I hate (almost) everything about you- del 3 [m/m] |
ni får jättegärna skriva Vad ni tyckte var bra/dåligt, då det hjälper mycket mer är bara ett ´bra´. Tack :D
________________________________________________ _________
- kapitel 3
Måndagar var aldrig något Liam såg fram emot, eller en gång hade han gjort det; då dom skulle nolla dom nya ettorna. Det hade varit kul. Men idag var det inget sådant som stod på schemat utan matte, engelska, lunch, idrott, religion (eventuellt skolk) och något fucking betygsamtal med deras mentor.
När han hade kommit hem igårkväll efter sitt lilla utbrott hade Cathy redan gått och lagt sig, så han visste inte alls på vilket humör hon skulle vara nu när han gick ner till köket. Hon satt vid bordet med en kopp te och tidningen framför sig och han lutade sig mot dörröppningen.
”Gomorron”, sa han lite hest, fortsatte sedan när hon tittade upp. ”Du igår, jag menade det inte, förlåt.”
”Jag sa dumma saker jag med, kom här.” Hon reste sig upp och kom sedan fram och gav honom en kram. ”Vi var dumma båda två.”
”Förmodligen mest jag”, suckade Liam. ”Förlåt.”
Han visste att hans mamma alltid gjorde sitt bästa. Hon hade haft otur med sin så kallade pojkvän så han behövde inte göra det jävligare genom att utsätta henne för en jävlig son också. Det var inte rättvist.
”Vi lägger det där bakom oss nu, ta lite frukost. Jag köpte marmelad igår så det finns i kylen.”
”Förresten”, sa hans mamma en stund senare när dom båda satt vid bordet. ”Jag börjar lite tidigare idag så du kan åka med mig till skolan. Börjar Andys klass också åtta?”
”Hur ska jag veta det?” frågade han en aning irriterat och åt upp sin macka.
Han visste mycket väl att Andy också började åtta med tanke på att dom hade matte tillsammans.
”Gå förbi och hör med honom då, så kan han också åka”, log Cathy och reste sig upp. ”Jag ska bara hänga tvätten så åker vi sedan.”
Han hann inte ens protestera.
Han kunde ju alltid gå dit och låtsas fråga, säga till Cathy att han nog redan hade åkt. Den svarta skinnjackan åkte på och den stora bagen slängdes över axeln, idrotten var åtminstone okej. Precis när han stängt dörren bakom sig och gått ut på gården åkte två av grannungarna förbi på sina sparkcyklar.
”Emo!” ropade en av dom och skrattade. Lika irriterande som vanligt. Hade han orkat hade han sprungit efter dom bara för att skrämmas lite, men det var för tidigt för det.
Förmodligen förstod ungen inte ens vad emo betydde. Det fick honom dock att påminnas om åttan, hur han ropat just det där efter Andy. Rätt barnsligt med tanke på att han själv nästan var lika ’emo’, om man nu skulle prata i dom termerna. Han visste inte riktigt varför det hade blivit som det blev. Största faktorn var kanske att han hade varit ganska lättpåverkad när han var yngre, gjorde allt för att passa in och verka cool. Fast han hade säkerligen inte varit kompis med Andy nu heller även om det inte blivit så fel där i 6an. Han var fortfarande sjukt irriterande.
Han gick fram till Andys dörr. Nej det var nog ingen hemma, synd.
Han hann bara vända sig om innan dörren öppnades.
”Vad gör du här?” Förvånat/hårt tonfall. Andy.
”Eh..” Han vände sig om igen. Det här var ju inte vad han hade planerat.
”Råkade du gå fel eller?” fortsatte Andy och såg på honom som att han tyckte han var lite smått dum i huvudet.
Vad fan gjorde Liam här? Skulle han fortsätta dyka upp utanför hans fönster och dörr och ge honom chocker? Inte snällt. Och absolut inte normalt.
”Mamma kan skjutsa oss”, suckade Liam till sist.
”Och vad får dig att tro att jag skulle vilja åka till skolan med dig?”
