Magister Lindén del 1 |
Elle stirrade som hypnotiserad ut på de flygande fåglarna. Hon hade ingen som helst aning om vilken sort det var, men hon tyckte att de var fina så som de flög runt på den klarblåa himlen och sjöng vackra melodier. Hon drömde att hon var en av dem och undrade ifall fåglar också kunde ha så mycket problem. Plötsligt skvatt hon till och som på beställning drogs hennes blick till tavlan, där hennes favoritlärare stod. Han, också benämd Magister Lindén, är en ungdomlig medelålders kille som råkar vara lite för stilig för sitt eget bästa. Speciellt när det gäller henne.
"Goddag klassen", sade han med sin vanliga klingande röst. Han drog fingrarna genom sitt gyllenbruna halvlånga lockiga hår och log sitt sneda leende samtidigt som han visade upp en perfekt tandrad. Det var ett sådant som fick alla tjejer att smälta, om och om igen. Men hon visste att hon var ensam om att bli så berörd av det. Elle kunde inte förstå hur de andra tjejerna inte kunde tycka att han var attraktiv. Själv hade hon aldrig sett någon snyggare kille, eller man, i hela sitt liv. Men sedan så var det ju detta med hans tänder. Var de naturligt fina eller ifall han hade gjort något med dem? Hon kanske skulle fråga. Det vore antagligen märkligt och han kanske skulle undra, men samtidigt hade de nog redan överkommit det stadiet för längesedan. De hade från början haft en väldigt öppen relation där de kunde prata om saker, speciellt privata. Hon uppskattade detta då han inte bara var en lärare, utan även en kompis. Hur han kände visste hon inte, men eftersom han fortsatte så antog hon att han inte hade något problem med det.
Klassen följde efter som vanligt med "Goddag magister Lindén", sedan fick de sitta ner, efter att han hade gett dem tillåtelse. Det var inte bara på hans lektioner som början gick till så här, magister Lindén var oerhört slapp i jämförelse med de andra lärarna. Han började lektionen som vanligt och efter en stund var den i full gång. Om man av någon anledning skulle gå förbi hans lektioner, vilken klass som helst, kunde man se att han hade allas fulla uppmärksamhet. Lindéns raka sätt, samtidigt som han var avsevärt underhållande, gjorde att alla fäste sig vid honom. Hans lektioner var även ovanligt intressanta för att vara matematik. Hon hade aldrig tyckt om det speciellt mycket men när hon sedan fick honom som lärare hade hon börjat komma att älska allt som hade med det att göra.
Elle hade ovanligt svårt att koncentrera sig under dagens lektion. Det kan ha vart hans något med hans klädval, den åtsittande skjortan och bröstvårtorna som lite smått uppenbarde sig vid tyget efter att han hade tagit av sig kavajen, som gjorde henne så frånvarande. Bara det, att han gick i kostym dag ut och dag in gjorde henne mållös. Ända sedan hon förälskade sig i Chuck Bass hade hon tänt på killar i kostym. Hon gillade män, inte pojkar, därför var magistern den perfekta killen i hennes drömmar. Elle förstod inte när det hade hänt, när hon insett att hennes attraktion förvandlats till en förälskelse, men det hade skett. Hennes tre nämsta kompisar visste om allt, en utav dem tyckte likväl som hon att han såg bra ut, men till en viss del. Linn tyckte att hon var galen, men respekterade hennes känslor, medan den tredje väninnan, Sofie, stöttade Elle till hundra procent. Hon skulle gärna ha varit i samma sits om hon hade haft möjligheten.
"Vad håller du på med? Sluta stirra så jävla mycket och torka bort dreglet", viskade Linnéa och flinade mot henne. Elle blev generad och hennes kinder blossande röda, hon hade nog stirrat lite för mycket. Inte för att de gjorde något, han blev säkert smickrad, hoppades hon.
"Ja men är det så konstigt? Han är ju så snygg att jag dör. Vad ska jag ta mig till Linn?", som svarade med att himla med ögonen och och mima, "patetisk", åt henne.
