The forbidden kiss - 25- Blod på burk |
Frusen i tiden och förseglad i evigheten …
Ett minne, en dröm … En tanke som förvirrade mig lite. Molnen på den blåa himlen, de försvann och kom tillbaka. Är det samma moln eller blir det nya varje dag? Är något moln från igår, är alla nya eller är det samma varje dag? Vinden gjorde så håret hamnade över ansikte. Det var ljust. Men hur eller när mindes jag inte. Igår, vad hände igår? Det var mörkt, månen var framme så det hade varit kväll. Men när blev det ljust? Jag drog ett andetag och sträcket ut mina händer, dagg. Jag blinkade till och vred på huvudet. Gräset gömde några hårslingor. Så pärlor befann sig på grässtråna. Jag blinkade till och for upp till sittandes. Svalde för att inse att min hals var torr och det rev i halsen. Spike? Jag synade området och fann honom liggandes i gräset en bit bort, med händerna under huvudet och blicken på himlen. Jag slog ner blicken på mina händer, kände mig som vanligt. Så ritualen. Vad innebar det? Jag mindes ritualen nu, den var lite svår att inte komma ihåg då jag fick syn på blodspåren på min handled. Eller min mentala reaktion för genomförandet som ritualen krävds. Jag hörde tydligt att han satte sig upp men ändå vände jag blicken mot honom.
”Så du är vaken”, påpekade han och satte sig på knäna. Jag nickade.
”Ja. Men något är annorlunda”, sade jag utan att kunna sätta fingret på vad exakt. Han nickade och lät blicken falla ner på mig.
”Du märker sinom tid”, sade han och log svagt. Då kom jag på en sak och reste mig hastigt.
”Raija!” Han ryckte till men nickade långsamt.
”Ja, hon och Kyle är just nu försvunna men jag tror jag vet vilka som ligger bakom det hela. Dock blir det svårt att hitta henne, ännu svårare att få tillbaka dem båda i livet.”
”Vi är redan döda”, klippte jag av. Han reste sig upp.
”Fel igen Cazz.” Han gick fram till mig. ”Vampyrer är mer levande än människor, då vi ta vara på saker på en helt annan nivå.” Jag ryckte på axlarna.
”Din syn på saken ja”, kontrade jag. Han skakade roat på huvudet.
”Tillbaka till ämnet”, sade han. ”Innan vi ens kan göra något åt saken måste du lära dig en del saker.” Jag slog ut med händerna.
”Vad är viktigare än att hitta min vän?!” Han pekade på mig.
”Vad ska du göra om du hittar henne, vad kan du åstadkomma?! Vad är din plan?” Jag lade armarna i kors och tystnade. ”Bra, då är vi överens.” Han drog med sig mig bort till skogsbrynet. ”Självklart måste du lära dig att hantera blod, men det är mer än det”, började han. ”Att slåss är en sak, men att veta hur man slåss är en annan sak”, förklarade han och ställde sig mitt emot mig. Jag rynkade pannan. ”Aggressivitet är inte en bra källa till att slåss men att slåss aggressivt är ett bra medel.” Jag slog ut med händerna.
”Och vad fan ska det betyda?”
”Slåss med ditt huvud, inte med dina känslor.” Plötsligt gjorde han en rusning mot mig, det var som om han fick en skjuts av en plötslig kraftfull vind. Jag hörde kraften. Jag blinkade en gång och lät benen vika sig. Blinkade två gånger för att parera hans steg och hamna hukandes snett framför honom. ”Använd dig av omgivningen.” Återigen kom han med en obeskrivlig fart mot mig. Jag kände hans hand av en bråkdelssekund innan jag for bakåt och hamnade med ryggen mot marken, med Spike över mig och en kniv bredvid mitt huvud.
”Hur?” andades jag. Han blinkade.
”Det lär du dig inom kort.” Han hjälpte mig upp och fortsatte med sin föreläsning.
”Nu är du mer beroende av blodet än tidigare, vilket också kommer göra dig starkare och du kommer få en annan mental tankegång. Det innebär att du kommer minnas saker lättare, men också ha lättare att tappa förståndet.” Han pekade på omgivningen. ”När du tar in omgivningen, lägg den på minnet för det är en avgörande del längre fram. Har du en bild så ser du om den förändras. Men se inte bara omgivningen utan känn den också.” Jag skakade på huvudet.
