Gasoline Blackstripe: Del 1 - En Riktig Vän |
Varning för grova uttryck. Undvik att läsa om du anser dig själv vara för känslig
Hoppas ni andra får en bra läsning!
19/25 - 13
Gasoline and Anthem
Visste någon av er att brittiska lät som allra vackrast tillsammans med svordomar?
Det visste inte jag. I alla fall inte förens Anthem som vanligt påminde mig om sin rätt att alltid äta sig mätt först. Hennes brittiska accent var av det renaste slaget. Oklanderligt vacker och felfri från alla tänkbara amerikanska påfund som min egen, och hon drog sig aldrig från att påpeka det.
”You wankstain, don’t you focking dare touching the food before I do, you clot! “ påpekade hon med en rättframhet som skulle fått minsta småbarn att böla. Att få andra människor att uppleva yttre och/eller inre smärta var enligt henne en av tillvarons små skojfriska nöjen. Genom livet hade hon framgångsrikt fått trettiotvå medarbetare att ta sitt eget liv, lurat hundratals småbarn att tro att man genom anorexia blir accepterad, samt manipulerat olika män längs vägen att tro att de är underlägsna varelser utan hjärna(shit, en gång fick hon faktiskt en av dem att tro att han var en guppyfisk i ett ovanligt stort akvarium).
Med detta kanske jag även skulle nämna att Anthem var min bästa vän?
Alltså, hon var bara MIN bästa vän. Själv hatade hon alla hon kunde komma åt, och jag som hon stod ut med dag ut och dag in, ville hon egentligen klyva i lagom stora resestorlekar och skicka till Galapagosöarna.
|
|
|
|
