[M/M] De sju dödssynderna. [Del 3] |
Jag måste erkänna, det var ganska så trevligt att skriva igen. Jag har mestadels skrivit på engelska, så det svenska språket kan vara lite rostigt. Tusen tack för era kommentarer.
Kör I (bortdöende) Kör II (bortdöende)
Förinta oss! Förbarma dig!
Förinta oss! Förbarma dig!
- Inledning, De sju dödssynderna, Karin Boye
Oscar hade inte den minsta anledning att vara svartsjuk, trots det kunde han inte låta bli att fastna med blicken med isande mage när han såg hur Alexander log mot en tjej vid ett av de runda borden. Det där sneda, medvetna leendet som visade alldeles lagom med tänder och som lyckades framhäva hans kindben. Han kunde se hur Alexs kompis, Colin eller Carl eller något, nickade åt hans håll och visste att han borde kolla bort, låtsas som om ingenting. Men så fort de där isande ögonen landade på honom, vandrade över honom, blev han som förstelnad.
Det var inte förrän han såg ansiktsuttrycket när Alex reste sig upp och slängde väskan över axeln som han lyckades återvända till sin bok. Det var som om de var främlingar för varandra, trots att de sett mer av varandra än någon annan i det här rummet. Var det inte lustigt? Han väntade tills de andra två hade gått därifrån innan han stoppade boken i väskan och lämnade cafeterian. Han kunde se dem långt nere i korridoren och såg till så att han gick långsamt nog för att inte hinna ikapp.
”Bögen! Hur passar kjolen?” Oscar hade knappt lämnat skolbyggnaden innan ropet stannade honom, händerna runt väskan knöts allt hårdare och knogarna vitnade. Han kunde höra hur de skrattade, hur varje ljud som lämnade deras läppar drog himlen allt närmre som om de ville krossa honom. Han borde ha vetat att det skulle sprida sig när Marie såg honom lämna balettstudion under lovet. Skolans freak dansade balett med en grupp småtjejer. Skolans freak lekte tjej. Skolans freak var bög.
Med ett tvingat leende vände han sig om och såg mot fotbollslaget som alla samlats vid cykelställen, om han räknade kunde han se elva självsäkra, nedlåtande flin och han drog ihop ögonbrynen – händerna kramade, om möjligt, än hårdare runt väskan.
”Jag använder ingen kjol, bara trikåer”, svarade han tillslut och hans ord resulterade i ett frustande skratt som lämnade killarna dubbelvikta, som om de aldrig hört något så roligt. Hans mörka ögon lokaliserade Alex och hans leende skiljde sig inte från de andras, trots att han redan visste – trots att Oscar hade berättat det för honom. Trots att han, där och då, hade sagt att det var sexigt.
Oscar protesterade inte heller mot smeknamnet, ville inte ens snudda vid ämnet sexualitet, och det verkade som om killarna hade allt för roligt med baletten för att kommentera det. Några av dem trippade runt på tå medan en av de mörkhyade killarna gjorde ett fånigt litet hopp som ledde till ännu fler skratt. Oscar himlade med ögonen och pekade finger åt dem innan han gick därifrån med långa kliv, hörsnäckorna i öronen och ögonen svidandes.
Alexanders blick följde den tunna figuren som snabbt blev allt mindre och mindre, som om han inte kunde komma därifrån fort nog. Leendet lekte fortfarande över hans läppar men det darrade lite och det tog inte lång stund innan de försvann och han vände blicken mot sina kompisar, sparkade lite i marken. De skrattade fortfarande och slängde kommentarer runt sig, målade upp en bild av Oscar i rosa trikåer och smink som gjorde piruetter över dansgolvet.
”Som om ni skulle kunna göra något sådant”, var det någon som sade och leendena stelnade, blickar flackade och landade på Alexander. Först då blinkade han och insåg att det var han som pratat. Han ryckte på axlarna och rättade till väskan. ”Jag har hört att det är jävligt krävande. Och så som ni rör er över planen... jag menar, ni är inte direkt några ballerinor.”
De log lite halvt men ingen sa något, kanske för att de inte visste vad de skulle säga. De antog nog att Alexander var upprörd över fotbollen, att det var därför han reagerade som han gjorde. Det var i alla fall vad Alex sa till sig själv. Tystnaden växte, fick de storvuxna killarna att vrida på sig, och tillslut slängde Colin armen kring Alexanders axlar. ”Kom igen nu, Lex, du måste se farsans nya bil – han fick hem den nu i helgen, den är galen.”
