The forbidden kiss -24- Ritualen |
Back on track! ^^ Kommer nästa del också.
Ni är bäst och era kommentarer är guld värt!
~~
Del 23 Den bindande Ritualen
~~
Vi satt mot ett träd och han förklarade mer angående medicin problemet.
”Vi kommer att kunna vandra under dagsljus, det är inte problemet. Vi blir inte bleka eller så. Men vi kommer få vår fulla styrka, syn och hörsel. Vi kommer behöva blod oftare och instinkter kommer att var svårare att hantera.” Han suckade och lutade huvudet mot trädstammen, blundade. ”Du kommer att får det tufft, du har mycket du måste lära och du måste verkligen lära dig att hantera blodlusten.” Jag skakade på huvudet.
”Jag tänker inte bita någon!” sade jag högt. Han skrattade faktiskt.
”Du är precis som Raija just nu, hon var likadan. Fortfarande gillar hon inte tanken, så hon utsätter sig för hunger under längre tid …” Han log åt något. ”Jag hjälpte henne, trodde aldrig jag var tvungen att göra det igen.” Då jag kommer att tänka på Jetro …
”Vad menar Jetro med att hans metoder är snällare ..?” Spike vände sig mot mig.
”Han låter dig få som du vill i alla lägen, tills du nästan är död. Då han sedan övertala dig till att ta blod. Vilket leder till en sorts beroende av honom, att du känner dig skyldig och tacksam. Du kommer vilja återgällda tjänsten.” Jag sneglade på honom.
”Dina metoder?” frågade jag tveksamt. Fundersam om jag verkligen ville vilja veta …
”Mina metoder”, upprepade han och tittade upp mot trädkronan. ”Du vill inte veta”, sade han. Jag flyttade ryggen från trädstammen.
”Fel!” Han skakade på huvudet.
”Nej …” Jag tog tag i hans arm och han vände chockat på huvudet mot mig.
”Det vet du inte!” Han log plötsligt och tog varsamt bort min hand, vilket förvirrade mig ganska mycket.
”Så du ville hänga med att jaga?” Jag ryckte till som om han hade slagit mig över kinden.
”Vad har det med detta att göra?!” fräste jag. Han skakade på huvudet.
”Du förstår verkligen inte, eller hur?” frågade han lugnt men samtidigt lite sorgset. ”Om du verkligen måste veta, så ska du först göra en sak för mig”, sade han och satte sig rakt så han kunde vända sig mot mig, därmed lämnade hans rygg trädstammen.
”Eh vad?” frågade jag misstänksamt men jag kunde inte hindra värmen från att stiga i ansiktet lite. Han ställde sig upp och hjälpte mig upp på fötterna. Han vände ansiktet mot vinden, löven prasslade när han lät tankarna vandra ut och han suckade.
”En ritual”, började han. Jag svalade.
”Vilken typ av ritual?” frågade jag då han tog en alltför lång paus.
”En väldigt bindande ritual”, svarade han innan han slog upp blicken på himlen. ”The Forbidden Kiss.”
Han slog plötsligt ner blicken på mig. ”Till vilket pris vill du träffa Raija igen?” frågade han allvarligt. Jag blinkade till innan jag tog ett steg närmare.
”Allt! Jag är skyldig henne det”, svarade jag snabbt. Han nickade och plockade fram ett läderfodral.
”Det går inte att göra ogjort, det är något som att förbli tills vi verkligen förbli döda”, fortsatte han och drog fram kniven från fodralet. Jag nickade. Jag var skyldig henne det!
”Jag har redan dött en gång”, svarade jag och nickade bestämt. Han vred på kniven så eggen glimmade till och reflekterade månen på en bråkdelssekund. Han följde blicken upp till månen innan han drog ett andetag och suckade.
”Så här fungerar det”, började han och drog kniven mot sin handled. ”Vi kommer att bli sammanbindande”, fortsatte han när han tog min handled. Gjorde samma sak mot min handled, jag ryckte till då eggen gick igenom min hud. ”Du kommer bli som en lärling, fast aldrig bli ensam förens jag sluta leva. Du kommer bli det som är en riktig vampyr och jag ska hjälpa dig dit. Efter detta blir det aldrig som vanligt. Inte ditt liv, inte mitt liv och det finns inga gömställen. Detta är ritualen utan återvändo, ritualen … The Forbidden Kiss”, sade han och släppte kniven så den landade säkert på marken mellan oss. Han kastade en snabb blick på himlen och blundade några sekunder innan han tittade på mig igen. Jag nickade till bekräftelse. Vi var som i en annan dimension, omringade av den parallella världen vi en gång tillhörde. Så ritualen hade redan börjat …?
”Bägarens stämpel förbli fullständigt, ett timglas av blodet vi bär”, sade han och höll upp sin handled. ”Härma mig”, lade han till. Han tog lite av sitt eget blod i munnen, jag grimaserade och tänkte; var detta verkligen hans sätt att få mig att börja dricka den röda vätskan. Men suckade och gjorde som han ville. Men jag vägrade att svälja, det var en sjuk tanke speciellt för att det var mitt eget. Men han tog två snabba steg framåt och fläta samman alla våra fingrar, sträckte ut våra armar så vi stod ansikte mot ansikte. Bägarens stämpel … timglas av blodet …? Han släppte plötsligt mina händer, kysste mig och satte båda sina händer vid min hals. Jag kände den obehagliga rörelsen då blodet blandades. Han tryckte lätt med två fingrar vilket fick mig att okontrollerat svälja. Fast jag blundade av motvilja så blev allt ljust och det lös som neon. Bara en massa av färger. Neon färger. Jag hade inte längre armar och inga ben, inga rörelser att kontrollera. Exakt vad innebar denna ritualen och vad fan händer?! Färgerna tonades ut och förblev en massa små prickar av flygande ljusklumpar. Längre bort fanns det en symbol med två trekantsliknande behållare mot varandra. Precis som ett … timglas? Jodå det var ett timglas. Sanden låg stilla på den nedre delen. Men plötsligt började den snurra kraftigt. Jag hade backat om jag hade kunnat. När den saktade ner, blev sanden först röd för att sedan bli till rinnande vätska. Blod? När timglaset stannade hade tiden frusit och blodet slutade att rinna igenom. Tiden var stilla, oändlig. Mörkret omslöt synen och det enda som befann sig i den mörka sikten var timglaset. Ett timglas med rankor runt de fyra pelarna som höll upp glasbehållarna. Kedjor omslöt den övre och den nedre delen lite. Som om den var förseglad. Frusen i tiden och förseglad.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fribergska - 22 jan 14 - 22:53- Betyg:  | | Underbar! Say no more. | | mizzkitty - 20 jan 14 - 01:09- Betyg: | Åh, så sjukt bra del. Helt magiskt, giller den skarpt.
Nu är det för evigt alltså, ja det här kan bli en bra sak.
Fortsätt tack :). |
|
|
|
