The forbidden kiss -26- Nyanser av blod |
En mellan del eller vad man ska kallad det för.
Kul att höra era funderingar
~~
Del 26 Olika nyanser av blod
~~
Han pekade på mig plötsligt.
”Men att jaga måste du lära dig om du vill kunna hjälpa Raija”, sade han. Jag ryckte på axlarna efter att jag hade satt mig upp. ”Fast det är ju inte det enda.” Jag skakade på huvudet men förblev tyst i den frågan. Jag hamnade i tankarna angående det där timglaset och dess innebörd. Jag lutade mig mot ett av de närmaste träden och suckade.
”Du är förvirrande”, klagade jag. Han rynkade pannan och lade armarna i kors. ”Vad hjälper det Raija om jag kan jaga eller inte?” Jag slog ut med händerna för att förtydliga min förvirring.
”Kan man jaga så lär man sig känna igen dofter, vilket kan vara avgörande av att hitta henne och hennes bror”, förklarade han. ”Du blir snabbare och du får ett annat sätt att tänka”, fortsatte han. Jag slog ut med händerna igen och suckade uppgivet.
”Du talar i gåtor!” klagade jag högre och satte mig på marken. Han suckade och pekade på mig.
”Jag ska visa”, sade han och plockade fram ytterligare tre burka med den röda vätskan i. Jag rynkade på näsan och grimaserade. Jag visste att de tre burkarna med blod skulle jag få i mig på ett eller annat sätt.
”När du ändå håller på shakespear så kan du förklara det där med ritualen också, jag menar typ som en lärling?” Han log lite och sneglade på mig.
”Shakespear?” frågade han. Jag nickade och lutade huvudet mot trädstammen.
”Han skrev så som du pratar ibland, oförstående och underligt”, svarade jag och ryckte på axlarna.
När han inte svarade slog jag ner blicken från trädet och fick se att han hällde lite blod på barkbitar. Han tog sedan fram den förrädiska kniven för att göra ett snitt på sin handleden. Jag ryckte till och reste mig frågandes sakta. Han tog alla barkbitarna och blandade runt dem innan han kom fram till mig.
”Människors blod lukta annorlunda gentemot en vampyrs, så du kommer märka olika nyanser av doften blod mellan dessa, men det är en som är min då. Hitta den”, sade han räckte över två till mig. Jag rynkade näsan i protest men doften trängde in i näsan i alla fall.
”Hur ska jag veta hur ditt blod lukta?” Jag blev ställd. ”Det där är bara märkligt att säga”, mumlade jag. Men jag kände igen ena direkt. Grabben i gränden. Jovisst luktade som det gjorde då. Jag pekade på den ena. ”Det är från igår, jag tror det var igår. Den där kaxiga grabben”, sade jag. Spike nickade och släppte barkbiten uppmanade mig att fortsätta. Jag lyfte upp den vänstra utan att tveka. ”Denna”, sade jag och släppte de båda jag höll i. Jag lade sedan armarna i ett förläget kors. Han nickade.
”Precis, och utan att jag behöver fråga så förstår du nu hur du känner skillnaden.” Jag nickade svagt. Doften var tätare än från människan men också väldigt bekant då jag mindes den från ritualen. Vilket också fick mitt hjärta att hoppa över ett slag som jag skulle neka om han drog upp det.
”Okej, jag erkänner att det kan vara avgörande för att hitta Raija. Den biten hänger jag med på, men resten då?” Han log.
”Genom att jaga lär du dig hantera ett blodraseri”, började han. ”Du är trotsallt en nyblodad vampyr. När man blir nyblodad så förändras man en hel del”, fortsatte han och rynkade pannan. ”Men du verka inte vara så bekväm i den frågan”, lade han fundersamt till. Sedan vände han sig helt mot mig och lade armarna i kors. ”Varför gick du med på ritualen?” Jag ryckte till svagt och blinkade.
”Jag uppfattade som att det skulle underlätta att hitta Raija. Jag sade ju att jag skulle betala vad som helst för att få träffa henne igen! Jag menar hon och ni har gjort så mycket för mig, även om jag inte har varit så snäll mot er. Ändå hjälper ni, du mig i ett tillfälle som detta”, rann det ur mig och jag slokade lite med axlarna. ”Det känns inte mer än rätt, även om …” sade jag och gav honom en mörk blick. ” … jag inte gillade utförandet av ritualen. Dessutom så tror jag inte du skulle göra något mot Raijas vilja då du respektera henne.” Han nickade.
”Jag är faktiskt lite lättad av att du förstår mitt val, även om du inte förstår innebörden av ritualen riktigt.” Jag ryckte på axlarna och meningen kom som av automatik.
”Bunden av blodet, länken till själen …” Jag satte båda händerna för munnen.
”Fast du kanske förstår ändå”, funderade han. ”Omedvetet.” Han gick för att plocka upp en av burkarna. ”Tillbaka till nuläget”, sade han och viftade lite med burken. Jag backade två steg. ”Tills du gör det själv så gör jag det åt dig. Med eller utan din tillåtelse”, lade han till och log lite roat.
”Jaså, så du är road av det. Min avsmak på tanken av att bita någon.” Han skakade svagt på huvudet innan han gjorde sin rusning mot mig. Men jag såg det komma och vred på mig så han missade med väldigt liten marginal. Fast längre än så tänkte jag aldrig utan blev låst mot ett av alla träden. Återigen utan svårighet fick han loss locket och räckte över den till mig. Jag knep ihop munnen och gav honom en mordisk blick.
”Seriöst”, sade han och skakade roat på huvudet. Han satte sin hand vid min hals och tvingade ganska enkelt i mig blodet. Han släppte sedan och skakade återigen på huvudet. ”Jag trodde aldrig att jag skulle behöva tvinga en vampyr att faktiskt dricka blod.” Han granskade den tomma burken med spår av vätskan som tidigare hade befunnit sig där. ”Ännu mindre tvinga en nyblodade till ett blodraseri.” Jag spärrade upp ögonen när han vände ryggen till och jag satte handen mot halsen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mizzkitty - 25 jan 14 - 00:46- Betyg:  | Riktigt bra del, sitter här och småler för mig själv när
man får läsa om hur hon upplever saker och ting. Hoppas
nästa del ligger ute snart :). | | Fribergska - 23 jan 14 - 21:58- Betyg: | Måste instämma med föregående talare. Utöver att det är spännande sitter så får du mig att småle.
Inte behöver du ursäkta en mellandel inte ;) | | Aprikos - 23 jan 14 - 01:04- Betyg: | Åå grymt bra, du skriver verkligen otroligt bra formulerat och alltid med lite humor.
Great!
:) |
|
|
|