”Men tror du att det var min idèe eller?” sa Liam och slog ut med armarna.
Andy suckade han med, drog upp en liknande bag som Liam hade på axeln. Det skulle i och för sig vara skönt att slippa åka buss. Han kunde ju bortse från Liam och se det som att han fick skjuts av Cathy istället.
”Ja okej då”, mumlade han och drog handen genom det svarta håret.
”Vi åker om fem minuter”, avslutade Liam och gick ut från gården igen.
Andy såg lite fundersamt efter honom. Svarta tighta stuprör, en vit t-shirt som stack fram lite under skinnjackan. Han klädde sig snyggt, men det var verkligen det enda positiva med Liam.
När han en stund senare hörde Cathys röst gick han över till dom.
”Hej Andy”, log hon och öppnade bildörren. ”Allt bra?”
”Lite trött, men annars så”, flinade han och öppnade dörren till baksätet på den röda fiaten. ”Hur står det till själv?”
”Bara bra, tack.” Hon gav honom ett snabbt leende i backspegeln.
Liam himlade med ögonen. Han störde sig på att Andy skulle verka så trevlig mot hans mamma. Det var ju inte sån han var egentligen.
”Ska du inte sitta bak Liam? Jag kan ta din väska här”, sa Cathy och startade bilen.
Han tog ett djupt andetag och tvingade fram ett leende. ”Visst.”
Han trängde sig in i baksätet och slet sedan åt sig bältet. Just som Cathy backade ut från gården gled hans mobil ur jeansfickan och ner på golvet vid Andys sida.
När Liams mobil hamnade alldeles vid hans fötter böjde han sig ner för att ta upp den. Hans fingrar fick dock tag i något helt annat; Liams hand som uppenbarligen också hade sträckt sig efter telefonen. Han drog blixtsnabbt tillbaks sin hand och mötte Liams blick för några sekunder.
Varm hand.
”Du kan väl hålla koll på dina grejer”, muttrade han lågt och vände blicken mot fönstret på sin sida, försökte ignorera den genanta känslan. Han hade ju inte hunnit se Liams hand. Det var inte hans fel.
”Ser ut som ni får fint väder på idrotten idag”, sa Cathy ifrån framsätet, omedveten om den besvärliga stämningen i baksätet.
”Mm”, svarade Liam och tryckte ner mobilen i fickan igen. ”När slutar du?”
”Halv 6, så du får gärna börjar med middagen om du vill.”
”Visst.”
Bilen kändes aldrig så trång som när Andy var tvungen att åka med. Och vägen till skolan kändes heller aldrig så lång som vid dom tillfällena.
Så fort dom hade klivit ur bilen kändes luften lättare att andas och Liam sa hejdå till sin mamma.
”Tack så mycket för skjutsen”, log Andy och stängde dörren. ”Vad?” frågade han sedan när han såg att Liam tittade på honom.
”Du behöver inte låtsas vara trevlig och glad vet du.”
”Det råkar hända att jag faktiskt tycker Cathy är trevlig, vilket du borde ha lärt dig vid det här laget, till skillnad mot vad jag tycker att du är.”
”Det är ömsesidigt.”
Andy suckade och gick förbi Liam mot skolbyggnaden.
”Hej Liam, läget?” log Christoffer och öppnade sitt skåp samtidigt som Liam släppte ner bagen framför sitt.
”Duger, orkar inte med matten bara”, suckade han och stack nyckeln i låset. ”Själv då? Överlevde du stughelgen med familjen?” flinade han.
”Jo det blev helt okej faktiskt. Förutom igår när det regnade då”, sa han och plockade ut en bok. ”Fem personer i en stuga med två rum är inte att rekommendera.”
Dom började gå bort mot mattesalen och när dom väl kom in väntade en inte så rolig överraskning. Borden stod utplacerade med stora mellanrum och det låg ett upp och ner vänt vitt häfte på varje. Det kan hända att Liam inbillade sig men Lundkvist såg ovanligt nöjd ut.
