[del 1] Morgonsol |
Morgonsol
Del 1, Tågfarväl
Du lutar dig mot stenmuren utanför ert hus och jag står bredvid medan vi väntar på din storebror som ska skjutsa oss till stationen.
“Om typ tre veckor fyller jag 18 och då har jag snart ett körkort! Så kan jag köra oss istället för den där slöe jäveln!” säger du skämtsamt med din gulliga dialekt medan du närmar dig bakom mig. Du omfamnar mig med dina muskulösa armar och hela jag njuter.
“Jag längtar”, svarar jag och ler stort, vilket du inte ser men förmodligen anar på min röst. Du kramar mig hårt bakifrån medan du borrar in ditt ansikte i mitt blonda hår och drar in lukten i näsan.
“Luktar jag gott?” viskar jag busigt, tar din högerhand i min och vänder mig mot dig.
“Mmmh”, mumlar du och jag ger dig en lång kyss. “Du smakar gott också”, säger du efteråt och jag fnissar, så gulligt.
“Tack, du också, älskling”, säger jag och ger dig en snabb kyss till innan vi hör bilen låsas upp och vänder oss om.
“Är ni redo?” frågar Max men väntar inte på svar utan hoppar in i förarsätet och startar motorn medan vi skyndar oss in i bilen. Du sätter dig där fram och jag sätter mig bakom dig. Bilen börjar röra på sig så fort vi stängt dörrarna. Max var seg ut men skulle hinna skjutsa oss och komma till jobbet i tid. Han var uppenbarligen stressad med sitt fingertrummande på ratten och stressade blick som inte kunde bestämma var den skulle kolla. Efter en halv minuts tystnad sätter han på hög hårdrocksmusik. Kanske inte riktigt min musiksmak men hög musik kan faktiskt vara avslappnande ibland så jag säger ingenting. Faktum är att ingen säger någonting på hela resan.
Du lägger bak din hand och smeker mig lätt över benet. Jag ler och smeker dig på armen tills det blir jobbigt att sitta framåtlutad, men du fortsätter ha din hand på mitt ben under hela resan.
Jag blir glad och ledsen på samma gång. Glad för att jag har dig, ledsen för att jag snart kommer åka ifrån dig och vara hela tre timmar ifrån dig. Eller tre timmar med direkttåg, men var direkttåget fullt får man ta annat och byta vilket kan ta många flera timmar!
Jag stirrar mest ut på vägkanten under resan men ibland spanar jag in din stora fina hand och kastar blickar på din fina nacke.
“Jaha, då åker jag. Simon, du får ta dig hem med buss”, säger Max när vi är framme och jag öppnar bildörren. Du nickar och tackar innan du också kliver ur. Jag är osäker på hur man öppnar bakluckan och när jag försöker resulterar det i skitiga händer. Du flinar mot mig och öppnar smidigt och enkelt. Jag himlar med ögonen, hade ju klarat det om jag fått försöka igen! Men du älskar att hjälpa till vilket du bevisar när du tar min resväska innan jag ens hinner försöka ta tag i den.
“Ey, jag klarar faktiskt av att bära själv”, säger jag och lägger händerna om din midja samtidigt som jag kollar upp in i dina bruna ögon.
“Får man inte vara en gentleman de sista minuterna vi ses för den här gången?” svarar du och blinkar mot mig innan du ger mig en snabb puss. “Hejdå, ses ikväll!” ropar du till Max innan du stänger igen bakluckan och sedan tar min hand. Det känns trist när vi går längs gatan på väg mot tågstationen. Jag tar ett hårdare tag om din hand när jag tänker på hur långt jag ska åka ifrån dig. Jag vill vara så nära dig som möjligt när jag väl kan, för det kommer att ta ett tag innan du kommer till mig eftersom du har jobbet och skolan börjar efter det.
“Fan, vad jag kommer sakna dig”, mumlar jag, kan inte prata ordentligt för jag har en stor klump i halsen. Det har jag alltid när vi säger hejdå. Det går inte att ta vara på de sista minuterna på ett bra sätt med mig, jag bara nästan-gråter.
“Jag kommer sakna dig också älskling”, säger du lugnt men ser ledsen ut. Jag ler mot dig för att få se ett leende, klarar inte av att se dig ledsen. Du ler tillbaka men de sorgsna ögonen döljer ingenting. Jag ger dig en lång kram när vi stannar vid perrongen. Bara för att känna din värme och bli lite gladare. Jag har inte förlorat dig än.
