Killen i trean |
Värmen slog emot mig som en sköld mot kylan när jag klev in genom dörrarna på gymnasiet. Det var fredag, och det hade varit en fullständigt normal, tråkig och vanlig vecka med massa plugg och tråkiga dagar. Humöret var inte på topp när jag insåg att jag var en halvtimme tidig I skolan. Min första lektion skulle inte börja förens 9:25. För att få tiden att rulla på så bestämde jag mig att sortera ut lite onödiga grejer ur skåpet som hade legat där och skräpat sedan första dagen jag började ettan i gymnasiet.
Dörren precis bredvid mitt skåp öppnades och ut kom världens snyggaste trea. Våra blickar möttes för två sekunder innan jag rodnade och fäste blicken på böckerna i mitt skåp. Ut ur klassrummet kom nu resten av treorna och jag fortsatte stirra på böckerna i skåpet. De äldre eleverna pratade högt och jag märkte inte att världens snyggaste trea stod och kollade frågande på mig.
- Pratade du med mig? frågade jag chockat. Och orden lät inte så starka och självsäkra som jag i efterhand önskat att de skulle.
- Haha ja det gör jag, svarade han med ett leende. Han verkade otroligt snäll och trevlig och medans alla hans klasskamrater gick mot sina skåp stod han kvar vid mitt och fortsatte prata med mig.
- Förlåt, jag trodde du pratade med någon annan, sa jag och rodnade ännu en gång.
- Jag undrade bara om det var du som skickade in bilderna?
- Bilderna? sa jag frågande.
- Du och jag var i samma grupp på din nollning, remember? Vi hade photochallenge, han log mot mig.
- Justja, nej förlåt det var inte jag, jag tror Louise skickade in dom. Men jag kan prata med henne om det är något problem? svarade jag.
- Nej jag bara undrade, svarade vad jag tyckte var den snyggaste trean jag någonsin sett.
Jag återgick till att låtsas sortera böckerna då jag trodde att den lilla samtalsstunden var över men frågorna fortsatte att komma. Han lutade sig mot mitt skåp och ställde sin ryggsäck på marken.
- Hur tycker du skolan är då?
- Jo men det är bra, mycket plugg kanske, svarade jag.
- Det kommer bli bättre sen. Du kommer komma in i det, sa han. Vi pratade lite om allt möjligt i några minuter.
- Förlåt jag måste sticka nu men vi kommer ju att ses, sa han och log på ett otroligt fint sätt. Jag är säker på att han måste ha varit en ängel.
- Aa tjadå! sa jag och försökte le det finaste jag kunde.
Jag såg honom försvinna nerför trapporna. Det var början på världens bästa år i gymnasiet.
|
|
|
|
