magister lindén del 3 |
OBS! Denna del har ingenting med magistern att göra, han kommer igen i nästa del. Däremot är detta en inblick i hennes liv, utanför skolan. Hoppas ni tycker om den, är det något som inte stämmer eller som verkar konstigt KOMMENTERA då! All kritik är bra kritik ;-)
“Mamma, jag är hemma!”, ropade Elle och slängde igen ytterdörren efter sig. Hon reflekterade över dagen som varit. Hennes favoritlärare hade bett henne stannat kvar efter lektionen för att prata om något och hon hade med ens blivit skärrad, tänk om han visste om hur hon kände? Men som tur var frågade han henne enbart om hennes frånvaro. Elle skyllde direkt på lack av sömn efter ett dussin läxor och prov vareviga vecka. Hon var övertygad om att magister Lindén köpt explikationen. Vad hon inte visste var att han började lägga ihop ett och ett och snart skulle komma att förstå hennes ömhet.
“Eleonora! De kommer snart, jag behöver hjälp!”, ropade hennes mamma, Lily och avbröt tvärt tankarna om magistern. Hon suckade och gick till det stora vita köket, det enda rummet i huset, förutom hennes egna, som hon själv hade inrett. Att stå och laga mat vid den gigantiska, vita spisen var underbart, eller likaså baka med den röda maskinen.
"Vad heter han?", frågade hon med stora, nyfikna ögon. Lily suckade och ryckte på axlarna som svar. Elle verkade inte kunna sitta still utan gick runt på måfå. Hon drog ut några vita skåpluckor och satte igång att göra te, vilket var en strålande idé då det ständigt lugnade hennes nerver.
"Vadå vet inte? Sandra är ihop med en kille och ni vet inte ens vad han heter? Eller vem det är? Hur gammal är han?", sade hon med en lätt irritation.
"Men gumman, jag sa ju att jag inte visste. Sandra har inte berättat någonting, bara att han är ifrån Italien." Hm.. Italien, det lät åtminstone lovande.
"Har hon sagt något om han är snygg? Hur gammal är han? Sandra har rätt så bra smak på killar så hon borde ju ha haffat en riktigt het karl. Sen borde han vara någorlunda ung med tanke på att hon är 23 år", Eleonora fortsatte pladdra på medan hennes mamma stängde öronen, det gällde att bara nicka eller rycka på axlarna vid rätt tillfälle och se glad ut för att tillfredställa henne. Hon visste att det inte gick att göra något åt det, att sin sjuttonåriga dotter var tokig i killar, speciellt lite äldre. De i hennes egna ålder verkade inte intressera Elle ett dugg. Att hon föredrog män med ett litet tropisk utseende hade familjen märkt vid alla restaurangbesök utomlands, de med många attraktiva servitörer och hon hade även då insett att de uppskattade Eleonora lika mycket. Med sina en och sjuttio två centimeter och vackra ansiktsdrag visste Lily att killarna drogs till hennes dotter. Hon bara hoppades att Elle skulle lugna ner sig någon gång.
"Elle, de är här nu!", skrek hennes lillebror hysteriskt från hallen. Hon höll tummarna och hoppades att han skulle vara snygg. Inte för att hon skulle kunna röra honom ändå, men som man brukar säga, ‘förbjuden frukt smakar bäst’, tänkte hon och log samtidigt som hennes lärare kom upp på hjärnhinnan. Ingen blir ju skadad av lite fantasi.
Plötsligt steg Sandra in i rummet, hon sprang fram och kramade Eleonora direkt, "åh vad jag har saknat dig min gullunge! Det måste ha varit åtminstone ett halvår sedan jag såg dig senast. Det här är Marco, min pojkvän. Han har sett fram emot att träffa dig jättelänge nu", desto mer hon babblade förstod Eleonora hur mycket hon saknat Sandra. De är båda ganska lika i utséendet, om man bortser från att Elle är betydligt kurvigare. Tjejerna hade alltid kommit bra överrens och efter att deras föräldrar gjort slut hade hon fortfarande bott hemma hos dem, bara för att Eleonora mamma kändes som hennes också.
"Hej Marco, vad kul att äntligen träffa dig", sade Elle och synade honom nerifrån och upp. Välbyggd, muskulös, inte jätte lång, hon tippade på att han var några ynka centimeter längre än henne själv. När hon kom till hans ansikte stelnade hon till, han måste ha varit en av de vackraste, sexigaste män Eleonora någonsin sett och för några sekunder glömde hon helt bort Lindén. Marco hade brunt kort hår, samma färg på ögonen och hans ansikte var perfekt format. Näsan var inte för stor, utan lagom och han hade fylliga läppar som såg extremt kyss-vänliga ut. Han var så snygg att hon nästan började hyperventilera, i alla fall kände hon sig som ett liten Justin Bieber fan som just råkat stöta på personen i fråga. Hon mäkte hur avundsjukan sakta smög sig på men också skammen. Här står hon och trånar efter sin praktiskt taget storasyster- och bästa väns pojkvän.
