fläta.
“Ja, fast det är bättre om han får det bekräftat genom att höra det från dig. Du skulle kunna stanna kvar efter en lektion och berätta”. Så fort han nämnde det kom hon att tänka på dagdrömmen hon haft samma dag. Hennes kinder blev röda av skam.
“Finns det inget annat sätt?”, hon bestämde sig för att undvika att erkänna något i klassrummet.
Marco hummade en lång stund innan han svarade, “jo, alltså det finns väl många olika vägar att ta vid ett sådant tillfälle. Däremot skulle jag rekommendera att ta det personligen med honom men du kan väl lika gärna skicka ett sms. Jag tror inte att det har så stor betydelse.
Elle funderade ett tag, var hon verkligen tvungen att berätta för honom? Tänk vad konstigt det skulle bli i skolan. Fast även hon märkte en konstig stämning mellan dem och för att vara ärlig mot sig själv var hon tvungen att erkänna att hon alltid haft den känslan, att han kanske tyckte om henne också.
“Jag vet inte om jag vågar. Han är ju ändå min lärare”, sade hon och han himlade med ögonen åt henne så hon fortsatte, “jag vill inte försätta han i en dålig sits. Och så är det ju ålderskillnaden, du vet”.
“Bra poäng. Men det är väl inte så stor skillnad på eran ålder? Du är ju sjutton, vad kan han vara? 26?”, hon skakade på huvudet. “Han är 25” och han fortsatte, “ja där ser du, åtta år är inte speciellt mycket. Plus, för att vara mer korrekt så kan det tyckas att han själv hamnade i denna sits”. Hon nickade och bestämde sig då för att prata med honom, går det åt skogen får hon väl helt enkelt försöka göra det bästa utifrån det.
|
|
|
|
