[M/M] De sju dödssynderna. [Del 4] |
Den här historien kommer till och från vara ganska grov, men jag ska försöka förvarna er när sådana delar läggs upp - som den här, till exempel. jag hoppas dock att ni tycker om den, för om sanningen ska fram börjar jag gilla mina karaktärer mer och mer.
Kör
[...] och hör, vi ber, fast inte om nåd,
med hopbitna tänder:
Jag orkar.
- Högmod, De sju dödssynderna, Karin Boye
En månad senare och affischerna hade dykt upp överallt, som om fröken Amina hade tvingat lärarna att sätta upp dem på varje fri yta runtom i skolan och på skolområdet. Som kompensation för att Oscar var den enda ur dansgruppen som inte gick på Dansakademin, så att ingen på hans skola skulle kunna undgå hur stort det här var.
Fram till dess hade det varit helt okej, då räckte det med kommentarerna på träningarna – oftast lyckönskningar och berömmande ord, men även gliringar från de som dansat längre. Som om det här var Oscars eget beslut. Han hade bara provdansat, precis som resten av gruppen. Och förresten gjorde han det bara för skojs skull, för att fördriva tiden. Han ville inte vara någon jävla Isprins.
Men nu hade Oscar helt plötsligt allas ögon på sig och de som tidigare undgått ryktet om hans dansande kunde nu se det vart de än gick. Fotbollslaget hade börjat trippa förbi honom med armarna i luften innan de exploderade av skratt och lät Oscar stå kvar med flammande kinder. Han avskydde uppmärksamheten, avskydde blickarna och rösterna. Och han avskydde att han inte hade någon i skolan att dela det med.
Den här dagen hade någon tejpat upp en av de större affischerna ovanför Oscars skåp och hans mörka ögon letade sig över bilden medan väskan hängde slappt några centimeter över golvet.
Det var som att leka Finn fem fel. De första två var uppenbara, med Bögprinsen i titeln och orden Jag vill ha kuk skrivet under hans bild. Han noterade även den överdrivna sminkningen som lagts till och till slut numret som klottrats ner alldeles i kanten av bilden. Hans hjärta svällde, blodet forsade till hans kinder och kroppen klarade inte längre av alla organ – hjärnan var tvungen att stänga av någonting och den började med lungorna. Bristen på syre gjorde det svårt att röra sig och handen darrade när han sträckte sig efter bilden.
Oscar ville inte annat än slita ner hela skiten, han ville knöla ihop affischen och slänga den i närmsta papperskorg. Men, hans syrefattiga hjärna stoppade honom – bad honom tänka efter. Bilden skulle bara ersättas av ytterligare en och sedan ytterligare en. Det skulle bara bli värre och värre om han visade hur lätt de kunde skada honom. En muskel ryckte i käken och han rev istället bort det nedersta hörnet. Lappen med hans nummer och orden Ring mig, jag är kåt försvann ner i byxfickan.
Skåpet smällde ovanligt högt idag. Som om det var lika upprört som Oscar.
[10:11 nytt meddelande: dolt nummer]
[10:11 nytt meddelande: dolt nummer]
[10:13 nytt bildmeddelande: dolt nummer]
Oscar kände mobilen vibrera i fickan under religionstimmen men han väntade till dess att uppgifterna började delas ut innan han såg ner på skärmen. Luggen hängde ner i ögonen och dolde för de andra eleverna hur ögonbrynen drogs ihop. Det första meddelandet 10:11: Är du kåt, bög? Han kände än en gång hur kinderna brann, stolen han satt på var plötsligt för obekväm. Han skruvade på sig, stirrade på orden. Hur många hade stannat och sett affischen vid hans skåp? Hur många hade hunnit spara ner hans nummer för att sedan kunna driva med honom? Han såg sig omkring i klassrummet, de andra eleverna hade redan börjat med uppgiften och han gömde mobilen när fröken gick förbi. Pappret med frågor fick ligga orört bredvid hans böcker.
Det andra meddelandet var tomt, som om de råkat skicka det av misstag. Hjärtat bultade högt i öronen och han stirrade på nytt bildmeddelande utan att veta om han egentligen ville se. Han borde bara radera det, låtsas som om det aldrig skickats. Men, tummen hade redan dragit över skärmen och hans ögon vidgades när han såg bilden. Handen som kramade runt en kuk, det mörka könshåret och de diskreta, mörka kalsongerna. Han fumlade med mobilen, raderade genast meddelandena och såg sig omkring som om hela klassen sett vad som skickats till honom. Det var ingen som såg åt hans håll, det var ingen som skrattade åt det förfärade uttrycket i hans ansikte. Medan handen kramade hårt kring mobilen vilade han huvudet mot bänken, hjärtat hamrade vilt i bröstet och paniken sände svettdroppar längs hans rygg.
Handen på Oscars axel fick honom att rycka till och han lyfte huvudet alldeles för fort. Klassrummet snurrade och frökens mörka ansikte var suddigt och otydligt – som den gången han provat sin morfars glasögon. ”Oscar, mår du bra?” Hennes röst kunde inte vara mer än en viskning, för eleverna satt fortfarande försjunkna i sina egna världar, men i Oscars huvud ekade den och växte sig allt större och mer högljudd för var gång något av orden slog mot huvudets innervägg.
Mår du bra?
MÅR du bra?
MÅR DU bra?
MÅR DU BRA?
MÅR DU BRA?
Han svalde hårt och nickade, kinderna flammade fortfarande och det blev inte bättre när bilden återvände till hans minne. Han såg upp på fröken, nästan urskuldande som om hon kunde läsa hans tankar. Som om hon också såg vad han hade sett. Handen låg fortfarande kvar på hans axel och han insåg att det skulle behövas mer än så för att övertyga henne.
”Jag är bara lite trött”, lyckades han tillslut få fram och hon nickade långsamt innan hon fortsatte sin rundtur i klassrummet. Lektionen skulle snart vara över, tänkte hon nog, om det var allvarligt kunde han alltid gå till sjuksyster under rasten. Men hur skulle han förklara för sjuksyster att symptomen berodde på att någon skickade bilder av deras könsorgan till honom? Om han var bög, skulle han inte uppskatta det? Var det inte sådant som skulle göra honom kåt? Han slöt ögonen igen och öppnade dem inte förrän klockan hade ringt. Den här gången var Oscar sist ut ur klassrummet.
Med fjärde delen avklarad, vad tycker ni? Hur mycket kan jag gå in på detaljer utan att det blir för mycket? Lämna gärna en rad eller två.
|
| Kommentarer | | Chillaah - 3 feb 14 - 20:17 | | Vill egentligen inte avbryta min läsning men som svar på din fråga: jag är för detaljer! Hehe. Del 5, here I come! | | Mp3 - 30 jan 14 - 23:46 | | "Skåpet smällde ovanligt högt idag. Som om det var lika upprört som Oscar." Av någon anledning älskade jag de meningarna. Sådär egentligen utan någon speciell betydelse men ändå så bra. |
|
|
|