"Det är superkul att träffa dig med. Jag antar att du är Eleonora?", sade han med en italiensk brytning samtidigt som han log lite snett åt henne. Det pirrade lite i henne och tänkte för en sekund hur det skulle vara om det vore hennes kille och inte Sandras. "Ja, fast du kan kalla mig för Elle. Det gör alla". Han nickade och log mot henne igen. Sandra hade försvunnit in till köket där mamma och hennes lillebror Elias befann sig.
"Så hur kommer det sig att du och Sandra träffades då?", frågade Elle och försökte att inte låta lite flörtig, något hon misslyckades med i stora mängder. Marco började skratta åt något och Eleonora blev nervös ifall hon sagt något konstigt. När han såg hennes förvirrade ansiktsuttryck skrattade han ännu mer och hon konstaterade att det var ett mycket behagligt ljud.
"Förlåt, jag menade inte att skratta åt dig, men när du drog upp det där så kom jag genast att tänka på historien om hur vi blev ihop och den är ganska rolig. Du ska få höra den någon annan dag. Hur gammal är du förresten?". Hon log inombords, "hur gammal tror du att jag är?", sade hon lite flörtigt.
"Jag skulle tro att du är runt nitton? Tjugo?", flinade han och kollade in hennes kropp. Hans blick stannade lite för länge på hennes urringning än vad som var okej. Det gav henne lite fjärilar i magen.
"Nej, jag är faktiskt bara sjutton. Ska jag ta detta som en komplimang?"
Han kollade storögt på henne, "är du bara sjutton?".
"Ja det är jag, varför ser du så förvånad ut?", sade Eleonora och skrattade, "jag brukar ofta höra att jag ser äldre ut men jag har aldrig riktigt förstått varför. Om jag själv skulle fått gissat skulle jag ha trott att jag var typ... Tolv", vilket inte riktigt var sant men hon försökte få honom att säga emot henne och hon ville verkligen höra anledningen till varför han tyckte att hon såg äldre ut. Den brukar alltid låta likadant och hon tyckte om uppskattningen.
"Tja, du har en ganska mogen kropp för att vara så ung, är det vanligt nu för tiden?", hon tyckte sig se hans ögon tindra när han nämnde hennes kropp, men detta kanske bara var önsketänkande från henne sida. Samtidigt så kände Eleonora kände hur hon jublade inombords, hon visste att all träning gjorde skillnad men samtidigt var hon extremt kurvig. När de hade vart utomlands förra året köpte hon en liten vit, genomskinlig bikini som hon svassat runt med på stranden. Hon hade fått en kille att sätta sin drink i halsen en gång då, Elle log åt minnet och känslan att ha gjort någon upphetsad. "Hur menar d...?", hon han inte ställa klart sin fråga för resten av familjen kom och gjorde dem sällskap och av hans min förstod hon, att även fast de inte hade pratat på ett sådant intimt sätt, var det ändå inte vara lämpligt för andras öron. Inte ens för hennes egentligen med tanke på att han dejtade hennes storasyster.
"Jag tänkte att jag skulle hjälpa mamma med maten så kanske du kan ta med dig Marco och visa han runt? Du kanske skulle kunna handla lite läsk och snacks också?", frågade Sandra och tittade menande på Elle. "Marco kan köra så det är enkelt för er, annars måste någon av oss åka och vi har mat att tillaga", fortsatte hon.
"Ja självklart kan jag det, inga problem. Men är det okej om jag kör istället?...Kom igen!”, bedjade hon men både hennes mamma och Sandra himlade med ögonen till svars.
"Super! Då hämtar jag mina bilnycklar så drar vi sen?", sa Elle och låtsades inte bry sig om dem.
"Marco, låt inte Eleonora köra. Hon är bara sjutton och bara för hon övningskör tror hon att hon är världsbäst", sade hennes mamma och himlade ytterligare en gång med ögonen åt henne. Han skrattade högt åt det och log ett brett leende samtidigt som han lovade henne att inte under några omständigheter låta den unga damen köra. Det märktes att hennes mamma redan fattat tycke till honom, men med hans charm vore det omöjligt att inte göra det. Han tog på sig sin svarta jacka, vilken såg ut precis som den riktigt snygga raffe-jackan hon sett i den nya tidningen. Hon kollade på resten av hans kläder för första gången och höjde på ögonbrynen. Elle konstaterade att han hade ett bra sinne för mode, på underkroppen hade han ett par beiga chinos och på överkroppen en vit, åtsittande skjorta. Tillsammans med hans jacka och ansikte såg han ut som en fotomodell tagen ur en Gant reklam.
De gick ut till bilen och väl där tog Elle nycklarna från hans hand, gick förbi honom och satte sig i förarsätet.
"Men hallå, din mamma sa att du inte fick köra", sade Marco och kollade underligt på henne. Elle stirrade trotsigt tillbaks, "ser det ut som att jag bryr mig?", hon vägrade vända bort blicken. Till slut suckade han, erkände sig övervunnen och satte sig bredvid.
|
|
|
|