[16:20 missade samtal: 1]
[16:22 oläst meddelande: Jules]
[16:25 oläst meddelande: Jules]
[16:25 oläst meddelande: Jules]
[16:30 missade samtal: 3]
[16:31 oläst meddelande: Jules]
Oscar kollade inte mobilen förrän han gick genom ytterdörren och hans mammas röst förvandlades till ett svagt surrande. Hon hade redan bytt om för sitt andra skift och sprang ut och in från köket. Han noterade att hon klagade på väskan som slängdes vid trappen men han gjorde ingenting åt den nu, istället skummade han igenom meddelandena som alla var olika varianter av ’ring mig’ och ’vi måste prata’. Medan hans mamma kysste honom på pannan slog han Jules nummer och ytterdörren stängdes innan han insåg att han missat allt hon sagt. Han skakade på huvudet och blicken färdades runt det trånga köket, från den skitiga disken till de udda tavlorna.
”Oscar, har du sett?!”
Jules röst fick honom ofrivilligt att le och han höjde ögonbrynen så de försvann under den mörka, lockiga luggen. ”Ja, jag har sett. Justin Bieber kommer slängas ut ur USA, fest hos dig eller mig?” Sa han och skrattade åt reaktionen det gav. Det tog i alla fall en minut innan hon lugnat ner sig och hasplade ut vad det var han egentligen skulle ha sett.
”De gav dig huvudrollen! Isprinsen! Förstår du hur stort det här är?”
Oscar sa ingenting, han stirrade bara på glaset med juice som hans mamma lämnat efter sig på diskbänken. Hon tyckte inte ens om den där juicen, hon måste ha glömt bort det. Igen. ”Oscar? Oscar?”
”Jules, mitt liv är förstört”, sa han och avslutade samtalet innan han begravde ansiktet i händerna. De skulle döda honom.
Låt mig veta, vad tänker ni? Vad tror ni kommer hända? Vad vill ni ska hända? Jag är så galet nyfiken.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | ilenna - 31 jan 14 - 21:35 | åh herregud, det var mycket jag gillade i det här kapitlet så jag varnar redan nu för en något rörig kommentar (jag orkar aldrig försöka göra dom organiserade för då kommer jag bara hinna glömma bort allt jag vill skriva ner haha!)
Jag tror inte att det här -skulle- vara roligt, men av någon anledning tyckte jag just den tanken/meningen var jätterolig -.-:
´Colin eller Carl eller något´
Skolans freak dansade balett med en grupp småtjejer. Skolans freak lekte tjej. Skolans freak var bög.´ Det här tyckte jag var jättebra skrivet, det blev så hårt och tydligt på något sätt.
-älskade- Oscars svar på balettfrågan! Att han inte använde kjol utan bara trikåer. Nästan så att man töntigt slår ihop händerna och ´heja Oscar! :D´
Fortsättningen på den delen var också hur bra som helst! Hur du beskrev killarna som skrattade och gjorde piruetter och grejer (påminde mig om en scen i filmen step up :)).
´...trots att han redan visste – trots att Oscar hade berättat det för honom. Trots att han, där och då, hade sagt att det var sexigt.´ - åh här gjorde det lite ont i mitt hjärta. Kan inte ens föreställa mig hur det måste kännas för Oscar att se killen som sagt det, vilket han säkerligen inte fått höra nån gång tidigare, stå där och skratta med dom andra.
´var det någon som sade och leendena stelnade, blickar flackade och landade på Alexander. Först då blinkade han och insåg att det var han som pratat.´- !!! <-- det där betyder att jag älskade meningen!
Gillade väldigt mycket att Alexander sa ifrån, och det var också bra att du tog med fortsättningen ´Han ryckte på axlarna och rättade till väskan. ”Jag har hört att det är jävligt krävande. Och så som ni rör er över planen... jag menar, ni är inte direkt några ballerinor.” ´som visar att han ändå försöker släta över det hela lite, göra det lite skämtsamt, eftersom han förmodligen inte vill att dom ska tro att han försvarar Oscar på något sätt.
känns som jag mest upprepade allt du skrivit i kapitlet haha, men förhoppningsvis peppar det lite ändå :D | | Aprikos - 23 jan 14 - 01:22 | | :) | | Aprikos - 23 jan 14 - 01:22 | | Å så duktig du är!: | Aloneh - 23 jan 14 - 01:21- Betyg:  | Haha jag håller med, men som sagt. Du skriver verkligen otroligt duktigt och gripande och
skulle du skriva en bok(om Du inte redan har det förstås) så skulle jag klart införskaffa den :)
Toppen! | | Mp3 - 22 jan 14 - 23:06 | Så frustrerande med alla dessa antydningar på vad det är som har hänt mellan Alexander och Oscar utan att egentligen får några direkta detaljer (och mitt lilla gamla m/m-hjärta hoppas ju på detaljer (med fokus på detaljer. Och juste ja, detaljer) men jag antar att jag får vänta innan jag får några svar.
Jag är redan fast, du skriver gripande och använder dig av väldigt bra beskrivningar utan att det blir för mycket.
Det jag vill att ska hända är att Alexander och Oscar ska bli ett fint litet kärlekspar, men jag tror inte att de kommer att få bli ett sådant par, inte utan mängder av svårigheter det vill säga. |
|
|
|