"Kan du komma fram och visa klassen hur man ska räkna ut detta, Eleonora?", avbröt han tjejerna. Hon såg på magistern och han log uppmanande. Elle blev glad av hans leende, hon visste att det inte betydde något men tänk, tänk om han kände likadant för henne. Det vore ju inte så konstigt, hon var ju ändå bara åtta år yngre och hade dejtat killar i hans ålder förut. De skulle bli ett sådant guldpar eftersom de hade så lika åsikter och intressen.
Elle klev upp från stolen där hon satt och vickade lite på rumpan när hon gick fram, hon visste att hennes tajta blåa jeans formade den på ett snyggt sätt. Hennes blus var alldeles för kort och visade en bit av nederdelen på hennes bruna, tränade mage. Hon såg i ögonvrån att Lindén synade henne nedifrån och upp med något mystiskt i blicken.
"Var är pennan?", frågade Elle och flinade mot honom samtidigt som hon bet sig lite i underläppen i ett försök att se förförisk ut. Hon vägrade släppa hans blick och det var han som kollade bort först, ner, mot hennes urringning. Elle visste att det var ovanligt att hon visade klyfta för hon brukar aldrig ha vulgära kläder annars.
"Ehm.. Ja.. Jo, den ska vara här någonstans. Jag hade den nyss i handen", sade han och såg förvirrad ut. Visste han vad hon försökte med? Han letade febrilt men hittade den inte någonstans. "Hm.. Det var besynnerligt. Jag går och hämtar en ny". När han hade gått vände hon sig mot klassen och mötte hennes kompis blick som bokstavligt skrek "bring it on", vilket precis var vad hon skulle göra. Efter ett och ett halv år var hon trött på att bara vara hans elev, hon ville känna hur de vackert formade läpparna smakade, hur hans synligt vältränade mage kändes och hon ville vara hans. Hon släppte lös sitt långa blonda hår från flätan och skakade ur det, det såg alltid bäst ut när det var lite lockigt. Hon kände doften från sitt jordgubbsschampoo och flinade lite. För ett år sedan när hon åkt tunnelbana och somnat, hade en kille suttit och luktat på hennes hår. Då hade hon haft det schampoot.
Elle kollade ut genom klassrummsdörren och såg magistern komma in och hon undslapp en suck. Hur kunde en individ vara så perfekt? Han höll i en ny, röd penna som han höll ut mot henne. När hon skulle ta den "råkade" hon snudda vid hans fingrar och höll kvar dem mot hans, nästan kramade hans hand samtidigt som hon intensivt mötte hans blick. Han kollade lite undrande på henne och väjde undan sin hand från hennes.
När hon var klar med sin förklaring, något hon klarade strålande eftersom hon var begåvad när det gällde matematik, gick hon tillbaks till sin plats, men efter att hon hade blinkat med ögat mot sin lärare. I samma sekund som hon gjorde det ångrade hon sig.
"Varför gjorde jag så? Varför gjorde jag så? Vad är fel med mig? Herregud vad ska vi ta oss till med mig Linn?", upprepade hon gång på gång när hon hade satt sig ner, det syntes tydligt att hon skämdes så Linn tyckte lite synd om henne och gav henne en diskret kram.
"Det är okej babe, inte hela världen. Han vet redan att du gillar honom", sade hon i försök att få Elle på bättre humör, något hon alltid lyckades med. Hon kramade Linns hand, "tack och det är sant, han vet redan att jag är fullkomligt upp över öronen kär i honom. Vad pinsamt om man tänker efter, men det är så livet är", sade hon och skrattade. Lektionen gick som vanligt efter det, förutom att Elle inte vågade möta hans blick någon mer gång och Magister Lindén undvek hennes också. När den var slut och han hade givit dem tillåtelse att gå bad han henne att stanna kvar. Hennes kompis Sofie stötte till henne med armbågen och blinkade mot henne, men hon var inte lika säker på att det var positivt. Nervositeten uppenbarade sig i henne, något som var sällsynt eftersom hon av naturen är rätt självsäker.
"Vad tror du att du håller på med egentligen?", frågade Lindén fientligt och spände blicken i henne.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | mysteria - 18 dec 13 - 10:26 | jag gillar hennes namn Elle ;)
vore kul med fortsättning | Notchii - 16 dec 13 - 01:41- Betyg:  | | Ååååh vill läsa mer!! riktigt rolig och spännande novell den här kommer jag följa :D Mejla när nästa kommer^^ |
|
|
|