”Men fan, jag hatar oförberedda prov”, suckade Christoffer.
”Äh du kommer ju få mvg som vanligt ändå”, flinade Liam och försökte ignorera ångesten som smög sig på.
”Sätt er på en gång så att vi kan börja”, sa Lundkvist, en man i 45årsåldern som utan tvekan älskade att plåga sina elever.
”Är det på senaste kapitlet?” frågade Carolin.
”Det får ni se. Det är något ni ska kunna i alla fall. Är alla här eller saknar ni någon?”
Det ramlade in ett par till och Liam fick syn på Andy några rader fram. Han såg säkert fram emot det här.
”Ni kan gå när ni är klara, eller sitta kvar och börja på nästa kapitel, annars går vi igenom det imorgon.”
Det prasslade till när alla vände på sina papper och som väntat såg alla tal och frågor helt obegripliga ut. Det kändes som att tiden rusade förbi utan att han fick ner ett enda svar. Jake såg medlidande på honom när han gick förbi för att lämna in sitt prov. Och ju fler som gick desto mer stressad blev han. Han klottrade ner några svar som var rena chansningar och funderade på att gå och lämna in häftet, det gjorde ju ingen nytta att sitta kvar och plågas.
Som om Lundkvist hade läst hans tankar precis då han passerade så stannade han till vid Liams bänk.
”Ta det lugnt och läs igenom uppgifterna en gång till Liam.”
Han hade god lust att muttra ett ’lätt för dig att säga’ som svar men höll tyst.
En timme senare var det bara Andy och Liam kvar i salen. Andy sneglade bak mot Liam och tyckte motvilligt lite, lite synd om honom. Det verkade faktiskt som att han verkligen försökte den här gången. Andy hade aldrig haft problem med matten så han behövde inte oroa sig för egen del, men Liam borde göra det med tanke på att matten var ett utav kärnämnena och det behövdes ett G.
När Liams stol skrapade till och han gick fram till deras lärare hade Andy räknat klart hälften av det nya kapitlet.
”Hur känns det? Blev det något klarare?” hörde han Lundkvist fråga Liam.
”Kan jag inte påstå. Kommer det nationella vara enklare?”
”Det kommer nog ligga på den här nivån ungefär. Fast då är det 60 minuter man har på sig.”
Liam skrattade glädjelöst till.
”Great, då kan du väl skriva IG på mig på en gång”, sa han och lämnade klassrummet. Han orkade inte ens försöka hålla tillbaks idag. Han var så jävla körd.
Dörren öppnades nästan på en gång igen och han stannade till vid sitt namn.
”Liam”, sa Andy och tappade boken, hann dock få tag i den precis innan den slog i golvet. ”Du, om du vill.. jag kan försöka hjälpa dig lite med matten..” Andy visste inte ens varför han frågade.
”Nej vad fan skulle jag vilja det för? Jag vet att du inte bryr dig och jag vill inte det heller, så lägg ner bara”, svarade Liam nästan ilsket och gick snabbt ifrån Andy. Varför skulle han vilja ha hjälp av Andy? Och ännu konstigare; varför skulle han vilja hjälpa Liam? Säkert bara för att kunna håna honom. Han kastade in sin bok i skåpet och slet ut jackan. Han tänkte skita i det här, ville inte vara kvar en enda sekund till.
”Liam!” Jakes hand på hans axel. ”Är du okej eller..?”
”Nej”, sa han kort och kände sedan hur axlarna sjönk ner. ”Nej..”, sa han tystare och bet tag i läppen. Jag drar hem.”
”Nej det gör du inte. Kom igen Liam, glöm det där nu. Det var ett prov bara, det går bättre på nästa”, log Jake. ”Nu går vi och köper torra chokladbollar i cafeterian och tycker synd om ettorna som har två år till kvar framför sig.”
Liam blev tvungen att flina till lite.
”Kan vi skratta åt dom istället?”
