magister lindén del 2 |
Jag glömde bort att skicka in del 2 men här är den. Läs gärna ettan igen innan ni börjar för att uppfriska ert minne.
-
"Eh, v-vad menar du?", stammade Elle som svar. Hon visste naturligtvis vad han menade och det kändes som hon var på väg att sjunka ner i golvet vilken sekund som helst.
Han kollade på henne i vad som kändes flera minuter. Till slut öppnade han munnen som för att säga något, men stängde den lika kvickt.
"Är du kär i mig, Eleonora?", hon kände hur hennes hjärta bultade hårt innanför huden, nästan som om det skulle hoppa ur bröstet. Hon förblev stum, oförmögen att yttra sig. Han väntade, men fick inget svar.
"Jag upprepar min fråga, är Du kär i mig?", suckade han. Hon visste inte vad hon skulle göra så hon nickade. Det var ju sant, hon var kär i honom. Elle kollade för första gången på honom efter att han bett henne stanna kvar, sökte respons i hans blick men den förblev lika hemlighetsfull som vanligt. Lindén suckade, "jaha. Det var ju inte så bra, antar jag", han drog efter andan och fortsatte, "jag är smickrad, verkligen, men du är min elev. Det går inte".
"För att jag är din elev?", upprepade Elle. Han nickade till svar. "Så du menar, indirekt alltså, om du inte vore min lärare skulle detta kunna funka?", hon kände sig med ens hoppfull.
"Lek inte med elden. Det är dags för dig att gå nu", sade han tvärt och kollade bort. Förväntningen som hon nyss känt var som bortblåst och kvar fanns endast missbelåtenhet. Hon kollade på honom, försökte tyda hans blick, men det var som vanligt omöjligt. Elle började gå mot utgången, men vände på klacken och gjorde något hon aldrig trodde skulle hända. I några sekunder brottades hon med tanken men citatet "man måste våga chansa för att kunna vinna" satt som inpräntat i hennes hjärna detta tillfälle. Hon gick fram till sin lärare som vände på blicken och kollade begrundat på henne. Elle tog ögonblicket i akt och kysste honom på munnen, sedan gick hon därifrån och lämnade en konfunderad man bakom sig. Hon hade gjort det och var inte besviken. Alla drömmar där hon kysst honom hade vart bra, men detta, det var himmelriket. Hans läppar hade smakat alldeles ljuvligt av mint. Hon hade precis stängt dörren efter sig och satt ner sina svarta klackar i snön när hon hörde steg bakom sig.
"Herregud Elonora. Jag sa ju.. Vad hände..", han avslutade inte meningen. Lindén drog fingrarna genom håret och suckade djupt. Han såg uppriven ut, som om han varken visste in eller ut.
"Förlåt, men ibland måste man göra vad man vill. Ska jag leva hela mitt liv i ovisshet bara för jag aldrig vågade? Nej. Det är inte så jag fungerar. Jag såg chansen och tog den", sade hon bestämt. Hon skulle aldrig ångra att hon hade kysst honom, det fanns kemi mellan dem och hon visste att likväl han kände det.
"Fan Elenora, fan! Hör du det? Detta är inte bra. Tänk om det kommer ut? Vad tror du kommer hända då? Jag får sparken!", han malde på uppskärrat och sparkade runt i snön. Hon blev tvungen att tysta honom, "det är lugnt, ingen kommer att få reda på det. Förlåt", Elle kände sig oerhört dumdristig som gjort detta på hans bekostnad. Hon hade inte alls menat att sätta han i fara, bara få kännna hans läppar mot hennes. Hennes hjärta gjorde ont och hon såg så nedstämd ut att magistern fick dåligt samvete. Han tog tag i Elle och drog med henne in till klassrummet.
"Det får aldrig hända igen, lovar du det?", sade han och kollade på henne. Hans blåa ögon var hypnotiserande och hon kände lusten att kyssa honom smyga sig på igen. "Snälla, kan du lova att det aldrig händer igen?", bedjade han då hon inte svarade.
"Du är bara min lärare i en månad till. Sen går inte jag här längre, oroa dig inte. Du blir snart av med mig", sade hon stött och tog ansats för att gå därifrån men Lindén stoppade henne genom att ta tag i hennes hand.
"Jag tror att du missförstod mig. Fan. Det här skulle ju inte hända", sade magistern. Sedan skrattade han och tog sitt pekfinger för att släta ut hennes rynka mellan ögonbrynen. Elle stirrade undrande på honom och efter en stund av övervägelse kysste han henne mjukt på munnen. "Fattar du inte att det här är anledningen?", sade han och kollade på henne. Det lyste om hans blåa, vackra ögon och han såg så ungdomlig och vacker ut att hon fick hindra sig själv att inte hoppa på honom. Sedan kysste han henne igen, fast lite intensivare denna gång. Han drog Elle intill sig och hon kände hans silkeslena tunga svirvla runt hennes. Det var underbart, bättre än alla drömmar någonsin och hon var i fullständig extas. Deras händer var överallt och hon kände att hon fick svårare att andas. Hans händer gled ner för hennes midja och en hand slank under toppen. Han smekte lätt hennes platta mage och när han kom upp till brösten stönade hon till. Hon drog fingrarna genom sitt blonda hårsvall och kysste hans varma, väldoftande hals, med viss svårighet med tanke på att hon var någon decimeter kortare än hans ungefärliga en och åttiofem centimeter.
"Mmm, äntligen", mumlade Elle i hans öra. "Jag har längtat efter det här sedan första gången jag såg dig". Han log mot henne som svar och kysste henne länge. Plötsligt avbröt han kyssen och gick och låste klassrumsdörren.
“Tänk om någon skulle kommit in?”, flinade han samtidigt som han långsamt började knäppa upp skjortan. Synen av hans blottade mage fick henne att häpna samt gjorde henne stum. Lindén hade en perfekt mage, vältränad, men inte så att det gick till överdrift. När hela klädesplagget var av kunde hon se hans armar, vars konturer hon hade sett innan. Hon fick en stark längtan att gå fram och ta på dem men tankarna försvann när hon såg hans ängsliga blick.
“Hur är det med dig? Du ser kritvit ut?”, frågade han oroligt och gick fram till henne och pussade hennes panna. Hon upptäckte att hon hade hållit andan och pustade ut.
“Jag mår bra”, sa Elle och han log och kysste henne igen.
-
"Eleonora? Kan du svara på min fråga?", sade Magister Lindén bestämt. Detta var inte första gången hon blivit frånvarande under en av hans lektioner. Han funderade på att prata med henne efter lektionen och ta reda på anledningen.
"Kan någon väcka henne?", bad han dem tröttsamt när hon fortfarande inte svarade. Linn buttade till henne och Elles dagdrömmar slutade tvärt. Hon öppnade ögonen och såg de vackra fåglarna hon nyss beskådat.
Kommentera gärna vad ni tycker.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | emmaee - 31 dec 13 - 00:33 | | Tack! Tycker ni att jag ska skriva ännu en del? Hm.. Han kanske kan prata med henne efter en lektion någon gång... | faktisssss - 30 dec 13 - 21:48- Betyg:  | | :D | | mysteria - 30 dec 13 - 19:03- Betyg: | Gaah! Ååh varför fortsatte inte drömmen lite till?? ;D Hahah, du slutade precis när det började hetta till rejält ju! ;)
Den här storyn var Super, synd att den inte var sann.. | | Notchii - 30 dec 13 - 02:43- Betyg: | | Meeeeeen jag som trodde det hände på riktigt!! Så får du inte göra xD Jättebra del för övrigt. Mejla nästa :D |
|
|
|
