Viljan att flyga utan vingar (Självbiografi) del 3 |
Som att födas på nytt.
Allting var så otroligt nytt i Sverige.
Min nya släkt älskade mig obeskrivligt precis som min
familj. Jag tänkte inte på att dem inte var min riktigt
släkt. Att jag inte var deras riktiga barn. Tiden gick och
åren sprang iväg. Vi bodde i ett radhus där jag trivdes bra.
Mamma och pappa drömde om ett hus lite mer på landet där man
inte behövde anpassa sig till grannarna på samma sett.
Så efter ett tag flyttade vi till ett hus några mil bort.
Då jag inte var så jättegammal minns jag inte mycket därifrån.
Vi skaffade en hund vilket var det jag allra helst ville.
Dock var vi tvungna att lämna tillbaka henne efter en tid.
När vi bodde där var vi som en familj. En helt vanlig familj.
Mamma gick hemma med mig de åren innan jag började förskolan.
Som jag skrev innan minns jag inte mycket därifrån men en del minnen brinner kvar.
Även om jag helst av allt velat sudda bort dem. Jag och min mamma bråkade mycket redan då.
Straffet var då att sitta i trappan tills hon kallade på mig.
Om jag flyttade mig därifrån skrämde hon mig med att hon skulle göra så jag ångrade mig.
Fast såklart fanns det ju otroligt fina stunder också.
Efter en längre tid i huset bestämde mina föräldrar sig för att vi skulle återigen flytta.
Huset var svårsålt men efter vi försökt ett antal gånger blev det äntligen sålt.
Vi flyttade till en lägenhet en bit där ifrån. Jag trivdes bra och tiden gick.
Jag började förskolan och var alltid den lilla solstrålen som sken.
Det jag aldrig trodde skulle ske.
Sommaren 2005 förändrades allt då mina föräldrar skiljde sig.
Jag ville bara försvinna under jorden och kommer upp när det blivit bra.
Min mammas och min kontakt hade försämrats med åren men hon älskade väl mig
fortfarande? På hennes födelsedag kom det en gigantisk bukett röda rosor och det
var då pappa började ana vad som hände. I en rad av lögner, bortförklaringar och konflikter ville jag
ändå vara med henne. När hon sa att hon skulle ut och köra
hoppade jag in i bilen även om jag inte fick.
Vilket alltid slutade med att hon kastade ut mig.
Vid Pingsthelgen valde dem att gå åt vars ett håll.
Vilket både jag och pappa förstått hade mamma träffat en ny.
Hon berättade bara väl saker om honom även om jag idag tror att hon
redan då visste hur han var.
Hon flyttade till en annan lägenhet och jag bodde hos henne varannan vecka.
I början kändes det konstigt att inte ha sina båda föräldrar hos en samtidigt.
Hennes nya kille som vi kan kalla för S var verkligen jättesnäll.
Han gjorde allt för att konflikterna inte skulle uppstå.
S och jag gjorde ofta saker tillsammans och han blev som en riktig pappa för mig.
Men det hände att jag var ledsen för att pappa hade bytts ut.
Men jag älskade såklart honom lika mycket som innan.
När jag var hos pappa kändes det konstigt att mamma inte var där och när jag var hos mamma kändes det konstigt att pappa inte var där.
Jag var så otroligt splittrad. Jag var tretton år och visste inte vad jag skulle ta mig till.
Jag bad till änglarna var kväll att de skulle börja älska varandra igen. Att vi skulle bli den kärleksfulla
familjen vi en gång varit.
Då visste jag inte att det skulle bli värre.. Mycket värre.
|
|
|
|