”Väldigt gärna”, flinade Jake och drog tag i Liams arm. ”Bäst vi skyndar oss, vi vill ju inte missa dom.”
Andy mötte upp Lisette vid matsalen och gav henne en kram.
”Ångesten igår var onödig va?” flinade han när dom ställde sig i kön.
”Lite kanske”, log hon snett tillbaks ”Och du har också överlevt ser jag.”
”Yes, matteprov och film på franskan, rätt okej.”
När dom lagt på av den inte så aptitretande grytan gick dom och satte sig vid ett bord nära fönstren.
”Jag gjorde en jättekorkad grej imorse”, suckade Andy och petade runt lite med gaffeln på tallriken.
”Vadå?” frågade Lisette förvånat och han berättade om sitt dumma erbjudande till Liam.
”Det var väl inte korkat! Det är ju han som är dum i huvudet som inte tar din hjälp, skit i honom.”
”Igår tyckte du att vi skulle lägga ner det vi höll på med?” flinade han.
”Jag kanske trodde en kort stund att han kunde skärpa sig, men det var tydligen fel.”
Andy log lite mot sin kompis, hon ville så gärna tro något gott om alla. ”Du har hål nu va?” frågade han och drog luggen ur ögonen.
Hon nickade. ”Yes baby.”
”Hänger du med till idrotten?”
”En massa snygga svettiga killar i förhoppningsvis shorts och t-shirt, eller ännu hellre; linne, i över en timme. Du hade inte ens behövt fråga”, log hon stort.
”Kollar du in andra i duschen?” frågade Lisette när dom gick över skolgården mot gympasalen.
”Men sluta!” skrattade Andy.
”Men jag är nyfiken!” Hon flinade mot honom innan hon böjde sig ner för att knyta sina skosnören.
”Men.. om du hade bytt om med killarna, hade du kollat då eller?”
”Självklart!” Hon började sedan le. ”Du kollar.”
Han flinade och ryckte på axlarna. ”Det är inte så att jag står och råglor på alla, men det är klart jag kollat lite grann ibland.”
”Vem har..”
”Inte en chans. Glöm det Lisette”, flinade han och drog upp dörren till omklädningsrummet.
”Vad ska jag med en gaykompis till om jag inte får någon insiderinformation?”
”Jag låtsas att jag inte hörde det där”, sa han roat.
”Vi ses där borta!” sa Lisette glatt och vinkade innan hon gick vidare mot fotbollsplanerna där dom höll till.
När det väl var dags för idrott var Liam åtminstone på bättre humör igen. Det var brännboll som stod på dagens schema. A mot B, och då gällde det verkligen att vinna. Liams klass började ute och dom lyckades ta ett par lyror. När det var Andys tur att skjuta kollade han lite noggrannare. Han hade väntat sig att han skulle ta tjejträet men han valde det runda. Andy drog undan luggen från ögonen och Liam undrade nästan lite irriterat varför han inte klippte sig istället. Var det inte slöseri att alltid dölja ett utav ögonen när dom var så där unikt ljusblåa?
”Liam! Sover du eller?!” ropade en av hans klasskompisar irriterat när bollen for över Liams huvud. Han hade inte ens märkt att Andy skjutit iväg den.
Det fick honom att komma tillbaks till verkligenheten och resten av lektionen skötte han sig som det var meningen att han skulle göra. Skjuta långa skott, låta bli att bli bränd och peppa dom andra i laget vill säga. Och definitivt låta bli att bry sig i om Andy drog handen genom håret, sköt ett ganska imponerande skott eller såg irriterat på Liam.
”Vilka vann?” frågade Lisette då hon slöt upp bredvid Andy när lektionen var slut.
”A”, suckade han, såg i ögonvrån hur Liam och Jake gick förbi. ”Borde inte du veta det förresten som satt bredvid hela matchen?”
”Jag koncentrerade mig på annat”, flinade hon. ”Jag måste sticka till min lektion nu, sedan slutar jag.”
”Fuskunge. Men vi ses.”