Under kramen söker dina läppar upp mina och du ger mig en oförglömlig, lång och fin kyss. Din hand smeker mig över ryggen innanför min tunna sommartopp. Jag ryser av välbehag och kyssen blir till fler och allt intensivare. Jag kan inte låta bli att låta min hand glida ner mot dina byxor och vi skrattar båda två när du tar bort den och placerar den på ditt bröst istället.
“Du är så söt”, säger du efter ditt gulliga skratt. Jag ger dig ytterligare en kyss.
“Och du gör mig förjävla kåt”, viskar jag busigt och pussar dig sedan strax nedanför örat och fortsätter över halsen, men du avbryter mig med dina läppar mot mina.
“Du gör mig kåt du också! Schysst hörru, när tåget kommer snart och vi inte kan göra någonting åt det!” säger du efteråt och ler ditt sneda leende mot mig. Jag fnissar och ger dig en snabb kyss, tänker på hur kul det var i natt. Inte fint någonstans, då var vi galna! Händerna var överallt, du slet av mig byxorna och trosorna på samma gång, tryckte din sexiga kropp mot min, drog av mig tröjan och kastade iväg den någonstans innan kyssarna snabbt sökte sig neråt...
Jag stelnar till.
“Fan också, min tröja! Jag glömde den! Och den lånade jag av Julia!” utbrister jag och slår mig på pannan. Du tar tag i min handled.
“Ey, inte slå dig själv”, säger du med ett retsamt flin och kysser mig på pannan. “Inte bra, inte bra, hörru! Jag tar med mig den nästa gång jag kommer ner! Eller så kan jag skicka den, om det är bråttom?” säger du och i samma stund hör vi hur det plingar och bommarna lite längre bort åker ner för att ett tåg närmar sig. Mitt tåg. Tåget som kommer ta mig långt bort från dig.
“Tack, älskling” säger jag och ler svagt mot dig men har redan glömt bort vad vi pratade om. Plingandet fick min hjärna i kaos. Jag vänder mig om och svär för mig själv när jag ser tåget komma närmare. Tåget är i tid. Fan!
Jag vänder mig tillbaka och ser på dig i en sekund. Jag bara vill ta tag i din bruna busiga kalufs och dra i det av njutning igen. Jag vill möta din kåta blick medan våra svettiga kroppar leker med varann igen. Jag vill få dig att tappa andan av njutning igen. Mest av allt vill jag se dig le och skratta igen. Men det gör du inte. För nu måste vi säga hejdå för den här gången.
“Den bästa flickvännen man kan ha är du!” viskar du och drar mig närmare. Jag trycker mig så nära dig jag bara kan och ställer mig på tå när våra läppar möts i en dramatisk kyss.
“Och du är den bästa finaste pojkvännen!” piper jag och kämpar mot tårarna. Jag vill inte gråta. Jag vill vara glad för jag är ju med dig! Jag kan gråta i tåget. Lev i nuet, Hanna, lev i nuet för fan!
Tåget rullar in och dörrarna öppnas. Vår kyss avslutas och du räcker mig väskan medan du smeker mig över håret, vidare över axeln och armen och till slut tar min lediga hand.
“Du är så fin, Hanna, jag älskar dig, glöm inte det!” säger du och släpper min hand när jag tar ett steg mot tåget. Men jag hoppar tillbaka och ger dig en snabb sista puss, kan inte låta bli. Jag älskar när du säger mitt namn, det känns så speciellt.
“Jag älskar dig också!” svarar jag och kliver till slut på tåget och dörrarna stängs strax därefter. Förvirrat söker jag på min mobil vilken sittplats jag fick och hittar till slut stol 68 som någon självklart sitter på. Men jag sätter mig bakom och vinkar mot dig.
Du ser mig direkt och vinkar tillbaka. Jag ler och ger dig en slängkyss. Tåget åker iväg strax därefter och då sprängs hela jag. Tårarna rinner och jag gråter tyst i säkert en halvtimme innan jag lugnar ner mig och skriver i ett sms att jag redan saknar dig. Jag blundar i några sekunder och ser dig framför mig och snart somnar jag med dig i mina drömmar.
Puss!
|
| Kommentarer | | Liroficado - 6 nov 13 - 17:51 | | Aw! Ska verkligen försöka fortsätta på den här! :) | | FejkatLeende - 4 nov 13 - 13:32 | *applåderar*
Du fångade mig redan i första stycket och det höll i ända till slutet! Bravo! |
|
|
|
