I hate (almost) everything about you- del 2 [m/m] |
berätta gärna vad ni tycker så att jag vet om det är värt att ens fortsätta lägga upp :)
________________________________________________ ___________
- kapitel 2
Det lät förmodligen ganska töntigt med pluggdag men ville man få en någorlunda chans till bra högskola var det nödvändigt. Dessutom passade den här dagen ganska bra. Andy hade i alla fall ingen lust att bada i spöregn. Det var historieboken han hade uppslagen framför sig och han ansträngde sig faktiskt för att åtminstone försöka tycka att franska revolutionen var intressant. Men han lyckades inte. Han brydde sig verkligen inte ett dugg.
Sms-signalen gav honom en välbehövlig paus och han drog upp sin simpla sony. Han borde förmodligen vara lika begeistrad i den senaste iphonen som alla andra verkade vara, men han var inget teknik-freak utan la hellre pengarna på något mycket roligare. Typ kläder, musik, senaste FIFA.
Det var Lisette. Han tyckte uttrycket bästis lät lite löjligt, men Lisette var definitivt hans bästa kompis.
Jag är sällskapssjuk, vill du ha mitt sällskap? Jag tar med bullar (a)
Han flinade lite innan han knappade in ett svar.
Med eller utan bullar så får du gärna komma hit ;)
Erkänn att du väldigt gärna vill ha bullar också.
Oh ja.
Toppen! För jag har sötsug like never before! Ses om 10.
Andy vände ner blicken mot boken och Ludvig XIV igen, men nej det var inte mer intressant den här gången heller.
Nästan exakt tio minuter senare plingade det på dörren och när han kom ut i hallen möttes han av Lisette som hade en stor konditori-påse med sig.
”Hej”, log hon glatt och gav honom en varm kram. ”Jobbar din mamma?”
”Japp, bara jag hemma.”
Hon hängde av sig sin vita kavaj och vände sig sedan om igen.
”Jag träffade på Liam utanför, han såg mindre glad ut, såg ut som att han skulle sparka sönder postlådan eller något.”
Andy suckade lågt. ”Han har väl allvarliga problem, hårsprayen kanske var slut eller så.”
Lisette flinade till. ”Vad taskig du är, han kanske faktiskt mår dåligt.”
”Whatever, ska vi äta dom där eller?” flinade han och pekade på påsen.
”Om vi ska”, flinade Lisette tillbaks. ”Ditt rum eller köket?”
”Om vi sitter på mitt rum får vi umgås med Ludvig också.”
Hon såg undrande på honom. ”Ludvig?”
”Den fjortonde”, suckade Andy. ”Historieprov imorgon.”
”Åh.” Lisette såg medlidande på honom. ”Fika först så kan jag förhöra dig lite sedan?”
”Det skulle vara jättesnällt”, sa Andy tacksamt och gick in i köket.
Lisette gick i trean hon med, estet, medans Andy gick Sam. Han hade ingen aning vad han ville bli när han blev stor, så det var egentligen anledningen till att han valt den linjen, den var bred. Han visste dock inte hur många gånger han hade hört att han såg ut som den typiska ’estetkillen’ och folk förvånades alltid över att han faktiskt gick Sam.
Liam visste inte riktigt vart han var på väg, bort bara. Han hade kanske överreagerat lite, men ändå. Det hade börjat med någon småsak bara, inte ens värd att nämna, och sedan hade han kastat ur sig något han inte alls menade egentligen. ’Jag förstår att pappa lämnade dig!’ Sådant där som verkligen sårade. Samma sak hade hänt för Cathy, att hon bara kastat ur sig något, som hon förhoppningsvis inte menade. Typ att han var ’helt jävla hopplös, jag längtar faktiskt till du flyttar hemifrån!’. Inte hade det blivit bättre av att Lisette, den där estet-tjejen Andy hängde med, kom gående precis efter att han smällt igen dörren och stormat ut på gården. Som om hon inte redan såg ut som en panda var hon ju tvungen att glo som om han var något jäkla cirkusnummer. Det kanske hade sett ut så..