”Japp! Hejdå”, log hans kompis och gick vidare mot skolan.
Inne i omklädningsrummet var det precis som vanligt. Stökigt, högljutt och rätt svettigt. Andy skalade snabbt av sig kläderna och tog med handduken in till duscharna. Fastän han sagt till Lisette att det kunde hända att han kollade lite så var det inte direkt någon kille i vare sig A eller B som han kunde tänka sig något med. Visst såg majoriteten bra ut, och han visste åtminstone en som var gay, och en som var bi. Han hade trott att Liam var bi också då han sett honom med en kille bakom skolan en gång förra året, men enligt säkra källor hade han i princip en ny tjej varenda helg – inga killar. Han hade börjat tro att han faktiskt inbillat sig vad han sett den där gången, det hade ju ändå varit ganska mörkt. Det spelade verkligen ingen roll, han hade inte minsta lilla intresse i Liam på det sättet. Det behövdes mer än ett bra utseende för det.
Självklart var just den personen tvungen att gå förbi precis då. Och med tanke på att Andy nyss tänkt på honom var det inte konstigt att han lät blicken svepa över den där vältränade kroppen. Han var lång och det syntes att han var stark, men han hade inga sådana där fula upp-pumpade muskler, utan var isåfall mer senig. Och hans hår var skitfult när det var blött.
”Visst var det mössprovning snart?” frågade Liam.
”Jaa typ.. nästa vecka tror jag”, svarade Pontus i hans klass. ”Fy fan vad vi ska supa sista veckan”, skrattade han.
”Vad händer om hälften av vår klass ligger däckade när vi ska åka flak då? Hah jag vet! Det där lakanet man sätter fast på sidan, vi skriver typ ’Här skulle SpA ha stått om dom inte legat packade i parken!” flinade Liam.
Jake skrattade. ”Fan vad dåligt. Vad ska ni i A skriva? Andy?”
Andy vände förvånat blicken mot Jake när han sa hans namn. Han hade hört, okej tjuvlyssnat på, vad dom sagt men han var inte van vid att någon av Liams kompisar pratade med honom.
”Vet inte, något mindre fjortisaktigt i alla fall”, sa han och drog lite på munnen.
”Ska du ens dricka på studenten?” frågade Liam och gav honom en av dom där blickarna som Andy hatade.
”Ska du ens ta studenten?” kontrade Andy tillbaks, såg förvånat på honom.
”Vad fan menar du med det?”
”Hey, hey inget bråk i duschen killar”, sa Jake och flinade lite osäkert.
Liam gav Andy en hård blick innan han gick ut från duscharna för att klä på sig.
Andy suckade lågt för sig själv. Om det hade varit korkat att erbjuda Liam hjälp var det kanske ännu mer korkat att antyda att han inte skulle få ta studenten på grund av just matten. Men han fick skylla sig själv när det var han som började.
Okej nu lät han som en 4-åring; ’det var han som började’ med vad fan..
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | JennnyJ - 23 jan 14 - 16:38- Betyg:  | | okej, först och främst: "Han gick fram till Andys dörr. Nej det var nog ingen hemma, synd." UNDERBART. väldigt fint skrivet som verkligen berättade hur han kände sig där, hur ogärna han ville att Andy skulle åka med dem och speciellt hur ogärna han ville knacka på och fråga. Sen tycker jag väldigt mycket om konversationen mellan läraren och Liam, det kändes väldigt äkta och du lyckades verkligen fånga lärarens högre status (att han är äldre, utbildad osv)Jag tycker även om hur du nu börjar slänga in små stunder då Andy och Liam kollar på varandra och /märker/ att de är obekväma med att deras uppmärksamhet dras till den andra. Och hela dusch-scenen är bra genomtänkt - återigen, det ska bli spännande att se när de slutar gömma sig bakom gliringar och faktiskt sätter sig ner och pratar. (jag ber om ursäkt för kortare och kortare kommentarer, blodsockret börjar sjunka och det är dags för mat) |
|
|
|
