Hennes älskade |
Hennes ögon var djupare än oceanens djupaste grund, tänderna var kristallklart vita och läpparna bleka. Hon rörde hennes obekanta kropp i rytmiska vågor, likt en dansös. Hennes vrister var under vattnet och hennes ögon var fästa i en obefintlig prick upp i det grådaskiga himlavalvet. Henne klänning med svartrött blommönster gled ner över axlarna och gav hennes kropp en erotisk utstrålning.
Om någon hade åskådat hennes rytmiska rörelser vid vattenkanten, hennes klänning som glidit över axlarna, så hade de bara kunnat konstatera att hon var en makalöst vacker kvinna. De hade inte märkt blodfläckarna på den reda röda klänningen, eller sett hur blodfläcken vid hennes bröst långsamt växte. De hade tittat på henne i några minuter för att sedan gå vidare, förvånade över skönheten denna kvinna bar.
Hennes kropp var illa tilltygad, men åskådarna skulle inte kunna fokusera på annat än skönheten som lyste. Hon log ett blekt leende mot himlavalvet, samtidigt som hon skrattade mjukt.
Hon stängde ögonen, lät sina händer smeka sitt bröst, samtidigt som händerna blev alltmer blodiga och så viskade hon med en mjuk röst;
"Ser du vad du har gjort, min älskade?
Mitt hjärta har skurits ur mitt bröst,
med en din hand som kniv,
den rytmiska dansen är endast en längtan,
min kropp tillhör mig inte längre.
Den är din, min älskade
mitt hjärta och min kropp tillhör dig.
Du stal mitt hjärta, min kropp och mitt liv
med vinterbeklädda fötter den där sommarnatten
och vi låg nakna i ditt rum,
du talade om för mig att vi var ett
Och när vi inte längre var ett,
blev du två
och jag blev till intet
Ser du vad du har gjort, min älskade?"
Hon ledde sin kropp under vattenytan,
samtidigt som den mjuka rösten upprepade; "Ser du vad du har gjort, min älskade?"
|
|
|
|