”Du pratar i gåtor”, klagade jag. Han skakade på huvudet.
”Nej, jag säger precis som det är. Kom ihåg, även om orden inte är korrekta så är det sanningen.” Jag hummade och lade armarna i kors.
”Men nu då, vad innebär den där ritualen?” Han log utan värme och visade med handen att jag skulle följa efter honom.
”Jag är ledsen att utsätta dig för detta”, sade han då vi kikade över kanten av taket. Han pekade på en av grabbarna från gränden. ”Gör det snabbt.” Jag skakade på huvudet.
”Jag tänker inte äta från en människa!”
”Cazz, vill du träffa Raija igen eller inte?!” Jag reste mig upp.
”Inte såhär!” fräste jag och lämnade kanten. Han suckade och tog tag i min nacke.
”Du ger mig inget val”, sade han och jag hamnade på marken. Precis som om jag svimmade. Men hur?!
När jag vaknade så låg jag i gräset där jag först vaknade. Jag blinkade till och satte mig upp, fick syn på Spikes ryggtavla. Jag gjorde en rusning mot honom men han förutspådde det och jag flög över hans rygg. Han kom över mig och log svagt roat.
”Bra försök”, erkände han.
”Men inte tillräcklig”, sade jag buttert. Han hade ena handen på min mage, höll mig mot marken för att ta fram något ur sin ena ficka. Blod på burk! Han öppnade den.
”Detta kan göras lätt och svårt, du väljer men du kommer att svälja det”, sade han och öppnade burken utan några svårigheter. Jag svalde. Så detta var vad han menade med hans metoder. Han ställde sig grensle över mig på så sätt fick han även den andra handen fri. Han tog två fingrar under min haka. Hindrade mig från att flytta på huvudet. ”Nå, hur ska du ha det?” Jag gav honom en mörk blick. ”Som du vill.” Han såg oberörd ut men jag fattade ju snabbt varför. Han satte sin fria hand vid min hals igen och min haka föll lite. Så utan några svårigheter tvingade han mig att ta blodet. Jag försökte att inte svälja utan att spotta det på honom. Men då märkte jag att han tryckte försiktigt med två fingrar mot min hals, nästan vid nacken och blodet rann rakt ner i halsen på mig. Han flyttade sig då jag började hosta av den obehagliga känslan. Jag försökte att hindra det men det var omöjligt. Men … det kändes märkligt. Precis som om jag absorberade blodet. Ut i kroppen som gav mig en upplyftande känsla.
”Jag ska erkänna att jag är förvånad”, sade Spike och satte sig fundersamt i skräddare. ”Inget blodraseri …? Det är märkligt.” Jag pekade på honom.
”Du är märklig”, sade jag. ”Och väldigt förvirrande. Först är du emot mig, sedan jävlas du för att därefter vara snäll. Bestäm dig!” klagade jag. Han slog ut med händerna.
”Det må vara sant, men det är så det fungerar. Mina metoder …” Vilket bara var ännu mer förvirrande för jag förstod dem inte alls. Vad var hans metoder? Tvinga mig till blodet, hata mig, rädda mig, hjälpa mig … ? Jag förstår verkligen inte … fast jag befara att jag snart kommer att se vad han menar och kanske, bara kanske, så skulle jag inte vilja veta egentligen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fribergska - 22 jan 14 - 23:01- Betyg:  | Det är spännande att du lägger ut meningar som "Inget blodraseri.. märkligt."
Samtidigt kan jag inte riktigt förstå hur han fick Cass att gå med på ritualen... eller varför det hängde ihop med hurvida hon skulle få träffa Raija igen.
Jag ser det som att han lurade henne (naturligtsvis) och att han behövde länken blodritualen gav (för annars skulle hon bli sur o dumpa honom när han börja tvinga i henne påsar och hon inser att hon är lurad ,-) )
Ska bli kul att se hur det fortlöper och om jag alls är på rätt spår.
KAnON! | | mizzkitty - 20 jan 14 - 23:01- Betyg: | Riktigt bra del :), som alltid. Ja, det är dags att
hon börjar lära sig mer och mer saker om vampyrer. Eftersom
hon är en nu. |
|
|
|