Hans converseklädda fötter ledde honom dock mot skolan, en rätt lång sträcka som han annars brukade åka med buss. Det var så klart inte skolan han skulle till utan till ungdomsgården. Det var både högstadiet och gymnasiet som hörde dit, men mestadels var det högstadieungarna som höll till där. Vanligtvis så var ju ungdomsgårdar bara öppna på vardagarna, och så hade varit fallet även för Ugglan, tills för några månader sedan då dom hade insett att det var en del ungdomar som verkligen behövde något ställe på helgerna också, för att inte syssla med andra dumheter. Så några vänliga själar hade öppnat upp den även på lördag och söndag-kvällarna. Säkert med en skitlön dessutom, eller ingen alls för den skullen. Liam själv hade inte varit där under hela trean, men nu var det alltså dit fötterna hade tagit honom.
Väl inne i hallen sparkade han av sig skorna och lät snabbt blicken svepa över rummet. Det var några där faktiskt, men som väntat mest 14, 15-åringar. Han övervägde att vända sig om och gå igen då han hörde en bekant röst.
”Liam?”
”Men tja”, flinade han då han såg Joel.
Joel hade jobbat som fältare på högstadiet redan då Liam gick där.
”Det var ett tag sedan, hur är läget?”
”Allmänt? Rätt bra. Just idag? Inte så bra”, sa han och tog sikte på den nedsuttna bruna soffan där en gitarr låg. Joel var bra på det sättet, han frågade inte så mycket.
Med gitarren i knäet och fingrarna spelandes över strängarna kände han sig redan på bättre humör.
”Inte så länge kvar i skolan nu då, blir det att plugga vidare sedan eller?” undrade Joel som hade satt sig lite längre bort i soffan.
”Antar det. Eller helst något jobb men det lär väl inte bli så lätt utan inriktad linje liksom.”
Han var redan skoltrött och tanken på att börja om igen i höst med ett antal plugg-år framför sig lockade honom inte alls. Cathy hade hjälpt honom kolla på kurser, försökt hitta någon han tyckte lät intressant, men än hade dom inte lyckats. Det skulle vara något med musik då, fast det skulle ju inte heller leda till något jobb.
”Du ska se att det ordnar sig. Du påminner om en annan kille jag kände förut, han var också trött på pluggandet, ville bara komma igång och tjäna pengar istället.”
”Hur gick det för honom då?” frågade Liam och började spela på en annan melodi.
”Tro det eller ej men han gjorde en helomvändning efter ett sabbatsår, började plugga till lärare istället.”
”Men fy fan”, skrattade Liam. ”Det kommer inte hända mig i alla fall. Om jag inte skulle få en hjärnblödning och bli personlighetsförändrad då.”
Ärligt talat blev det nog mer bullätande än pluggande resten av kvällen för Andy, men det var väldigt trevligt i alla fall.
”Åh det här har faktiskt varit en ovanligt bra dag, men nu börjar jag få söndagsångesten”, suckade Lisette och sjönk ihop över bordet med överkroppen.
”Äh så farligt är det väl inte?” flinade Andy. ”Du har säkert en bättre måndag än mig i alla fall? Åtta halvfem.”
”Elva tre”, erkände Lisette och såg upp med ett litet leende, drog undan den nästan vita luggen ur ögonen. I vanliga fall brukade hon ha den uppsatt med ett hårspänne, oftast en svart rosett eller någon skum katt, men inte idag. Fastän Andy kände sig väldigt kort för sin ålder, och med tanke på att han var kille, så var i alla fall Lisette kortare än honom, en liten tröst.
”Och du klagar över söndagsångest! Första lektionen då?”
”Dubbeltimme i bild.”
”Du älskar bilden”, sa Andy roat. ”Jag har 80 minuter matte, med Liams klass.”
”Okej du vinner. Eller förlorar kanske man säger? Men allvarligt, kan ni inte komma över det där snart? Du säger ju att det där från högstadiet är bortglömt?”
”Jo alltså det struntar jag i, det var länge sedan. Men det ändrar inte det faktum att han är en idiot och att jag hatar att behöva umgås med honom både i skolan och på fritiden.”
”Han kanske inte alls hatar dig längre? Bara att han märker att du inte vill snacka.”
Andy höjde på ögonbrynen och såg på sin kompis. ”Ska jag berätta om senaste middagen igen?”
Lisettes axlar sjönk ner en bit. ”Nej okej det verkar rätt hopplöst, men jag kan väl få hoppas ändå?”
”Hoppas på du, men vi hatar varandra lika mycket”, flinade han och tog upp den sista bullen. ”Dela?”
”Åh just ja, sopbilen kommer imorgon”, sa Magda och reste sig upp från soffan.
Hon hade kommit hem rätt sent och efter att dom ätit middagen som Andy lagat hade hon tagit ett långt bad och var nu iklädd morgonrock och tofflor. Magda hade haft mycket på jobbet på sistone och han visste att hon var ganska slut.
”Jag ställer ut dom, sätt dig du mamma”, log Andy, tyckte ändå inte att teve-programmet dom sett på var särskilt intressant.
”Åh tack, vad snällt av dig Andy.”
Han stack i fötterna i ett par skor i hallen och gick sedan ut på gården för att dra ut soptunnorna. Någon annan verkade tydligen haft samma plan märkte han då han hörde en hostning och sedan det identiska ljudet av hjul mot marken. Sekunderna senare uppenbarade sig Liam på gården med två soptunnor dragandes efter sig. Dom såg kort mot varandra.
”Hörde från Lisette att någon var lite sur tidigare”, sa Andy menande och ställde tunnorna utanför staketet. Lite, lite nyfiken var han faktiskt på vad det var som hade hänt.
”Alla kan ju inte vara lika duktiga och ordentliga som du”, kontrade Liam.
Självklart hade Lisette berättat för Andy, tänkte Liam och höll tillbaks en suck. Dom hade säkert suttit och diskuterat och undrat över vad som hade hänt.
”Ingen fara Liam, det är ingen risk för dig.” Andy kände sig nästan lite elak efter att han sagt det, med tanke på vad Cathy hade sagt om hans matte under middagen. Han tryckte dock bort den tanken. Liam ångrade säkerligen inget av det han sa. Det kändes helt absurt att han faktiskt sovit hemma hos honom för en vecka sedan.
”Thank god. Jag menar; vilket tråkigt liv jag skulle ha då.”
Det var inte sant, tänkte Andy lite irriterat. Nog för att han hade bra betyg och inte ljög för sin mamma och smet ut som Liam höll på med, men han hade roligt också.
”Godnatt Liam”, sa han en aning sarkastiskt och började gå inåt igen.
”Yeah sure, godnatt Andy”, svarade Liam lika ironiskt bakom honom.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5) | JennnyJ - 23 jan 14 - 16:32- Betyg:  | | Så, nu har vi alltså två vänner på vardera håll som hejar på för att de två ska prata mer med varandra - kanon! Jag har ibland svårt att koppla när du byter fokus - när vi får från Andy till Liam och så vidare - så kanske tydligare markeringar där, som att börja med "Andy sparkade till soptunnan...." eller helt enkelt med ytterligare ett blanksteg. Om vi ser på historien som helhet så tycker jag om osäkerheten inför framtiden, jag tycker om det där med "vi" och "dem" när det handlar om de som är ett par år yngre, som på fritidsgården. och, jag fullkomligt älskade den här sista biten när de säger godnatt till varandra! Det binder så fint ihop det med övernattningen och jag kan helt klart se det längre fram, säg - när de ska ut med soporna om en månad eller två, när det sägs med småleenden och rodnande kinder. Oh ja, det är mycket att se fram emot! | Notchii - 20 jan 14 - 02:33- Betyg:  | | Awesome! Mejla nästa! :D | | Aprikos - 19 jan 14 - 20:07 | | Grymt!hittar verkligen inspiration av att läsa dina texter.Pma gärna när nästa del kommer ut!:) |
|
|
|
